Fru Granström

Ny bloggadress!!!

2011-04-01T11:50:00.000+02:00

http://frugranstrom.wordpress.com/

Välkomna in!

Ny blogg?

2011-03-29T12:22:00.002+02:00

Funderar på en ny blogg...

Där jag kan låsa vissa inlägg och ha en egen design. Samt menyn för jag tror att mina djur bör få sina egna presentationssidor... :)

Det blir dock inte tal om någon ny hemsida eftersom jag har ingen lust att sitta och koda nu längre...

Vad tycker ni? Ny blogg hos t.ex. wordpress eller ska jag fortsätta använda denna plats ?

Kram!

Hrönn från Skaneyland

2011-03-23T10:50:00.003+01:00

På återseende!

Vårt stall

2011-03-06T15:14:00.003+01:00

Vårt stall är i stort renoveringsbehov och det ser jag mycket fram emot. Det kommer att bli spännande att göra till ett stall med egen stil och egen inredning.

Just nu ser stallet så här:

På återseende!

Lite annat

2011-03-03T08:40:00.002+01:00

Naturligtvis har jag inte bara suttit och läst böcker. Jag börjar faktiskt få ont om tid att läsa böcker och det oroar mig lite. Sex böcker ligger och väntar på mig att jag ska läsa dem och så massor med tidningar. Samt börjar det bli ljusare ute och inte så längre så kallt så att jag blir mera ute och längre också.

Jag har planer att träna Ato seriöst, liksom börja komma i gång med Börje och rida in Hrönn. Samtidigt ska vi renovera stallet och även fixa ute här utanför så det blir trevligare och några höns kan börja flytta in.

Vi har beställt en ny digital kompaktkamera så det blir lättare att ta kort på gården och självklart många kort på vad vi gör, särskilt inne i stallet. När vi flyttade in såg stallet för jävligt ut och folk som hade sett röran hade undrat om vi var kloka nog. Nu när vi har slängt mycket skit och sopat upp golvet ser stallet faktiskt inte så dumt ut. Den ligger där och väntar på den första klick av betong som ska läggas ner.

Häromdagen besökte vi en fantastisk butik som ligger i Slogstorp, strax utanför Löberöd. Qvesarum ! Det kommer bli många besök och vi har redan skissat upp ett förslag hur vårt kommande stall ska se ut. Till en börja blir det förmodligen 2 boxar och 1 spilta med möjlighet till att sätta dit boxdörrar så det blir en tredje box. Denna tredje box kommer jag att använda vid behov som till exempel gäst häst på besök eller något. Jag vill ha gott om utrymme och även en hemtrevlig miljö som får mig att längta in till stallet varje dag.

Det blir ett spännande projekt!

Nattfåk

2011-03-03T08:21:00.003+01:00

Skriven av Johan Theorin

En svensk deckare med en del spökliga sägner och historier som utskildrar i norra Öland. Efter ha läst deckare som har sina skildringar i Shetlandsöarna och Island. Olika deckare med olika författare så såg jag fram emot att läsa en öländsk deckare. Påminner lite om Shetlandsöarna på grund av hårda vindar och havet. Kylan och snön som Island.

Boken handlar om familj från Stockholm har köpt en gård i Öland för att komma bort från Stockholm. Familjen har många hemligheter och sorg att bära, olyckligtvis drunknar mamman och pappan blir själv med två småbarn. Han försöker ta hand om dem samtidigt som han är fylld med sorg och saknad efter sin fru. Han börjar höra saker i gården och han börjar också tycka att han ser någonting, då får han veta att gården har många historier som sträcker sig bakåt, flera år tillbaka tills de två fyrar som står framför gården byggdes. När fyrarna byggdes hände det en fartygolycka och besättningsfolket hade drunknat, då hade man använt bråtet från fartyget till att bygga upp gården. Döden på gården hade hela tiden funnits, särskilt under stormen på juletider, fåk. I allafall när pappan försöker bearbeta hans sorg får vi också läsa om inbrottstjuvar, en nybliven polis som just anlänt till Öland och en äldre släkting till denna unga polisen som berättar historier. De alla möts till slut av ett slump och en nattfåk kommer för att lägga Döden över gården.

När jag läste boken blev jag glad att det kändes så tydligt att det var en svensk författare som skrivit boken, hans enkla språk med sitt typiska svenskt skrivsätt. Rak på saken. Inga onödiga långa beskrivningar. Tal mellan människor var också skrivet på typiskt svenskt sätt, hur de samtalar med varandra. Tankesätt och med mera. Om jag ska komma med kritik kan ibland kännas lite långtråkig att läsa mellan händelserna men det är kanske typiskt svensk? :)

En trevlig svensk deckare med familjehemligheter och spökliga sägner.

Denna bok lånade jag av Jenny, det var absolut värd en läsning. Tack ska du ha Jenny!

På återseende!

Rosornas arv

2011-02-26T14:10:00.003+01:00

Skriven av Leila Meacham

564 härliga sidor om en släkthistoria som sträcker sig över hela 1900-talet. Boken inleder med en äldre dam som närmar nittio årsålder besöker sin advokat, hon har ändrat sitt testamentet på sista minut. Man tror att hennes brorsons dotter ska ärva hela bomullplantage som legat inom släktet ända sedan den första planta som planterades ner av deras förfäder. Mary Toliver hade själv fått ärva plantaget av hennes far när hon var 16 år gammal och hennes äldre bror som fick bara en liten bit mark som var värdelöst, brodern blev mycket besviken och även deras mamma som fick ingenting. De skulle bli försörjd av yngsta dottern och det tyckte de inte om. Dessutom hade de svårt för Marys besatthet av marken. Så besatt att Mary valde marken framför hennes egen lycka vilket som medförde att hon var ensam vid äldre dar. Rachel, som är Marys brorsons dotter, har visat sig att ha likadana höga känslor för marken som Mary. Därför tror alla att det är Rachel som ska ärva marken tills Mary ändrat sitt testamentet.

För att förstå varför flyttar historien bakåt tills den dag Mary var 16 år gammal och berättar hennes livs historia. En härlig bok att läsa, den påminner om Törnfåglarna på något sätt. Tycker man om en historia om kärlek, släktfredjer och intriger så ska man läsa denna bok. Boken ger också en lättsam läsning. Det var längesedan jag läste en sådan bok när de på sista tiden jag nästan bara läst deckare.

Jag rekommenderar boken om känner för att lägga ner på soffan tillsammans med ett täcke och en stor mugg med te. Då får man en skön bokläsning.

På återseende!

Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee - Erövringen av Vilda Västern ur indianernas perspektiv

2011-02-14T11:32:00.002+01:00

Skriven av Dee Brown.

Eftersom Karin brukar rekommendera bra böcker kunde jag inte heller låta bli att köpa denna bok. Vilket som jag inte ångrat mig.

Det är ingen roman med sträckläsning, utan mera en amerikansk historia. Varje kapitel börjar med en inledning av vad som händer i USA under den tideptok som valet av presidenter, uppfinningar av glödlampor, jorden runt resa, kända författarna som utgivit kända klassisker som t.ex. Twain. Det hände mycket i USA mitten på 1800-talet och framåt in mot 1900-talet. Uppbyggnaden av Frihetsgudinnan och järnvägarna tog fart.

När jag läste boken kände jag mig stor sorg, en mycket dyster historia om hur amerikanerna utplånade indiansstammar, en efter en. Många löften gavs till indianerna men alla de blev förr eller senare brutna och de vitas girighet tog över. Inte bara indianerna drabbades, bufflarna utplånades också nästan. Under 1800-talet minskade bufflarna från omkring 40 miljoner ner till några tusen.

På gång efter gång fick indianerna bara lögner och återigen falska löften från de vita. De var helt chanslösa mot överfallen och våld, de hade varit beredd att stryka över det förlutna för att få leva i fred men hela tiden handlade det bara om en lånad tid. Många stammar blev helt utplånad och finns inte kvar längre. Allt detta hände mellan 1860-1890.

Ett citat från slutet på boken:

"De gav oss många löften, fler än jag kan minnas, men de höll bara ett
enda; de lovade att ta vårt land och det gjorde de."

Denna bok kommer jag att tänka på mycket länge framöver, jag kände mig väldig sorgsen när jag läste boken och sorgen finns kvar inut mig efter jag läst ut boken. Absolut ingen glad historia. En fantastisk bok!

Tack Karin för tipset.

Dagens ridtur som slutade blött

2011-02-09T12:59:00.008+01:00

En härlig vårdag idag, solen sken och nästan all snö är bortsmält. Jag messade till Helena och frågade efter tips för att börja rida med en handhäst. Jag tänkte idag var det en väldig bra dag att börja komma igång med hästarna efter en lång vila och särskilt för Hrönns skull. Jag skulle skritta med Börje så kunde jag lika gärna ta med Hrönn, tänkte jag.

Det går mycket bättre än du tror. Det är krångligt när du hoppar upp för man har en tendens att sätta sej på repet men det fixar du. Tar 100 meter så fattar hon.

Så stod det i ett av Helenas SMS som jag fick idag. Jag sadlade Börje och pysslade om hästarna, allt kändes jätte bra. Jag hoppade upp på sadeln och inga krångligheter dök upp. Allt gick enkelt och lätt. Börje var snäll och stod stilla, liksom Hrönn stod som en ängel bredvid Börje. De första stegen gick helt överväntat, det var precis som hästarna gjort det tusen gånger tidigare.

De första stegen blev till tiotals meter och senare hundratals meter. Ingenting hände, mer än att jag fick släpa Hrönn mer och mer. Hon såg helt uttråkad ut och men inget annat hände och allt gick väldigt bra. Tills Hrönn fick nog...

Hon fick syn på en jätte vattenpöl som låg bredvid vägen, hon traskade ner i pölen. Helt plötsligt lade hon ner sig och började att rulla. Börje som tidigare hade varit skeptisk mot vatten stod kvar på vägen och jag drog upp Hrönn från vatten. Hrönn hade bestämt sig för att ligga kvar i vatten så hon rullade längre bort från vägen och repet slank ur mina händer. Börje gick ett par steg ner mot vatten och han gjorde det lätt för mig att sitta kvar på sadeln medan jag försökte att dra upp Hrönn. Till helt förgäves för Börje såg hur skönt Hrönn hade det. Till min stora förvåning böjde han sig framåt och var på väg att sätta ner sig på framknäna. Han hade aldrig gjort så tidigare...!!! Aldrig hade han velat gå frivilligt ner i vatten och ännu mindre att lägga ner...

Jag blev så häpen och min enda tanke var att han absolut inte fick lägga ner sig med westernsadeln. För när Börje lägger ner och rullar runt så har han benen rakt upp i luften. Sadeln skulle ta skada av det och bli förstörd. Snabbt hoppade jag ner innan Börje hann lägga ner och sade bestämt nej, ledde tillbaka upp till vägen.

När jag var upptagen med att att skälla ut Börje så passade Hrönn på att resa upp och försökte smyga iväg till djupare del. Gården framför fanns det en hund (tyvärr fastnade hunden inte med i bilden), i allafall stod hunden och tittade häpet på oss. Den hade tidigare skällt och försökt att jaga efter oss, men när vi passerat gården och när Hrönn lade ner sig stod hunden plötsligt stilla och tittade häpet. Jag var säker på att hunden gapade också...

Slutligen när jag skällt ut Börje och kunde ge hela min uppmärksamhet mot Hrönn, hon gick tillbaka upp till vägen när jag ropade nej åt henne.

Det som var pinsamt var att gården bakom mig red en kvinna på hennes häst på hennes paddock. Hon stod och tittade på dramat och undrade nog vad jag var för människa som inte hade kontroll över mina hästar... Jag önskar att jag hade mod nog att vända om mig och ropa till henne att det var första gången för Hrönn att gå som handhäst idag. Att hon har en egen vilja och att Börje är för kär i Hrönn att han ville göra precis allt som hon gjorde. För att imponera på henne.

Mina hästar är roliga, de är lika klumpiga som jag är och passar mig bra då de är inte lättskrämda av sig.

På återseende!

Inkommande fjäderfjän

2011-02-09T12:50:00.003+01:00

Jag älskar ägg. Jag kokar ägg eller steker dem och äter dem till frukost eller till lunch på smörgåsar. Pannkakor och plättar är min absoluta favoritsrätt. Det är nästan ett måste med ägg till bakning. Det är grymt gott med rå ägg till Biff a la Rydberg. Ja, ägg används till mycket och har stort användsområde.

Därför vill jag ha höns och en tupp här hemma, så tror jag också de skulle vara ett trevligt tillskott för gården.

Igår kväll när jag satt i köket och drack kaffe och läste en bok flög en fasan upp. Den satt utanför köksfönster, därav dålig bild av mobilkamera i mörker.

På återseender!

Nostradamus försvunna profetior

2011-02-08T18:00:00.003+01:00

Skriven av Mario Reading.

Jag blev tipsad av Karin för denna bok. En deckare som utspelar sig i Frankrike och handlar om jakten efter Nostradamus hemligheter som inte blev publicerad. Han hade skrivit 1 000 st profetior och 58 av dem blev inte publicerad.

En vild jakt utspelar i södra Frankrike mellan en utdankad författare, Adam Sabir och en ond människa Archor Bale. Båda de vill komma åt de hemligheter. Adam Sabir blev intresserad av de försvunna profetior och blev ofrivilligt djupare inblandad på jakten medan Archor Bale gör allt för att komma åt de hemligheterna. Adam blir involverad med zigenarna och i deras kultur och levnadssätt.

Boken ger en trevlig underhållning och är lätt att läsa. Kapitlarna är korta och texten lättläst. Början på historien griper berättelsen mig men ju längre in jag kommer i desto mer plattare blir historien. Tycker man om gåtorna och Da Vinci koden kan man läsa denna bok. Jag har läst bättre böcker och tror att denna historia kunde ha blivit bättre.

Tack för tipset, Karin. Trots allt var det en spännande läsning.

Kram!

Kvinnliga eller manliga hovslagare?

2011-02-02T13:13:00.002+01:00

Idag kom en ny hovslagare för att verka mina hästar samt sätta på framskor på Börje. Annsofi kallar jag henne för.

När jag köpte Börje i maj 2009 tror jag det var. Han hade skor på alla 4 hovar, det märkliga var att han hade bakskor även på framhovarna. Dessutom såg skorna begagnade ut. Min goda väninna Helena följde med när vi tittade på Börje, hon är även en hovslagare. Jag har tur som har henne bland mina goda vänner. Det var även hon som tipsade mig om Börje. I allafall körde vi dit och tittade på Börje. Trots han hade gamla skor på sig och att de var skodd på slarvigt sätt hindrade inte mig att köpa honom.

Första skoning i min ägo var förmodligen även första gången här på svensk mark för Börje skedde hemma hos Helena. Börje var då ganska svår att lyfta upp benen och han tyckte det var jävligt jobbigt att stå på tre medan Helena jobbade med den fjärde hov. Han stegrade då och försökte att lägga ner också. Helena var duktig och tog god tid på sig. Det berodde också på att vi stod och pratade med varandra under tiden Börje fick vila lite.

Tyvärr bor Helena 30 mil från mig så det var att anlita en annan hovslagare när Helena inte var i närheten eller när vi inte var i närheten av henne. Anders, Camilla, Jenny, x (har glömt hans namn), Johan och Jessica var de som fick jobba med Börjes hovar. Kanske någon till som jag för närvarande har glömt. De alla använde olika metoder mot Börje. Anders såg bra ut och han brukade verka stallets hästar så jag anlitade honom på grund av det. Han har verkat/skott Börje de första månader när han kom till Skåne. På grund av olika orsaker valde jag att byta hovslagare och då fick Camilla, Jenny och X jobba med Börje. Max två gånger. Jag bytte direkt till en nästa hovslagare för jag ansåg att deras kemi inte fungerade med Börje som hade svårt för att vara tålig och stå snällt med tre ben. Han är också tung så han lägger gärna sin vikt neråt mot marken eller mot hovslagaren. Slutligen fick jag tipset av Helena som bor 30 mil härifrån att hon hade hört Jessica skulle vara bra och hade sin verksamhet närheten av Börjes stall. Nackdelen var att Jessica hade en egen smedja och man skulle då köra till henne när det var dags för skoning/verkning.

Jag tänkte jag skulle göra ett försök, dessutom var jag nyfiken på henne för hon gör en varmskoning tillsammans med Johan. De båda var lugna och tog hänsyn till Börjes svaga sida. Jag tyckte om dem och åkte alltid till deras smedja, trots de tog lite högre pris och att man skulle köra dit tyckte jag det var OK så länge Börje trivdes. Före jul meddelade Jessica att hon skulle flytta norrut och jag själv skulle flytta till en egen hästgård så fick jag leta efter en annan hovslagare. Jag hade nu två hästar och ingen BE behörighet så jag ville att hovslagaren skulle komma hem till mig.

Jag ringde många olika hovslagarna och pratade med dem, den siste på listan var trevlig och tyvärr tog han inte emot fler kunder men han rekommenderade Annsofi. En ny utbildad tjej som blivit färdig med yrket i augusti och letade kunder. Jag tänkte det skulle inte skada att prova att anlita henne.

Hon kom idag och det var 2,5 månader sedan Börje träffade en hovslagare sist. Han skulle bli svår att hantera och så brukade han vilja testa nya hovslagarna. Vilket som han gjorde idag, Börje tyckte det var jobbigt att lyfta frambenen och försökte att trampa ner på Annsofis fötter. Han försökte lägga ner. Han stegrade en gång. Han slog upp med hans framknän. Börje brukar inte bitas och han brukar inte sparkas. Börje är jätte snäll häst men när han tycker det är jobbigt brukar han försöka lägga ner. De tidigare hovslagarna hade skrikit åt Börje, slagit honom eller sagt till bestämt att det var inte OK han gjorde så. En annan hovslagare hade till och med gett lugnande medel till Börje. Men inte Annsofi. I ett tillfälle när Börje knuffade bort Annsofi ramlade hon bak och lade på ryggen. De tidigare hovslagarna hade svurit mot Börje och gett tillbaka på något sätt. Men inte Annsofi.

