Nu hade jag varit upptagen med häst och jobb så att jag försummat hund, katt, Thomas och även min kära vän - geocaching. Jag försöker cacha så fort jag får någon tid över. Nu är hästen för närvarande borta så får jag passa på att cacha så mycket jag kan under november månad. Men jag tänkte berätta lite om de senaste cacher jag tagit i helgen.
Oderhallkällan i Vallarum. Jag var här tidigare med ett sällskap som inte hade tålamod nog att låta mig hitta lådan, så det var bara att återkomma till platsen nästa gång och mera förberedd. Dessutom förvånade det mig att det finns en fantastisk skog i Vallarum, nära till mitt jobb. Den 1 november återvände jag hit tillsammans med ett underbart team - Thomas och mina tre jyckar. Hundarna var helt till sig att få känna av skogdoften och fukten som hängde i luften efter en natts regn. Men solen stod upp och trots det var kyligt utomhus kände vi inte av kylan. Med goda humör började vi vår långa promenad mot cachen. Vi släppte lös Vito och han sprang glatt omkring.
"Ska vi också släppa Pinky?" frågade jag Thomas. Först stod vi och övervägde nack- och fördelar med att släppa lös lilla tösen.
"Ja för fan, vi släpper henne" utbrast vi samtidigt.
Så snart jag tagit bort kopplet och sagt varsågod till henne sprutade hon framåt. Hon rusade med högsta växeln under tassarna och sprang över en kulle, sen var hon borta. Vito hade hängt efter så han var också borta. Mitt i skogen skog vi och tittade fånigt på varandra, det enda vi kunde göra just då var att ropa efter hundarna. Det ekade och vi ropade och varje gång vi ropade efter dem ekade det underbart i skogen. Efter en stund dök två hästar med ryttare upp, de såg och hörde oss. Tydligen ville de inte riskera att skrämma sina hästar så de vände sig om och travade bort. Ingen Vito. Ingen Pinky. Vi gick en bit och slog ett vad om vem som skulle komm först tillbaka.
"Självklart Vito!" var vi båda överens om.
Efter en stund kom en lycklig hund tillbaka, Vito flämtade och flåsade. Men han var så härligt lycklig att vi inte hade en tanke av att banna honom. En sådan underbar dag och vi båda var på gott humör. Vi hade cirka 150 - 200 meter kvar till cachegömman så vi bestämde att gå dit och leta efter cachen. Sedan får vi hoppas på att Pinky hittar oss. Sagt och gjort gick vi mot gömman. Väl där stod vi länge och letade bland hala och våta stenar. Vid en bäck.
"Enligt sägnen blir man 7 år yngre om man dricker vattnet i källan. Cachens ägare har testat med gott resultat, dock utlovas inga garantier.
Källan ligger i Sjernelundsskogen som tillhör Christinehofs slott. Ägaren har minnen från sin barndom om stora myrstackar som tornade upp sig längs vägen. Huruvida det var ägaren som var väldigt liten eller högarna var väldigt stora låter vi vara osagt, men närboende benämner fortfarande vägen som "Myrstackarundan". Klart är i alla fall att högarna reducerades till nästan obefintliga för några år sedan då vildsvinen gick loss på dem. "
Efter 40 minuter när Pinky försvann, mitt bland letande dök hon upp. Helt slut. Hon var väldig yr och kunde knappast stå på 4 ben. Vi gladde oss åt att hon hittade oss. Vår underbara och tokiga hund är hon!
Enligt hinten ska cachen ligga gömd 1 meter västerut från bäcken" sade jag till Thomas. Vi låg och kavlade längst 1 meter från bäcken, ungefär 30 meter fram och tillbaka. GPS:en krånglade och hoppade från 1 meter till 50 meter. Thomas beklagade sig för att jag avslöjat hinten för honom för då kunde han inte tänka på något annat än 1 meter... Efter en lång stund och efter ett härligt tålamod viftade Thomas med lådan i luften. YES! Vad han är bäst på att hitta cacher på knepiga gömställen. Men den låg inte alls 1 meter från bäcken som jag hela tiden hade fastnat mig för. Senare på dagen när jag kom hem kollade jag på internet och såg att jag läst hinten fel, den stod 2 meter från bäcken. Men nåja vi hittade ju den ändå till slut. Ett byte gjordes.
Hundarna fick 2,5 timmars skogdoft och Vito sprang lyckligt omkring. När Pinky kom tillbaka till oss hade hon fått nog med att ha sprungit med högsta växeln i 40 minuter.
En underbar dag i skogen var det!
p.s. vi drack inte vatten ur källan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar