Tills vi blivit av med huset i Sjöbo (den 1 mars) får vi tåla med att hästarna får vara i lösdriftsstallet. Visserligen tycker de mycket om plåtskjulet och de har det väldigt bra där inne, men jag vill ändå ha ett riktigt stall med boxar och bra bindningsplats att binda fast hästen medan jag sköter om den.
Igår ville Börje (min gråa häst) inte låta mig fånga honom för att leda ut honom från hagen till ett träningspass. Varje gång jag gick närmare honom gick han från mig. Höll hans bak mot mig och öronen pekade bakåt. Han försökte skrämma mig men det kunde han inte göra för jag litar fullständigt på honom att han inte skulle göra mig illa med avsikt (vem skulle annars ge mat till honom? *ler*).. I allafall, igår ville Börje visa att han hade ingen lust att jobba och jag ville inte låta honom bestämma. Han gick in i skjulet och jag var precis bakom honom.
Helt plötsligt hoppade vi båda upp i luften. Mitt hjärta hoppade över ett slag och Börjes ögon blev stora. Tack o lov att han inte fick panik och började att slå bakåt med benen eller hoppa 180 grader och rusa rakt ut på mig. Tack att han bara hoppade upp i luften precis som jag gjorde och sedan stod vi båda och stirrade framför. Vi trodde att ett spöke hade uppenbarat.
Faktiskt så blev en fasan ännu mer skrämd än vad vi blev. Den blev överraskad och flög upp mot taket och fick panik när den såg en stor häst och en människa stod vid ingången. Jag flyttade bort från ingången och stod vid sidan om medan fasanen flaxade och halmen rykte med. Den lyckades att få tillräckligt med luft under vingarna och flög över Börjes huvud och försvann ut. Båda jag och Börje stod ett ögonblick stilla och skrattade åt att vi blev överraskad. Sen tittade Börje mot mig och började om att gå från mig.
..... Historien slutar med att Börje till slut kom fram till mig och bad om ursäkt för hans beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar