Urk... Beställde 1,5 kg oxfile igår.
Hon bakom charken frågade: "Svensk eller utländsk oxfile?"
Jag blev ställd för det kändes som jag var jätte rasist när jag sade : "Svensk oxfile".. För när jag hörde ordet "utländsk" så tänkte jag på en massa bakterier som kunde finnas på köttet, heta rubriker som dykt upp förut kring galna kosjuka och att Sverige hade bra kvalitetskontroll på kött.
Svensk kött kostar 399 kr/kg och utländsk mycket billigare.... Varför??
tisdag 30 december 2008
måndag 29 december 2008
DAGENS CACHE!
Här kan ni läsa i loggen som jag skrev idag på geocaching.com.
S 8.8km from your home coordinates
Sweden Monday, December 29, 2008
Ulrika & jycken found SK08#04 (Traditional Cache)
Fy 17 vad knepigt det var att komma till cachen med bil. Jag hamnade på en traktorväg och ju längre in i skogen jag körde blev vägen smalare och nerfallda träd låg överallt. Till slut blev det stopp framför mig och jag fick lämna kvar bilen mitt i skogen. Jag tyckte inte riktigt om det av rädsla om några jägarna skulle dyka upp och ringa efter en bil som skulle bärga bort bilen... Sagt och gjort var jag ju redan i skogen så jag tog ut mina hundar och vi sprang de sista hundra metrar till cachen, som för övrigt hittades snabbt. Tack för den!
På vägen tillbaka sprang jag med hundarna, plötsligt kände jag inte igen mig... Som tur hade jag GPS och jag kollade i den efter tidigare spår från bilen till cachen (JAG REKOMMENDERAR STARKT ATT VI FRÅN OCH MED SKA ALLTID KNAPPA IN WAYPOINT FRÅN BILEN) och såg att jag hade sprungit bort från bilen och var totalt vilse. Men så vilse var jag inte riktigt för jag hade som tur en gps med mig. Så det var bara att springa en omväg tillbaka till bilen... Jag var så svettig när jag kom fram till bilen på grund av rädsla om någon skulle hittat den stående ensam mitt i skogen. Då kom nästa problem... Jag jag fick försöka vända om bilen och jag var rädd att vi skulle fastna där i stigen bland omkullna träden. Slutligen efter många rattande fick jag äntligen bilen vänd tillbaka mot utgången....
Ja, alla cacher här på Snogeholm hade gett mig problem... Jag hade mött ett vildsvin, gått långa promenader med besvärliga hundar som sprungit bort och kom tillbaka efter en lång stund... Och nu idag... Ja dessa cacher här i Snogeholm .. :) Den dag jag rensat hela området ska jag FIRA!! :) Tack för dagens äventyr!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
S 8.8km from your home coordinates
Sweden Monday, December 29, 2008
Ulrika & jycken found SK08#04 (Traditional Cache)
Fy 17 vad knepigt det var att komma till cachen med bil. Jag hamnade på en traktorväg och ju längre in i skogen jag körde blev vägen smalare och nerfallda träd låg överallt. Till slut blev det stopp framför mig och jag fick lämna kvar bilen mitt i skogen. Jag tyckte inte riktigt om det av rädsla om några jägarna skulle dyka upp och ringa efter en bil som skulle bärga bort bilen... Sagt och gjort var jag ju redan i skogen så jag tog ut mina hundar och vi sprang de sista hundra metrar till cachen, som för övrigt hittades snabbt. Tack för den!
På vägen tillbaka sprang jag med hundarna, plötsligt kände jag inte igen mig... Som tur hade jag GPS och jag kollade i den efter tidigare spår från bilen till cachen (JAG REKOMMENDERAR STARKT ATT VI FRÅN OCH MED SKA ALLTID KNAPPA IN WAYPOINT FRÅN BILEN) och såg att jag hade sprungit bort från bilen och var totalt vilse. Men så vilse var jag inte riktigt för jag hade som tur en gps med mig. Så det var bara att springa en omväg tillbaka till bilen... Jag var så svettig när jag kom fram till bilen på grund av rädsla om någon skulle hittat den stående ensam mitt i skogen. Då kom nästa problem... Jag jag fick försöka vända om bilen och jag var rädd att vi skulle fastna där i stigen bland omkullna träden. Slutligen efter många rattande fick jag äntligen bilen vänd tillbaka mot utgången....
Ja, alla cacher här på Snogeholm hade gett mig problem... Jag hade mött ett vildsvin, gått långa promenader med besvärliga hundar som sprungit bort och kom tillbaka efter en lång stund... Och nu idag... Ja dessa cacher här i Snogeholm .. :) Den dag jag rensat hela området ska jag FIRA!! :) Tack för dagens äventyr!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Igår...
Vi cachade igår, i Staffanstorp och Lomma samt tog vi ett par st i Lund på vägen hem.
När vi var i Staffanstorp träffade vi på ett annat geocacher-par med deras hund, The Gimli Team. Faktiskt innan vi förstod att de också var geocachare stod jag och Thomas och diskuterade hur vi skulle lämna tillbaka lådan i sitt gömställe när paret med en stor hund stod och stirrade på oss. Sekunderna senare såg jag deras GPS som de höll om. Kvinnan steg fram och frågade: "Är det du som är Ulrika & jycken (som är mitt namn när jag loggar)?"
Javisst! Det händer inte så ofta att vi stötter på andra geocachare samtidigt på en samma plats. Men det händer ibland, då är det kul att få ansikten på dem när man sett deras namn på loggarna därute och här inne på geocaching.com.
Jag och Thomas var flitig att cacha igår. Vi körde och plockade till oss flertal cacher. Några av dem fick vi hoppa över för vi hittade inte dem. När vi kom till Alnarp så ville Thomas prombt köra rakt in i parken för att komma så nära som möjligt. Jag var rädd om någon skulle upptäcka oss, en blå volvo som utmärker sig som körde omkring på en park!!!
När vi var i Lomma bröt Thomas mot flera trafikslagar såsom köra på en stig inne vid en ankdamm, körde mot rött, körde på en avstängd väg och när vi var på väg från Lomma körde en polisbil förbi oss. Bilen blinkade med blåa ljus och bakom oss gjorde polisbilen en kraftig U-sväng för att vara bakom oss. Den blinkade och jag och Thomas blev rädda, vi tog snabbt på oss bilbälten och Thomas bromsade för att stanna för polisbilen. Plötsligt stängde den av sina blåa ljus och gjorde en U-sväng igen och körde bort. Vi blev rädda om vi skulle få böter... Jag hade läst om andra geocacharna bland annat var det någon som hade fått parkeringsböter för han hade parkerat olagligt när han sprang och letade efter en sketen låda. Så där hade vi tur!!!
På kvällen när vi var i Lund och kunde äntligen logga en cacher som heter U have 2B2 - Ideon. För att ta den här måste man ha ett stege med sig, vilket som vi hade släpat med oss hela dagen. Dock stötte vi på problem vid en annan cache som krävdes en massa kraft av oss och rätt kläder så vi kommer tillbaka till Lund för att plocka till den. Då ska jag berätta vad för problem och verktyg som hade behövt till denna cache.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
När vi var i Staffanstorp träffade vi på ett annat geocacher-par med deras hund, The Gimli Team. Faktiskt innan vi förstod att de också var geocachare stod jag och Thomas och diskuterade hur vi skulle lämna tillbaka lådan i sitt gömställe när paret med en stor hund stod och stirrade på oss. Sekunderna senare såg jag deras GPS som de höll om. Kvinnan steg fram och frågade: "Är det du som är Ulrika & jycken (som är mitt namn när jag loggar)?"
Javisst! Det händer inte så ofta att vi stötter på andra geocachare samtidigt på en samma plats. Men det händer ibland, då är det kul att få ansikten på dem när man sett deras namn på loggarna därute och här inne på geocaching.com.
Jag och Thomas var flitig att cacha igår. Vi körde och plockade till oss flertal cacher. Några av dem fick vi hoppa över för vi hittade inte dem. När vi kom till Alnarp så ville Thomas prombt köra rakt in i parken för att komma så nära som möjligt. Jag var rädd om någon skulle upptäcka oss, en blå volvo som utmärker sig som körde omkring på en park!!!
När vi var i Lomma bröt Thomas mot flera trafikslagar såsom köra på en stig inne vid en ankdamm, körde mot rött, körde på en avstängd väg och när vi var på väg från Lomma körde en polisbil förbi oss. Bilen blinkade med blåa ljus och bakom oss gjorde polisbilen en kraftig U-sväng för att vara bakom oss. Den blinkade och jag och Thomas blev rädda, vi tog snabbt på oss bilbälten och Thomas bromsade för att stanna för polisbilen. Plötsligt stängde den av sina blåa ljus och gjorde en U-sväng igen och körde bort. Vi blev rädda om vi skulle få böter... Jag hade läst om andra geocacharna bland annat var det någon som hade fått parkeringsböter för han hade parkerat olagligt när han sprang och letade efter en sketen låda. Så där hade vi tur!!!
På kvällen när vi var i Lund och kunde äntligen logga en cacher som heter U have 2B2 - Ideon. För att ta den här måste man ha ett stege med sig, vilket som vi hade släpat med oss hela dagen. Dock stötte vi på problem vid en annan cache som krävdes en massa kraft av oss och rätt kläder så vi kommer tillbaka till Lund för att plocka till den. Då ska jag berätta vad för problem och verktyg som hade behövt till denna cache.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Caching här omkring
Det här inlägget tillägnar jag Anna för dessa cacher fanns i närheten av hennes hem.
Den 27 december sade Thomas att vi kunde köra och hälsa på familjen i Oderup. Men tyvärr arbetade kvinnan och mannen var sjuk, så vi valde att cacha närheten av dem istället och ägnade våra tankar åt dem.
Dagens första låg i Bjärsjölagård. Det fanns en cache där tidigare som idag är ersatt med en annan cache som heter Old open mine. Thomas hade min gamla Garmin 60CS och jag lovade att inte använda min nya utan gick omkring med hundarna. Vito släpptes lös och han blev så överlycklig att få rusa av sig, han gjorde mig nervös genom att klättra uppför bergväggarna och de var så branta att jag var rädd att han skulle få för sig att hoppa ner eller trilla bakåt. Som tur gjorde han det inte. Vattnet i en damm som låg bredvid en sjö hade frusit till is och Vito sprang på isen för att jaga löven eller försökte han dra upp pinnar som låg fastfrusna. Jag var rädd att isen skulle spricka och han drunka ner.
Till slut frågade jag Thomas hur det gick för han hade tagit god tid på sig. Han hittade inte den. Jag satte på min kära moderna GPS:en och kollade på cachebeskrivning, ah där stod det:
Cache is on the far side of the water filled mine opening, in an inner corner of the rock wall.
Så vi började att kravla längst bergväggarna och det var väldigt halt och lerig. Det slutade med att jag hittade den och jag hade blivit så smutsig.
Nästa cache heter Ruin my day! och den ligger på en välbekant plats för Anna tror jag. Om du(Anna) läser denna rad och ser på bilden, kan du räkna ut var den ligger?
Ett gammalt kyrkoruin, kyrkan byggdes upp slutet på 1100-talet eller början på 1200-talet. Det var rusligt att bersöka platsen som hade gravar kvar från mitten på 1600-talet tror jag, så var det väldigt dimmig ute också.
Dagens mest spännande plats att besöka var på den här cachen som heter Bombsäker ruin som också ligger närheten. Det var ett häftigt ställe som jag rekommenderar starkt att ni ska besöka där. Jag grämde över att jag inte hade min systemkamera med mig för den här var en sådan plats som man skulle ägna timmar åt bara fotografering. Dessutom när det var dimma som det var idag...
Huset hade byggts om till ett bombsäkert hus. Denna märkliga ruin byggdes av en eremit för mer än 40 år sedan, han var väldigt orolig för krig så han ville ha en bunker att skydda sig själv och för "pågarna" (=soldaterna). All hans pensionspengar gick åt att köpa murbruk och skrot. Han murade in allt han fick tag på och under tiden bodde han i ett stall och livnärde sig på det billigaste han kunde få tag på som till exempel hundmat. Han blev dålig av många år med hundmat och bunkerbyggnaden att han togs in på ett ålderdomshem och dog en kort tid senare. Bunkern hann inte bli färdigställd och under årens lopp har man försökt att riva byggnaden utan framgång.
Foto: Thomas Granström med digitala kamera.
En annan geocachare hade varit där tidigare och tagit många fina bilder, som ni kan se på den här sida.
Vår bil, volvon, är en mycket bra geocachingbil. Med den kan vi ta oss överallt utan att oroa oss för en massa repor eller bucklor som kan dyka upp. ;)
Foto: Thomas Granström
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Den 27 december sade Thomas att vi kunde köra och hälsa på familjen i Oderup. Men tyvärr arbetade kvinnan och mannen var sjuk, så vi valde att cacha närheten av dem istället och ägnade våra tankar åt dem.
Dagens första låg i Bjärsjölagård. Det fanns en cache där tidigare som idag är ersatt med en annan cache som heter Old open mine. Thomas hade min gamla Garmin 60CS och jag lovade att inte använda min nya utan gick omkring med hundarna. Vito släpptes lös och han blev så överlycklig att få rusa av sig, han gjorde mig nervös genom att klättra uppför bergväggarna och de var så branta att jag var rädd att han skulle få för sig att hoppa ner eller trilla bakåt. Som tur gjorde han det inte. Vattnet i en damm som låg bredvid en sjö hade frusit till is och Vito sprang på isen för att jaga löven eller försökte han dra upp pinnar som låg fastfrusna. Jag var rädd att isen skulle spricka och han drunka ner.
Till slut frågade jag Thomas hur det gick för han hade tagit god tid på sig. Han hittade inte den. Jag satte på min kära moderna GPS:en och kollade på cachebeskrivning, ah där stod det:
Så vi började att kravla längst bergväggarna och det var väldigt halt och lerig. Det slutade med att jag hittade den och jag hade blivit så smutsig.
Nästa cache heter Ruin my day! och den ligger på en välbekant plats för Anna tror jag. Om du(Anna) läser denna rad och ser på bilden, kan du räkna ut var den ligger?
Ett gammalt kyrkoruin, kyrkan byggdes upp slutet på 1100-talet eller början på 1200-talet. Det var rusligt att bersöka platsen som hade gravar kvar från mitten på 1600-talet tror jag, så var det väldigt dimmig ute också.
Dagens mest spännande plats att besöka var på den här cachen som heter Bombsäker ruin som också ligger närheten. Det var ett häftigt ställe som jag rekommenderar starkt att ni ska besöka där. Jag grämde över att jag inte hade min systemkamera med mig för den här var en sådan plats som man skulle ägna timmar åt bara fotografering. Dessutom när det var dimma som det var idag...
Huset hade byggts om till ett bombsäkert hus. Denna märkliga ruin byggdes av en eremit för mer än 40 år sedan, han var väldigt orolig för krig så han ville ha en bunker att skydda sig själv och för "pågarna" (=soldaterna). All hans pensionspengar gick åt att köpa murbruk och skrot. Han murade in allt han fick tag på och under tiden bodde han i ett stall och livnärde sig på det billigaste han kunde få tag på som till exempel hundmat. Han blev dålig av många år med hundmat och bunkerbyggnaden att han togs in på ett ålderdomshem och dog en kort tid senare. Bunkern hann inte bli färdigställd och under årens lopp har man försökt att riva byggnaden utan framgång.
Foto: Thomas Granström med digitala kamera.
En annan geocachare hade varit där tidigare och tagit många fina bilder, som ni kan se på den här sida.
Vår bil, volvon, är en mycket bra geocachingbil. Med den kan vi ta oss överallt utan att oroa oss för en massa repor eller bucklor som kan dyka upp. ;)
Foto: Thomas Granström
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Malmö-caching
Den 26 december när Thomas satt och fikade med en vän var jag ute i kylan och mörkret på jakt efter de cacher som låg lite utspridda söder om Malmö mot hamnen. Trots kylan var det ändå rolig att cacha, det var skönt att vara ensam ute på trafiken så man kunde köra "olagligt" för att komma så nära som möjligt. Jag körde på cykelbanor, grässlättar och även på privata vägar.
Totalt hann jag med 15 st cacher varav jag missade ett par st innan Thomas fikade klart. Cacher i Malmö är oftast av nano eller mikro storlekar, de kan ligga gömda på knepiga platser som krävs mer tid på sig att söka igenom området.
Den här cachen är av nano storlek och jag hittade den i Sibbarp i Malmö. Tyvärr kunde jag inte öppna locken så jag loggade inte på papperremsan som finns inut burken.
Ikväll ringde Greenjuice till mig och sade att den är borta?!. Jag får återvända till platsen nästa gång jag är i Malmö och kolla om den är verkligen borta? För jag var den sista person enligt Geocaching.com som var där.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Totalt hann jag med 15 st cacher varav jag missade ett par st innan Thomas fikade klart. Cacher i Malmö är oftast av nano eller mikro storlekar, de kan ligga gömda på knepiga platser som krävs mer tid på sig att söka igenom området.
Den här cachen är av nano storlek och jag hittade den i Sibbarp i Malmö. Tyvärr kunde jag inte öppna locken så jag loggade inte på papperremsan som finns inut burken. Ikväll ringde Greenjuice till mig och sade att den är borta?!. Jag får återvända till platsen nästa gång jag är i Malmö och kolla om den är verkligen borta? För jag var den sista person enligt Geocaching.com som var där.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Geocaching i Eslöv
Jag kommer inte att passera 500-strecket till nyår. Jag har nu hittat totalt 466 st cacher och det är en bit kvar till 500. Jag hade tänkt åka ut till Skrylle idag för att cacha men jag kände att jag ville vara hemma och ta det lugnt, vilket som jag ångrar idag... Snacka om desperation som jag känner av...
De här sista dagarna hade jag cachat på olika platser.
-- SPOILER -- VARNING -- SPOILER VARNING !!!
Den 25 december cachade jag lite i Eslöv med samband av att vi besökte min svärmor som befann sig där då. Jag hann med att hitta 16 st cacher i mörkret och vi fick skynda oss hem för vi hade inte hundarna med oss.
Några av dessa var roliga att ta. Här nedan kommer jag med en stor avslöjning så läs inte mer om ni vill inte veta!
Kasta inte sten är en mikrocache som ligger inne i en märklig byggnad. Det finns lägenheter och förskola där inne och väggarna bestod av glas. Jag och Thomas hade varit där för 1 år sedan tror jag, vi hade letat efter en låda och då hade vi inte så mycket erfarenheter av geocaching så vi förstod inte hur den kunde ligga gömd. Barnen sprang och lekte omkring. Så vi avbröt.
Det var sent på kvällen, 1 år senare, återvände vi. Vi hade tur för när vi kom fram till portdörren var den låst. Självklart! Det var ju natt!
Vi var på väg att gå tillbaka till bilen när ett par dök upp från ingenstans, de skulle gå in i byggnaden och vi slank in innan dörren stängde om dem. De frågade inte vad vi skulle göra. Vi var finklädda så kanske därför tänkte de inte mer på det?
Nu hade vi hela byggnad för oss själva, det kändes lite skrämmande att smyga omkring när vi visste att många människor låg och sov bakom alla dessa stängda dörrar. Vi tittade upp och ner. Vi fick nästan nackspärr när vi gick omkring och stirrade på bland rören som hängde ovanpå oss och till slut fick Thomas syn på den! Högt upp låg den gömd och vi fick fundera ut ett sätt hur vi skulle få tag på den. Så jag sprang ut för att leta efter ett verktyg...
Jag visar dessa mycket avslöjande bilder för mina vänner som inte geocachar :).
Ärligt talat när jag fick syn på hur burken såg ut, så tänkte jag på vår vän Johan. ;)
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching'
De här sista dagarna hade jag cachat på olika platser.
-- SPOILER -- VARNING -- SPOILER VARNING !!!
Den 25 december cachade jag lite i Eslöv med samband av att vi besökte min svärmor som befann sig där då. Jag hann med att hitta 16 st cacher i mörkret och vi fick skynda oss hem för vi hade inte hundarna med oss.
Några av dessa var roliga att ta. Här nedan kommer jag med en stor avslöjning så läs inte mer om ni vill inte veta!
Kasta inte sten är en mikrocache som ligger inne i en märklig byggnad. Det finns lägenheter och förskola där inne och väggarna bestod av glas. Jag och Thomas hade varit där för 1 år sedan tror jag, vi hade letat efter en låda och då hade vi inte så mycket erfarenheter av geocaching så vi förstod inte hur den kunde ligga gömd. Barnen sprang och lekte omkring. Så vi avbröt.
Det var sent på kvällen, 1 år senare, återvände vi. Vi hade tur för när vi kom fram till portdörren var den låst. Självklart! Det var ju natt!
Vi var på väg att gå tillbaka till bilen när ett par dök upp från ingenstans, de skulle gå in i byggnaden och vi slank in innan dörren stängde om dem. De frågade inte vad vi skulle göra. Vi var finklädda så kanske därför tänkte de inte mer på det?
Nu hade vi hela byggnad för oss själva, det kändes lite skrämmande att smyga omkring när vi visste att många människor låg och sov bakom alla dessa stängda dörrar. Vi tittade upp och ner. Vi fick nästan nackspärr när vi gick omkring och stirrade på bland rören som hängde ovanpå oss och till slut fick Thomas syn på den! Högt upp låg den gömd och vi fick fundera ut ett sätt hur vi skulle få tag på den. Så jag sprang ut för att leta efter ett verktyg...
Jag visar dessa mycket avslöjande bilder för mina vänner som inte geocachar :).
Ärligt talat när jag fick syn på hur burken såg ut, så tänkte jag på vår vän Johan. ;)
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching'
Bästa julklapp
Bild är lånad!
Min bästa julklapp var en ny handhållen GPS som jag fick av min karl, nämligen en Garmin Colorado 300. Min gamla är av modellen Garmin 60CS, jag hade klagat att jag ville ha en ny som var snabbare och hade större minneskapacitet. Min 60CS hade varit mig väldig trogen så länge och den är väl runt 4-5 år gammal nu. När jag fick Colorado i min hand så kändes det som min gamla tillhörde stenåldern medan den här tillhörde den moderna tiden. Allting var nytt och spännande.
Min första lärdom av denna gps:en var att hur jag skulle överföra all waypoints från mitt kära programmet GSAK (som jag fick av Greenjuice när jag fyllde 30 år). Det gick inte på vanliga sättet, jag blev så frusterande att jag skrev om det i geocachingsforum att jag inte kunde få alla waypoints in till den nya gps:en. Några svarade, bland annat av dem var det OlofF som svarade. Strategin att få överföra waypoints till Coloradon var helt annorlunda än vad man brukade göra till 60CS. När jag förstått med överförningarna åkte vi ut för att geocacha.
Jag lade märke till många saker som skiljde den mycket från min gamla GPS:en. Det gick snabbare att söka statelliteter, mottagningen var bättre, jag kunde ha större kartor, jag kunde ha fler waypoints och så fick jag all beskrivningar med i GPS:en. Jag behövde inte papper och penna till hands för att göra de anteckningar om jag behövde göra det. Det gick också snabbare att zooma in och ut på kartorna med den nya GPS:en. Det var roligare att cacha med den nya GPS:en.
Innan hade jag varit lite skeptisk mot ratten på gps:en men nu inser jag fördelarna med ratten. Jag kan ha handskar på mig när jag väljer menyn, jag kan lätt knappa in koordinationerna med ratten utan att behöva trycka på någon knapp som jag fick göra med min gamla GPS:en. Men det tråkiga är att jag kan inte ändra på koordinationerna på de waypoints som jag överförde från Geocaching.com. Utan det fick jag göra genom att skapa en ny waypoint och då kan det ta lite tid.
Det är också roligare att använda all funktionerna som Colorado kan erbjuda, som till exempel koppla den till Geocaching.com och då skapas det automatisk en lista över de cacher som jag hittat. Liksom får man text filer.
Jag är så nöjd med den och tycker det är roligare att cacha...
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
En skenande rockard
För ungefär 2 veckor sedan skenade Lucky iväg med vagnen bakom sig, utan någon förare alls. Jag och Thomas stod i paddocken och spände fast vagnen på Lucky. Han stod snällt och fint. Sedan när jag skulle ta ett steg framåt började Lucky att stegra, han bockade och slog benen bakåt och studsade upp och ner i paddocken. Jag höll om repet och försökte få stopp på honom men han var för stark för mig. Repet brände på mina händer genom handskar så han galopperade bort, ut från paddocken rakt mot ett åker. Jag sprang efter honom och såg hur han kom upp på en bilväg med vagnen som hoppade upp och ner men stabilt höll sig kvar på marken bakom honom. Jag såg hur Lucky försvann med vagnen bortom vägen och jag var helt chanslös att springa efter.
Thomas dök upp bredvid mig med bilen och jag kastade in mig i bilen så vi körde efter hästen. Vi såg inte till Lucky och vi kom fram till en vägkorsning, en bonde kom till oss och vi frågade om han hade sett en häst med vagn. Han skrattade och pekade, han hade tagit till vänster. Vi körde snabbt och då dök Lucky framför oss, travande med vagnen och han var helt svettig. Panikslagna ögon och det rök från hans mule. En bil kom mötande och bromsade för att låta Lucky trava förbi bilen. Återigen kom vi till en vägkorsning, Lucky valde att ta till vänster och vi hamnade på en mindre traktorväg. Jag vevade ner fönster och pratade med Lucky, vi såg att han lyssnade på oss för han saktade ner lite och spetsade med öronen mot oss. Men han var fortfarande för rädd för att stanna.
"Jag har sett i en film hur vi kan få stopp på en skenande häst!" sade Thomas. Han växlade ner och väntade på ett tillfälle som en gård som dök upp framför oss. Thomas tog en kraftig gir till höger om Lucky för att snabbt köra om och vara framför Lucky istället för bakom. Thomas saktade ner och Lucky sprang ut mot åkern istället. Jag steg ur bilen och gick efter, Lucky blev för trött och han stannade till slut.
Det kunde ha hänt en allvarlig olycka...
Thomas dök upp bredvid mig med bilen och jag kastade in mig i bilen så vi körde efter hästen. Vi såg inte till Lucky och vi kom fram till en vägkorsning, en bonde kom till oss och vi frågade om han hade sett en häst med vagn. Han skrattade och pekade, han hade tagit till vänster. Vi körde snabbt och då dök Lucky framför oss, travande med vagnen och han var helt svettig. Panikslagna ögon och det rök från hans mule. En bil kom mötande och bromsade för att låta Lucky trava förbi bilen. Återigen kom vi till en vägkorsning, Lucky valde att ta till vänster och vi hamnade på en mindre traktorväg. Jag vevade ner fönster och pratade med Lucky, vi såg att han lyssnade på oss för han saktade ner lite och spetsade med öronen mot oss. Men han var fortfarande för rädd för att stanna.
"Jag har sett i en film hur vi kan få stopp på en skenande häst!" sade Thomas. Han växlade ner och väntade på ett tillfälle som en gård som dök upp framför oss. Thomas tog en kraftig gir till höger om Lucky för att snabbt köra om och vara framför Lucky istället för bakom. Thomas saktade ner och Lucky sprang ut mot åkern istället. Jag steg ur bilen och gick efter, Lucky blev för trött och han stannade till slut.
Det kunde ha hänt en allvarlig olycka...
Dumpa Matthew
Dumpa MatthewSkriven av Jane Fallon.
Det är en rolig och härlig humorisk bok. Som titeln säger handlar boken om hur man ska dumpa Matthew. Helen, en kvinna som närmar 40 årsålder, har en älskare - Matthew. Han är gift och har barn, dessutom är han chef på hennes arbetsplats. De båda har en kärleksaffär sedan 4 år tillbaka. De träffas på bestämda dagar i veckan, 3 gånger när frun tror han är ute och tränar. En dag dyker Matthew upp med resväskor, han har till slut lämnat hans fru och barnen. Då blir det komplikationer för Helen för hon har inte känslor kvar för honom längre, hon försöker skicka tillbaka Matthew till hans fru.
Länge sedan...
... jag bloggade här sist!
Det har hänt ganska mycket, både bra och dålig. Tiden har gått fort att man inte hinner att sätta ner mig riktigt och blogga. Trots jag sitter ganska myckey framför datorn. Men då är det för jag läser i olika forum och besöker de sidor jag är beroende av som t.ex. Geocaching.
Jag ska skriva lite mer men under olika kategorier så att det ska bli rätt. :)
Det har hänt ganska mycket, både bra och dålig. Tiden har gått fort att man inte hinner att sätta ner mig riktigt och blogga. Trots jag sitter ganska myckey framför datorn. Men då är det för jag läser i olika forum och besöker de sidor jag är beroende av som t.ex. Geocaching.
Jag ska skriva lite mer men under olika kategorier så att det ska bli rätt. :)
onsdag 10 december 2008
Fjärilen i glaskupan
Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby
En arbetskollega rekommenderade boken och jag hade snabbt köpt den. Jag hade också sett filmen inte för länge sedan, jag hade därför en viss förväntningar av hur boken skulle vara. Jag vet inte om jag är besviken eller nöjd med boken? Det är svårt att inte vara besviken när man vet hur boken är skriven. Jean-Dominique var en känd fransk journalist och redaktör på det franska ELLE modemagasinet. Vid 42 årsålder drabbades han av en stroke som ledde till att han blev förlamad från tå till topp, endast hans vänstra öga kunde han styra genom att blinka. Genom blinkningarna hade han skrivit denna bok, det jag hade förväntat mig är att han skulle skriva mer om hur han kände sig och hur han blev behandlad. Jag tror det är tack vare han hade en livlig hjärna som fick honom att uthärda hans sjukdom. Han avled 3 dagar efter att boken kommit ut i Frankrike.
På återseende!
söndag 7 december 2008
Tempelriddarens arv
Tempelriddarens arv skriven av Steve Berry
En andra bok som jag läst av Steve Berry.
Jag har fallit för böcker där det innehåller vetenskap, historia, religion och deckare. Den här boken är skitbra! Det var länge sedan jag läste en bra bok, återigen tycker man om böcker som bl.a Den tredje hemligheten och Da Vinci Koden kommer garanterat att tycka om denna bok. Boken handlar om en pensionerad CIA agent från USA, Malone Cotton, hade flyttat till Köpenhamn för att driva en egen bokhandel. En dag fick han ett oväntat besök av hans gamla chef som hade kommit över en anteckningsbok som skapar många frågor. De dras in i en vild jakt efter svar och det finns många som vill blanda in sig, både på det gott och onda. De reser runt i Europa, möter olika gåtor och får olika ledtrådar. Någon som är girig och en annan som vill bara ha svar.
Om denna bok blir till en film, så är jag säker på att filmen skulle till och med bli bättre än Da Vinci Koden.
God Helg!
Hästdag
På förmiddagen var jag hos Lucky. Jag tog ett lättare ridpass idag med bara skritt gångart. Han lyssnar bra på halt och bra på tömmarna. Men idag kastade han ganska mycket upp med hans huvud och han var även ganska pigg. Vi får jobba mer på vårt samspel...
På eftermiddagen åkte jag ut till Solbacken för att träffa min kära och lugna Hrönn. Hon är så snäll och mycket go häst. Jag tror nog att hon kommer att bli en riktig trygg häst med att göra. Om hon ligger på marken när jag kommer så reser hon inte upp sig när jag ska hälsa på henne. Jag kan ligga bredvid henne och gosa. Hon bryr inte sig om skällande hundar och tar allting så coolt. Hrönn är så olik Lucky!
Pilar hängde med till Solbacken idag, jag lät henne ha ett täcke på sig för jag måste tänka på att hon är inte ung längre. Hon börjar få stela leder... Som vanligt bryr Pilar inte sig om hästar.
På återseende!
På eftermiddagen åkte jag ut till Solbacken för att träffa min kära och lugna Hrönn. Hon är så snäll och mycket go häst. Jag tror nog att hon kommer att bli en riktig trygg häst med att göra. Om hon ligger på marken när jag kommer så reser hon inte upp sig när jag ska hälsa på henne. Jag kan ligga bredvid henne och gosa. Hon bryr inte sig om skällande hundar och tar allting så coolt. Hrönn är så olik Lucky!
Pilar hängde med till Solbacken idag, jag lät henne ha ett täcke på sig för jag måste tänka på att hon är inte ung längre. Hon börjar få stela leder... Som vanligt bryr Pilar inte sig om hästar.
På återseende!
lördag 6 december 2008
Lucky igen
Usch, vad jag skriver mycket om Lucky den sista tiden... Han har varit hemma 1 vecka nu och är en häst med personlighet tycker jag. Jag tror nog jag kan lära honom att apportera eller bära saker, för det är vad han gör. När han får chansen att sno en ryktborste eller ett rep så släpper han inte den. För några dagar sedan kom en vän och provred Lucky då passade jag på att fotografera. Det är ju svårt att fotografera mig själv när jag rider.
Visst är Lucky en fin häst? Tänk att han reds in för 1 månad sedan.
Han är duktig och vill göra det man ber honom om. Idag tömkörde jag Lucky och då använde jag en bröstsele på honom. Bröstselen tänkte jag att han ska ha på sig när vi kör rockard, i allafall på början. Sedan när jag fått i ordning på travselen tror jag att vi kanske går över till travselen... Vi får se vad han tycker om. Jag hoppas att jag får hjälp på måndag så vi kan köra Lucky en runda. Jag vill helst någon ska vara med första gången vi spänner fast rockarden avsäkerhetskull.
Imorgon ska vi ut och rida, på dagsljus och försöka ta en längre ridtur om Lucky orkar. Då följer jag Helenas råd... :)
På återseende!
Visst är Lucky en fin häst? Tänk att han reds in för 1 månad sedan.
Han är duktig och vill göra det man ber honom om. Idag tömkörde jag Lucky och då använde jag en bröstsele på honom. Bröstselen tänkte jag att han ska ha på sig när vi kör rockard, i allafall på början. Sedan när jag fått i ordning på travselen tror jag att vi kanske går över till travselen... Vi får se vad han tycker om. Jag hoppas att jag får hjälp på måndag så vi kan köra Lucky en runda. Jag vill helst någon ska vara med första gången vi spänner fast rockarden avsäkerhetskull.
Imorgon ska vi ut och rida, på dagsljus och försöka ta en längre ridtur om Lucky orkar. Då följer jag Helenas råd... :)
På återseende!
onsdag 3 december 2008
En ridtur ute
Igår kväll tog jag en ridtur. Jag börjar tydligen bli gammal på grund av följande saker:
När jag skulle krafsa hovarna och kom till bakhovarna lyfte Lucky upp hans bakben och sparkade det bakåt. Jag tycker inte om när han gör sånt för jag är medveten om att det kan göra in i så helsike ont om han skulle sparka på mig. Jag försökte igen och han gjorde samma sak igen. Det var inte första gången, tydligen har en sorts rädsla smugit fram så att jag inte vågar att försöka en tredje gång. Jag valde att hoppa över att krafsa på bakhovarna... Ett riktigt kasst beslut!
Nästa grej var att när jag skulle sätta upp mig på sadeln. Jag kunde inte komma upp så jag fick använda en pall. Förr i tiden kunde jag utan problem att bara studsa upp på hästens rygg. Jag hade ju hand om en riktig stor och maffig nordsvensk, som var på hela 170 cm hög. En annan häst som jag också red var också 170 cm hög... Lucky, 10 cm kortare och jag kom inte ens upp själv utan hjälp... Vad pinsamt!
Den tredje punkt att jag börjar bli gammal är när jag var ute och red. Lucky var väldig pigg efter ha stått inne hela dag på grund av vädret. Det regnade utomhus och det var riktigt mörkt och inga belysningar fanns till hands. Jag tänkte att det skulle vara nyttig för Lucky att våga gå ut oavsett om det var ljust eller mörkt. Vattenpölar överallt, lerig och regnet piskade på våra ansikten. Plötsligt av någon anledning rusade Lucky framåt. Han kan inte galoppera riktigt än så travade han och det gjorde han riktigt fort! Jag studsade upp och ner, jag hängde inte med hans snabba rörelser så att jag tappade balansen och gled nästan ur sadeln. Min första tanke var att jag var för gammal för sånt här...
På återseende!
När jag skulle krafsa hovarna och kom till bakhovarna lyfte Lucky upp hans bakben och sparkade det bakåt. Jag tycker inte om när han gör sånt för jag är medveten om att det kan göra in i så helsike ont om han skulle sparka på mig. Jag försökte igen och han gjorde samma sak igen. Det var inte första gången, tydligen har en sorts rädsla smugit fram så att jag inte vågar att försöka en tredje gång. Jag valde att hoppa över att krafsa på bakhovarna... Ett riktigt kasst beslut!
Nästa grej var att när jag skulle sätta upp mig på sadeln. Jag kunde inte komma upp så jag fick använda en pall. Förr i tiden kunde jag utan problem att bara studsa upp på hästens rygg. Jag hade ju hand om en riktig stor och maffig nordsvensk, som var på hela 170 cm hög. En annan häst som jag också red var också 170 cm hög... Lucky, 10 cm kortare och jag kom inte ens upp själv utan hjälp... Vad pinsamt!
Den tredje punkt att jag börjar bli gammal är när jag var ute och red. Lucky var väldig pigg efter ha stått inne hela dag på grund av vädret. Det regnade utomhus och det var riktigt mörkt och inga belysningar fanns till hands. Jag tänkte att det skulle vara nyttig för Lucky att våga gå ut oavsett om det var ljust eller mörkt. Vattenpölar överallt, lerig och regnet piskade på våra ansikten. Plötsligt av någon anledning rusade Lucky framåt. Han kan inte galoppera riktigt än så travade han och det gjorde han riktigt fort! Jag studsade upp och ner, jag hängde inte med hans snabba rörelser så att jag tappade balansen och gled nästan ur sadeln. Min första tanke var att jag var för gammal för sånt här...
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)