Bad day

Igår blev jag väckt av karln som skulle iväg på jobbet. Jag tänkte att jag inte skulle slösa bort dagen så jag bestämde mig för att åka ut med hundarna på en spännande tur. Guess what the trip I could go on... Geocaching of coruse!

Jag hade planerat en rutt dagen före och bestämde att ta en cache som låg gömd i Andrarum - Hunters Nest. Som ni kan se vad cachen heter ligger den självklart gömd vid en jakttorn. Jag hade varit här tidigare men hade en annan karta i GPS:en som visade inte vägen ända dit till jakttornet utan man får parkera bilen vid kyrkan och ta en promenad dit. Cirka 1 km tror jag. Det var så jag hade tänkt att jag skulle promenera med hundarna men när jag körde dit såg jag på GPS:en att det finns en annan väg som skulle gå ända fram till målet. Sagt som gjort körde jag dit enligt GPS:ens vägriktning. Vi kom in till en skog, övergivna hus stod där och här mitt i skogen. Vägen var jordig och det gick att köra dit. Ju längre in jag körde blev vägen mindre och överväxt av mossa och gräs. Men det var inga problem alls att köra fram och parkera vid ett gammalt rostigt jakttorn. Jag började att leta. Ju mer jag sökte efter cachen desto mer frusterande blev jag - jag hittade inte den! Jag surfade på min mobiltelefon efter mer information om cachen och alla som varit här tidigare hade hittat den lätt. Men inte jag... Kändes väldigt surt. Dock såg jag fina fåglar, bland annat ett hackspett. Trots den är vår vanligaste hackspett är det inte varje dag jag får syn på den.


Foto: Ulrika

Efter cirka 30 minuters letande gav jag upp. Jag gick in i bilen och såg att hundarna snott min kanelbulle. Ingen kaffe. Ingen kanelbulle. Mitt goda humör sjönk ner rejält och det var bara att köra därifrån. Så jag började att backa, det fanns ingen plats åt bilen för att kunna vända om den och köra därifrån. Enda sättet att komma därifrån var att backa bilen längst hela vägen upp tillbaka till större skogsväg. Vägen var blöt, lerig och fullt med mossa. Bakdäckarna fick ingen bra grepp om marken så att bilen slirade från sida till sida. Det gick inte att kunna hålla bilen rakt så det hjälpte inte att ratta bilen. Rök sprutade ut från avgasen och allt var grått och rökigt. Jag kunde inte se bakom mig så jag gasade på för att inte fastna i leran. Äntligen tog jag mig därifrån!

Bilen rullade bakåt snabbt och då hörde jag eller bättre sagt jag kände det. Kraasch! Sedan bang. Bilen stoppades av något och jag lade ingen tid på att gå ut för att kolla. Jag ville bara komma bort därifrån så jag rullade fram lite och sedan växlade om så jag kunde backa igen. Slutligen kom vi ut på vägen och jag tackade däruppe att jag inte hade min svärmors bil som karln för närvarande lånar. Det var tur att jag hade vår kära opel och jag stannade någonstans längre fram för att inspektera bilen.


Foto: Ulrika

Jag tog en mms bild och messade till karln med rubriken - Förlåt mig! Den här bilden hade varit med om så mycket och självklart den bästa bil vi haft. Karln beklagade sig nog mest över att han inte var med och satt bakom ratten. Det är såna här körningar som han gillar bäst. Men jag hittade ju inte cachen så vi lär återkomma snart. Tillsammans med karln. Som för övrigt hittar cacher när jag inte hittar...

På återseende!