Inga hovar - ingen häst

Som hästägare bör man kunna så mycket om sina hästar. Det finns så mycket kunskap kring hästens vård som ibland bara inte räcker till för en vanlig amatör hästägare som jag är, hästens foder, hästens utrustningar, hästens anatomi, ridteknik, ridkunskap, hästens hov och ja allt med hästen att göra ska en hästägare kunna. Det blir ju lite svårt att ta reda på precis allting på en kort tid.

Man behöver mycket erfarenheter och det tar många år. Jag har nu ägt Börje snart 2 år och Hrönn i 4 år. Men det är först nu när man flyttat till en egen hästgård som man behöver sina egna erfarenheter. För då ska man fixa allting, köpa hem halm och hö från pålitliga platser och anlita olika personer vid behov som veterinär och hovslagare.

Jag har anlitat olika hovslagare på grund av olika orsaker och nu är jag på jakt efter en ny hovslagare. Det är alltid nervöst att träffa en ny hovslagare för man hoppas på att hon/han gör ett bra jobb. Jag litar på hovslagare för jag har tyvärr inte tillräcklig med kunskap om hovvård för att kunna ta en egen bedömning, efter 2 år har jag börjat att få en aning om när en hovslagare gör ett bra jobb. Jag kommer att läsa mer om hovvård och våga ställa mer frågor till hovslagaren som till exempel: "Varför gör du så?" och "Hur tänker du nu?" .

Igår var jag på en föreläsning som hölls av min före detta hovslagare. Jag var nyfiken på vad han hade att säga eftersom han har skott och verkat Börje tidigare. Han var duktig i början men småningom blev han mera slarvigare och hade mindre tålamod med min häst. Jag bestämde då att byta till en annan hovslagare som tog hänsyn till att min häst har dålig balans. Det tar lång tid att träna hästens balans och då behöver jag en hovslagare som förstår min häst och att han tycker det är jobbigt att stödja på ena sida när han vinglar. Min ridtränare tror det kan vara en gammal skada som Börje fått innan jag övertog honom, kanske en transportskada. Börje har blivit mycket bättre nu men han litar fortfarande inte riktigt på hans bakdel. I allafall hade denne hovslagare börjat bli slarvig.

Följande märkliga hovslagare har jag haft, en kvinna som gav lugnande medel till min häst för han råkade att tappa balans, en annan slog min häst och använde brems plast för min häst råkade att ha svårt att stå på tre, den tredje kom aldrig på de tider vi kom överens om. Två gånger dessutom. Slutligen hittade jag en väldig bra hovslagare som var precis den jag letade efter. En trevlig och hästkunnig person. Nackdelen var att hon var dyr och hade en egen smedja så man skulle köra till henne varje gång det var dags för skoning. Men hon fungerade så bra tillsammans med min häst så det var värt det. Jag hade henne i flera månader tills hon berättade att hon skulle flytta norrut. Då var det att börja om igen och leta efter en ny hovslagare.

En sak har jag lärt mig efter ha haft flera olika hovslagare är att varje hovslagare har sina egna synpunkter. De gör på olika sätt och tycker olika. De gör sitt jobb på olika sätt också. Det gäller för hästägaren att kunna göra en egen bedömning om hovslagaren gjort ett bra jobb och på det sätt som hästägaren tycker om.

Jag tycker det är tråkigt att kostnader för att äga en häst skjuter upp, man letar då efter ett sätt att få råd att ha djur hemma. Kanske man väljer att ha hästarna barfota eller enbart framskor? Eller att man inte har en regelbunden verkning...

Jag tror på en hållbar hästhållning, precis som jag tror på när det gäller mina hundar. I början får man lära sig så mycket man kan och samla sina egna erfarenheter och våga prova fram. Ställa massor med frågor och läs så mycket som möjligt om något område som man intresserar sig mer för tillfället. Sedan kan man göra hur man vill...

Börje har haft helskoning de 2 år jag ägt honom och det är först för 10 veckor sedan jag valde att ta bort alla skor inför hans vintervila. Jag har fått olika synpunkter kring det. På onsdag kommer en ny hovslagare på besök och jag hoppas verkligen hon är bra. Jag kommer bara att ha framskor på Börje för att se vad som händer. Det är inte på grund av det blir billigare så. Det är för jag vill se om Börje klarar av att ha framskor?

