Igår morse stod jag framför spegeln och tittade på mig själv. Då var det första gången en skrämmande tanke dök upp för mig: "Hm, har jag fått några rynkor än?". Tidigare hade jag aldrig tänkt denna tanke på ett seriöst sätt. Men igår stod jag ganska länge och bara tittade på mitt eget ansikte. Jag försökte att tänka hur jag såg ut för 10 år sedan. Till slut kom jag fram till denna slutsats:
Jämfört med för 10 år sedan ser jag nog lite mera mognare och kvinnligare ut idag. Eller rättare sagt klokare idag än för 10 år sedan. Fast det viktigast är att jag känner fortfarande igen mig själv när jag ser på mig själv.
Senare på dagen träffade jag min mor. Jag kunde inte låta bli att tänka hur jag skulle se ut om 30 år. Jag hoppas att jag fortfarande skulle kunna känna igen mig själv.
Snacka om vilken åldernoja jag hade igår! :)
2 kommentarer:
Fniss... Att få rynkor e vackert. Jag är mera rädd över att jag får hud som hänger när man går ner vill inte ha skin som fladrar när man rör sej Fniss Men hittills har det gått in normalt. sa senast igår till gubben att sprickor jag hade runt magen är nästan borta och på tal om tuttarna hade sprickor dom med men det är nästan borta. nackdelen är att när man går ner så blir tuttarna mindre. suck hade inte så stora innan heller så dom vill man ju inte ha minder direkt fniss Krammm
Haha! Det är nog en klassisker. Jag har också stått framför spegeln och studerat mitt ansikte. Undrat om jag har rynkor och sånt. Men vi blir ju faktiskt äldre. Kroppen är ett skal som åldras men det som finns inuti är densamme fast med en del livserfarenheter i bagaget. ;)
Kram
Skicka en kommentar