Tyvärr inga bilder togs idag, jag bad karln att fota men han sa att det var idiotisk att fotografera när det var svart ute. Okej, han hade rätt men så var vi ju fullutrustad med reflexer ;)
Så en kort resumé får det bli!
Idag hämtade jag Lucky från en månads träning hos en tränare. Hon sade bara gott att säga om Lucky, han är väldigt snäll sade hon och mycket trevlig. Han är en sådan häst som vill göra vad man ber om. Jag tänkte att stallet låg ju 3 km bort så det var lättare att rida hem än att krångla till med släpet.
Sagt och gjort, det var svart ute och karln körde efter oss så vi fick ljus framför vägen. Så hade Lucky inte ridit ut när det var mörkt så vi visste inte hur han skulle ta det. Men han tog det hela så coolt. Inte alls rädd för mörka skuggor och flyende fasaner.
Nu ser jag fram emot en rolig period med Lucky!
fredag 28 november 2008
??
Vilka är ni som besöker min fantastiska bloggsida ? :)
Nu är det dags för er att vara artiga och säga hej till mig. Säg hej för fan på vilket sätt ni vill... :)
Böcker som jag vill läsa
Jag håller på just nu med en bok som heter Tempelriddarens arv skriven av Steve Berry. Jag hade läst en av hans böcker tidigare och tyckte om honom. Än så länge tycker jag boken håller sin spänning.
Men nu har det dykt upp några böcker som jag tänkte skriva här som en önskelista. Kanske man kan handla till mig till julen?
Rosario är död av Majgull Axelsson - en bok som Karin hade länge tipsat mig om men jag glömmer hela tiden att köpa den.
Fjärilen i glaskupen av Jean-Dominigue Bauby - jag har sett filmen och tycker den är så bra. Men jag tror boken är ännu bättre för det fanns så mycket tankar och funderingar i filmen.
Gomorra av Roberto Saviano - författaren som är dödshotad av den napolitanska maffian, jag är ju svag för historier om maffia.
De tre böcker finns i pocket och finns att köpa i en av mina favorit internetbutiker - Cdon. Jag får se om jag beställer de tre och kanske en annan kärleksroman. Karln kanske köper dem åt mig? ;-).
På återseende!
Men nu har det dykt upp några böcker som jag tänkte skriva här som en önskelista. Kanske man kan handla till mig till julen?
Rosario är död av Majgull Axelsson - en bok som Karin hade länge tipsat mig om men jag glömmer hela tiden att köpa den.
Fjärilen i glaskupen av Jean-Dominigue Bauby - jag har sett filmen och tycker den är så bra. Men jag tror boken är ännu bättre för det fanns så mycket tankar och funderingar i filmen.
Gomorra av Roberto Saviano - författaren som är dödshotad av den napolitanska maffian, jag är ju svag för historier om maffia.
De tre böcker finns i pocket och finns att köpa i en av mina favorit internetbutiker - Cdon. Jag får se om jag beställer de tre och kanske en annan kärleksroman. Karln kanske köper dem åt mig? ;-).
På återseende!
torsdag 27 november 2008
Sia: "Soon We´ll Be Found"
Sia Soon We'll Be Found - The funniest videos clips are here
En vacker sång tycker jag med händerna. Hon tecknade refränger på ASL (American Sign Language).
måndag 24 november 2008
Sett i Norrköping
Jag och en arbetskollega var i stan och promenerade runt. Naturligtvis i Norrköping. Först måste jag få säga att staden är en fantastisk stad med många fina butiker. Stadens kärna är fullt med historia och bevarelsen av byggnaderna. Mycket fin stad och härlig stadsmiljön.
Men förutom en liten detalj som jag fick syn på bland skyltfönstren. Jag vet inte om det ska vara så men jag tror att dockan är fel pyntad? Vad tror ni? Alltså om ni ser om det är något fel med skyltdockan?
Snart är det jul! God jul!
Spejaren i Norrköping
I många år har den suttit här för att hålla ett vakande öga på omgivningen och många som passerar förbi har ingen aning om dess existens. Den sitter så öppet men ändå så undanskymd.
Nu kan ni passa på att lära känna den lite bättre, men här gäller det att smyga!Loggas med fördel under dygnets mörkare timmar.
Jag och arbetskollegan var i stan i Norrköping och njöt av våra lediga stunder innan vi skulle börja jobba på kvällen. Men jag tror nog att hon tyckte att jag var inte klok. Plötsligt stannade jag därnedan på gatan och det var mitt på dagen, det kryllade med shopp-sugna människor och dessutom mitt på ljusa dagen.
Här ska en cache finnas utbrast jag. Hon himlade med ögonen.. Tror jag.. Eller så tänkte hon kanske Å nej nu ska hon börja igen. För jag började att titta omkring efter någon som skulle kunna stå och undra vad jag gjorde. Jag tittade inne genom de stora fönstren och kollade om det var någon eller några som satt där och hade full syn på mig. När jag tyckte att ingen tittade på mig började jag att smyga omkring som en katt. Jag strök längst husväggen och kände på väggarna efter små hål. Jag rotade bland de hörnen och satt på knäna för att kika så nära som möjligt efter de möjliga gömställen. Jag brydde inte mig om människorna som passerade mig. Antingen trodde de att jag letade efter något som jag tappat eller att jag var en aning inbillesjuk person?
Mitt beteende var smittande, plötsligt hängde arbetskollegan med och började att titta uppåt. Vi snurrade och irrade omkring på gatan en stund. Men vi hittade inte den cachen utan vi såg en vacker katt som hade sett vad vi gjorde. Kanske skrattade den åt oss och tyckte vi var inte kloka?
Dagen efter när vi återvände till stan och passerade på denna gata igen. Arbetskollegan var kanske nervös för mitt beteende började att förändras ju närmare platsen vi kom. Jag började att tappa koncentration på vad hon sade och jag lyssnade inte alls på våra samtal. När katten dök upp igen tittade jag upp mot den. Jag vet att cachen finns där med katten. Sade jag högt till arbetskollegan. Men det var på en lördag, varenda person var ute och handlade. Jag funderade hur jag skulle göra. Men då gjorde arbetskollegan något ofattbar men till min stora glädje. Vi går till katten! sa hon. Ok, vi var ändå inte från Norrköping och det är ju känt att turister är dumma.
Äntligen blev cachen loggad! :)
P.S Jag tror nog många såg oss men ändå tror jag vi såg mer ut som turister än som geocacharna.
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Nu kan ni passa på att lära känna den lite bättre, men här gäller det att smyga!Loggas med fördel under dygnets mörkare timmar.
Jag och arbetskollegan var i stan i Norrköping och njöt av våra lediga stunder innan vi skulle börja jobba på kvällen. Men jag tror nog att hon tyckte att jag var inte klok. Plötsligt stannade jag därnedan på gatan och det var mitt på dagen, det kryllade med shopp-sugna människor och dessutom mitt på ljusa dagen.
Här ska en cache finnas utbrast jag. Hon himlade med ögonen.. Tror jag.. Eller så tänkte hon kanske Å nej nu ska hon börja igen. För jag började att titta omkring efter någon som skulle kunna stå och undra vad jag gjorde. Jag tittade inne genom de stora fönstren och kollade om det var någon eller några som satt där och hade full syn på mig. När jag tyckte att ingen tittade på mig började jag att smyga omkring som en katt. Jag strök längst husväggen och kände på väggarna efter små hål. Jag rotade bland de hörnen och satt på knäna för att kika så nära som möjligt efter de möjliga gömställen. Jag brydde inte mig om människorna som passerade mig. Antingen trodde de att jag letade efter något som jag tappat eller att jag var en aning inbillesjuk person?
Mitt beteende var smittande, plötsligt hängde arbetskollegan med och började att titta uppåt. Vi snurrade och irrade omkring på gatan en stund. Men vi hittade inte den cachen utan vi såg en vacker katt som hade sett vad vi gjorde. Kanske skrattade den åt oss och tyckte vi var inte kloka?
Dagen efter när vi återvände till stan och passerade på denna gata igen. Arbetskollegan var kanske nervös för mitt beteende började att förändras ju närmare platsen vi kom. Jag började att tappa koncentration på vad hon sade och jag lyssnade inte alls på våra samtal. När katten dök upp igen tittade jag upp mot den. Jag vet att cachen finns där med katten. Sade jag högt till arbetskollegan. Men det var på en lördag, varenda person var ute och handlade. Jag funderade hur jag skulle göra. Men då gjorde arbetskollegan något ofattbar men till min stora glädje. Vi går till katten! sa hon. Ok, vi var ändå inte från Norrköping och det är ju känt att turister är dumma.
Äntligen blev cachen loggad! :)
P.S Jag tror nog många såg oss men ändå tror jag vi såg mer ut som turister än som geocacharna.
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
söndag 23 november 2008
Norrköping
Ibland tycker jag det är jobbigt att göra arbetsresor, det kan vara rätt påfrestande i mitt jobb att åka iväg. För då innebär det att under mina lediga stunder kan det vara svårt att vara ledig på riktigt, det beror på vart vi åker till. Så är det ju tråkigt att vara hemifrån ibland och sakna efter djuren och man vill göra massor därhemma. Men tack vare geocaching tycker jag det är okej att åka på arbets- eller tjänsteresor, för då kan man passa på att cacha på sina lediga stunder. Naturligtvis beror det på var vi åker till. I torsdags reste vi till Norrköping.
Det blev långa promenader och 7 cacher hann jag med att logga. Två multi fick jag skippa för de tog för lång tid, multicache betyder att man får några-steg destinationer och väl på plats får man leta efter olika ledtrådar till nästa steg. Norrköping är precis som Lund, många mystery cacher mitt i stan. Mysteryn betyder att gömman finns inte där på koordinationen som anges på www.geocaching.com utan att man får klura ut var gömman finns genom att lösa olika uppgifter eller gåtor. Uha de är riktiga tankenötar... Jag tänker skriva lite här om 4 olika mysterycacher i Norrköping som jag hittade.
Jen's scoutcache
Jag skrev om den här häromdagen innan jag åkte till Norrköping. Så här stod det på sidan:
CcCuSsUuUuUcOu. UsTu UtCu SuOt CuUtUuUu OuSuOtCu. UuCtStUtCuCu SoToOoOoTsCu UoUtOuUuSs OuUuCtOsSoTs SsUuUu CsCoUc OuStOtCuSsCuTs, ScTtCu UsUtCu ScUcUoUoOu SoToToCuUsUcUoSsUuTsCuUoSs.
CuTsUuTuUoUcOo OoTsSc UuUuTs SsCuCtSc SsOoOoToSo ToUcUo OcOsTo CuTsUsSsCuCc UoToUuXTsOu CuUt UoTsUsTuUuUcCcUoToCo OuUoSsUsTsOo CuTsUuTuUoUcOo OtStUuToUcUuUuTuTcOu SsCoCoToUo SsOoOoToSo OoTsScToUcUuUuTsCuUu OcOsTo CuTsUsSsCuCc SsUuUuOtToUcUuOoTsSc OtSu TuUs CuSsUuUuUcOc UoTsUuSsUoUcUsCuToToSo SsCcUcCoUsCuToUo UoTsUs.
Ett chiffer. Gåtan var lätt att lösa. Det var bara att googla och besöka olika scout hemsidor och hitta det chiffer som stämde bra med det här språket. Koordinationen till cachen fick jag utifrån texten.
Inte ett ljud
Nästa mysterycache skulle man få en koordination genom bilden som såg ut så här:
Jag förstod ganska snabbt vad bilden skulle visa men det tog tid för mig att klura hur jag skulle få fram bilden. Sydman (en annan geocachare) hjälpte mig att ge en vägledning av hur man skulle lösa denna bildgåtan. Tack Sydman! :)
Shhhhhhh
Ah, den här cachen ville jag absolut ta.
Som det verkar så är Norrköpings Stadsbibliotek det första biblioteket i landet som har böcker om geocaching. Cachen är utlagd i samarbete med bibliotekets personal för att fira detta.
Det lät så trevligt och som sagt ville jag absolut hitta denna cache som med stor sannolik låg inne i biblioteket. Jag hade kollat på deras hemsida och sett det skulle finnas 2 böcker om geocaching. När jag och min arbetskollegan var ute i stan och promenerade så dök biblioteket plötsligt upp, jag sa till henne att vi kunde gå och ta en titt där. Hon tyckte nog det var lite märkligt att jag ville besöka ett biblioteket, hon skulle nog ha tyckt det var mindre märkligt om jag sagt att vi kunde besöka ett museum? I allafall gick vi dit och jag bleb så snopen när det stod en skylt på dörrarna "Kl. 08.00 - 13.00 stängt för utbildning". Jaha då var det bara att gå och hitta en fikaplats och återvända hit igen när det var dags. Arbetskollegan gick sin egen väg efter fikan men jag skulle absolut till biblioteket. Det var häftigt att gå och leta upp efter bokhyllan där böckerna skulle finnas. Jag fick se över mina axlarna flera gånger när jag rotade på hyllan - där fanns burken!
Fina böcker, kanske ska man köpa dem och låta dem stoltsera på bland mina böcker?
Den fjärde mysterycache i Norrköping var en cache som jag var nära att vara den första hittare för lite mer än 1 år sedan. Då jobbade jag ofta närheten av Norrköping men tyvärr hade jag irrat omkring på platsen - som ni kan gissa vad för plats när jag skriver att cachen heter Jurtyrkogården. Tyvärr hittade jag inte den då. Bildgåtan var inte så svårt att lösa ;) Så här såg bilden ut:
Koordinationen finns där. I allafall blev jag så frusterande när jag inte hittade den i fredags. På en plats som jag absolut ville logga. På kvällen efter några mailkontakt som bekräftade att jag letat på rätt plats men ändå på nåt sätt hade jag missat den. Dagen efter bad jag en arbetskollega att följa med, hon kunde använda hennes ögon som mina hade missat. Jag kanske hade tagit för mycket givet nu när jag blivit en mer erfarne geocachare. Ibland kan man bli blind till slut, vilket som mina farhågor besannades när hon hittade den före mig. Men jag blev så glad att jag äntligen kunde logga den. Som arbetskollegan gav en fråga till mig, om jag inte var alltför desperat när det gällde geocaching? Ehh... :)
Jag vet inte hur långt jag promenerade i fredags? Kanske gick jag i 4 timmar och flera kilometrar. Det kändes på mina ben dagen efter.
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Det blev långa promenader och 7 cacher hann jag med att logga. Två multi fick jag skippa för de tog för lång tid, multicache betyder att man får några-steg destinationer och väl på plats får man leta efter olika ledtrådar till nästa steg. Norrköping är precis som Lund, många mystery cacher mitt i stan. Mysteryn betyder att gömman finns inte där på koordinationen som anges på www.geocaching.com utan att man får klura ut var gömman finns genom att lösa olika uppgifter eller gåtor. Uha de är riktiga tankenötar... Jag tänker skriva lite här om 4 olika mysterycacher i Norrköping som jag hittade.
Jen's scoutcacheJag skrev om den här häromdagen innan jag åkte till Norrköping. Så här stod det på sidan:
CcCuSsUuUuUcOu. UsTu UtCu SuOt CuUtUuUu OuSuOtCu. UuCtStUtCuCu SoToOoOoTsCu UoUtOuUuSs OuUuCtOsSoTs SsUuUu CsCoUc OuStOtCuSsCuTs, ScTtCu UsUtCu ScUcUoUoOu SoToToCuUsUcUoSsUuTsCuUoSs.
CuTsUuTuUoUcOo OoTsSc UuUuTs SsCuCtSc SsOoOoToSo ToUcUo OcOsTo CuTsUsSsCuCc UoToUuXTsOu CuUt UoTsUsTuUuUcCcUoToCo OuUoSsUsTsOo CuTsUuTuUoUcOo OtStUuToUcUuUuTuTcOu SsCoCoToUo SsOoOoToSo OoTsScToUcUuUuTsCuUu OcOsTo CuTsUsSsCuCc SsUuUuOtToUcUuOoTsSc OtSu TuUs CuSsUuUuUcOc UoTsUuSsUoUcUsCuToToSo SsCcUcCoUsCuToUo UoTsUs.
Ett chiffer. Gåtan var lätt att lösa. Det var bara att googla och besöka olika scout hemsidor och hitta det chiffer som stämde bra med det här språket. Koordinationen till cachen fick jag utifrån texten.
Inte ett ljudNästa mysterycache skulle man få en koordination genom bilden som såg ut så här:
Jag förstod ganska snabbt vad bilden skulle visa men det tog tid för mig att klura hur jag skulle få fram bilden. Sydman (en annan geocachare) hjälpte mig att ge en vägledning av hur man skulle lösa denna bildgåtan. Tack Sydman! :)
ShhhhhhhAh, den här cachen ville jag absolut ta.
Som det verkar så är Norrköpings Stadsbibliotek det första biblioteket i landet som har böcker om geocaching. Cachen är utlagd i samarbete med bibliotekets personal för att fira detta.
Det lät så trevligt och som sagt ville jag absolut hitta denna cache som med stor sannolik låg inne i biblioteket. Jag hade kollat på deras hemsida och sett det skulle finnas 2 böcker om geocaching. När jag och min arbetskollegan var ute i stan och promenerade så dök biblioteket plötsligt upp, jag sa till henne att vi kunde gå och ta en titt där. Hon tyckte nog det var lite märkligt att jag ville besöka ett biblioteket, hon skulle nog ha tyckt det var mindre märkligt om jag sagt att vi kunde besöka ett museum? I allafall gick vi dit och jag bleb så snopen när det stod en skylt på dörrarna "Kl. 08.00 - 13.00 stängt för utbildning". Jaha då var det bara att gå och hitta en fikaplats och återvända hit igen när det var dags. Arbetskollegan gick sin egen väg efter fikan men jag skulle absolut till biblioteket. Det var häftigt att gå och leta upp efter bokhyllan där böckerna skulle finnas. Jag fick se över mina axlarna flera gånger när jag rotade på hyllan - där fanns burken!
Fina böcker, kanske ska man köpa dem och låta dem stoltsera på bland mina böcker?
Den fjärde mysterycache i Norrköping var en cache som jag var nära att vara den första hittare för lite mer än 1 år sedan. Då jobbade jag ofta närheten av Norrköping men tyvärr hade jag irrat omkring på platsen - som ni kan gissa vad för plats när jag skriver att cachen heter Jurtyrkogården. Tyvärr hittade jag inte den då. Bildgåtan var inte så svårt att lösa ;) Så här såg bilden ut:
Koordinationen finns där. I allafall blev jag så frusterande när jag inte hittade den i fredags. På en plats som jag absolut ville logga. På kvällen efter några mailkontakt som bekräftade att jag letat på rätt plats men ändå på nåt sätt hade jag missat den. Dagen efter bad jag en arbetskollega att följa med, hon kunde använda hennes ögon som mina hade missat. Jag kanske hade tagit för mycket givet nu när jag blivit en mer erfarne geocachare. Ibland kan man bli blind till slut, vilket som mina farhågor besannades när hon hittade den före mig. Men jag blev så glad att jag äntligen kunde logga den. Som arbetskollegan gav en fråga till mig, om jag inte var alltför desperat när det gällde geocaching? Ehh... :)
Jag vet inte hur långt jag promenerade i fredags? Kanske gick jag i 4 timmar och flera kilometrar. Det kändes på mina ben dagen efter.
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
onsdag 19 november 2008
Mysteries runt om Norrköping
Imorgon åker jag till Norrköping, jag kommer att få en del dödstimmar på fredag och lördag. Då hade jag tänkt cacha inne i staden. Men det är så frusterande när det finns så många mysterier i Norrköping. Olika gåtor som man ska lösa först innan man får fram koordinationer. Vissa av dem är så... eller så har är min fantasi/kreativ helt ur funktion just nu?
Någon därute som vill hjälpa mig att lösa mysteries i Norrköping kan väl höra av er till mig snarast! :=)
Dock har jag löst en mystery som heter Jen's scoutcache. Så här såg mysteryn ut:
CcCuSsUuUuUcOu. UsTu UtCu SuOt CuUtUuUu OuSuOtCu. UuCtStUtCuCu SoToOoOoTsCu UoUtOuUuSs OuUuCtOsSoTs SsUuUu CsCoUc OuStOtCuSsCuTs, ScTtCu UsUtCu ScUcUoUoOu SoToToCuUsUcUoSsUuTsCuUoSs.
CuTsUuTuUoUcOo OoTsSc UuUuTs SsCuCtSc SsOoOoToSo ToUcUo OcOsTo CuTsUsSsCuCc UoToUuXTsOu CuUt UoTsUsTuUuUcCcUoToCo OuUoSsUsTsOo CuTsUuTuUoUcOo OtStUuToUcUuUuTuTcOu SsCoCoToUo SsOoOoToSo OoTsScToUcUuUuTsCuUu OcOsTo CuTsUsSsCuCc SsUuUuOtToUcUuOoTsSc OtSu TuUs CuSsUuUuUcOc UoTsUuSsUoUcUsCuToToSo SsCcUcCoUsCuToUo UoTsUs.
Kan ni gissa vad det står? :) Det är en scout chiffer.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Någon därute som vill hjälpa mig att lösa mysteries i Norrköping kan väl höra av er till mig snarast! :=)
Dock har jag löst en mystery som heter Jen's scoutcache. Så här såg mysteryn ut:
CcCuSsUuUuUcOu. UsTu UtCu SuOt CuUtUuUu OuSuOtCu. UuCtStUtCuCu SoToOoOoTsCu UoUtOuUuSs OuUuCtOsSoTs SsUuUu CsCoUc OuStOtCuSsCuTs, ScTtCu UsUtCu ScUcUoUoOu SoToToCuUsUcUoSsUuTsCuUoSs.
CuTsUuTuUoUcOo OoTsSc UuUuTs SsCuCtSc SsOoOoToSo ToUcUo OcOsTo CuTsUsSsCuCc UoToUuXTsOu CuUt UoTsUsTuUuUcCcUoToCo OuUoSsUsTsOo CuTsUuTuUoUcOo OtStUuToUcUuUuTuTcOu SsCoCoToUo SsOoOoToSo OoTsScToUcUuUuTsCuUu OcOsTo CuTsUsSsCuCc SsUuUuOtToUcUuOoTsSc OtSu TuUs CuSsUuUuUcOc UoTsUuSsUoUcUsCuToToSo SsCcUcCoUsCuToUo UoTsUs.
Kan ni gissa vad det står? :) Det är en scout chiffer.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Den tredje hemligheten
Den tredje hemligheten av Steve Berry
Det var länge sedan jag läste en riktig roman, med det menar jag att jag hade på sista tiden lusläst på billiga böcker som t.ex. Bestseller och Harlequin som man köper på matbutiker och så hade jag glott på många filmer så att man inte hunnit läsa en riktig bok. Nu läste jag denna bok Den tredje hemligheten. Läste klart sent igår kväll. Boken handlar om Vatikanen och olika hemligheter som påvar inte vill att de ska offentliggöras. Det är nutid och fader Michener reser först till Rumänien och sedan till Bosnien för att ta resa på några svar åt påven Klemens XV. Jag tycker det är en bra bok och man får ett inblick av hur politik fungerar på Vatikanen. Tycker man om boken Påven Johanna kommer man att även tycka om denna bok.
måndag 17 november 2008
Min 400:ende cacher
Jippi! Igår hittade jag min 400:ende cache i Malmö.
Cachen heter Konst-kuppen.
SPOILER VARNING!
På väggen som ni kan se på bilden består det av en konst av kaklar och klinkers. Någonstans där under i en av dessa kaklar finns en cache ;). När karln gått in i affären som finns bredvid, stod jag och beundrade konsten. Strax innan hade jag gått runt och letat efter denna cache och min kompass snurrade alldeles för mycket. Så fick vi inte någon fokus på var cachen kunde finnas. I allafall när jag stod utanför och tittade på väggen såg jag något som inte stämde in med helheten.
Det var ett fantastiskt smart gömställe. Kul att det blev min 400:ende cache.
Jag hade lovat mig själv och några andra geocachare att jag skulle tillhöra 500-klubben innan årskiftet. Så nu har jag 100 kvar att hitta på ca 1,5 månad.
Hm! Ni får hjälpa mig genom att åka med mig runt till olika platser. Det är roligare att cacha när man har sällskap. Fråga om ni får följa med på någon powercaching dag.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Cachen heter Konst-kuppen.
SPOILER VARNING!
På väggen som ni kan se på bilden består det av en konst av kaklar och klinkers. Någonstans där under i en av dessa kaklar finns en cache ;). När karln gått in i affären som finns bredvid, stod jag och beundrade konsten. Strax innan hade jag gått runt och letat efter denna cache och min kompass snurrade alldeles för mycket. Så fick vi inte någon fokus på var cachen kunde finnas. I allafall när jag stod utanför och tittade på väggen såg jag något som inte stämde in med helheten.
Det var ett fantastiskt smart gömställe. Kul att det blev min 400:ende cache.
Jag hade lovat mig själv och några andra geocachare att jag skulle tillhöra 500-klubben innan årskiftet. Så nu har jag 100 kvar att hitta på ca 1,5 månad.
Hm! Ni får hjälpa mig genom att åka med mig runt till olika platser. Det är roligare att cacha när man har sällskap. Fråga om ni får följa med på någon powercaching dag.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Prutt-party
Igår var det PRUTT PARTY på Solbacken där min kära islandshästen Hrönn för närvarande bor. Det går ut på att alla hästar som går där samlas till en mindre hage. Där väntar vi ut till de börjar att skita, då springer ägaren fram och plockar upp ett par kulor och stoppar ner dem i en plastpåse. Sedan ska påsarna skickas iväg för ett täckprov för att kolla om hästen har mask eller inte.
Ett annat alternativ istället för att bara avmaska hästarna.
I allafall var jag där. Senare kom min mor, min syrra och hennes dotter tillsammans med karln. Jag tror det var 8 st hästar som bor där på Solbacken? Partyn började klockan 10.00 och avslutar när den sista häst skitit sitt.
Hrönn var snabb, hon bajsade efter runt 20 minuter tror jag. Sen bajsade nästa häst inte förrän ca 2 tim senare tror jag... Jag åkte hem innan nästa häst hade börjat att bajsa så jag vet inte när de gjorde det. :) Skönt att Hrönn gjorde det snabbt så man slapp stå utomhus och frysa. Visserligen frös jag inte men andra som var med mig frös så man tyckte synd om dem och körde hem för att bjuda på kaffe.
Alla bilder här nedan är tagna av mig, Ulrika.
Lena & Sota
Gunilla sitter och väntar på skiten.
På återseende!
Ett annat alternativ istället för att bara avmaska hästarna.
I allafall var jag där. Senare kom min mor, min syrra och hennes dotter tillsammans med karln. Jag tror det var 8 st hästar som bor där på Solbacken? Partyn började klockan 10.00 och avslutar när den sista häst skitit sitt.
Hrönn var snabb, hon bajsade efter runt 20 minuter tror jag. Sen bajsade nästa häst inte förrän ca 2 tim senare tror jag... Jag åkte hem innan nästa häst hade börjat att bajsa så jag vet inte när de gjorde det. :) Skönt att Hrönn gjorde det snabbt så man slapp stå utomhus och frysa. Visserligen frös jag inte men andra som var med mig frös så man tyckte synd om dem och körde hem för att bjuda på kaffe.
Alla bilder här nedan är tagna av mig, Ulrika.
Lena & Sota
Gunilla sitter och väntar på skiten.
På återseende!
lördag 15 november 2008
Geocaching dag den 14 november
Vilken förnuftig person skulle bege sig ut mitt i stormen? När det regnade så förfärligt och vindarna piskade hårt? Vara ute ca 12 timmar och leta efter lådor? Vem skulle utsätta sina korthåriga hundar att darra av frosten och vara utomhus i flera timmar? Eh, jag kan svara. Hon heter Ulrika (pekar på mig själv).
Igår följde jag med karln till Trelleborg och lämnade av honom där. Sedan geocachade jag med mina tre hundar på olika platser som jag ska skriva och berätta lite här nedan. Jag tog med mig systemkamera men tyvärr höll den inte emot det dåliga väder och så det blev imma på linsen inut i kamerahuset. Idag ska jag titta närmare på kamerahuset. Det ösregnade och jag var dyblöt, mitt hår spretade utåt och jag såg helt och enkelt hemsk ut. Men det var värt det för jag loggade på 24 olika cacher.
Dagens nr 1: Raggartorget - Stadsparken i Trelleborg
Tidigt på morgonen hittade denna lätt, bland en massa påfåglar, kalkoner och änder.
År 1896 stod stadsparken färdig här.
Dagens nr 2: Farfar Egon´s skatt i Trelleborg
Här blåste det riktigt.
Foto: Ulrika
Dagens nr 3: Maglarps Nya Kyrka i Maglarp utanför Trelleborg
Den här kyrkan hade varit en mycket omtalad kyrka. Jag hade sett kyrkan innan den rev ner och det var en fin kyrka. Men tyvärr gjorde den salta luften att teglet vittrade och rasrisken ökade. Kyrkan byggdes första gången år 1907-1908 för att ersätta den gamla kyrka som stått sedan 1100-talet. Men sedan år 1976 hade man återgått tillbaka till den gamla kyrkan för att använda den igen, Gammal överlever bäst! Redan från 1980-talet hade man försökt att få tillstånd att riva ner kyrkan, jag tror det var i förra året man rev ner den.
Foto: Ulrika
Mer om Maglarps Nya kyrkan kan ni se här, samt se på bilderna hur den såg ut förut. Ett besök på sidan rekommenderas: http://sv.wikipedia.org/wiki/Maglarps_nya_kyrka
Från Maglarp Nya kyrka till nästa cache i Skegrie ca 2,5 km enligt GPS:en. Foto: Ulrika
Dagens nr 4: Skegrie Kyrka & Dös i Skegrie
Dösen är omkring 5000 år gammal och inför utbyggnaden av E6:an hittade man ett stort antal lämningar på det område i närheten. Skegrie Kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet.
Foto: Ulrika
Dagens nr 5: Per Albins lilla vid Kämpinge strandbad utanför Höllviken
Cachen på den här platsen är av storleken nano, väldigt litet. Jag hade tur som hittade den för jag fick problem med kompassen som snurrade runt på plats.
Här på platsen är Skånelinjen eller Per Albin-linjen som den också kallas efter vår dåvarande statsministern Per Albin Hansson. Linjen var en 500 km lång fortifikationslinje från Båstad i nordvästra Skåne till Vieryd i Blekinge. De skulle förhindra mindre båtar, sjåstridsvagnar och trupper att nå land under andra världskriget. För attskydda landet från en möjlig tysk invasion.
Dagens nr 6: Per Albins dolda vid Falsterbokanalen
Här vandrar man verkligen i det militära kulturlandskapet! Enligt en information är Falsterbokanalen ett av de bästa exemplen på den försvarsteknik och det militära tänkande som var aktuellt vid 2:a världskrigets utbrott.
Foto: Ulrika
Foto: Ulrika
Foto: Ulrika
Dagens nr 7: Beware of Frogs! i Skanör
Det ska finnas en ganska ovanlig vägskylt här. Men tydligen är skylten borttagen för tillfället.
Dagens nr 8: graveyard treasure i Falsterbo
En riktig vacker kyrka som står vid en strand. Kyrkogården var verkligen fin så det märks tydligt att det är människor som har gott om pengar ligger begravda här. Kyrkan var större än vad jag först trodde.
Foto: Ulrika
Dagens nr 9: Castle at the Sea i Falsterbo
Det ligger en gammal ruin av en gång som var ett slott här på stranden. Nära till en exklusiv bostadsområde med villor och bostadsrätter som är värda miljontals kronor. När jag skulle leta efter en parkeringsplats var gatorna som en labyrint. Det var svårt att hitta ut igen. Här hittade min hund, Pilar, cachen före mig :).
Dagens nr 10: Möllan i Skanör
Det är en drive-in cache. Här gällde det att inte ha någon höjdfobi för man fick klättra upp för att nå cachen. Det blåste så mycket så en god balans krävdes också. Dessutom var jag också ensam så om jag skulle trilla ner skulle det ha dröjt ett tag innan hjälp kommit fram.
Dagens nr 11: Olle T i Skanör
Här var det en cache som låg en väldig god promenadsavstånd. Jag parkerade bilen och förberedde hundarna för en lång promenad över ett naturreservtat som heter Flommen tror jag. Även här ligger en av Sveriges bästa fågellokaler. En fantastisk plats för att se både sol upp- och nedgång. Samt ligger Sveriges bästa badstränder med fin vit sand här. Fast idag var jag ensam på hela stranden med 3 frusna hundar. Vinden bet på mina kinder och imman från vattnet dansade. Trots det var jag väldig tagen av naturens skönhet. En lång promenad på en regning och stormig novemberdag var en riktig upplevelse. Jag rekommenderar det starkt om man är rätt klädd, ta med en termos kaffe och fika när ni kommit ut där.
Foto: Ulrika
Dagens nr 12: Vellingeblomman i Vellinge
Cachen var lätt att hitta. Jag suckade över min klädsel och hur jag såg ut så jag undvek att gå in i en fantastisk affär. Där hade jag varit många gånger förut men alltför länge sedan nu. Stället har funnits sedan 1991.
Dagens nr 13, 14, 15, 16 och 17 togs i Vellinge på följande cachenamn:
Vellinge Västers skola, Ängavägen, Vanningen 2, Gästiscachen och Vanningen.
Dessa cacher var lätta att hitta och jag tackade däruppe att det var en dålig väder dag så att det inte var för mycket folk ute.
Dagens nr 18: Duvslaget i Vellinge
Området var från början ett vanligt koloniområde som i efterhand började bli vanligt med brevduvor som härjade här. Fler och fler började att ha duvor. Idag är området avstyckad men när jag var där och letade efter cachen såg jag många döda duvor som hade fastnat i buskarna och inte kunnat flyga därifrån. Lite läskigt var det att vara här när det mörknade. Jag hittade cachen på ett fyndig gömställe. Jag tycker det är rolig när cacheägarna hade lagt ner tid på tänkande bakom hur man ska gömma cachen.