Jag är faktiskt lite i dilemma, jag kommer att rida på alla underlag. Vägen precis här utanför är asfalterat. Det finns fina och dåliga grusvägar häromkring. Jag kommer att köra vagn längre fram och även köra ut till olika platser för att ta långa ridturer. Jag vet inte om det räcker med framskor? Vi får se.

Bilderna är fotade av mig.

Livet på Hjärås

Vad är värst? En hund som springer ut på egna upptäckarsutfärder eller en hund som rullar runt och njuter av att få vara på gödselhögen?

Jag frågade maken det och han svarade solklart en hund som rullar runt bland gödseln. Kruxet är att han nästan varje kväll gnäller över att någon hund stinker hästskit.

Vito, min käraste och gamle hund, blev så lycklig när han såg vi har en gödselhög här hemma. Hans eget smultronställe. Hans ställe. När jag hyrde boxar och de tillfällen Vito fick följa med sprang han direkt ut till gödselhögen och badade där. Så blev de tillfällen han fick följa med ännu mer sällan. Nu har han det väldigt bra som bor ute på landet och får bada hur mycket han vill på gödselhögen. Gräva tunnlar. Rulla runt. Glida omkring.

Faktiskt så blev Vito väldig salig av lycka när han såg jag slängde gödseln första gången.

Ja så är det nu när man bor ute på landet...

Ett tydligt tecken att vi bor ute på landet...

Tills vi blivit av med huset i Sjöbo (den 1 mars) får vi tåla med att hästarna får vara i lösdriftsstallet. Visserligen tycker de mycket om plåtskjulet och de har det väldigt bra där inne, men jag vill ändå ha ett riktigt stall med boxar och bra bindningsplats att binda fast hästen medan jag sköter om den.

Igår ville Börje (min gråa häst) inte låta mig fånga honom för att leda ut honom från hagen till ett träningspass. Varje gång jag gick närmare honom gick han från mig. Höll hans bak mot mig och öronen pekade bakåt. Han försökte skrämma mig men det kunde han inte göra för jag litar fullständigt på honom att han inte skulle göra mig illa med avsikt (vem skulle annars ge mat till honom? *ler*).. I allafall, igår ville Börje visa att han hade ingen lust att jobba och jag ville inte låta honom bestämma. Han gick in i skjulet och jag var precis bakom honom.

Helt plötsligt hoppade vi båda upp i luften. Mitt hjärta hoppade över ett slag och Börjes ögon blev stora. Tack o lov att han inte fick panik och började att slå bakåt med benen eller hoppa 180 grader och rusa rakt ut på mig. Tack att han bara hoppade upp i luften precis som jag gjorde och sedan stod vi båda och stirrade framför. Vi trodde att ett spöke hade uppenbarat.

Faktiskt så blev en fasan ännu mer skrämd än vad vi blev. Den blev överraskad och flög upp mot taket och fick panik när den såg en stor häst och en människa stod vid ingången. Jag flyttade bort från ingången och stod vid sidan om medan fasanen flaxade och halmen rykte med. Den lyckades att få tillräckligt med luft under vingarna och flög över Börjes huvud och försvann ut. Båda jag och Börje stod ett ögonblick stilla och skrattade åt att vi blev överraskad. Sen tittade Börje mot mig och började om att gå från mig.

..... Historien slutar med att Börje till slut kom fram till mig och bad om ursäkt för hans beteende.

Förgörelsen av Guillermo del Toro & Chuck Hogan.

Förgörelsen är andra delen i triologyn, den första är Släktet och den tredje har inte kommit ut på svenska än och jag längtar...

Historien fortsätter där som slutat på Släktet, det är ingen fristående historia utan man måste följa från början. Vampyrerna tar över världen och Mästaren har stora planer att även utplåna De Uråldriga för att ensam ha makten över världen. Jakten fortsätter för att rädda mänskligheten och sina nära. Eph, Fet och Setratikan får mer kunskap om detta virus som tar över människorna. Masslakten på vampyrer och människor tar i sin rasande fart med många rullande händelser som man lätt grips med i berättelsen.

Som sagt längtar jag redan efter Grande Finale..

Det skulle inte förvåna mig om det blir till en film eftersom författarnas namn är stora på filmvärlden....

På återseende!

Alla har en deppig dag.

.. Ibland dyker det upp en eller fler personer under sitt liv som man bara vill spy galla över. Jag vill inte skriva på facebook eller här på min blogg om andra personer men det har gått så långt nu känner jag att jag bara vill skrika åt henne att sluta, hon är hopplös och gör mig så retlig.

