Greenjucie och Coolman hade länge förespråkat om att jag borde ha en väska, en geocachingväska som innehåller de nödvändiga saker som till exempel ficklampa, våtservetter, plåster, fickkniv, vatten och med mera. För man vet aldrig vad man kommer att möta under cachejakt.
Förra veckan (29 juli) körde jag och Coolman lite runt i Ystad. Vi hade några ärende där så passade jag självklart på att cacha. Coolman släppte av mig vid cachen, Subterranian Quarters. Jag dansade över stigen mot det ställe där jag trodde cachegömma skulle finnas. Jag mötte en låst dörr som låg på marken, jag tittade upp och såg det var en bunker. Min GPS nollade där jag stod på dörren och rakt under mig skulle cachen finnas. Promenerade runt lite och hittade en annan dörr som var uppbrutet på den andra sidan, kikade ner och såg det gick en trappa ner mot mörkret.
Jaha, det här skulle ta lite längre tid tänkte jag. Sprang tillbaka till bilen för att meddela Coolman att jag skulle bli borta en längre stund. Att han kunde ta ut hundarna och promenera där omkring på bunkern.
När Coolman såg situationen som jag befann mig på ville han absolut gå ner i bunkern först. Såna här platser är roliga tycker han. Nåja, han gick ner först. Så slängde jag ner hundarna i hålan och gick ner sist. Korridoren var upplyst av solen men längre in var det allt svart. Vi stod en stund för att låta ögonen vänja sig vid mörkret men vi såg ingenting ändå.
Fan, nu skulle du ha haft en ficklampa. Var är den där geoväska? muttrade Thomas. Men jag är en sådan person som inte ger upp alltför lätt när jag har den rätta form. Jag gick upp och sprang tillbaka till bilen för att hämta kamera med blixt.
Coolman ville inte gå in, jag tror han tyckte det var lite läskigt när allt var svart. Till och med hundarna vägrade att gå in. Så jag fick gå ensam in i mörkret. Jag tryckte halvt ner på knappen så kamerans blixt blinkade till för ett par röda sekunder och jag fick lägga till minnet snabbt hur rummen såg ut och var dörrarna fanns. Självklart försökte jag inte tänka på de filmer jag hade sett, såna där med döda zombies som låg gömda i mörkret. Eller råttor som kunde finnas där med stora framtänder och stod beredda att tugga på mina ben. Jag försökte också inte tänka på vad som kunde finnas därnere, döda människor eller något hemsk.
Det var märkligt att det låg saker kvar i dessa skyddsrummen. Så rena och färgglada enligt mina bilder. Jag hittade cachen längst in i bunkern och när jag skulle gå tillbaka dog min kamera. Batteriet var slutkörda och jag stod stilla en stund. Allt var svart och jag var då glad att jag är döv så slapp jag höra underliga ljud som kunde finnas... Tror jag...
Ut kom jag i allafall och mötte en riktig glad vovve som hade stått och väntat på mig, men vägrat att följa efter... :)
Vilka övernattningsmöjligheter det finns här. Luften var fuktig och allt var becksvart!
Så här såg ett av rummen. Jag var också förvånad att min kamera kunde fånga en så bra bild när jag själv såg ingenting. Allt var svart!
Nu är det bevisat att jag är modigare än mina hundar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar