tisdag 20 oktober 2009

Kapplöpning


Idag red jag Börje ca 1,5 mil men det tog 2,5 tim!!! Dels på grund av att dagens spöken bestod av trafikskyltar och vägarbetsskyltar. Han vägrade prombt att passera dessa skyltar. Det var bara att vara envis och inte låta honom bestämma vilket håll vi skulle ta.

En underbar ridväg med mycket trav och galopp på vissa sträckor och skritt när vi red genom byn och över väg 13. På vägen hem finns det en perfekt sträcka för galopp. Stigen löper precis bredvid en grusväg. Börje galopperade fint tills en bil dök upp bredvid, jag såg ungdomar som vinkade och hejade på oss. Bilen saktade ner till Börjes fart. En tävlingsmänniska är jag så drev jag på Börje ännu mer. Börje släppte loss och galopperade ännu fortare, ungdomarna i bilen vrålade och appålderade. Rakt framför oss slutade stigen tvärt och stora buskar låg där som en vägg. Jag satte ner mig på sadeln och började att bromsa ner Börje.

Men han slutade inte, han saktade inte ner farten och var helt inne på att galoppera rakt fram. Då fick jag vråla och drog med tyglarna för att få honom att svänga till höger. Jag gjorde nog många fel på ridtekniken men jag var plötsligt rädd att Börje skulle braka igenom buskarna och skada hans ben. Jag tänkte inte alls på mig själv, när jag såg hur buskarna närmade sig med hög fart dök en stor bild framför mig, en saftig räkning från hans veterinär och en lång rehabilitering för Börje. Hans frambenen hade trampat ner på kanten till buskarna tills han började att bromsa och gjorde en kraftig gir till höger.

Jag tror nog att ungdomarna i bilen trodde vi skulle rusa igenom buskarna .. Synd jag missade deras min när de försvann längre fram.

En härlig ridtur hade jag idag. Med många olika slags miljöer och Börje var genomsvettig när vi kom till stallet.

Såna här stunder gör att jag orkar att ta itu med vardagen. Jag vågar inte ens tänka hur jag skulle ha det om jag inte haft Börje...


Jag försökte ta en bild på ett rådjur som stod där. I allafall var det underbart väder idag.


Ta hand om er!

lördag 17 oktober 2009

Älskling...

Jag hittade denna korta dikten

Älskling
Du gör mig hel,
Du gör så jag ser,
Du gör så jag står på mina egna ben
Du gör mitt liv så himla mycket bättre

Författaren: okänd

Jag tar en dag i taget, ett ögonblick i sänder.
Jag saknar dig, jag härdar ut för du finns.
Avståndet spelar ingen roll för vi har framtiden framför oss.

Det är bara denna ovana känslan som jag har nu som gör det svårare för mig.
Just nu.

Jag vet inte exakt vad det är för känsla som jag har just nu.
Oron. Nervositet. Tomheten. Ensamheten.
Saknaden.
Men också spänningen.

Mest av allt önskar jag dig lycka till!
Vi ses snart igen!