Nu har jag spytt galla, det är okej att ha en deppig dag. Men det är inte världens undergång och det är inte allt. Jag har andra saker i mitt liv som helt förgyller mina dagar, varje dag och dygnet runt. Mina goa vänner. Mina hundar. Mina katter. Mina hästar. Vår gård och min make.

Ni är bara så bäst!

Inre ro

En god vän sade att jag skulle få en inre ro när jag fått hem mina hästar. När jag har alla djur hos mig och inte har några "måste" som att köra ut för att till exempel mocka och utfodra mina hästar varje dag när de stod uppstallad någon annan plats.

Det kommer visserligen andra "måste" nu när jag och maken bytt en livstil, från stadsbo till landsbo. Vi har mera ansvar nu och mera att göra. Vi ser fram emot att göra våra egna misstag, dumma beslut och idiotiska idéer för att dra lärdom av dem.

Det är fortfarande nytt med allting och vi tackar alla inblandade personer som hjälpt oss med många olika sätt, deras erfarenheter, deras tips och råd, att de är våra bollplankar och gudskelov att det finns Internet med sin ofantlig information. Bara googla och hoppas på att någon eller några därute hade skrivit i nätet i något forum eller blogg eller i någon hemsida för att dela av sig sina upplevelser.

Vi hämtade hem hästarna igår, jag kan redan nu säga att jag har den där inre ron som min väninna sade jag skulle få. Det kändes fantastiskt att de är här. Jag går ut så ofta jag kan för att bara titta på dem, för att få klappa och gosa med dem precis när jag vill. Jag släpper ut hundarna så de får kissa medan jag står vid hagen och ler när jag ser söta Börje som är så glad i sin Hrönn. Han hade under nästan ett halvårs tid bara stått i sin hage och skickat längtansfulla blickar till Hrönn som stod i en annan hage med en annan kompis. Det måste vara ett första kärleksögonkast som Börje fick när han fick syn Hrönn för första gången. Hans hagekompis var inte direkt snäll mot honom så han hade på sista tiden blivit mer och mer deprimerad tyckte jag.

Nu är han glad och mycket lycklig att få Hrönn i sin närvaro. Han följer efter Hrönn och håller koll på henne. Jag tror det blir ett tal om ledarskap de första gånger jag ska ta ut Börje på en ridtur och lämna Hrönn hemma. Men det ser jag fram emot...

Nu ska jag förbereda stallet och plocka in alla saker som ligger ute i släpet. Fullt med bara utrustningar, ridtillbehör och foder som jag hämtat från tidigare stall, ringa min granne för att be honom komma över med höensilaget, ringa till Djurgårdens lantbruksprodukter för att reservera minst 100 st stolpar. Jag har bokat en tid för hovslagare och även ska jag ringa för att boka en tid för vaccinationer till hästarna.

På återseende!

ROV av Sharon J Bolton

Ännu ett nytt bekantskap för mig och jag blev positivt överraskad. En sträckläsning med mord, runor, folktro, lögner, utanförskap och författaren måste nog ha blivit impopulär på Shetlandsöarna med denna bok. Jag vill resa till Shetlandsöarna efter jag läst boken på grund av det fantastiska klimat som hon beskrev. Förmodligen kan boken även höja på turism åt Shetlandsöarna med sin dimma och spöklika klipporna.

Boken handlar om en förlossningsläkare som just flyttat till en av öarna med sin make. Hon blir inte direkt omtyckt av arbetskamraterna och inte heller av makens föräldrar men hon gör sitt bästa att trivas på ön med hennes hästar. Hon och mannen försöker också få barn men av någon anledning kunde hon inte bli gravid, orsaken till det framkommer senare på boken och det var en bisarr läsning när det kom fram. I allafall skulle hon begrava hennes häst på hennes fält och när hon grävde råkade hon på ett lik med hål på bröstet som någon hade tagit ut hjärta. Samt hade liket runor ristad på ryggen och eftersom hon är en läkare såg hon senare att liket varit gravid.

Då börjar det hända saker och fler frågor kommer fram. Tora Hamilton, läkaren, försöker få svar på hennes frågor och hon möter motstånd överallt. Hennes man, polisen, sjukhusets läkarna och hon blir förvirrad eftersom det verkade som alla var inblandad på någoy sätt. Vem var oskyldig egentligen? Vem kan hon lita på egentligen?

En väldig bra deckare och jag kunde inte lägga ifrån mig boken så jag läste långt fram till småtimmarna. Jag rekommenderar boken ! Ett måste för deckareälskare också.