Dagens nr 19: Goth i Håslövs Kyrka
Jag har nu börjat att uppskatta kyrkobesök och här rekommenderar jag starkt för att ta en titt på kyrkan. Tyvärr tog jag ingen bild för min kamera var immig. Fantastisk byggnad och kyrkan kallades allmänt för Söderslätts katedral, den invigdes år 1880. Namnet Goth som cachen heter säger mycket hur kyrkan ser ut. Väldig spännande att gå in på området när det var mörkt ute...
Nu träffar jag karln och vi tar en omväg hem.
Dagens nr 20: Herremannvadet vid väg 101 söder om Skurup
Det var mörkt ute och nu får man börja använda en ficklampa som jag hade med mig. Karln parkerade bilen och hade helljus på som gav mig lite ljus. Här finns en runsten från 1000-talet.
Dagens nr 21: Skivarps mölla i Skivarp
Möllan är en holländsk mölla som blev den sista på Söderslätt med 3 par kvarnstenar, sikt och kross. Varje vinge hade 20 alnars vindfång vilket gör 28 meter mellan vingspetsarna. Cachen hittades snabbt och lätt när karln satt kvar i bilen.
Dagens nr 22: Rain Shelter i Skivarp
Cachen ligger gömd på en scoutgård. Skivarps scoutkår bildades 1951 och har hållit sig aktivt än fram till idag. Men scoutrörelsen kom till Sverige redan år 1908.
Dagens nr 23: C v L Junius 28, 1749 i Sjörup mellan Skivarp och YstadKyrkan är från år 1150 och är så underbart vacker. Jag och karln häpnade över kyrkan som stod på en kulle och lystes upp av orange lys. Här på kyrkan övernattade Carl von Linné år 1749 under sin Skåneresa. Pastor Jacob Brock skrev om besöket i dagboken: http://sv.wikisource.org/wiki/Carl_von_Linn%C3%A9s_resa_till_Sk%C3%A5ne_1749:_28_juni
Foto: Thomas
Synd bilden blev dålig men bättre än inget :).
Dagens nr 24 och sista: Vem? någonstans i Skogen
Jag vet inte var cachen ligger. Jag och karln följde bara GPS:en och vi kom ut i skogen mitt i mörkret. Skogsvägen var smal och vi såg en lite glänta som karln hade tänkt vända om bilen där. När helljuset gled över träden och träffade plötsligt på en staty som står mitt i skogen. Den dök så plötsligt upp att jag hotjade till. Vi stirrade på den och bilen stod halv på vägen och halv på gläntan. Sedan skulle karln backa upp bilen tillbaka till vägen... Det gick inte!!! Jag gick ut och såg att den ena framhjul stod mitt på en lergrop. Karln försökte att backa och jag knuffade på bilen. Men det gick inte.
"Fan" sa karln och som vi var bevakade dök en bil upp i skogen och frågade om vi behövde hjälp.
Efter en stunds försök bestämde vi för att be om hjälp, karln gick till dem som stod en bit från oss. De ringde till fler gubbar som efter några minuter dök upp. Några personer knuffade på bilen samtidigt som karln backade. Slutligen kom bilen äntligen upp.
Karln tittade mot GPS:en och såg att cachen låg cirka 50 meter in i skogen. Det var för mörkt tyckte han. Vi är ju redan här och jag är inte alls mörkrädd sa jag, men jag kände mig tryggare när jag tog med mig en hund och traskade in i skogen. Ensam och helt omsluten av mörkret och skog. Jag var glad att jag var döv så jag slapp höra olika ljud från nattens djur. Jag undvek att titta rakt fram mot träden och riktade ficklampan ner mot marken. Cachen låg gömd vid en riktig stor ek med den största omfång jag sett. Självklart undvek jag att titta upp för att se hur stort trädet egentligen var och jag undvek också att blicka omkring. Cachen hittade snabbt och jag loggade snabbt för att skynda mig tillbaka till bilen.
Tack för idag!
P.S jag var på 3 olika platser där jag inte hittade cachen. Alltså 24 st cacher av dagens 27 besök hittades.
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Igår följde jag med karln till Trelleborg och lämnade av honom där. Sedan geocachade jag med mina tre hundar på olika platser som jag ska skriva och berätta lite här nedan. Jag tog med mig systemkamera men tyvärr höll den inte emot det dåliga väder och så det blev imma på linsen inut i kamerahuset. Idag ska jag titta närmare på kamerahuset. Det ösregnade och jag var dyblöt, mitt hår spretade utåt och jag såg helt och enkelt hemsk ut. Men det var värt det för jag loggade på 24 olika cacher.
Dagens nr 1: Raggartorget - Stadsparken i Trelleborg
Tidigt på morgonen hittade denna lätt, bland en massa påfåglar, kalkoner och änder.
År 1896 stod stadsparken färdig här.
Dagens nr 2: Farfar Egon´s skatt i Trelleborg
Här blåste det riktigt.
Dagens nr 3: Maglarps Nya Kyrka i Maglarp utanför Trelleborg
Den här kyrkan hade varit en mycket omtalad kyrka. Jag hade sett kyrkan innan den rev ner och det var en fin kyrka. Men tyvärr gjorde den salta luften att teglet vittrade och rasrisken ökade. Kyrkan byggdes första gången år 1907-1908 för att ersätta den gamla kyrka som stått sedan 1100-talet. Men sedan år 1976 hade man återgått tillbaka till den gamla kyrkan för att använda den igen, Gammal överlever bäst! Redan från 1980-talet hade man försökt att få tillstånd att riva ner kyrkan, jag tror det var i förra året man rev ner den.
Mer om Maglarps Nya kyrkan kan ni se här, samt se på bilderna hur den såg ut förut. Ett besök på sidan rekommenderas: http://sv.wikipedia.org/wiki/Maglarps_nya_kyrka
Från Maglarp Nya kyrka till nästa cache i Skegrie ca 2,5 km enligt GPS:en. Foto: Ulrika
Dagens nr 4: Skegrie Kyrka & Dös i Skegrie
Dösen är omkring 5000 år gammal och inför utbyggnaden av E6:an hittade man ett stort antal lämningar på det område i närheten. Skegrie Kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet.