Hon gjorde något som jag aldrig sett tidigare.

Hon skrattade. Åt Börje.
Hon skrattade för varje "dumma" beteende Börje gjorde och klappade Börje.

Börje blev också förvånad. När han stegrade hade Annsofi snubblat bakåt och hon skrattade så Börje blev häpen att han stod snällt efter det. Faktiskt blev Börje lugnare och försökte behärska sig och var duktig mot slutet. Det var jag som svor mot Börje. Det var jag som sade till Börje när det var inte OK han gjorde si och så. Jag tyckte synd om Annsofi trots hon försvarade Börje och sade att hon var absolut inte rädd för Börje. Eftersom hon kunde se på honom att han tyckte det var jobbigt och var annars jätte snäll häst. Det var ju skönt för mig att höra. Jessica tyckte också om Börje. Jag tror det är viktigt för Börje att hovslagaren ska tycka om honom, de övriga hovslagarna tyckte inte om Börje och då var han mera jobbigare. Börje är en känslig häst...

Jag gillade Annsofi och bad henne komma tillbaka igen om 9 veckor. Kanske har jag hittat min hovslagare? Jag hoppas det...

Inga hovar - ingen häst

2011-01-31T11:16:00.006+01:00

Som hästägare bör man kunna så mycket om sina hästar. Det finns så mycket kunskap kring hästens vård som ibland bara inte räcker till för en vanlig amatör hästägare som jag är, hästens foder, hästens utrustningar, hästens anatomi, ridteknik, ridkunskap, hästens hov och ja allt med hästen att göra ska en hästägare kunna. Det blir ju lite svårt att ta reda på precis allting på en kort tid.

Man behöver mycket erfarenheter och det tar många år. Jag har nu ägt Börje snart 2 år och Hrönn i 4 år. Men det är först nu när man flyttat till en egen hästgård som man behöver sina egna erfarenheter. För då ska man fixa allting, köpa hem halm och hö från pålitliga platser och anlita olika personer vid behov som veterinär och hovslagare.

Jag har anlitat olika hovslagare på grund av olika orsaker och nu är jag på jakt efter en ny hovslagare. Det är alltid nervöst att träffa en ny hovslagare för man hoppas på att hon/han gör ett bra jobb. Jag litar på hovslagare för jag har tyvärr inte tillräcklig med kunskap om hovvård för att kunna ta en egen bedömning, efter 2 år har jag börjat att få en aning om när en hovslagare gör ett bra jobb. Jag kommer att läsa mer om hovvård och våga ställa mer frågor till hovslagaren som till exempel: "Varför gör du så?" och "Hur tänker du nu?" .

Igår var jag på en föreläsning som hölls av min före detta hovslagare. Jag var nyfiken på vad han hade att säga eftersom han har skott och verkat Börje tidigare. Han var duktig i början men småningom blev han mera slarvigare och hade mindre tålamod med min häst. Jag bestämde då att byta till en annan hovslagare som tog hänsyn till att min häst har dålig balans. Det tar lång tid att träna hästens balans och då behöver jag en hovslagare som förstår min häst och att han tycker det är jobbigt att stödja på ena sida när han vinglar. Min ridtränare tror det kan vara en gammal skada som Börje fått innan jag övertog honom, kanske en transportskada. Börje har blivit mycket bättre nu men han litar fortfarande inte riktigt på hans bakdel. I allafall hade denne hovslagare börjat bli slarvig.

Följande märkliga hovslagare har jag haft, en kvinna som gav lugnande medel till min häst för han råkade att tappa balans, en annan slog min häst och använde brems plast för min häst råkade att ha svårt att stå på tre, den tredje kom aldrig på de tider vi kom överens om. Två gånger dessutom. Slutligen hittade jag en väldig bra hovslagare som var precis den jag letade efter. En trevlig och hästkunnig person. Nackdelen var att hon var dyr och hade en egen smedja så man skulle köra till henne varje gång det var dags för skoning. Men hon fungerade så bra tillsammans med min häst så det var värt det. Jag hade henne i flera månader tills hon berättade att hon skulle flytta norrut. Då var det att börja om igen och leta efter en ny hovslagare.

En sak har jag lärt mig efter ha haft flera olika hovslagare är att varje hovslagare har sina egna synpunkter. De gör på olika sätt och tycker olika. De gör sitt jobb på olika sätt också. Det gäller för hästägaren att kunna göra en egen bedömning om hovslagaren gjort ett bra jobb och på det sätt som hästägaren tycker om.

Jag tycker det är tråkigt att kostnader för att äga en häst skjuter upp, man letar då efter ett sätt att få råd att ha djur hemma. Kanske man väljer att ha hästarna barfota eller enbart framskor? Eller att man inte har en regelbunden verkning...

Jag tror på en hållbar hästhållning, precis som jag tror på när det gäller mina hundar. I början får man lära sig så mycket man kan och samla sina egna erfarenheter och våga prova fram. Ställa massor med frågor och läs så mycket som möjligt om något område som man intresserar sig mer för tillfället. Sedan kan man göra hur man vill...

Börje har haft helskoning de 2 år jag ägt honom och det är först för 10 veckor sedan jag valde att ta bort alla skor inför hans vintervila. Jag har fått olika synpunkter kring det. På onsdag kommer en ny hovslagare på besök och jag hoppas verkligen hon är bra. Jag kommer bara att ha framskor på Börje för att se vad som händer. Det är inte på grund av det blir billigare så. Det är för jag vill se om Börje klarar av att ha framskor?

Jag är faktiskt lite i dilemma, jag kommer att rida på alla underlag. Vägen precis här utanför är asfalterat. Det finns fina och dåliga grusvägar häromkring. Jag kommer att köra vagn längre fram och även köra ut till olika platser för att ta långa ridturer. Jag vet inte om det räcker med framskor? Vi får se.

Bilderna är fotade av mig.

Livet på Hjärås

2011-01-29T15:41:00.003+01:00

Vad är värst? En hund som springer ut på egna upptäckarsutfärder eller en hund som rullar runt och njuter av att få vara på gödselhögen?

Jag frågade maken det och han svarade solklart en hund som rullar runt bland gödseln. Kruxet är att han nästan varje kväll gnäller över att någon hund stinker hästskit.

Vito, min käraste och gamle hund, blev så lycklig när han såg vi har en gödselhög här hemma. Hans eget smultronställe. Hans ställe. När jag hyrde boxar och de tillfällen Vito fick följa med sprang han direkt ut till gödselhögen och badade där. Så blev de tillfällen han fick följa med ännu mer sällan. Nu har han det väldigt bra som bor ute på landet och får bada hur mycket han vill på gödselhögen. Gräva tunnlar. Rulla runt. Glida omkring.

Faktiskt så blev Vito väldig salig av lycka när han såg jag slängde gödseln första gången.

Ja så är det nu när man bor ute på landet...

Ett tydligt tecken att vi bor ute på landet...

2011-01-29T13:51:00.003+01:00

Tills vi blivit av med huset i Sjöbo (den 1 mars) får vi tåla med att hästarna får vara i lösdriftsstallet. Visserligen tycker de mycket om plåtskjulet och de har det väldigt bra där inne, men jag vill ändå ha ett riktigt stall med boxar och bra bindningsplats att binda fast hästen medan jag sköter om den.

Igår ville Börje (min gråa häst) inte låta mig fånga honom för att leda ut honom från hagen till ett träningspass. Varje gång jag gick närmare honom gick han från mig. Höll hans bak mot mig och öronen pekade bakåt. Han försökte skrämma mig men det kunde han inte göra för jag litar fullständigt på honom att han inte skulle göra mig illa med avsikt (vem skulle annars ge mat till honom? *ler*).. I allafall, igår ville Börje visa att han hade ingen lust att jobba och jag ville inte låta honom bestämma. Han gick in i skjulet och jag var precis bakom honom.

Helt plötsligt hoppade vi båda upp i luften. Mitt hjärta hoppade över ett slag och Börjes ögon blev stora. Tack o lov att han inte fick panik och började att slå bakåt med benen eller hoppa 180 grader och rusa rakt ut på mig. Tack att han bara hoppade upp i luften precis som jag gjorde och sedan stod vi båda och stirrade framför. Vi trodde att ett spöke hade uppenbarat.

Faktiskt så blev en fasan ännu mer skrämd än vad vi blev. Den blev överraskad och flög upp mot taket och fick panik när den såg en stor häst och en människa stod vid ingången. Jag flyttade bort från ingången och stod vid sidan om medan fasanen flaxade och halmen rykte med. Den lyckades att få tillräckligt med luft under vingarna och flög över Börjes huvud och försvann ut. Båda jag och Börje stod ett ögonblick stilla och skrattade åt att vi blev överraskad. Sen tittade Börje mot mig och började om att gå från mig.

..... Historien slutar med att Börje till slut kom fram till mig och bad om ursäkt för hans beteende.

Förgörelsen av Guillermo del Toro & Chuck Hogan.

2011-01-28T16:54:00.003+01:00

Förgörelsen är andra delen i triologyn, den första är Släktet och den tredje har inte kommit ut på svenska än och jag längtar...

Historien fortsätter där som slutat på Släktet, det är ingen fristående historia utan man måste följa från början. Vampyrerna tar över världen och Mästaren har stora planer att även utplåna De Uråldriga för att ensam ha makten över världen. Jakten fortsätter för att rädda mänskligheten och sina nära. Eph, Fet och Setratikan får mer kunskap om detta virus som tar över människorna. Masslakten på vampyrer och människor tar i sin rasande fart med många rullande händelser som man lätt grips med i berättelsen.

Som sagt längtar jag redan efter Grande Finale..

Det skulle inte förvåna mig om det blir till en film eftersom författarnas namn är stora på filmvärlden....

På återseende!

Alla har en deppig dag.

2011-01-25T15:06:00.003+01:00

.. Ibland dyker det upp en eller fler personer under sitt liv som man bara vill spy galla över. Jag vill inte skriva på facebook eller här på min blogg om andra personer men det har gått så långt nu känner jag att jag bara vill skrika åt henne att sluta, hon är hopplös och gör mig så retlig.

Nu har jag spytt galla, det är okej att ha en deppig dag. Men det är inte världens undergång och det är inte allt. Jag har andra saker i mitt liv som helt förgyller mina dagar, varje dag och dygnet runt. Mina goa vänner. Mina hundar. Mina katter. Mina hästar. Vår gård och min make.

Ni är bara så bäst!

Inre ro

2011-01-19T09:02:00.002+01:00

En god vän sade att jag skulle få en inre ro när jag fått hem mina hästar. När jag har alla djur hos mig och inte har några "måste" som att köra ut för att till exempel mocka och utfodra mina hästar varje dag när de stod uppstallad någon annan plats.

Det kommer visserligen andra "måste" nu när jag och maken bytt en livstil, från stadsbo till landsbo. Vi har mera ansvar nu och mera att göra. Vi ser fram emot att göra våra egna misstag, dumma beslut och idiotiska idéer för att dra lärdom av dem.

Det är fortfarande nytt med allting och vi tackar alla inblandade personer som hjälpt oss med många olika sätt, deras erfarenheter, deras tips och råd, att de är våra bollplankar och gudskelov att det finns Internet med sin ofantlig information. Bara googla och hoppas på att någon eller några därute hade skrivit i nätet i något forum eller blogg eller i någon hemsida för att dela av sig sina upplevelser.

Vi hämtade hem hästarna igår, jag kan redan nu säga att jag har den där inre ron som min väninna sade jag skulle få. Det kändes fantastiskt att de är här. Jag går ut så ofta jag kan för att bara titta på dem, för att få klappa och gosa med dem precis när jag vill. Jag släpper ut hundarna så de får kissa medan jag står vid hagen och ler när jag ser söta Börje som är så glad i sin Hrönn. Han hade under nästan ett halvårs tid bara stått i sin hage och skickat längtansfulla blickar till Hrönn som stod i en annan hage med en annan kompis. Det måste vara ett första kärleksögonkast som Börje fick när han fick syn Hrönn för första gången. Hans hagekompis var inte direkt snäll mot honom så han hade på sista tiden blivit mer och mer deprimerad tyckte jag.

Nu är han glad och mycket lycklig att få Hrönn i sin närvaro. Han följer efter Hrönn och håller koll på henne. Jag tror det blir ett tal om ledarskap de första gånger jag ska ta ut Börje på en ridtur och lämna Hrönn hemma. Men det ser jag fram emot...

Nu ska jag förbereda stallet och plocka in alla saker som ligger ute i släpet. Fullt med bara utrustningar, ridtillbehör och foder som jag hämtat från tidigare stall, ringa min granne för att be honom komma över med höensilaget, ringa till Djurgårdens lantbruksprodukter för att reservera minst 100 st stolpar. Jag har bokat en tid för hovslagare och även ska jag ringa för att boka en tid för vaccinationer till hästarna.

På återseende!

ROV av Sharon J Bolton

2011-01-13T21:11:00.004+01:00

Ännu ett nytt bekantskap för mig och jag blev positivt överraskad. En sträckläsning med mord, runor, folktro, lögner, utanförskap och författaren måste nog ha blivit impopulär på Shetlandsöarna med denna bok. Jag vill resa till Shetlandsöarna efter jag läst boken på grund av det fantastiska klimat som hon beskrev. Förmodligen kan boken även höja på turism åt Shetlandsöarna med sin dimma och spöklika klipporna.

Boken handlar om en förlossningsläkare som just flyttat till en av öarna med sin make. Hon blir inte direkt omtyckt av arbetskamraterna och inte heller av makens föräldrar men hon gör sitt bästa att trivas på ön med hennes hästar. Hon och mannen försöker också få barn men av någon anledning kunde hon inte bli gravid, orsaken till det framkommer senare på boken och det var en bisarr läsning när det kom fram. I allafall skulle hon begrava hennes häst på hennes fält och när hon grävde råkade hon på ett lik med hål på bröstet som någon hade tagit ut hjärta. Samt hade liket runor ristad på ryggen och eftersom hon är en läkare såg hon senare att liket varit gravid.

Då börjar det hända saker och fler frågor kommer fram. Tora Hamilton, läkaren, försöker få svar på hennes frågor och hon möter motstånd överallt. Hennes man, polisen, sjukhusets läkarna och hon blir förvirrad eftersom det verkade som alla var inblandad på någoy sätt. Vem var oskyldig egentligen? Vem kan hon lita på egentligen?

En väldig bra deckare och jag kunde inte lägga ifrån mig boken så jag läste långt fram till småtimmarna. Jag rekommenderar boken ! Ett måste för deckareälskare också.

År 2010

2010-12-31T12:49:00.003+01:00

Jag tänkte jag skulle skriva lite om hur året hade varit. Det är tre stora händelser som påverkat mycket för oss och hur vårt år skulle bli.

Början på året kom Ato till vår familj. En sprallig hund som är inte lik någon annan pinscher som jag har här hemma. En härlig hund mycket personlighet. Till exempel igår kväll när jag och Thomas satt på vår hörnsoffa, Thomas på den ena änden och jag på den andra. Thomas viftade med en kexchoklad framför Ato som satt och dreglade. Jag skrattade och sade till Thomas att han kunde väl låta Ato få lukta på kexchokladen. Thomas släppte greppet om chokladkakan och Ato tog den i hans käft, samtidigt som jag bad Ato att komma till mig. Han bar kexchokladen till mig och gav den till mig. Snopen blev Thomas när jag öppnade förpackningen och åt upp hans kexchoklad. Ato hade inte krossat den och inte heller sprungit bort med kexen för att ha den för sig själv. Nej han gav glatt över till mig och fortsatte att dregla. Jag vet inte om Ato är den dummaste hund eller smartaste hund jag haft?

Mitten på året fick vi äntligen vårt efterlängtande domslut efter 2 års process. Vi vann ett tvistmål och kunde äntligen börja andas efter 2 år. En dag för 2 år sedan på en juldag fick vi en märklig julklapp med brevbäraren, ett brev som vi måste kvittera för att lösa ut det och inut brevet låg ett papper. Där det stod att vi var stämda på runt 300 000 kr. En lång historia och den blev långdragen. Vi tog kontakt med en advokat och det blev en huvudsförhandling. Senare blev det ett tvistemål på Ystads Tingsrätt. Med långa väntetid emellan och utredningar pågick. Vi visste hela tiden att vi hade lagen på vår sida men det var ändå en otäck historia och en obehaglig upplevelse. Våren 2010 bestod av förhandlingar och rättegången pågick. Vi vann. En stor tung sten föll ner från våra axlar och vi kunde slappna av och börja andas på riktigt efter 2 år.

På hösten letade vi efter en hästgård, vi tittade på många gårdar och hade faktiskt lagt bud på en annan gård innan vi hittade den nuvarande. Fast för att få köpa denna gård fick vi ett villkor att vi hade en månad på oss att sälja vårt hus i Sjöbo. En månad är en kort tid på tanke av att det är inte så lätt att sälja ett hus på marknad idag, när det är hårdare krav på att få låna pengar av banker. Men otroligt noh lyckades vi hålla det villkor och fick vårt hus sålt på 1 månad. Vi får tillträde till gården den 3 januari så det ska bli spännande.

År 2010 och tidigare bestod av många smådetaljer som jag tror kommer att leda oss in till ett bra och spännande år med mera händelser mot 2011 och till vår framtid.

GOTT NYTT ÅR!!!

Det trasiga fönstret

2010-12-31T12:26:00.002+01:00

Författare: Jeffery Deaver

Den perfekta gärningsmannen vet allt, har all information och är flera steg före polisen, gör de perfekta brotten. Finns det en sådan gärningsman? Det hoppas verkligen inte jag. Det trasiga fönstret är en riktig gastkramande deckare. Jag hade svårt för att lägga ifrån mig boken och försökte att hjälpa huvudskaraktären, en privatutredare, Lincoln Rhyme att hitta den verkliga mördare.
Boken handlar om att någon som har tillgång till information om offren, precis allt, har planerat allting. Morden och lägga ut bevismaterial hos andra offren så att oskyldiga personer blir dömda. De oskyldiga kan inte bevisa att de verkligen är det eftersom den verkliga gärningsman hade ändrat offrens bakgrund så att allting pekar mot dem. En dag blev det en kusin till privatutredaren Lincoln Rhyme ett offer, någonstans i boken tänkte mördaren att han valde ett fel offer för det var som att väcka en sovande björn. Lincoln Rhyme som är totalförlamad efter en olycka för flera år tidigare är en väldig duktig utredare som hjälper polisen. Han tillsammans med hans vänner letar efter gärningsman. Ju närmare de kommer mördaren ju mer blir mördaren arg. Då blir han väldig farlig. Författaren håller hela tiden på ett högt tempo och överraskar med spännande saker.

En lysande deckare och samme författaren hade skrivit bland annat I samlarens spår, som finns på film idag. Jag rekommenderar boken starkt till dem som tycker om deckare.

Dockmakaren

2010-12-21T11:38:00.002+01:00

Skriven av Michael Connelly.

Det var ett tag sedan jag läste en riktig bra deckare, efter besvikelse av förra boken jag läste var denna en väldig upplyftande bok. Jag har fått tillbaka mitt intresse för deckare och vill gärna läsa fler deckare skrivna av Michael Connelly. Dockmakaren var spännande och välskriven!

Boken har egentligen 2 eller 3 historier (Jag säger tre eftersom jag inte läst hans tidigare böcker). Den första infallshistorien handlar om en rättegång, om huruvida polisen Harry Bosch handlat rätt eller fel vid ett ingripande av en seriemördare. Man får ett inblick hur det fungerar i USA och på de amerikanska domstolar. Väldigt intressant. Den andra infallsvinkel i boken är att man hade hittat nya lik mitt under rättegången, hade Bosch fällt ner rätt mördare eller om det fanns en till mördare? Som imiterade Dockmakaren eller var Dockmakarens efterföljare. Den tredje infallsvinkel som jag tror är för att jag inte läst hans tidigare böcker. Han gav utförliga miljöbeskrivningar i Hollywood och Los Angeles, en deckare med hårdkokt stil. Den sistnämnda gillade jag väldigt mycket och blev snopen över att jag inte hade läst böcker av Michael Connelly tidigare.

Jag vet inte varför, jag har svårt för deckare men jag tycker om dem när jag väl har börjat att läsa en deckare. Kanske beror det på att när jag var yngre ville jag hellre läsa romaner med kärlek i luften. Jag läste hellre fantasty. Skräck och komedier. Deckare var någonting som jag hade tagit avstånd till. Kanske berodde det på att jag inte var mogen för att läsa deckare? De sista åren hade jag börjat att läsa allt jag kom över och insåg att de deckare var faktiskt bra.

Efter jul kanske jag köper en annan bok som Michael Connelly skrivit så får jag se om jag fortfarande tycker om honom.

Den lilla fången : berättelsen om en förlorad barndom

2010-12-20T09:38:00.004+01:00

Skriven av Jane Elliott.

En historia om en flickas förlorad barndom. En verklighetsberättelse. Det är alltid så sorgligt när man läser och hör om personer som haft det svårt, sedan blir man imponerad av att de är starka nog att göra sig hörda om vad de upplevt.

Flickan Jane var 4 år gammal när hennes mamma träffade en ny man. Från den dagen utnyttjade styvfadern henne nästan varje dag tills hon blev vuxen och fick mod att flytta från denna stadsdel. I 17 år hade styvfadern utnyttjat henne, misshandlat både fysiskt och psykiskt. Våldtagit henne. Det tog lång tid för Jane att våga göra en polisanmäla mot styvfadern och då fick hon hela släkten emot henne, hon blev hotad och mobbad.

Boken är lättläst och den påminner oss att varje familj har sina hemligheter bakom stängda dörrar. Vissa är svåra medan andra är lätta. En sorglig historia som är värt att läsa om och få oss att vara medvetna om att världen kan vara grymma mot barn.

Frostnätter

2010-12-20T09:25:00.002+01:00

Skriven av Arnaldur Indridason.

En isländsk författare, jag tror inte jag läst någon isländsk bok tidigare. Fylld med förväntningar såg jag emot att börja läsa denna bok. Faktiskt blev jag ganska besviken, det kändes mer som en debutbok jag läste trots denna var kanske 6:e bok som utgavs. Jag googlade lite runt och läste på olika bokrecensions sidor att de flesta hade blivit besviken på grund av de första böcker var bra, sedan sjönk betyget neråt och när de kom till 6:e bok var det en tvåa som de flesta gav. Kanske jag ska ge författaren en chans och läsa hans första böcker?

Dessutom enligt en bokrecenest var hon urled på att huvudskaraktären tjatade om hans försvunne bror, vilket som han även gjorde i denna bok. Alltså hade tjatet om hans bror fortsatt över från några tidigare böcker.

Jag hade saknat författarens beskrivningar om Islands natur, miljön och omgivning. Jag upplevde att det var mycket dialog mellan personer i boken. Synd för annars tror jag att historien skulle vara bra, den handlar om ett självmord som senare visade sig att smådetaljer inte stämde. Samt att Erlendur följde hans magkänsla att det kunde vara ett brott som skett.

Boken är en besvikelse men det kanske berodde på jag hade för höga förväntningar?

SUCH Elstenberg Ophelia

2010-12-16T08:40:00.002+01:00

Pilar började bli gammal och det märktes. Hon var stel om bakbenen och sov mera. Men hon var pigg och busade gärna med Ato. För 2 veckor sedan öppnade hon dörren och gick ut på egna vägar. För några dagar sedan öppnade hon skåpdörren i köket där innanför fanns sopor. Hon hade som vanligt kollat om jag hade choklad i min sängbordslåda och som vanligt hoppats på att hitta några goda bitar som jag försökt gömma där.

När jag kom hem från mitt kvällspass 14 december såg jag på en gång att någonting inte stämde med Pilar. Hennes hals var svullen och hon skrek när jag strök över halsen. Jag kände att alla hennes lymfkörtlar var rejäla stora och hon hade väldigt ont. Lymfkörtlar ligger utspridda i kroppen, i halsen, armbågar, juvrar, knäskålar och med mera. Lymfkörtlar utgör en del av kroppens naturliga immunförsvar och där samlas bakterier/virus. Får man virusinfektion svullnar någon lymfkörtel för att utkämpa mot viruset. Det är min allmänsvetande om vad lymfkörtlar var för något. I allafall var alla lymfkörtlar svullen hos Pilar, vissa platser på kroppen var de stora som valnötter. Men värst drabbad var i halsen där var det väldigt stort som golfboll. Pilar hade mycket ont och hade svårt för att vrida på huvudet.

När vi kom till veterinär igår såg hon på en gång att Pilar hade alla symptom för malign lymfom/lymfkörtelcancer. För man skulle vara säker på det måste man ta prover men det skulle dröja ungefär 1 vecka innan man skulle få provsvar, veterinären sade också att Pilar var i mycket dåligt skick att hon med stor sannolik inte skulle överleva behandlingar. Jag var ganska upprörd över att det hade gått så fort och veterinären förklarade också att när man är långt framskriden i sjukdomen kan alla symptom dyka upp väldigt snabbt. Att de blev mycket stora i halsen kunde bero på att Pilar var på slutet på sin sjukdomsflöde. Det var då jag fick mitt svar på alla mina funderingar.

Vattenskålar som alltid var uttömd (onaturlig törst).
Jag skyllde på att jag hade 4 hundar och 2 katter, men på sista tiden hade jag börjat att undra eftersom när jag fyllde på vattenskål blev den snabbt uttömd. Vilket som inte var så för ett par månader sedan...

Trötthet, Pilar sov alltid och hela tiden.
Jag trodde det berodde på åldern och lät henne vara, men även här hade jag börjat bli orolig för mot slutet sov hon alldeles för tungt.

Balansrubbning. Hon hade mer och mer svårt för att gå nerför trapporna. Hon vinglade med bakdelen alltför oftare mot slutet och jag trodde det kunde bero på hennes slitna höfter men ändå var jag tveksam mot det eftersom hon haltade inte. Hon vinglade som hon tappade balans då och då. Samt tyckte jag att hennes ögon såg bra ut så jag tyckte det var lite konstigt med att hon mot slutet hade vägrat att gå nerför trapporna själv. Nu vet jag det var på grund av dålig balans.

Liksom hade hon små knölar där och här, jag hade tänkt det kunde vara på grund av ålderdomstecken. Vi var hos veterinär för ett par månader sedan och då hade man sett hon hade kraftig urinväginfektion och veterinären ville jag skulle komma tillbaka för att göra en ordenlig undersökning eftersom även då hade hon tyckt att någonting inte stämde med Pilar. Vi fick antibiotika och ett löfte att vi skulle komma tillbaka. Men som sagt mådde Pilar bra vissa dagar och andra dagar tog hon det lugnare så jag kom inte tillbaka till veterinär förrän igår då var det för sent. Men å den andra sidan skulle Pilar ändå inte ha chans mot sjukdomen.

Det gick så snabbt... Jag hade trott hon skulle en dag bli påkörd eller dö av någon annan anledning, aldrig hade jag trott att hon skulle dö av en sjukdom. För mig var hon en oövervinnlig hund i full hälsa, aldrig varit sjuk och en stark hund.

Vi lade även märke till att Pilar som normalt alltid varit stressad när hon besökte djurkliniker, igår var hon mycket lugn och helt avslappnad. Hon hade nog redan fattat det beslut åt oss att hennes liv på denna jord var avslutad. Hon hade gett mig många minnen och även fina avkommor. De tre har jag här hemma, Pilar är mamma till Vito och Pinky. Farmor till Ato. Genom dem lever Pilar vidare.

Sista bild på Pilar tillsammans med Ato.

Elstenberg Ophelia - Född 1999.07.28 i Perth, Australien.
- Importerades av Kennel Rattenjäger, Irene Kuisma.
- Kom till Norge/Sverige juli 2000 och bott hos Ulrika Wahlgren/Granström.
- Svensk Utställnings Champion.
- Deltagit i MH.
- Varit på många hundkurser.
- Rattenjäger E kull.
- Rattenjäger H kull.
- Ganglands maffia kull.
Död 2010.12.15 i Löberöd Djurklinik.

Vila i frid, Pilar!

Beyond The Rainbow

2010-12-16T08:31:00.000+01:00

As much as I loved the life we had and all the times we played,
I was so very tired and knew my time on earth would fade.
I saw a wondrous image then of a place that's trouble-free
Where all of us can meet again to spend eternity.

I saw the most beautiful Rainbow, and on the other side
Were meadows rich and beautiful -- lush and green and wide!
And running through the meadows as far as the eye could see
Were animals of every sort as healthy as could be!
My own tired, failing body was fresh and healed and new
And I wanted to go run with them, but I had something left to do.

I needed to reach out to you, to tell you I'm alright
That this place is truly wonderful, then a bright Glow pierced the night.
'Twas the Glow of many Candles shining bright and strong and bold
And I knew then that it held your love in its brilliant shades of gold.

For although we may not be together in the way we used to be,
We are still connected by a cord no eye can see.
So whenever you need to find me, we're never far apart
If you look beyond the Rainbow and listen with your heart.

cg - 1995

Aldrig för gammal...

2010-12-05T14:17:00.006+01:00

... för att rota bland sopor och hoppas.

Vår kära Pilar, är 11,5 år gammal idag. Om jag räknat rätt. I hela hennes liv hade hon alltid snokat. Hon hittar allt som jag gömt i lådorna, i handväskan, fickorna, påsarna och hyllorna. Hon kan öppna lådorna i sängbord och byråer. Hon kan öppna köksskåpar och dörrar. Hon gör hål i fickorna utan att ta sönder jackor eller byxor. Hon hoppas alltid att hitta något gott. Det är vanligt att jag ser öppna lådor, jag blir inte rädd och tror att det spökar inomhus - nej det var bara Pilar som varit framme igen.

Idag när jag var på väg ut till stallet tog jag en titt i köket. Det fanns inga sopor och ingenting att kalasa sig på. Jag visste att jag hade inga gömda choklad någonstans. Jag bestämde mig för att lämna dörren till köket öppet för det var varmare i vardagsrummet än på övervåningen. Allt var lugnt tänkte jag när jag låste dörren efter mig och körde iväg till stallet.

Jag kom hem och förstod direkt att Pilar hade varit framme. Igen. Jag gick in till köket och hittade öppna köksluckor och skrattade åt Pilar att hon hade blivit snopen när det fanns inga sopor. Jag gick in till vardagsrummet för att hälsa på Pilar, men hon låg inte på soffan. Istället låg det en mjölkförpackning på soffan. Pilar hade tagit den istället för att slicka upp all de sista droppar som fanns inne i förpackningen.

... Nu skrattade jag sist.

MISSTAGET

2010-12-03T08:29:00.002+01:00

Misstaget, skrivet av Lee Child.

Jag hade på den sista tiden haft svårt för att koncentrera mig på en bok. Normalt läser jag ut en bok på några dagar, max 7 dagar. Men denna bok tog jag längre tid på mig att läsa. Gick genom några sidor sedan lade jag undan boken för att göra något annat. Alltså är denna bok inte direkt en sträckläsning. Jag vet inte om det beror på boken eller på mig själv?

Det kände som jag läste en film. Misstaget skulle bli en riktig spännande film. Deckare. Action. Död. Laglösa personer. Jag hade köpt boken på ICA Kvantum och när jag kom en bit in i boken förstod jag att det fanns fler böcker om samma enstöringe man Jack Reacher. Trots att boken inte gav mig en sträckläsning skulle jag vilja ha fler Lee Child böcker.

Den handlar om en märklig kidnappning, allt från början till slut hade någonting inte stämt för Jack Reacher. Han råkade bli inblandad och råkade att erbjuda sin hjälp för att få fast kidnapparna. En spännande handling som jag tror det skulle passa bättre för en film. Jack Reacher var en före detta militärsnut och i rollen skulle kanske Hugh Jackman passa.

På återseende!

Rättelsen

2010-12-02T16:28:00.001+01:00

Det är inte topplån vi pratade om idag på banken.
Bolån är det.

Bankmannen vs. Thomas

2010-12-02T14:13:00.004+01:00

Normalt brukar jag inte tycka om snön men idag gör jag det. Fantastisk snöyra. Härligt vitt landskap. Perfeka tillfällen att bara sitta inomhus och spela TV-spel, läsa romanstiska böcker, äta godis och njuta av att bara få vara hemma.

Idag träffade vi vår handläggare inne i banken. Det är tredje gång vi träffats och jag tycker om honom. Han påminner om Thomas på något sätt, en äldre man som Thomas kanske skulle vara om 25 år, de båda är duktiga på siffror och vet vad de talar om. Det är rolig att se dem två sitta mittemot varandra och prata om siffror. Bankmannen försöker att inte bli för imponerad av Thomas och det märks även på honom att han tycker det är skönt att diskutera olika frågor med Thomas för Thomas vet precis vad och hur han ska svara på frågorna. Idag gjorde vi upp hur utbetalningar till vår gård ska gå till och att Thomas ska bli helkund hos Färs och Frosta Sparbanken. Personalen på kontoret här i Sjöbo är väldigt trevliga tycker jag. Här nedan är ett exempel på hur diskussion pågick mellan bankmannen och Thomas:

Bankmannen: "Hur lång tid kan ni betala av topplånet?"
Thomas: "X år."
Bankmannen antecknar och tittade upp igen mot Thomas och uppgav siffran.
Thomas: "Inga problem det är X % av beloppet på X kr."
Bankmannen tog fram miniräknaren och knappade ner siffrorna medan Thomas svarade med stor självsäkerhet: "Det blir X kr i månaden."
Bankmannen visade fram miniräknaren och tittade imponerat på Thomas som hade sagt de rätta siffror.

Thomas hade inga papper framför sig, bara en mapp med papper som bankmannen vill få kopior av. Denna bankmannen är en tuff förhandlare men Thomas är tuffare. Bankmannen gillar Thomas. I ett tidigare möte när vi diskuterade om att ta ett lån av ett belopp till vår gård hade bankmannen frågat Thomas om vi trodde att vi kunde sälja vårt hus snabbt. Thomas hade då svarat utan några tvekan alls och med en säker röst: "Självklart! Det är bara frågan om priset." Idag gratulerade bankmannen att Thomas hade rätt och dessutom att vi sålt huset med vinst och snabbt.

Jag är gift med en affärsman.

Pack & Väck

2010-11-30T13:15:00.002+01:00

Bilden är lånad.

Idag börjar vi att packa och huset på Tunnelgatan 3 är mitt i flyttröra. Kartonger överallt. Saker som vi velar om vi ska behålla eller inte ligger utslängda överallt - för vi ska fundera på saken.

Mitt i röran går jag och är orolig om mannen skulle packa ner onödiga saker. Jag pekar på en kartong och frågar mannen vad den innehöll. Han uppger en lista och då utbrister jag att dessa saker hade vi inte alls saknat på de tre år som vi bott här. De hade bara legat kvar i kartongen. Dem ska vi slänga bort svarar jag. Sedan pekar jag på en annan hög och frågar mannen vad han tänkt göra med dem. Kasta dem. Å nej, hälften av dem kan du slänga men den och den där ska vi behålla.

Jag tror att jag föredrar att packa själv så jag vet var sakerna finns. För jag vet om jag frågar mannen var saken är, kommer han att glömma var han hade packat ner den och börja stöka bland kartongerna igen. Jag vill också att vi ska ta de saker som vi verkligen behöver och de saker som vi inte alls behöver får hamna på tippen.

Under en kaffepaus tittar mannen på en väldig stor hög, böcker som ligger staplade mot och på varandra. Väldig stor. På det andra hörna står två enkla papperkassar med pocketböcker. Mannen frågar mig om det är dem vi ska kasta. Nej då, det är den där stora högen som ska bort. Han spärrar upp ögonen och frågar om jag är säker på det.
Ja, jag följer rådet som jag fått höra de sista dagarna:
- Släng allt som vi inte saknat.
- Gör dig av med de saker som vi inte använt de sista 1-2 år.
- Man känner en frihet när man kastat onödiga saker.

Vi har levt vårt halva liv och nästa halva liv ska vi inte behöva stå och damma.

Ny livsstil

2010-11-27T08:10:00.002+01:00

I torsdags satt jag i källaren och frös medan jag sorterade böcker. Massor med böcker som hade legat kvar i flyttkartonger många år och jag började att packa upp. Många av böcker ska till secondbutik som ligger runt om hörnet. Pocketböckerna tror jag att jag kommer att behålla ett tag framöver. För att låna ut dem och glädja mig åt att dessa böcker blir lästa av mina vänner. En bok kan ge mycket glädje eller sorg.

Den mest tänkvärda bok jag någonsin hade läst var Munken som sålde sin Ferrari , skriven av robin Sharma. En bok om att förverkliga sina drömmar och för att få läsaren att förstå det är slöseri med tid att vara bitter. Första gången jag läste den var jag mycket tagen. Jag bestämde mig då för att vara mig själv och inte lägga ner för mycket tid på de saker jag inte trivs med.

Tillbaka till häromdagen medan jag frös och sorterade mina böcker. Dammiga och många av dem väckte mina gamla minnen. Mina gamla favoriter. Mina gamla ungdomsböcker (som var böcker skrivna av Dean Koontz och Stephen King). Kärleksromaner som fick mig att drömma bort om min kommande kärlek. Många deckare. Mitt bland töcknen av minnena dök mannen upp. Han frågade mig om jag frös, satte på elementen. Jag hade lagt filt om mina axlar och mina hundar höll mig varm genom att ligga nära mig. Då sade mannen att han kanske hade goda nyheter.

Redan den 3:e januari får vi ta över gården.

Det var då vi förstod att en ny livsstil ligger framför oss. Vi måste skaffa kunskap om stödsrätter, vara insatt på jordbruksverksregler, skapa kontakter och skaffa kontaktsnät med bönder som gränsar till våra mark, följa upp de aktuella information från EU och lantbruk och med mera. Vi har stödsrätter. Vi kommer att arrandera ut vår mark. Vi kommer att förhandla. Vi behöver kunskap om lantbruk.

Det kommer att bli ett spännande år nästa år.

På återseende!

Allt ska bort - böcker säljes eller bortsänkes - kom med förslag

2010-11-25T14:49:00.000+01:00

Faktaböcker
En riktig människa – Gunilla Gerland
Däggdjur Alla Europas arter – Anders Bjärvall & Staffan Ullström

Inbundna böcker
Solens avbild – Elizabeth Grayson
Kärlek @ första.träffen – Jane Moore
Hallå där – Köp blåbär
Timbuktu – Paul Auster
Under skalbaggens bo – Mary Willis Walker
Dödens ängel – Robert Crais
Mordvapen till salu – Graham Greene
Innan frosten – Henning Mankell
En märklig affär – Peter Robinson
Mörkertal – Arne Dahl
Häxornas försvarare – Jan Guillou
Katten som inte dog – Inger Frimansson

Överlevare – Dean Koontz
Draktårar – Dean Koontz
Hjärtats mörka flod – Dean Koontz
Vakande ögon – Dean Koontz
Trasdockan – Dean Koontz
Falskt minne – Dean Koontz
Skymnings ögon – Dean R. Koontz
Blixtsken – Dean R. Koontz

Vargflickan – Elin Brodin
Pojken som överlevde – Dave Pelzer

Hårda böcker
Den oskyldige mannen – John Grisham
Paranoia – Joseph Finder
Schindler’s list – Thomas Keneally
Mördare utan ansikte – Henning Mankell
En lek med eld – Peter Robinson

Fånga natten – Dean Koontz
Psykopaten – Dean Koontz
Isfällan – Dean Koontz
Hjärtats mörka flod – Dean Koontz
Viskningar – Dean R. Koontz
Sekten – Dean R. Koontz

Och när sommaren är slut – Danielle Steel
På kärlekens villkor – Danielle Steel
Det är aldrig för sent – Danielle Steel
Vandrings lust – Danielle Steel

Spökflickan – Torey Hayden

Engelska titlar
The Broker – John Grisham
Trace – Patricia Cornwell
Twisted – Jonathan Kellerman
London Bridges – James Patterson

Barn- & ungdomsböcker
Skyddsängeln I Belfast – Lynne Reid Banks
Cirkushästen – Anne Digby
Kalle Anka – Mitt livs historia
En liten prinsessa – Frances Hodgson Burnett
Dårfinkar & dönickar – Ulf Stark
Berts bekännelser – Sören Olsson & Anders Jacobsson
Otroligt – inte sant?
Jag älskar dig om ung kärlek
På västfronten intet nytt – E.M. Remarque
Hem och mor Del 1* Mor gifter sig – Moa Martinson
Ronja rövardotter – Astrid Lindgren
Boris blir sjuk – Susie Jenkin-Pearce
Skuggornas hus – Evelyn Anthony

BORTSÄNKES eller för ett symbolisk summa - kom med förslag

2010-11-25T14:47:00.000+01:00

Harlequin Bestseller
Bortom Kontroll – Jan Coffey
Konsten att döda – Erica Spindler
Room Service – Jill Shalvis
Blodslinjen – Maggie Shayne
Högt spel – Tori Carrington
Nattfjärilen – M.J. Rose
Rosornas hemlighet – Jodi Thomas
Infiltratören – Jasmine Cresswell
Stormvarning – Sharon Sala
Farlig Sanning – Carla Neggers
De försvunna – Gwen Hunter
Lycksökerskan – Candace Camp
Dödliga lögner – Laurie Breton

Harlequin
Het Sommar 4 böcker i 1
Tillsammans 4 böcker i 1
Löften om kärlek 4 böcker i 1
Ord av kärlek 4 böcker i 1
Heta nätter 4 böcker i 1

Bröllopskontraktet + Kärlekens andra chans – Romantik
I månens sken + Hämnd på villovägar – Romantik
Fånge i paradiset + Under tusen stjärnor + Tre dagar, tre nätter – Passion
En diskret affär + Fel Brud, Rätt Kvinna – Passion
Kärleken slår till + När allt förändras – Passion
Klappar & Smekningar Tre julberättelser – Lust
Körsbär och rosor – Lust
En prinsessa på halsen – Exklusiv
Vinna ett hjärta – Kärlek & familj

En diskret affaire – Historisk
Hans eldfängda ängel – Historisk
Duell utan vapen – Historisk
Falsk förespegling – Historisk
Okänd destination – Historisk
Andarnas vilja – Historisk
En brud för de Burgh – Historisk
En främling går ombord - Historisk
Den hemliga ryttaren – Historisk
Lady Haydens gunst – Historisk
Bland societeten i Richmond – Historisk
Lord Libertine – Historisk
Lordens rätta jag – Historisk
Under öknens stjärnor – Historisk
Lustfyllda lekar – Historisk
Lady Templetons val – Historisk
Böjelser och begär – Historisk
Ingen mans land – Historisk
En romares hjärta – Historisk
Svindlande Passion – Historisk
Om sanningen ska fram – Historisk

Böcker säljes eller bortsänkes - kom med förslag

2010-11-25T14:42:00.002+01:00

Pocket

Psykopaten – Dean Koontz

The mist – Stephen King
Staden som försvann – Stephen King
Den gröna milen – Stephen King

Vinnaren – David Baldacci
En grind av mörker – Tony Samuelsson
Sakkaras sand – Glenn Meade
Den siste tempelriddaren – Raymond Khoury
Tempelriddarens arv – Steve Berry
Påven Johanna – Donna Woolfolk Cross
Atlantis hemlighet – David Gibbins
Labyrinten – Kate Moss
Labyrinten – Kate Moss
Hjärtekrossaren – Julie Garwood
Släktet – Guillermo Del Toro & Chuck Hogan
Spår i snön – P.J. Parrish
Passagen – Michael Crichton
Händelser vid Kirkston Abbey – Patrick Redmond
Adress Fleshmarket Close – Ian Rankin RESERVERAD
Sömntuta – Mark Billingham
Fyren – P.D. James
Inre säkerhet – Christa Bernuth
Blind date – Frances Fyfield
Kallt blod – Lisa Jackson
Dödlig list – Minette Walters
Gallret – Philip Kerr
England i dödlig fara – Colin Forbes
Den femte kvinnan – Henning Mankell
Studio sex – Liza Marklund
Sommardöden – Mons Kallentoft
Blandat blod – Katarina Mazetti
Catherines dröm – Sidney Sheldon

Gatans arv – Claire Rayner
Teater barn – Claire Rayner
Intill tredje led – Claire Rayner

Aska och ära – Elizabeth George
I fiendens närvaro – Elizabeth George

Patient 67 – Dennis Lehane
Rött regn – Dennis Lehane
Svart nåd – Dennis Lehane

I ondskans spår – Peter Robinson
En ovanligt torr sommar – Peter Robinson

Berätta inte för någon – Harlan Coben
Borta för alltid – Harlan Coben
Ingen andra chans – Harlan Coben

Modesty Blaise Köpa henne går inte – Peter O´Donnell
Modesty Blaise Flickan med den svarta ballongen – Peter O´Donnell

Ondskan – Jan Guillou
Arvet efter Arn – Jan Guillou
Riket vid vägens slut – Jan Guillou
Vägen till Jerusalem – Jan Guillou
Tempelriddaren – Jan Guillou

När jag hör din röst – Stephenie Meyer
Ljudet av ditt hjärta – Stephenie Meyer
Om jag kunde drömma – Stephenie Meyer

Den hemliga historien – Donna Tartt
De döda språkens sjö – Carol Goodman
Sanning eller konsekvens – Annika Thor
Den vidunderliga kärlekens historia – Carl-Johan Vallgren
Sex and the city – Candace Bushnell
Boktjuven – Markus Zusak
Vickis vintage butik – Isabel Wolff
Om en pojke – Nick Hornby
Innan jag dör – Jenny Downham
Alla familjer är psykotiska – Douglas Coupland
Sushi för nybörjare – Marian Keyes
Brustna hjärtans café – Lolly Winston
Morgonpasset – Sophie King
Bekantas bekanta – Mats Strandberg
Slända i bärnsten – Diana Gabaldon
Grav under höstlöv – Margit Sandemo
Sommarsystrar – Judy Blume
Små citroner gula – Kajsa Ingemarsson
Brunstkalendern – Emma Hamberg
Gravidchock! – Belinda Olsson
Kärlekens magi – Johanna Lindsey
Kavalier & Clays Fantastiska äventyr – Michael Chabon
Motsatsen till kärlek – Julie Buxbaum
Dumpa Matthew – Jane Fallon
Diamanter är för evigt – Lauren Weisberger
Tidresenärens hustru – Audrey Niffenegger
Resehandbok för singlar – Liz Tuccillo
Färden genom Mangroven – Maryse Condé
Förtärande passion – Kat Martin
Saga från Valhalla – Johanne Hildebrandt

I ljus och skugga – Danielle Steel
Löftenas hus – Danielle Steel

PS Jag älskar dig! – Cecelia Ahern
Där regnbågen slutar – Cecelia Ahern

Inte han! – Sheila O’Flanagan
Luftslott – Sheila O’Flanagan
Den jag ville ha – Sheila O’Flanagan

Nära dig – Freda Bright
En kvinnas val – Freda Bright

Våga flyga – Lisa Jewell
Typ trettio – Lisa Jewell
Vince & Joy – Lisa Jewell

Diamantsvärdet och träsvärdet 1 Svärdens väktare 1:a boken – Nick Perumov
Ärkespeglaren Kampen om Mordant 4:e boken – Stephen Donaldson

Liftarens guide till galaxen – Douglas Adams

Guld kompassen Den mörka materian 1 – Philip Pullman
Den skarpa eggen Den mörka materian 2 – Philip Pullman
Bärnstens kikaren Den mörka materian 3 – Philip Pullman

Flyga Drake – Khaled Hosseini
Tusen strålande solar – Khaled Hosseini

Älskade syster – Joyce Carol Oates
Att älska en porrstjärna – Jenna Jameson
Klappjakten – Aidan Chambers
Smuts – Katarina Wennstam
Marley och jag – John Grogan
Den tusende gången – Anna Lytsy & Ulrika Olson
14 år till salu – Caroline Engvall
Fjärilen i glaskupan – Jean-Dominique Bauby
Tunn luft – Jon Krakauer
Stalingrad – Antony Beevor
Den hemliga kvinnligheten – Lasse Anrell
Anna, min älskade – Magnus Utvik
Glöm att ni har en dotter – Sandra Gregory & Michael Tierney
Bokhandlaren i Kabul – Åsne Seierstad
Anhörig – Katerina Janouch
El Choco – Markus Lutteman
Nattens barn – Traci Lords
Sjukdomen – Birgitta Trotzig

Mina böcker säljes eller bortsänkes - kom med förslag!

2010-11-24T17:02:00.002+01:00

Jag kommer att lägga upp alla titlar här på bloggen. Kom med förslag.
Samtliga är i gott skick, mer eller mindre. Jag beskriver böckernas skick vid intresse.

Pocket böcker

Flyga Drake - Khaled Hosseini

Den siste tempelriddaren - Raymond Khoury

Luftslott - Sheila O'Flanagan

Berätta inte för någon - Harlan Coben

Adress Fleshmarket Close - Ian Rankin

Sanning eller Konsekvens - Annika Thor

Brustna hjärtans Café - Lolly Winstor

Sömntuta - Mark Billingham

Borta för alltid - Harlan Coben

Tunn luft - Jon Krakauer

Våga flyga - Lisa Jewell

Nära dig - Freda Bright

I ondskans spår - Peter Robinson

Kallt blod - Lisa Jackson

Ingen andra chans - Harlan Coben

Blind date - Frances Fyfield

Ärkespeglaren (4:e bok) - Stephen Donaldson

En grind av mörker - Tony Samuelsson

Vinnaren - David Baldacci

Fjärilen i glaskupan - Jean-Dominique Bauby

Fyren - P.D. James

Morgonpasset - Sophie King

Inre Säkerhet - Christa Bernuth

Mera böcker kommer inom kort...

Harlequin

Okänd destination - Historisk

Het sommar - 4 böcker i 1

Duell utan vapen - Historisk

Lust - Erotisk

Hans eldfängda ängel - Historisk

Mera böcker kommer inom kort...

Harlequin Bestseller

Falsk Förespegling

Blodslinjen

Mera böcker kommer inom kort... Håll utkik!

Blocket

2010-11-24T07:53:00.003+01:00

Jag kollar på Blocket.se varje dag, ungefär 2-3 gånger om dagen. Bara för att titta. Mest under Hästar & Ridsport kategori. Jag bara tittar. Söta shettisar, gärna ett shettis sto med papper som kan hålla mina hästar sällskap. Jag bara läser. Ett träns av högkvalitet. En hästvagn. Jag bara kollar runt. Inget annat.

Imorse satt maken framför datorn och kollade på Blocket. Han hittade en bil lyft till bra pris. Att ha den i vårt kommande garage. Glädjen och ögonen som glittrade hos honom.

Han bara tittade sade han.

Snart blir det mera

2010-11-21T20:37:00.002+01:00

Mera inlägg kommer snart och inom kort när jag har mer att berätta.

Jag hade inte vågat att skriva någonting om husförsäljning och att vi köpt en gård tills allt blivit klart. Vi hittade en gård med litet hus med mycket mark, kruxet var att vi fick köpa gården om vi kunde sälja vårt hus. På 1 månad. Det var bankens villkor för att låna ut oss pengar och att vi inte skulle behöva ha 2 fastigheter.
Det var svårt eftersom vilken säljare skulle gå med på detta villkor när de vill sälja sin bostad. Men det gjorde säljarna till denna gård. Det måste vara ett tecken?

En månad. 30 dagar. Att kontakta en mäklare. Få en tid för första besök av mäklaren för att värdera huset och en annan tid för en fotograf för att fotografera hemmet. Från första kontakt med mäklaren till utannonsering tog ungefär 1 vecka. 3 veckor kvar att sälja huset. Sedan 1 vecka på hemnet och 7-10 dagar senare var det 2 visning och 1 privat visning. Då blir det 2 veckor kvar för att vi skulle vara säker på att gården skulle bli vår.

Nervositet och många timmar med nagelbitarna och ännu mer tid åt städning.
Det blev en budgivning och det tog några dagar för att få fram en köpare som gått ut med sitt sista bud och vi accepterade det. Dock ville de ha en elbesiktning och överlåtelsebesiktning. Två olika tider och två datum inbokad och deadline närmar sig. Jag får kallsvett och börjar bli orolig, tänk om det visar sig att köparen backar ur och vår dyrbara tid går förlorad?

Dagarna före det kontrakt för gården skulle hävas upp om vi inte fått vårt hus sålt närmar sig alldeles för fort. Elbesiktning gick bra. Precis som jag förväntat mig. Men det var den där överlåtelsebesiktning som oroade mig mest på grund av vi har en källare och vårt hus var inte dränerad. Två dagar före det absolut sista datum som vi måste få ett underskrift på papper att vi sålt vårt hus skedde det.

