Gles mellan blogginläggen

Hallå,

det är inte bloggtorka som jag har. Jag har alltid något att skriva om och massor saker som jag skulle tycka om att skriva. Men jag vet ju inte riktigt vilka som läser den här bloggen :) och om det överhuvdstaget någon läser den här.. Så jag skriver mest för min egen skull. Ni som känner mig vet att mitt minne sviker mig ofta. Jag har dåligt minne men mycket bra lokalsinne och kommer ihåg andra saker för tydligt när jag är så dålig på datum, böckernas titlar/författarna (namn), siffer och långa ord.

Jag har varit sjuk, ganska länge och det var så jobbigt eftersom jag hade inte tid att ligga sjuk hemma och vill hela tiden röra på mig. Jag går på allmänslydnadskurs på torsdagarna med min yngsta hund Ato. De andra tre hundar ligger hemma för det mesta och softar. Jag tränar Börje och åker inte så ofta ut till tränaren som förr i tiden. Jag är så glad i Börje så det är nästan omöjligt för mig att beskriva min glädje över honom. Jag är evigt tacksam att Helena hittade honom åt mig. Vi två är helt perfekt för varandra. Börje är en rolig häst med en härlig personlighet.
Nu går det mycket lätt att rida honom (för mig), jag använder numera snäll bett och litar helt på honom.

Hrönn har kommit till vårt stall och jag har börjat att träna hennne. Hon är en enkel och okomplicerad islänning. Så okomplicerad att jag måste hela tiden påminna mig själv att inte gå för fort fram. Det är tur jag satt upp mål och olika delsmål. Som hur hennes träningsprogram ser ut och vi ska åka till tränaren några gånger nu fram till jul. Inte först förrän efter jul vid årsskiftet ska inridning påbörjas. Alltså med ryttaren på rygg. Nu jobbar jag mest bredvid och tillsammans med Hrönn för att lära känna varandra och förstå oss varandra. Det har gått jätte bra.

På återseende!

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Skriven av Jonas Jonasson.

En helt underbar bok med en härlig underhållande gubbe som är hela 100 år gammal. Allan heter han och jag skulle ha varit stolt över honom om han varit min egen släkting. Allan har upplevt så mycket i hans liv och träffat många stora män som han hjälpt på något sätt. Allan har ett ototalt intresse för politik och tänker helt realtiskt. Han tänker ungefär så här, sker det något så sker det. Han tänker inte för mycket på "om" och planerar för mycket. Allans liv är så otroligt. I allafall hamnade han till slut på ett åldershem och hade det tråkigt, han tycker inte om ställets sjuksköterskan på grund av han inte får dricka grogg. Den dag han fyller år bestämde han helt spontant för att kliva ut från fönstret för att ta en promenad därifrån. På vägen bort råkar han ut för en väska där det innehåller 50 miljoner kronor. Allan tog den för att han har lovat att se efter väskan när ägaren går på toaletten, på samma veva går han på bussen och tar med sig väskan av säkerhetskull. När väskägaren går ut från toaletten ser han hur Allan försvinner med väskan. Då börjar jakten efter väskan.

Jag rekommenderar boken, jag skrattade och log mycket åt den härlige gubbstrutten. Vi får också läsa hur han hade levt och som sagt är hans liv helt otroligt, han överlevde världskrigen, fånglägren, flykten över Himalaya, möte med diaktorer och presidenter. Med flera...