En besiktningsman dyker upp och med hans papper och en penna går han runt huset och gjorde några anmärkningar. Kom med kommentarer och synpunkter. Bockade på hans papper med pennan. Ett gedigent hus var det. Mycket bra byggt och ett fantastiskt hus från 1950-talet. Köparen var med på besiktningen. Det hela tog ungefär 3,5 timmar och sedan rekommenderade besiktningsmannen ett par saker och köparen åkte hem för att fundera. Senast klockan 17 ville vi få veta vad hans svar var.

Några minuter efter 17:00 kom mäklaren med ett papper där köparen hade skrivit på och försäljning av vårt hus är genomförd!

Vi blir ägare till en hästgård från och med den 1 februari. Det känns både fantastiskt och overkligt att våra drömmar blir uppfyllda. Mina drömmar är att en dag kunna sitta inne i stallet när det är mörkt utanför, på en soffa som jag ställt inne i stallet. Jag ligger på soffan med mina hundar på mina fötter. Doften av halm och hö. Hästarna som fnyser och mumsar i deras box. Bara ligga där och läsa. Då är jag tillsammans med de bästa som jag vet - En bra bok. Mina hundar. Mina hästar.

Min man får göra det som han tycker är roligt, använda hans kropp, styrka och hjärna för att arbeta utomhus. Med många olika möjligheter.

Jag hoppas att ni arbetar för att nå era drömmar, det känns underbart när man är där. Vi är nästan där.

Gles mellan blogginläggen

2010-10-12T07:08:00.002+02:00

Hallå,

det är inte bloggtorka som jag har. Jag har alltid något att skriva om och massor saker som jag skulle tycka om att skriva. Men jag vet ju inte riktigt vilka som läser den här bloggen :) och om det överhuvdstaget någon läser den här.. Så jag skriver mest för min egen skull. Ni som känner mig vet att mitt minne sviker mig ofta. Jag har dåligt minne men mycket bra lokalsinne och kommer ihåg andra saker för tydligt när jag är så dålig på datum, böckernas titlar/författarna (namn), siffer och långa ord.

Jag har varit sjuk, ganska länge och det var så jobbigt eftersom jag hade inte tid att ligga sjuk hemma och vill hela tiden röra på mig. Jag går på allmänslydnadskurs på torsdagarna med min yngsta hund Ato. De andra tre hundar ligger hemma för det mesta och softar. Jag tränar Börje och åker inte så ofta ut till tränaren som förr i tiden. Jag är så glad i Börje så det är nästan omöjligt för mig att beskriva min glädje över honom. Jag är evigt tacksam att Helena hittade honom åt mig. Vi två är helt perfekt för varandra. Börje är en rolig häst med en härlig personlighet.
Nu går det mycket lätt att rida honom (för mig), jag använder numera snäll bett och litar helt på honom.

Hrönn har kommit till vårt stall och jag har börjat att träna hennne. Hon är en enkel och okomplicerad islänning. Så okomplicerad att jag måste hela tiden påminna mig själv att inte gå för fort fram. Det är tur jag satt upp mål och olika delsmål. Som hur hennes träningsprogram ser ut och vi ska åka till tränaren några gånger nu fram till jul. Inte först förrän efter jul vid årsskiftet ska inridning påbörjas. Alltså med ryttaren på rygg. Nu jobbar jag mest bredvid och tillsammans med Hrönn för att lära känna varandra och förstå oss varandra. Det har gått jätte bra.

På återseende!

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

2010-10-12T06:54:00.002+02:00

Skriven av Jonas Jonasson.

En helt underbar bok med en härlig underhållande gubbe som är hela 100 år gammal. Allan heter han och jag skulle ha varit stolt över honom om han varit min egen släkting. Allan har upplevt så mycket i hans liv och träffat många stora män som han hjälpt på något sätt. Allan har ett ototalt intresse för politik och tänker helt realtiskt. Han tänker ungefär så här, sker det något så sker det. Han tänker inte för mycket på "om" och planerar för mycket. Allans liv är så otroligt. I allafall hamnade han till slut på ett åldershem och hade det tråkigt, han tycker inte om ställets sjuksköterskan på grund av han inte får dricka grogg. Den dag han fyller år bestämde han helt spontant för att kliva ut från fönstret för att ta en promenad därifrån. På vägen bort råkar han ut för en väska där det innehåller 50 miljoner kronor. Allan tog den för att han har lovat att se efter väskan när ägaren går på toaletten, på samma veva går han på bussen och tar med sig väskan av säkerhetskull. När väskägaren går ut från toaletten ser han hur Allan försvinner med väskan. Då börjar jakten efter väskan.

Jag rekommenderar boken, jag skrattade och log mycket åt den härlige gubbstrutten. Vi får också läsa hur han hade levt och som sagt är hans liv helt otroligt, han överlevde världskrigen, fånglägren, flykten över Himalaya, möte med diaktorer och presidenter. Med flera...

Släktet

2010-09-22T08:46:00.002+02:00

Skriven av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan.

Namnet på bokomslaget fångade mitt intresse för boken, Guillermo Del Toro sysslar med filmer. Så jag tänkte jag skulle ge boken en chans och se om den var bra trots den är skriven av honom. När jag läste boken fick jag en tydlig känsla av språket att författarna var inte direkt författarna eftersom det fanns inga miljöbeskrivningar och jag fick ingen upplevelser för känslor och karaktärernas upplevelser. Men däremot var det spännande att läsa boken.

Skräck. Spänning. Vampyrism.
Å den andra sidan slutet på boken tyckte jag det blev för mycket halshuggningar och dödande. Jag tror nog att denna bok skulle passa bra till för att bli en film...

Boken handlar om att någon hade hjälpt en stormästare alltså en uråldrig vampyr över från Europa till New York. När planet landade på JFK flygplatsen var alla resenärerna döda. Trodde de. De var rädda om det var ett livsfarligt virus så ringde de upp Eph Goodweather. Snart försvann döda kropparna och även de 4 överlevande. Eph upptäckte att det var någonting annat än virus, någonting som översteg hans kunskap. Under hans utredning träffade han en ny bekantskap, professorn Setrakian och råttjägaren Fet. De blir till vampyrjägarna och en jakt efter Mästaren börjar.

Boken är den första delen av en triology och jag ska nog köpa den andra delen så snart den släpps ut i Sverige. Jag rekommenderar boken till dem som tycker om skräck och thriller. Hade det varit en film så skulle jag ha sagt det är mycket zombie och spalsh i den...

På återseende!

Hrönn från Skáneyland

2010-09-21T11:07:00.003+02:00

Hrönn är en helt okomplicerad islänning. Hon är 3,5 år gammal nu och jag mätte henne nyligen. Enligt mätstickan är hon ca 129 cm. Jag hoppas hon kommer att växa åtminstone 1-2 cm till.

Mina underbara hästar..

Hrönn & Börje.

På återseende!

Testar...

2010-09-17T15:22:00.000+02:00

... Att blogga från iphone :-)...

Trevlig helg!

Bröstcancer...

2010-09-15T12:08:00.002+02:00

Den vanligaste cancersjukdom hos kvinnor är bröstcancer, varje år får 7 000 svenska kvinnor besked att de har bröstcancer. En nära person till mig är en av dessa 7 000 svenska kvinnor, hon fick sitt besked igår.

Hon sade till mig att hon inte alls känner sig sjuk, därför kom beskedet som en chock för henne och även för oss alla. Det var tack vare en kallelse till en mammografi som hon fick och hon gick dit. Det visade sig att det inte stod till i den högra brösten och hon fick en annan tid för en ytterligare undersökning. Det gick faktiskt snabbt, hon behövde inte vänta så länge på tiden och cirka 1 vecka efter undersökningen fick hon veta att hon har cancer.

Tänk om hon inte hade gått till mammografi? För hon berättade att hon kände inga knölar alls på brösten och under armhålor. Det fick mig att fundera...

Kvinnor brukar också få kallelse till en gynekologisk undersökning för att ta cellprover. Jag är en av dem som inte brukar höra av mig för att boka en tid när jag får kallelser till undersökningar, jag hade tyckt att jag inte behövde göra det och att det var en tidslöseri att till exempel ta ledigt från mitt jobb bara för att köra ända ut till Ystad och sätta ner i väntrummet. Efter en stunds väntetid får man komma in och ta de obehagliga skrapningar.

Ju tidigt man kan upptäckta avvikelser desto lättare kan man behandla mot dem. Nästa gång jag får en kallelse kommer jag att tänka en gång till innan jag skulle säga att jag kanske tycker det är onödigt att åka dit....

Ta väl hand om er!

Babbeldrottningen

2010-09-12T21:04:00.004+02:00

Babbeldrottningen av Meg Cabot

Vilken flyt författaren hade när hon skrev boken, nästan 300 sidor med bara babbel och prat. Handligen är rolig och uppiggande men ändå kan jag tycka det blir lite tjatig med språket eftersom jag har ibland svårt för att läsa såna böcker med jag-form. Ännu svårare med böcker med dagbok stilen. Tyckte man om Bridget Jones dagbok tror jag att man tycker bättre om denna bok?
Det som får mig att tycka om boken är det är roligt att läsa det skrivna språket som nästan bara är babbel eftersom jag missar mycket av sånt i verkliga livet. Nästa grund till att jag tycker om boken är den själva kärnpoängen, mycket mode och vintage. På kort tid har jag kommit över två romaner som skrivs mycket om vintageklänningar. Det är av slump faktiskt eller är det nu inne att vi ska vara mera medvetna om vintage? Tredje sak som får boken att höja upp på nivån är att den även berättar om modets historia.

Handling i korthet: En ung kvinna som åkt till England för att hälsa på hennes pojkvän, denne visar sina sämsta sidor som fick Lizzie att fly till hennes bästa väninna som befinner sig i Frankrike. Resan dit möter hon en kille som senare visar sig vara slottsonen till en vinodlare, det ordnas ett bröllop på slottet och där finns bästa väninnan för att hjälpa till med bröllopet. Lizzie pratar gärna mycket och har svårt för att hålla käft. Allting bara proppar ur hennes mun och det kan gå helt fel som antingen drabbar henne själv eller hennes vänner. Hon har stort kärlek för gamla klänningar. Boken är rolig att läsa och jag fick gott skratt flera gånger. Min favorit scenariot är samtalet mellan henne och slottsonen på tågresan.

Kanske ska jag köpa nästa del av serien, Babbeldrottningen i New York?...
Å den andra sidan kanske tycker jag att det räcker med att jag läst den här boken.

Ridtur i Revingehed

2010-09-11T07:38:00.003+02:00

Jag måste få säga... Igår hade vi tagit en ridtur i Revingehed. Underbar miljö, fantastisk natur och härligt liv omkring. Sjöar, fågelliv och dimman med regnskur. Mystiskt och spännande att rida genom knähöga gräs, terrängstigar med mjuka och djupa sand eller lera. Det finns så mycket att göra i Revingehed tillsammans med sin häst, gott om miljöträningar och spännande saker/stigar att utforska från hästryggen.

När vi red och plötsligt framför oss dök en liten stad. Eller rättare sagt en modern typ av Vilda Västerns stil mitt i skogen. Gömd i dimman.

Bilden hittade jag när jag googlade...

Perfekt att träna hästen att gå genom smala dörrar genom till den andra sidan om väggen. Det som saknade var antingen zombies eller mystiska varelser, såna där som man ser på filmer eller läst i thrillerböcker.

Hit kommer vi tillbaka fler gånger..

Vickis vintagebutik

2010-09-09T14:47:00.002+02:00

Vickis vintagebutik av Isabel Wolff

När jag var nere i tvättstugan idag såg jag denna bok liggande på golvet bredvid en resväska som jag hade med mig till Gotland förra månad. Jag hade åkt till Gotland med mitt arbete och självklart hade jag en bok med mig. Varje ledigstund öppnade jag boken för att läsa, oavsett var jag befann mig i Gotland.

Boken var en härlig sträckläsning. Den handlar om en kvinna på +30 årsålder gör sin dröm till verklighet. Hon öppnar en secondbutik som säljer vintage kläder och det finns en historia i varje plagg. Jag är inte så särskilt intresserad av mode men denna bok fick mig att börja tycka om mode, att vintage är vacker och vad man än har på sig bara det är av ett kreativt klädval eller om det finns någon särskild betydelse av klädvalet är det vackert på sig själv. Kärlek, vänskap och drömmar.

Jag tycker mycket om denna bok, en varm och fin historia.

Underbara och snälla Hrönn

2010-09-09T09:10:00.003+02:00

Nu har Hrönn varit på stallet i ca 2 veckor nu. Hon har tagit det allting så bra och coolt. Hrönn går tillsammans med en annan ponny och de fungerar bra tillsammans.
Småbarn har provat att sitta på Hrönn och det gick väldigt bra. Hon var för det mesta nyfiken och mycket snäll.

Jag har promenerat med Hrönn några gånger och hon är ganska tittig men det är bara en träningssak och vi får jobba mycket på med miljöträningar. Väldigt ovant att det är så lätt att leda henne jämfört med stora Börje :).

Igår löslongerade jag henne och Hrönn valde mycket tölt och galopp framför trav. Det ser jag mycket positivt på eftersom fortfarande än idag väljer Börje trav framför galopp när vi löslongerar. Hrönn var rolig och hon busade, hennes galopp var jätte sött att se på. När hon töltade var det en härlig takt hon hade. Jag får börja filma och lära mig mer att kunna skilja på taktfel i tölt och även uppfatta pass. Hrönn är 5 gångare.

Mår Börje bra?

2010-09-09T09:02:00.002+02:00

I måndags märkte jag att han kändes tung att rida, öronen pekade bakåt och halsen hängde bara. Han lyssnade bra men jag fick verkligen driva på honom hela tiden för han skulle jobba och ha högre tempo. Han halvsov och verkade väldigt trött.
Jag lät honom vila i tisdags och tömkörde igår. Under tömkörning var han fortfarande trött. Snubblade mer än normalt.

Hm, jag hoppas han piggar till snart och att han fått ett släng av höst trötthet.
Imorgon ska vi till Revingehed och då ska Börje få galoppera och busa av sig över ängarna och vada i sjöar. Det ska bli en rolig ridtur så vi får se hur han mår efteråt...

Diamanter är för evigt

2010-09-08T07:16:00.003+02:00

Diamanter är för evigt skriven av Lauren Weisberger

Jag har läst massor av böcker de senaste månader nu, jag beklagar att jag inte skrivit något om dem... Något jag får ändra på det nu för när jag rekommenderar böcker så kan jag ju hänvisa till min blogg och hjälpa mig att komma ihåg vad boken handlar om.

Min senast bok som jag läst ut är Diamanter är för evigt, en lättsam bok. Samma författaren hade skrivit Djävulen bär Prada bättre och än Alla var där. Hennes tidigare böcker hade jag också läst och jag tyckte bättre om dem. Men den här boken var en underhållande bok att läsa, tyvärr inte direkt någon sträckläsning. Handlingen var bra också. Hennes språk i boken var underhållande men ibland kändes det lite tjatig att läsa vissa sidor.

Boken handla rom tre bästa väninnor med olika personligheter, som av något skäl hade hållit ihop ända sedan college tid. Emmy som just blivit dumpad av en karl som hon hoppats på att få gifta sig med en dag trots hans oändliga otrohetsaffärer. Adriana som är en manslukerska. Leigh som har ett perfekt förhållande occh liv. De träffas över en fikastund och ett vad kom till, nämligen att Emmy ska inom 1 år ha sex med olika män från olika världsdelar. Adriana ska stadga sig och Leigh som har det perfekt kom inte på någon förändring som hon ville genomgå. Fast egentligen började hon att fundera över sitt perfekta förhållande då en annan man som skakar om henne dyker upp.

En underhållande bok!

Hoppsan..

2010-09-08T07:03:00.002+02:00

Under en längre tid har jag haft en bloggtorka, rättare sagt tangetsbord-torka. Alltså menar jag att jag läser det mesta från Internet och besöker diverse sidor som Facebook, några bloggar, forum och intressesidor och läst alla mina e-post. Men att knappa på ett t-bord hade liksom inte varit aktuellt för mig på grund av flera orsaker som jag ska inte skriva här.

Min hemsida är nere nu, Telia har lagt ner sin webbutrymme och så har vi sagt upp Telia kontot nu. De är inte kloka då man vill ha hemsideutrymme när man tecknar ett Internetabonnemang hos dem. Men kanske är efterfrågan på hemsidor inte så stort då de har väldigt litet utrymme jämfört med många andra webhotell. Dessutom att läsa Telias webmail är också begränsat. Det enda vi hade nytta av Telia var att ha ett telefonsnummer och Internet. Vi ringer nästan aldrig och när vi gör det så ringer vi över Internets lina. Så vi bestämde för att säga upp vårt telefonsnummer och det upphör till november.

Så ni som frågat efter vad som hänt med min hemsida vet nu orsaken till det :).
Å den andra sidan får jag blogga mer här på sidan som rör hundarna och uppfödning. Jag har bestämt mig för att lägga min hunduppfödning på hyllan ett tag framöver och helt fokusera mig på andra saker som tar mycket av min tid just nu och ett par år framöver. Jag vet inte om Pinky kommer att få en till kull eller om jag någonsin kommer att använda Mira i min uppfödning, fast jag hoppas det. Jag kommer att skriva över Mira till hennes fodervärd som för övrigt är en underbar hundmänniska.

Ha det så gott!!!

Adrenalin klick

2010-05-31T12:03:00.003+02:00

I lördags när jag var ute och red Börje på en härlig kväll. Börje har faktiskt börjat att bli duktig, han protesterar inte längre när vi ska lämna gården och testar inte lika mycket mera. Antingen har jag blivit en tryggare ryttare som har mer självtroende än vad jag hade för ett år sedan.

I allafall skrittade vi längst en traktorväg och höger om oss sträckte ett åker så långt ögat kunde nå och vänster om vägen löpte taggbuskar, diken och på den andra sidan om buskarna låg också ett åker. Jag såg ett rådjur stå vid kanten av buskarna och smög försiktigt över vägen för att beta gräs vid åkern. Den tittade upp och såg på oss. Börje spetsade öronen och saktade av. Jag njöt av fina utsikten och smackade på Börje att skritta framåt. Rådjuret vände sig om och försvann in bland buskar, sedan hoppade det ut igen och försvann in. Det pendlade mellan vägen och buskarna ett par gången och då slutligen bestämde den för att stå på åkern till höger. Börje hade nu stannat och jag smackade på. När vi närmade rådjuret och plötsligt hoppade ett till rådjur ut och ställde sig mitt på vägen. Börje gjorde en tvärstopp och var nu ordentlig tittig. Rådjuret som stod på vägen tittade på oss, gick några steg mot oss. Nu var de två rådjur ca 7-10 meter framför oss. När vi närmade dem och det var väl ungefär 5 meter till dem uppenbarade plötsligt 10 st rådjur vänster om oss. De flög upp från buskarna och spred ut sig samtidigt som Börje gjorde en tvärhalt för att sedan snurra 90 grader till höger och satte i full galopp över åkern. Han skenade samtidigt som han bockade, han försökte kasta av mig och jag kände hur jag gled till vänster.

Första sekund tänkte jag att jag skulle hoppa av sadeln för att inte bli illa slagen när jag blev avkastad. Nästa sekund tänkte jag på följande risker med en skenande häst utan ryttare på rygg:
- Hästen kan bli allvarlig skadad.
- Konsekvenser kan bli dyra.
- Min fina sadel som kostar xx xxx kr kan bli repad och skadad.
- Hästen måste kunna lita på mig i alla situationer.
- Timmar av träningar skulle bli bortslängda.

Snabbt rätade jag upp och anpassade till Börjes bockningar och jag började faktiskt att skratta. Min goa och snälla häst. Lutade mig bakåt och satte mig tungt ner på sadeln, bromsade ner Börje och gav lugnande signaler. Mitt på åkern lugnade han ner sig och jag undrade om någon såg oss? Till slut stannade Börje och flåsade medan jag tog 10 djupa andetag. Klappade Börje och vände om oss tillbaka till samma plats. Till min stora förvåning accepterade Börje det. Vilken skillnad om det hade hänt för 1 år sedan. För halvår sedan skulle Börje säkert bråka och vägra att gå tillbaka.

Det bevisar att jag blivit bättre som ryttare och att Börje litar på mig.

Min goa Börje! ♥ ♥

Tömkörningskurs med Göran Lindstrand

2010-05-16T20:05:00.002+02:00

Fotograf: Johanna Melldén

Jag gick tömkörningskurs för Göran Lindstrand någon gång i september, tidigare inlägg från dessa kursdagar hittar ni på den här sidan [klicka här] och på den här sidan [klicka här]. Göran Lindstrand är en fantastisk läromästare som man bör ta varje chans att få gå kurs för honom innan han drar tillbaka på grund av åldern. Sådant tillfällen dök upp igen häromdagen och självklart anmälde jag mig till kursen.

Göran kom ihåg oss från höstas, han hade tyckt mycket om min häst och hade beundrat honom. På kursdagen beundrade han hästen ännu mer då han kommit i form jämfört med för några månader sedan. Han ville tömköra hästen först innan jag fick ta över tömmarna. En fantastisk häst som har utvecklats mycket sedan han såg honom sist.

Fotograf: Johanna Melldén

Mörkrädd

2010-05-16T19:39:00.003+02:00

Länge sedan jag skrev här, jag har läst massor med böcker och jag har alltid någon bok på gång. Olyckligtvis hade jag tappat lusten att blogga. Först till nyligen kom jag på att jag borde ha fortsatt att blogga om alla böcker jag läst för att hjälpa mig att komma ihåg vad de handlade om. Så jag får börja igen...

Den senaste lästa bok är Mörkrädd.

Mörkrädd av Andreas Roman

Jag trodde att boken skulle ge mig en sträckläsning, det såg så spännande ut och dessutom en svensk författare. Handlingen lät bra. Hans sätt att skriva boken var lite annorlunda och till en börja var det spännande att läsa. Ju längre in i boken jag kom i blev den mera tjatig, mycket upprepningar och till slut blev jag bara mer tålig att läsa ut boken. Mest av pliktkänskla kändes det som.

Idén till boken var bra men när jag läst klart boken kändes det mer som en besvikelse. En bok som jag inte rekommenderar faktiskt...

Nordiska länder

2010-02-05T13:11:00.003+01:00

Foto: U. Granström

För någon helg sedan gjorde jag en avstickare till Finland. Jag flög från Kastrup tidigt på morgonen och landade på Vanda i Helsingfors. När planet var över havet på väg mot Finland var det molnfritt. Jag mötte en fantastisk syn som jag länge kommer att minnas. Jag var så häpen av bilden framför mig att jag glömde bort kameran. Havet var täckt av is, is överallt och is så långt ögat kunde nå. Jag hade aldrig sett ett vackert is-landskap. Jag kunde se framför mig militärer som traskade över isen från forna Sovjet till Finland eller tvärtom. Jag kunde se framför mig stora fartyg som satt fast när vattnet frös till is.

Det var ett vackert syn.

Nu har jag satt mina fötter på alla 5 nordiska länder :-), Sverige, Danmark, Norge, Island och Finland.

På återseende!

Länge sedan..

2010-01-24T15:32:00.003+01:00

..jag bloggade. Eller skrev något här på bloggen. Så blir det när man blivit för upptagen med Facebook ;-).

Det har hänt mycket sedan sist jag bloggat. Jag har läst massor med böcker och kommer att läsa mer. Jag åker till ridhuset 2 dagar i veckan med Börje för att träna dressyr, med vår nya och fantastiska sadel. Jag har rest till Tyskland för att para min tik och även tagit en snabb avstickare till Finland. Snart ska Pinky valpa. Det har varit kallt och alldeles för kallt att vara ute så mycket som jag velat. Så snart det blir varmare ska jag sätta igång med:
- Geocaching
- Viltspårsträning
- Långa uteridning

På återseende!

Kapplöpning

2009-10-20T22:12:00.003+02:00

Idag red jag Börje ca 1,5 mil men det tog 2,5 tim!!! Dels på grund av att dagens spöken bestod av trafikskyltar och vägarbetsskyltar. Han vägrade prombt att passera dessa skyltar. Det var bara att vara envis och inte låta honom bestämma vilket håll vi skulle ta.

En underbar ridväg med mycket trav och galopp på vissa sträckor och skritt när vi red genom byn och över väg 13. På vägen hem finns det en perfekt sträcka för galopp. Stigen löper precis bredvid en grusväg. Börje galopperade fint tills en bil dök upp bredvid, jag såg ungdomar som vinkade och hejade på oss. Bilen saktade ner till Börjes fart. En tävlingsmänniska är jag så drev jag på Börje ännu mer. Börje släppte loss och galopperade ännu fortare, ungdomarna i bilen vrålade och appålderade. Rakt framför oss slutade stigen tvärt och stora buskar låg där som en vägg. Jag satte ner mig på sadeln och började att bromsa ner Börje.

Men han slutade inte, han saktade inte ner farten och var helt inne på att galoppera rakt fram. Då fick jag vråla och drog med tyglarna för att få honom att svänga till höger. Jag gjorde nog många fel på ridtekniken men jag var plötsligt rädd att Börje skulle braka igenom buskarna och skada hans ben. Jag tänkte inte alls på mig själv, när jag såg hur buskarna närmade sig med hög fart dök en stor bild framför mig, en saftig räkning från hans veterinär och en lång rehabilitering för Börje. Hans frambenen hade trampat ner på kanten till buskarna tills han började att bromsa och gjorde en kraftig gir till höger.

Jag tror nog att ungdomarna i bilen trodde vi skulle rusa igenom buskarna .. Synd jag missade deras min när de försvann längre fram.

En härlig ridtur hade jag idag. Med många olika slags miljöer och Börje var genomsvettig när vi kom till stallet.

Såna här stunder gör att jag orkar att ta itu med vardagen. Jag vågar inte ens tänka hur jag skulle ha det om jag inte haft Börje...

Jag försökte ta en bild på ett rådjur som stod där. I allafall var det underbart väder idag.

Ta hand om er!

Älskling...

2009-10-17T18:08:00.003+02:00

Jag hittade denna korta dikten

Älskling
Du gör mig hel,
Du gör så jag ser,
Du gör så jag står på mina egna ben
Du gör mitt liv så himla mycket bättre
Författaren: okänd

Jag tar en dag i taget, ett ögonblick i sänder.
Jag saknar dig, jag härdar ut för du finns.
Avståndet spelar ingen roll för vi har framtiden framför oss.

Det är bara denna ovana känslan som jag har nu som gör det svårare för mig.
Just nu.

Jag vet inte exakt vad det är för känsla som jag har just nu.
Oron. Nervositet. Tomheten. Ensamheten.
Saknaden.
Men också spänningen.

Mest av allt önskar jag dig lycka till!
Vi ses snart igen!

Mera bilder från tömkörningskurs

2009-09-25T22:47:00.002+02:00

Dag 2 på kursen dök en trevlig kvinna upp, en kompis till Elise. Hon tog grymma bilder på Börje, se härnedan:

Fotograf: Lena Enering
Hemsidan: http://www.enering.se/

Tack Lena för bilderna...

På återseende!

Tömkörningskurs

2009-09-24T14:15:00.002+02:00

I helgen som varit gick vi på en tömkörningskurs för Göran Lindstrand. Egentligen var det inte planerat att jag skulle åka dit på kursen men efter helgen var jag glad att jag åkte dit. Jag fick höra trevliga saker om Börje, att han är en fin häst och att vi två passar så bra ihop.

Ett litet utdrag från ett samtal mellan mig och någon:
Hon: "Börje är en fin häst, du har gjort ett mycket bra köp!"
Jag: "Hm, det var av ett slump jag hittade honom."
Hon: "Då hade du tur!"

Göran Lindstrand är tydligen en välkänd person, alla visste vem han var utom jag. Av den lilla information jag fick är han mycket bra på tömkörning och ridning. Han har utbildat många hästar i Flyinge där han var anställd och att han är den 5:e generation som jobbade med tömkörning.

Jag tycker gav mig så mycket från helgen, filmen härnedan är från lördag och jag beklagar att jag inte filmat på söndagen också för det gick mycket bättre för Börje.

Man får så mycket utifrån tömkörning, jag kände att min kommunikation med hästen blev bättre. Hans rörelser blev bättre. Balansgången blev bättre. Mjukare rörelser och på köpet får jag också lära mig att kunna tidigt bedöma hur Börje mår. Jag känner att tömkörning kommer att bli ett måste för mig och min hästhållning. Jag har redan anmält till två andra tillfällen för en uppföljning och ytterligare kurs för Göran Lindstrand. Samt har jag också anmält mitt intresse för att åka och lyssna på Marie Kahrle, även hon är från Flyinge och har allt med tömkörning att göra. Hon tävlar internationellt i både enbet par och 4-spann. Hon ska visa tömkörningens konst, en clinic för oss.

På återseende!

Om jag kunde drömma...

2009-09-24T10:53:00.002+02:00

... av Stephenie Meyer.

Jag kunde till slut inte låta bli att läsa boken trots jag försökt att undvika den. Böcker från Wahlströms vill jag gärna undvika att lösa för jag anser att de böcker som är tryckta hos Wahlströms är ungdomsböcker. Jag kände mig först lite för gammal för att köpa denna bok. Men jag hade hört här och där att boken är en beroendeframkallande läsning.

Till slut föll jag ner i gropen och köpte en bok, den första delen av serien Twilight. Jag tänkte jag skulle börja att läsa en bok och faktiskt måste jag få säga denna bok är en fin kärlekshistoria mellan en vampyr och en människa. Det enda som fortfarande stör mig är att människan är 17 år gammal i boken. Hon är lite för ung för att träffa en livskamrat enligt mig men å den andra sidan var jag ju 17 år gammal (år 1994) när jag först blev kär i en pojke som blev till min man 11 år senare (år 2005). Jag tycker det är så romanstiskt att man tidigt träffat sin själfrände.

Boken är en beroendeframkallande och jag har redan beställt den andra delen av serien, om den är lika bra så ber jag att få låna resten av böckerna av min systersdotter (som är 15 år gammal) som hade läst och rekommenderat böckerna för mig.

På återseende!

Angående mitt förra inlägg...

2009-09-24T10:51:00.002+02:00

.. detta handlade mest om mitt jobb. :)

Hur jag känner mig kring min arbetssituation, det pågår en omorgansination (som är ett finare ord för problem *blink*).

På återseende!

Ulrika fronten

2009-09-20T08:19:00.003+02:00

Plats: Drakamöllan september, 2009 Fotograf: Ulrika Granström

Människor får en svacka eller flera svackor någon gång på hela sitt liv. Sista halvåret har jag haft det ganska jobbigt, åkt nerför backar så fort jag klättrat upp. Alltså kändes det som någon gång under våren hade jag snubblat nerför en klippkant och rullat ner. Bara ner och inte kunnat få stopp på rullandet, allting virvlade framför mig. Hur mycket jag än försökte att få grepp på någon rot som stack ut från klippväggen för att stanna, mina händer var väl för svettiga för det kändes som att hur jag än försökte få en fast grepp gled jag bara nerför. Det var så jag kände mig. Sanden och dammen som yrade, min kropp som ramlade hjälplöst ner och slog på allt som fanns på vägen.

Under sommaren kunde jag äntligen börja bromsa upp och börja denna mödosamma klättring upp, då och då snubblade jag till och ramlade bakåt några steg. Men det var bara att kämpa och fortsätta att klättra. Ibland hände det att jag ville bara att ge upp, särskilt ett par gånger hade jag varit mycket nära att bara släppa om greppen och luta bakåt för att falla ner mot någonstans igen. Många saker fick mig att fortsätta att kämpa upp, mina hundar, mina hästar, mina katter, Thomas, min familj och underbara stunder som att åka till Drakamöllan eller rida i Haväng. Vara ute i skogen eller nära havet. Vackra glimtar dök upp hos mig och då orkade jag att gå framåt igen.

Idag kan jag se klippkanten där jag hade för ett halvår sedan snubblat över. Jag försöker nå dit och kravla över kanten för att sedan hoppa och jubla att jag klarade det. Att jag överlevde!

På återseende!

Två lästa böcker

2009-09-20T08:09:00.002+02:00

Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith.

Man får en härlig upplevelse i boken hur det är att leva i Afrika, rättare sagt i Botswana. Man får en varm känsla av miljöskildringarna och kataräkterna som är med i boken. Den handlar om en afrikansk kvinna som öppnar en detektivbyrå, hon möter olika klienter och löser deras problem.

Den är inte en bok som jag vill läsa en gång till, men en bok att läsa till när man vill koppla av.

Sushi för nybörjare av Marian Keyes.

Som vanligt tycker jag om henne, författaren. Men nu märker jag att hon tonat ner komediska repliker om man jämför med hennes tidigare böcker. Det ligger lite mer allvarligare ton i denna bok men fortfarande kan man känna igen vem som skrivit boken.

Den handlar om en kvinna, Lisa, som förflyttat till Dublin i Irland när hon helst velat ha åkt till USA och arbeta för en tidning. Lisa startar en tidning tillsammans med andra irländska medarbetarna. Boken riktar mest åt 3 kvinnor med olika problem som kan leda till depression, kärlek och fester.

En rolig bok att läsa tycker jag!

Elefanten är rädd för mus...

2009-09-05T21:47:00.003+02:00

... min stora häst är rädd för snigel.

Jag var ute och red ikväll under ösregnet. Mitt framför oss kröp en brun mördarsnigel på asfalten, Börje såg den och gjorde en bromsande halt. Han tog sedan en jätte omväg för att passera den lillen snigel som lätt kunde krossas under hans hovar. Några meter framåt överraskade tre rådjur mig som plötsligt hoppade ut på vägen från skogen ut mot åkern på andra sidan om vägen. Börje brydde inte alls om dem. Inte heller brydde han om lösspringande och skällande hund som kom mot oss. Korna och fåren var ofarliga tyckte han. Vidare red vi på vägen under ösregnet. Regnet rann över mitt ansikte så jag hade svårt att se framför mig.
Återigen hoppade Börje högt upp och till vänster. Han darrade när han såg ett par svarta sniglar som försökte göra sig små vid vägkanten.

Min stora häst!

Alkemisten

2009-09-05T21:39:00.003+02:00

Alkemisten av Paulo Coelho

När jag var på besök hos grannen kom vi in på tal om böcker. Vi diskuterade vad för böcker vi tyckte om. Jag är en all-läsare som många av er vet. Jag frågade också om hon hade några böcker jag fick låna, en av dessa var Alkemisten. Jag hade hört talas om boken sen tidigare, den är en mycket omtalad bok men jag hade inte haft något tillfälle att läsa den. Så igår när jag hade läst klart förra bok tog jag fram denna bok. Jag blev helt uppslukad av boken.

Berättelsen är skriven på ett sagobart språk som får mig att längta att läsa Tusen och en natt igen. När jag kom fram till sista sidan fick boken mig att tänka länge på vad för budskap författaren ville delge. Många tänkvärda saker kom han med.

Handlingen går ut på en fårherde som fått 2 återkommande drömmar som handlar om en skatt som ligger gömd vid pyramiderna. Bortom den andra sidan om öken, över oaser och över havet. Pojken bor själv i södra Spanien och under hans resa dit träffar han en del betydelsefulla personer och upplevelser.

Det är en bok som jag tycker alla bör få läsa!

På återseende!

Inglourious Basterds

2009-09-03T12:31:00.002+02:00

För närmare 2 veckor sedan tror jag, gick jag ut på bio med Thomas och Jonas.
Vi tittade på en film som heter Inglourious Basterds regisserad av (enligt mig) en grym regissör Quentin Tarantino. Jag tror att om man tycker om Quentin Tarantino så kommer man att älska denna film. Jag älskar den!

Filmen är en riktig hämndorgie. Vilket som ligger på Tarantinos specialitet, som man kan läsa på DN: ".. ju längre en dialog pågår i en Tarantinofilm, desto säkrare är det att allt kommer att ta en ända med förskräckelse. I synnerhet om ett till synes ömsesidigt samtal är omgärdat av sirliga och respektfulla åtbörder, i sig bara ett mått på den civilisatoriska fernissa som ofelbart utmynnar i brutalitet."

Thomas tyckte att ibland blir dialogen för långa i filmen men då brakar det bara ihop till slut efter denna långa dialog. Det är typiskt Tarantino. Det kan man se på följande filmer som han gjort som till exempel Kill Bill och Reservoir dogs. Den här filmen är grym bra tycker jag, jag älskar bara Brad Pitt och Christoph Waltz i denna film.

Trailer.

Tidsresenärens hustru

2009-09-03T11:40:00.002+02:00

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Redan efter 10 sidor undrade jag vad det var för en bok jag hade framför mig. Det var svårt att hänga med i början men ändå kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Jag måste få fortsätta att läsa och därefter gick det mycket lättare. Författaren skrev på ett fantastiskt sätt och vilken kärlekshistoria.

Längtan och väntan efter sin livskamrat kan vara väldigt svårt men när man är kär så finns det inget som kan hindras ifrån att älska. Clare var 6 år gammal när hon träffade Henry förförsta gången och då var han 36 år gammal. Men Henry var 28 år när han träffade Clare för första gången då hon var 20. Jag imponerades djupt av hur författaren kunde hoppa mellan olika tidsbegrepp och hitta med olika paradoxer.

Clare är en underbar och tålmodig kvinna som älskar Henry av hela hennes hjärta, hon accepterar honom och hans fel. Hade det inte varit för Clare skulle Henry för länge sedan sjunkit ner i träsket. Men det var nog ödet som förde dem ihop.

Jag grät när jag kom till sista sidorna, jag vet inte om det berodde på att jag låg på sängen och längtade efter Thomas som just nu är på en jobbresa. Jag har inte sett Thomas på 1 vecka och det dröjer till imorgon kväll då kan jag få se honom igen. I allafall grät jag när jag kom till de sista sidorna, att kärlek kan känna ont och ensamt ibland men ändå ska vi glädja oss vid att vi får lyckan att uppleva kärleken.

Boken har blivit till en film också, filmen kommer till Sverige den 9 oktober.

Klyftan av Nicholas Evans

2009-08-26T15:37:00.003+02:00

Klyftan av Nicholas Evans

Samme författare hade skrivit Mannen som kunde tala med hästar, en bok som jag läste som ungdom. Då tyckte jag att boken var väldig bra. Sorglig och vissa delar av boken minns jag fortfarande. Jag hade därför nog lite för höga förväntningar när jag köpte Klyftan. Jag blev väldigt besviken och hade kämpat mycket igenom att läsa fram till sista raden. Den första halvan var seg och jobbigt att läsa, när kommit till mitten blev boken bättre och slutade bra.
Historien är bra, om det var en annan författare kanske skulle boken vara bättre än vad den är idag.

Nu börjar jag med nästa bok och hoppas att den blir bättre.

På återseende!

Mina senaste cachar.

2009-08-02T14:21:00.004+02:00

Jippie, nu har jag över 700 funna cacher på min meritlista .

Här nedan visar jag några bilder från senaste cachar. Så...
Varning för spolierbilderna!!!

Cachens namn: MB#169 Railroad bridge

Jag kom från ett fel håll, men så fanns det ändå en gång där underbron. Cachen ligger gömd på andra sidan om bron. Träplankorna var ruttna och jag var ensam när jag cachadeså jag gick försiktigt över. Träplankorna knarrade och sjönk ner under vattenytan. Men så hittade jag cachen och loggade den.

Cachens namn: Adventstid i Bovallstrand

En rolig bild tycker jag. Jag håller om pennan och har blå regnjackan på mig. De övriga två är mugglare som följde med mig på en geocachingrunda i Hunnebostrand.

Cachens namn: Sveatorget

Jag träffade på en annan cachare som heter Kolare, som även äger denna cache som jag hittade på Sveatorget i Dalarna. Kolare hade till och med varit med på ett TV program - Draknäset.

Ja, jag cachar ibland och har lite mindre än 300 kvar till 1000 funna cacher.
Geocaching är en rolig fritidsaktivitet. Man får se mycket och uppleva mycket...

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Stor häst - litet mod

2009-08-02T14:09:00.003+02:00

Häromdagen när jag var ute och red på Börje. Vi kom till en gård som Börje hade visat tidigare att han inte tyckte om den. Vi skulle passera gården, en mycket välvårdad gård med perfekt trädgård, grässtråna var perfekta, fönstren var blanka och till och med brevlåda var mycket blank. Ingen hund eller katt var i närheten. Jag tror inte ens de har något djur. Ändå var det något med gården som Börje tyckte var skumt. Han vägrade att passera och började att vända om.

Nej, sade jag och vände om Börje. Han rörde inte på sig och flyttade inte hoven fram. Efter en stund backade han och vände om sig. Vi snurrade och till slut försökte Börje att hitta andra vägar som att gå ut på åkern. Nej sade jag och styrde tillbaka upp till vägen. Återigen backade han ner mot åkern och då var det bara att hoppa av Börje.

Jag ville absolut inte låta honom att vinna så jag gick bredvid och ledde honom förbi gården.

Börje är mycket snäll men kan vara en åsna ibland. Då gäller det att vara bestämd och visa för honom att han inte ska fåna sig och lita på mig. Början när jag fick hem Börje var han lite svår att leda, jag tappade grimskaften ett par gånger och det utnyttjade Börje. Men småningom när jag lärde känna honom bättre blev vår relation bättre. Nu är det väldigt länge sedan han försökte slita ifrån mig. Men det kan han göra om någon ny person vill leda honom... :)

Börje har en rolig personlighet, han avskyr flughuva. Alla dessa små rep som hänger framför hans ögon. Nej då tar han sönder den. Jag vet inte hur han bär åt sig det men han tuggar flughuvan till små bitar. Första gången tog han bara av huvan. Jag hängde tillbaka, nästa dag tog han av den och hade trampat undan på den så det tog lite stund för mig att hitta den. Men så gjorde jag det och hängde den igen på Börjes huvud. Tredje gång tog han av den och slet sönder huvan till små bitar. Otroligt!!!

Jag trodde inte en häst kunde göra så. Nåja, jag hade en annan i förrådet som jag gav till Börje. Då visade han tydligt att han inte ville ha den, han tog av den.
Nåja, så får han skylla på sig själv när flugorna irriterar honom. Börjes lugg är för kort så den skyddar inte hans ögonen.

På återseende!

Börje - världens goaste

2009-08-02T14:01:00.003+02:00

Idag tömkörde jag Börje. Det gick bra. Det blir bättre för varje dag som kommer. Att lyfta upp hans hovar krävs det att man ska ha tålamod. Särskilt höger framhov är han väldig rädd om. Idag gick det bra att lyfta upp hans hovar men jag krafsade inte på dem, bara klappade på sulan och plockade ut skit med mina fingrar. Börje blev först lite förvånad så han protesterade inte först.

Jag tror på variation!

Efter tömkörning släppte jag lös Börje ute på paddocken. Han skuttade omkring och sedan efter en stund hittade han en perfekt gräsfläck som han absolut ville rensa upp. Jag tog grimman och grimskaft och Börje såg det, han flyttade på sig ju närmare jag kom. Ibland rusade han iväg. Han pendlade mellan två gräsfläckar och jag tänkte hur jag skulle få fast honom.

Då var det bara att hämta en longeringpiska och jag slog ner bredvid gräset samtidigt som jag stod i vägen för honom så att han inte skulle springa till nästa gräsfläcken. Jag beordade honom att stanna, först sket han i och rusade förbi mig. Då var det bara att vifta med piskan och lilla jag blev till en riktig bitchig kvinna. Till slut stannade han en bit från gräsfläcken och jag sade till honom:
Nu rör du inte ur fläcken!

Lilla Börje, världens matgladaste pålle som dessutom tycker allt arbete i paddocken är så tråkig!

Ensam hemma ikväll.. igen.

2009-07-19T18:31:00.003+02:00

Ikväll ska jag blogga massor och uppdatera min hemsida med smaskiga nyheter (på hundfronten). Men först ska jag gå ut en runda med mina hundar.

Thomas med mina hundar på Ales stenar.

Nära ögat!

2009-06-27T15:16:00.002+02:00

Vi hade varit i Leksand på besök i en vecka förra veckan. Självklart passade vi på att cacha omkring. På köpet fick vi besöka många sevärda platser i Dalarna, vi körde runt sjön Siljan.

Vi kom till Leksand mest på grund av våra vära vänner skulle gifta sig på midsommarafton. På tisdag den 16 juni skulle karln kidnappa blivande (idag är han gift) brudgum för svensexa. Vi bestämde för att låta honom att få en (glad) överraskning att karln kunde vara med, så tog vi en veckas semester och körde upp till Dalarna redan på lördag den 13 juni.

Nästa dag söndag den 14 juni tänkte vi att vi skulle shoppa i Borlänge, på ett köpcentrum Kupolen. Vi trodde absolut inte att blivande (idag gift) brudgum skulle åka och shoppa dagen före en begravning. Så var risken väl minimal att vi skulle stötta på dem. Men väl inne i Dressman butik när vi hade betalt för en skjorta och vände om oss för att gå ut från butiken, såg jag blivande (idag gift) bruden med dottern stå och bläddra igenom olika skjortor.

Helsike tänkte jag. Vi gick förbi henne som var upptagen med skjortorna och hade hon bara tittat upp så skulle hon ha sett mig. Vi nuddade liksom nästan på axlarna och jag tänkte att om hon sett oss så skulle hon förmodligen inte låtsas om oss. Det var blivande brudgum (idag gift) vi var mest rädd för. Just på väg ut såg jag honom. Han tittade på mig men ändå såg han rakt genom mig. Alltså hade vi ögonkontakt med varandra men ändå inte. Han körde en barnvagn framför sig.

Fan tänkte jag. Bakom mig gick karln och jag vände mig om. Han förstod det direkt och vi hukade snabbt ner framför badbyxorna. Vi började att få panik och stirrade desperat på badbyxorna. Hade de vänt sig om och sett oss så skulle de ha tyckt vi var två idioter som nästan sniffade på badbyxorna. Vi vågade inte ta risken att titta över axlarna så vi nästan kröp ut från affären och sprang snabbt ut till vår bil. Puh!!

Då bestämde vi oss för att geocacha lite i Borlänge. Bilder kommer till nästa inlägg!

Svalan

2009-06-27T12:35:00.003+02:00

Där jag satt på ett strup lutande mot klippväggen,
framför mig såg jag havet så långt mitt öga kunde se.
Horisonten låg långt bort. Någonting störde horisonten.
Kanske Bornholm?

Snett till höger kunde jag se bukten från Ystad. Land och
strand långt bort. Mitt på havet vilade ett stort lastfartyg.
Nej, den låg inte helt stilla. Sökande efter någonting gjorde den.
Fartyget flöt, så stort och kraftfullt.

Till vänster såg jag ett stängsel som gick ut mot
havet. Taggarna satte på dessa metalltrådar. Det fick mig att undra
om det fick stå där? Så fult och hånfullt mot havet.

Nedanför mig såg jag sanden och stenar. Vågorna försvann
ut tillbaka till havet. Trästockar låg och balanserade mellan att
förflytta sig uppåt mot stranden eller dra tillbaka ut mot det okända.
Sanden såg så varma ut efter solens intensiva strålar.

Överallt såg jag svalorna som flög. Snabba vindslag och med hög
hastighet, ibland med lägre hastighet flög de överallt.
Om jag räckte fram min hand skulle jag kunna fånga in en svala. Få smeka
på den men jag tror att jag skulle bli ful och skrämmande som taggstängsel.
Jag skulle också vara stor och kraftfull som fartyget.

Därför drog jag fram min kamera för att frysa en bild av en svala.
Det var svårt då de flög för fort och var överallt.
Men många klickar tog jag.

Väl hemma igen bläddrade jag genom bilderna, några bra och några dåliga.
Flesta var dåliga och suddiga. Dock var det en av dem som fångade mitt intresse.
En svala såg på mig och gjorde en bedömning av mig.

Var rädda om er, på återseende!

En tanke

2009-06-27T12:17:00.003+02:00

Ibland hittar man något gammalt eller nytt eller något som inte passar in i bilden. Häromdagen körde jag till ett underbart smultronställe utanför Ystad. En plats mellan Kåseberga och Ystad, närheten av Kabusa skjutfält. Precis vid infarten till en grusväg såg jag denna gamla bensinpump, mitt bland höga gräsen. Det fick mig att undra om den fortfarande var funktionsduglig? Om det gick att tanka från denna pump? Om det fortfarande fanns en stor tank under marken med bensin?

Det gav en motstävig bild av omgivningen, på något sätt passade den inte in i naturen men ändå stod den vackert gömd bland vildväxter. Det var oväntat att möta en gammal bensinpump här ute.

Jag kom till Skånes vackraste plats, eller rättare årets bästa plats som jag varit på. Uppe på kullen var det hårda vindar som piskade på oss (mig och hundarna). Man krävde av kraft för att kunna stänga bildörren efter sig och promenera till kanten som lutade kraftigt ner mot havet. Nedanför oss slog vattnet på stenar men vägen ner var fylld med vildväxter. Jag hittade en stup att sätta ner mig och plötsligt var vindarna borta. Nere på stupet med ryggen mot väggen var vi skyddad från blåsten och framför oss såg jag havet så långt bort. Det fanns många svalor som flög omkring. Man kunde nästan bara räcka fram handen och fånga in en svala.

I allafall satt jag där länge och bara tittade ut mot havet och på alla dessa svalorna. Jag försökte tänka men det kändes som vinden tog med mina tankar och blåste bort. Ett fantastiskt ställe vilket som lär bli en favorit plats för mig att återvända till. Perfekt för picknick med sin kära. Perfekt om man behövde få vara ensam och perfekt för att bara njuta.

Glad sommar!

Val till Europaparlamentet

2009-06-07T22:13:00.004+02:00

Gjorde ni er plikt som Sveriges medborgare ska göra?

Ikväll gick vi ut till Emanunelskolan och lade vår röst på något parti som vi stöder för att få dem in i Europaparlamentet. Men av säkerhetskull pluggade jag in partierna innan jag gick till röstlokalen. Visserligen hade jag bestämt mig för vilket parti jag skulle rösta på men ville ändå kolla av säkerhetskull på nätet efter vad de står för på de olika viktiga frågor.

Jag säger nej till:
- Tobinskatt
- Att förstärka införselregler för alkohol

Jag säger ja till:
- Europeisk "FBI"
- Euron
- Fri sjukvård inom EU medlemsländerna

På återseende!

En bild

2009-06-07T11:46:00.002+02:00

Privat mejl

2009-06-07T09:15:00.005+02:00

Hehe! Jag fick ett privat mail av Helena utifrån förra inlägg. Hon skällde på mig att Börje gick ut ur transporten och att jag tappat honom!

Jag är inte alls arg, varför ska jag bli det när du har rätt. Fy och skäms på Ulle!

Tja nu ska jag minsann hårdträna att kunna bli arg, ordentlig arg!
Fram med piska, spö och kedja!

Långritt i Haväng

2009-06-06T22:03:00.003+02:00

En underbar dag!

Idag körde jag till Ravlunda i Haväng med Börje, på vägen dit mötte jag Lena med hennes islänningen Munni. Där på Haväng stod Gunilla och väntade med hennes islänningen Stikla.

En perfekt dag för långritt, sol och blå himlen. Inte för varmt och inte för kallt heller. Jag var lite nervös för jag visste inte hur Börje skulle uppföra sig. Ravlunda är ett stort militärområde med mycket vacker natur. Det finns många betande djur som får, jak, kor, hästar och andra djur. Så om man skulle rida här bör hästen vara van vid dessa djur.

Ca kl. 13 kom vi till Ravlunda och var ute och red. Det roliga var när islänningarna ökade farten och Börje hängde med. Han såg direkt att de inte travade så började Börje att galoppera. Men sedan insåg han att de inte heller galopperade så travade Börje. I början var han förvirrad och växlade mycket mellan galopp och trav. Jag viskade till Börje att dessa hästar töltade! Efter en stund valde Börje att trava medan islänningarna töltade. Detta för att hänga med i takten och duktiga Börje travade, travade och travade hela eftermiddagen. Stackars mig som kämpade med att hänga med i hans trav. Börje har så mjuka galopp rörelser, när bockade så kändes det mjukt också. Man sitter kvar på sadeln även om han bockar! Fantastisk häst!

Slutet på ridturen blev Börje andfådd och flämtade. Han ville inte trava mer. Vi var ute i ca 5 timmar.

Börje blev lite otålig när jag höll på att sadla honom. Tränset är nytt och helt oanvänt.

Lena gör i ordning Munni.

Här möter vi Gunilla och Lina.

#1: Ur min synvinkel.

Får och söta lamm överallt.

#2: Urmin synvinkel.

Så fanns det också lama där.

Lena & Munni.

Jag var så stolt över Börje att man kunde binda honom vid ett träd (eller vid släpet), här stannade vi för att köpa lite fika.

Gunillas fina rockard och belgisk vallhunden.

Gunilla och hennes Stikla.

Vi fikade på Blåherremölla kvarncafé. Mycket goda bakelser!!!

Ibland står djuren mitt framför oss.

Tur vi har lilla Lina med oss som fick öppna och stänga grindar efter oss.

Härliga kvinnan, Lena!

#3: Ur min synvinkel.

Lena ville att Munni skulle bekanta sig med havet närmare.

#4: Ur min synvinkel.

Börje tog mötet med jakar bra. Men så är de ju inte kor *blink*.

Min fina Börje.

Redo för hemfärd!

Det var såna där vi skulle se upp med så de inte skulle landa på oss eller precis framför hästarna!

Dessutom är det lätt att lasta in Börje i släpet men det var svårare att få honom stå still. Så snart han gick in och jag knöt fast grimskaftet började han att backa. Helena, vad tror du det hände?

Repet gick av (igen) och Börje skuttade lite runt Lenas släp. Lena med hennes uppspärrade ögon sa att jag kunde ha väntat med att lasta in Börje när hon var klar med hennes häst. Ja men han är ju lätt att lasta in... Det är bara det att Börje är väldig stark! Men min lilla duktiga häst skenade inte iväg eller sprang till får och jakar som betade en bit från släpet.

Ja, nu ska jag fan i mig börja styrketräna eller lära mig för att bli mera bestämd på Börje så att han ska inte slita loss sig från mig!

På återseende!

Vatten i hus

2009-06-04T23:42:00.004+02:00

Förresten har vi fått tillbaka vatten i huset. Halleluja!

Men så kommer vatten från kommunen så det hänger en vattenmätare här hemma och tar en räkning av hur mycket vatten vi förbrukar - samt ska vi betala för det också. Suck!

I eftermiddags när jag stod i duschen gick duschslangen sönder. Snacka om vilken bra vattensprut vi har nu! Så nu får vi köpa en bättre duschslang som klarar av starkare vattenstrål. :)

Förresten, berättade jag att Thomas kapade av telefonslina när han grävde till vattenrör? Jo, vi var också utan telefon i ett par dar.

Om Börje igen..

2009-06-04T23:19:00.002+02:00

Ni får ursäkta att jag bloggar om Börje. Men han är en gullig häst med en del roliga egenskaper.

Förlåt mig Helena! Jag måste erkänna att jag tappat räkningen hur många gånger jag tappat grimskaften. Det är för han är smart. Som till exempel idag när jag skulle leda honom och på nåt sätt stod jag mellan nässlor och Börje och han kom på ett knep. Jag hade shorts på mig. Han knuffade mig mot nässlorna och rusade framåt, dessa förbaskade växter brände på mina ben så jag släppte grimskaften. Självklart hittade jag honom ätande på gräsmattan.

Häromdagen tog jag en promenad med bara grimman och rep ut med Börje. Han blev så lycklig av att få en hel fält för sig själv. Mina häl var nere på marken och han märkte det inte!

Idag bad jag Thomas att hålla Börje. Börje ville direkt testa Thomas och försökte gå dit han ville och Thomas som är stark som en oxe visade bestämt att det var inte OK. Då lade Börje ner sig och började att rulla runt, Thomas blev häpen för han hade inte sett en häst rulla runt så nära håll... :)

X-Full

2009-06-04T23:09:00.003+02:00

Jag & Börje

Tja, tydligen är det så att båda jag och Börje har en del gemensamma saker. Jag har ibland svårt för att hitta kläder som jag gillar och som sitter bra på mig på grund av min stora kroppsstorlek ;). Börje har X-Full. Jag hade besökt olika diverse hästbutiker för att kolla efter huvudslag åt honom. Jag ville inte lägga ut tusenlappen nu när jag inte riktigt vet vilken gren han ska ta efter sommar, så jag sparar pengar till ett grymt träns. Till dess ville jag att han skulle ha ett vanligt och prisvärd träns.

Vi körde till Malmö och besökte följande hästbutiker, Hööks, Ekohallen och My One. Inga av dem hade X-Full. Otroligt!!! Eller så hade de Börjes storlek men inte just det jag ville ha (jag har svårt för t.ex. pullarträns...). Så tänkte jag att jag fick handla online på någon webbutik och det blev hos Börjes-Tingsryd. De hade inte X-Full i deras lager så man fick vänta nästan 2 veckor tills de fick hem x-full.

Så stor är vi/Börje väl inte? :)

Imorgon ska vi hämta postpaket och prova om tränset från Börjes-Tingsryd passar. Håll tummarna!

Min nuna

2009-06-02T23:07:00.001+02:00

Igår red jag till Omma, en väldigt varm dag och jag njöt av ridningen. Börje kommer att bli en underbar kamrat, trots hans brister. Eller rättare sagt min åldernoja? Jag är inte så smidig som när jag var ung.
Jag skulle rida till Omma, gjorde klart Börje och därute på paddocken började min kamp för att få upp på hans rygg. Han backade. Han gick runt. Han gick framåt. Allt detta gjorde han så fort jag fick in min fot på stigbygel.

Just när jag valde att ta en promenad med Börje dök Michelle upp. Jag flög på henne och sa hon skulle hålla Börje. Med ena hand höll hon om tyglar och med den andra hand hade hon näven fullt med gräs. Börje är en väldig matglad pålle så han var upptagen med att försöka sno åt sig smakliga gråsstrån medan jag skyndade mig upp på sadeln.

Ja, nu vet jag vad för projekt jag ska ha. Nämligen att träna på uppsittning på egen hand. :)

Paj vattenpump

2009-06-02T22:34:00.003+02:00

Fick ett sms av karln när jag var på jobbet i lördags att vattenpump var paj. Alltså inget vatten i vårt hus. Så det var att duscha på jobbet och även gå på toaletten. Fyllde massor med vatten i flaskorna som jag kunde hitta för att ta med hem.

Söndagen bestod av att karln och herrn skulle gräva och gräva en gång från vårt hus till en plats precis utanför vårt tomt för att kunna koppla över till kommunala VVS.

MMS bild från herrn

Idag var de här och fixade till vatten så nu har vi äntligen vatten. Men med en saftig nota!

Tack Helena & Lena!

2009-05-29T12:09:00.008+02:00

Lånad bild av Helena

Mer om helgen hittar ni i Helenas blogg: Klicka här!

Tusen tack till Helena för denna fantastiska helg!
Tusen tack till Lena för du lät mig låna ditt släp!

Ni är underbara vänner, såna som ni växer inte på träd.
Tusen kramar!

Börje

2009-05-29T11:58:00.002+02:00

Det hade inte fungerat så bra med hästen Lucky på grund av många olika orsaker. Så jag fick lämna tillbaka Lucky, det kändes väldigt surt kan jag lova er. Ganska snabbt efter blev jag väldigt deppad.

Jag satt och kollade på många annonser på olika sidor och blev ännu mer deppad. Så fick jag ett meddelande av Helena att hon hade hört för sig efter en bra häst som skulle vara till salu. Helena är hovslagare så klart får man höra en del rykten och skvaller... I allafall fick hon höra talas om ett försäljningsstall som låg en halvtimmeskörning från hennes hem. Hon tipsade det för mig och jag ringde upp dem.
De sade att de hade en del hästar till salu och det var särskilt en häst som såg intressant ut. Hästen hade precis kommit till deras stall och förmodligen skulle bli såld snabbt så det gällde att göra en snabb affär här om jag ville ha hästen. Det som var bra med detta försäljningsstall är att man hade 1 års ångersrätt, man kunde lämna tillbaka hästen om det inte skulle fungera.

Så fick jag låna hästsläp av Lena och körde upp till Helena. Jag var där några dagar och det var underbara dagar!!! Vi kom till stallet och provred hästen. Naturligtvis var det svårt att säga hur det skulle gå så här tidigt. Det bästa sättet är ju att få hästen på prov eller åka dit fler gånger men jag hade en lång väg att köra så kunde jag inte komma tillbaka fler gånger. Dessutom hade många ringt om hästen så jag var säker på att han skulle bli såld snabbt.

Samma dag köpte jag hästen, jag följde magkänslan och så hade jag en fantastisk vän med mig som gav mig massor med stöd. Jag vet hon skulle aldrig låta mig köpa en häst om den inte skulle vara något för mig. Så är hon en hovslagare, hon kollade noga på hästens hovar för de kan avslöja rätt mycket. Mycket fina hovar trots han hade bakskor på frambenen!

Så snart hästen kom hem till Helena sade jag att han heter Börje!

Skriver mer nästa inlägg..! :)

Analys av ett mord

2009-05-07T23:03:00.002+02:00

Analys av ett mord av Jed Rubenfeld

Jag har läst många böcker den sista tiden, så jag borde nog recensera någon bok som den här Analys av ett mord. Boken är en deckare, normalt brukar jag inte föredra en deckare men den här boken fängslade mig. Författaren återgav en utomordenlig bra miljöbeskrivning av hur staden, New York, var början på 1900-talet. När staden växte med sina byggnader av skyskrapor, tunnelbanor, broar och moderna apparater såsom telefoner och automobiler. Författaren använde av sig fakta och hade kollat upp olika källor för att kunna återge hur staden var.

Mycket av berättelsen baserades efter verkliga händelser men från olika situationer som författaren hade slagit ihop till en roman. Den handlar om doktor Sigmund Freuds besök i USA som för övrigt var också den enda gång han kom på besök. När han kom hem från hans Amerikaresa hade man förstått att någonting hände där som fick Freud att ha svårt för dessa "vildar" som bodde över Atlanten.

Fast egentligen handlar boken om ett mord som kriminalkonstapel Jimmy Littlemore och doktor Stratham Younger utreder. En riktig deckare som jag rekommenderar starkt!

Hrönn

2009-05-04T08:02:00.002+02:00

Igår var det årets utsläpp på Drakamöllan. Hrönn blev glad när hon kom dit och kände igen den underbara platsen.

En sak som skiljer åt från förra året och i år är att nu blir Hrönn kvar på Drakamöllan en längre tid och förmodligen även över vinter blir hon hos Skaneyland.
Om 1,5 år börjar vi att rida in Hrönn. Den som väntar på något gott... Hrönn är en underbar islänning med en stor personlighet.

2009-04-29T06:08:00.001+02:00

Allt detta på grund av en caches skull :-). Den ligger gömd på en gammal kägelbana. Helt klart värt ett besök så här tidigt.

2009-04-29T05:53:00.001+02:00

God morgon. Är ute och springer så här dags i Finspång. Är jag ej duktig som satte på väckarklocka kl 5.30? Sköt om er.

2009-04-28T22:03:00.001+02:00

Promenerade en massa idag i Finspång. :-)

Härligt vårväder

2009-04-27T14:42:00.003+02:00

Men däremot var Lucky nyduschad så självklart ville han smutsa ner sig igen...

Lite av varje

2009-04-27T14:11:00.002+02:00

April månad är inte slut än... Men det har varit en riktig händelserik månad. Här är ett litet urval av händelserna:

Bilpunktering mitt i skogen under en geocaching jakt

När april månad gått ut så kan jag skriva ned allt vad som hände. Ni lär komma att häpna och vara förvånad att vi överhuvudstaget lever fortfarande, haha!
Men så har vi massor med mal i våra plånböcker nu...

Kram, ta väl hand om er alla!

Jaja..

2009-04-16T06:49:00.004+02:00

... Jag vet det är olagligt att köra 180 km/h. Jag tror att de flesta har någon gång överskridit hastigheten av någon orsak. Skulle jag bli av med mitt körkort denna månad skulle jag bara börja skratta! Det skulle ha varit för otroligt för att vara sant!

Mitt förra inlägg syftar också på att jag önskar att April månad ska ta snabbt slut så att vi får hoppas på bättre tur till nästa månad. Den här månaden har varit mycket skrämmande och jag är rädd för det inte är slut än då månaden inte är slut än.

Jag försöker hålla skenet uppe men det är inte alltid så lätt.

Hur ska detta sluta?

2009-04-15T12:41:00.003+02:00

Foto: Ulrika

Ett välkänt uttryckt som jag är för bekant vid nu.

En olycka kommer sällan ensam!

Men nu vill jag bara vråla ut att det får vara nog med detta!

Lucky

2009-03-31T22:33:00.003+02:00

Fem saker jag inte kan vara utan...

2009-03-05T14:48:00.003+01:00

Jenny hade i hennes blogg gett en utmärkelse till mig. Tack ska du ha! Ni hittar hennes blogg här: http://livetsnjutning.blogspot.com/ . Hon skriver en underbar blogg om inredningen och ibland om man har tur så skriver hon lite om hennes familj. Genom hennes blogg fick jag en inspiration (annars är jag totalt ointresserad av inredningar) och en bild av hur vår framtida hall kommer att se ut. Tack Jenny!

För att göra henne till viljes för man fått en utmärkelse ska man skriva 5 saker som jag inte kan vara utan (vid skrivandes stund).

1: Min man Thomas. Visserligen har vårt förhållande varit långt i från det perfekta förhållande. Det har varit stormigt och vi har åkt i en berg och dalbana. Men han är en person som jag absolut inte kan vara utan, han är min älskade, min bästa vän, min luft, mitt vatten och viktigast av allt är han min klippa som jag inte kan vara utan.

2: Mitt djurintresse. Det är svårt för mig att förklara mitt djurintresse för utomstående. En hund var min första vän, en häst fick mig att må bra, en katt fick fram mina beskyddarkänslor och många andra djur har fått mig att skämmas för att vara en människa. Idag har jag 3 hundar, 2 hästar och 2 katter som jag inte kan vara utan.

3: Mitt hem. I mitt hem har jag allt det jag behöver. I mitt hem kan jag vara helt mig själv, strunta i att duscha på flera dagar och sova bort dagar. Jag kan inte vara utan mitt hem.

4: Mitt samlarobjekt. När jag var liten var jag en samlare. Jag samlade på en del saker men jag växte från alla utom ett objekt. Jag samlar fortfarande på ett seriealbum om Alverfolket. Jag fick mitt första nummer när jag fyllde 12 eller 13 år gammal av min mamma. Därefter har jag alltid varit så rädd om alla de album jag har idag.

5: En penna. Jag absolut inte vara utan en penna, med pennan för jag ner mina funderingar, påminnelser, anteckningar och ja allt. Med pennan kan jag för ett kort ögonblick försvinna i en värld bland sudoko, korsord, japansk korsord och i andra områden. Jag skulle också ha sagt min dator men det är pennan som är viktigare för mig. Datorn är väl en modern variant av pennan kan man säga :).

Enligt regler ska man skicka till 5 personer som ska sen länka till mig. De utmärkelser skickar jag till ...
Nina och hennes gotta.
Linda med Trix & Tacos.
Brisa och hennes familj.
Hovslagaren Helena.
Carro.

Lycka till och många kramar till er!:)

På återseende!

Utmaningen

2009-03-05T14:13:00.003+01:00

Jaha,nu har jag fått en utmaning av Nina. Jag som undsluppit en del olika utmaningar men den här var det ju kul och dessutom.. Tja, den går ut på att man ska gå in i den 6:e mappen och visa den 6:e bild i "Mina Bilder". Kruxet är att jag är tyvärr ingen hejdare på att hålla i ordning på mina bilder i min dator. Jag har många bilder i den externa hårddisk, bränt massor CD skivor och sparat bilderna överallt på den här datorn. Men för att göra Nina till viljes går jag in i mappen "Mina bilder" och väljer den 6:e mappen och senare 6:e bild...:) Vidare instruktioner tror jag det inte behövs då denna utmaning gått runt bland bloggarna.

I allafall fann jag den här bilden i den 6:e mappen och är den 6:e bild.

Bilden föreställer Pinky som ligger på hennes favorit bädd. Den dag jag tog bilden hade hon varit hos en veterinär för ett kirguisk ingrepp i hennes öra. Hon var fortfarande narkospåverkad när jag tog bilden. Trots det viftade hennes svans hela tiden. Min goa Pinky!

Jag tror nog de flesta har fått denna utmaning men jag vill ändå skicka ut några... Fast då med mina egna regler ;). Enligt spelets regler ska man skicka till 6 andra personer... Men jag struntar nog i det utan väljer den person som jag är nyfiken vad hon har i sin mapp.

Linda med Tacos & Trix: Välj din bästa bild som finns i den sista mappen.

Kram!

Orken

2009-02-27T09:49:00.003+01:00

Jag har inte haft ork att blogga, maila och chatta på ett bra tag. Men jag försöker uppdatera lite vad som händer här i mitt liv. :=)

Förra veckan blev jag avkastad när jag red Lucky. Det slogs om gnistorna när jag föll ner på marken, hjälmen tog emot ett ordentligt slag så att jag såg stjärnorna framför mig. När jag träffade marken låg jag kvar där kanske på max 2 sekunder för att snabbt ta upp mig på benen för att kolla var Lucky var. När jag försökte hålla i ordning på mina ögonen för det kändes som de rullade runt, jag fick kämpa för att sätta en fokus på en punkt där jag senast såg hästen. När jag såg att han stod lugnt och tittade på mig så kände jag hur mina ben darrade. Smärtan sken över hela mina ben och särskilt på höften.

Det var länge sedan jag trillade av hästen och jag hade glömt hur ont det kunde göra. Men samtidigt måste jag erkänna att det var lite av adrenalinkick. Det var länge sedan jag fick en sådan känsla.

Nästa vecka ska jag göra en kortare resa till Norge. Det ska bli skönt att sätta bakom ratten och bila iväg mot horisonten. Jag behöver det. Att få komma bort från min vardag en stund.

Ta väl hand om er!