Foto: Ulrika
Dagens nr 5: Per Albins lilla vid Kämpinge strandbad utanför Höllviken
Cachen på den här platsen är av storleken nano, väldigt litet. Jag hade tur som hittade den för jag fick problem med kompassen som snurrade runt på plats.
Här på platsen är Skånelinjen eller Per Albin-linjen som den också kallas efter vår dåvarande statsministern Per Albin Hansson. Linjen var en 500 km lång fortifikationslinje från Båstad i nordvästra Skåne till Vieryd i Blekinge. De skulle förhindra mindre båtar, sjåstridsvagnar och trupper att nå land under andra världskriget. För attskydda landet från en möjlig tysk invasion.
Dagens nr 6: Per Albins dolda vid Falsterbokanalen
Här vandrar man verkligen i det militära kulturlandskapet! Enligt en information är Falsterbokanalen ett av de bästa exemplen på den försvarsteknik och det militära tänkande som var aktuellt vid 2:a världskrigets utbrott.
Foto: Ulrika
Foto: Ulrika
Dagens nr 7: Beware of Frogs! i Skanör
Det ska finnas en ganska ovanlig vägskylt här. Men tydligen är skylten borttagen för tillfället.
Dagens nr 8: graveyard treasure i Falsterbo
En riktig vacker kyrka som står vid en strand. Kyrkogården var verkligen fin så det märks tydligt att det är människor som har gott om pengar ligger begravda här. Kyrkan var större än vad jag först trodde.
Foto: Ulrika
Dagens nr 9: Castle at the Sea i Falsterbo
Det ligger en gammal ruin av en gång som var ett slott här på stranden. Nära till en exklusiv bostadsområde med villor och bostadsrätter som är värda miljontals kronor. När jag skulle leta efter en parkeringsplats var gatorna som en labyrint. Det var svårt att hitta ut igen. Här hittade min hund, Pilar, cachen före mig :).
Dagens nr 10: Möllan i Skanör
Det är en drive-in cache. Här gällde det att inte ha någon höjdfobi för man fick klättra upp för att nå cachen. Det blåste så mycket så en god balans krävdes också. Dessutom var jag också ensam så om jag skulle trilla ner skulle det ha dröjt ett tag innan hjälp kommit fram.
Dagens nr 11: Olle T i Skanör
Här var det en cache som låg en väldig god promenadsavstånd. Jag parkerade bilen och förberedde hundarna för en lång promenad över ett naturreservtat som heter Flommen tror jag. Även här ligger en av Sveriges bästa fågellokaler. En fantastisk plats för att se både sol upp- och nedgång. Samt ligger Sveriges bästa badstränder med fin vit sand här. Fast idag var jag ensam på hela stranden med 3 frusna hundar. Vinden bet på mina kinder och imman från vattnet dansade. Trots det var jag väldig tagen av naturens skönhet. En lång promenad på en regning och stormig novemberdag var en riktig upplevelse. Jag rekommenderar det starkt om man är rätt klädd, ta med en termos kaffe och fika när ni kommit ut där.
Foto: Ulrika
Dagens nr 12: Vellingeblomman i Vellinge
Cachen var lätt att hitta. Jag suckade över min klädsel och hur jag såg ut så jag undvek att gå in i en fantastisk affär. Där hade jag varit många gånger förut men alltför länge sedan nu. Stället har funnits sedan 1991.
Dagens nr 13, 14, 15, 16 och 17 togs i Vellinge på följande cachenamn:
Vellinge Västers skola, Ängavägen, Vanningen 2, Gästiscachen och Vanningen.
Dessa cacher var lätta att hitta och jag tackade däruppe att det var en dålig väder dag så att det inte var för mycket folk ute.
Dagens nr 18: Duvslaget i Vellinge
Området var från början ett vanligt koloniområde som i efterhand började bli vanligt med brevduvor som härjade här. Fler och fler började att ha duvor. Idag är området avstyckad men när jag var där och letade efter cachen såg jag många döda duvor som hade fastnat i buskarna och inte kunnat flyga därifrån. Lite läskigt var det att vara här när det mörknade. Jag hittade cachen på ett fyndig gömställe. Jag tycker det är rolig när cacheägarna hade lagt ner tid på tänkande bakom hur man ska gömma cachen.
Dagens nr 19: Goth i Håslövs Kyrka
Jag har nu börjat att uppskatta kyrkobesök och här rekommenderar jag starkt för att ta en titt på kyrkan. Tyvärr tog jag ingen bild för min kamera var immig. Fantastisk byggnad och kyrkan kallades allmänt för Söderslätts katedral, den invigdes år 1880. Namnet Goth som cachen heter säger mycket hur kyrkan ser ut. Väldig spännande att gå in på området när det var mörkt ute...
Nu träffar jag karln och vi tar en omväg hem.
Dagens nr 20: Herremannvadet vid väg 101 söder om Skurup
Det var mörkt ute och nu får man börja använda en ficklampa som jag hade med mig. Karln parkerade bilen och hade helljus på som gav mig lite ljus. Här finns en runsten från 1000-talet.
Dagens nr 21: Skivarps mölla i Skivarp
Möllan är en holländsk mölla som blev den sista på Söderslätt med 3 par kvarnstenar, sikt och kross. Varje vinge hade 20 alnars vindfång vilket gör 28 meter mellan vingspetsarna. Cachen hittades snabbt och lätt när karln satt kvar i bilen.
Dagens nr 22: Rain Shelter i Skivarp
Cachen ligger gömd på en scoutgård. Skivarps scoutkår bildades 1951 och har hållit sig aktivt än fram till idag. Men scoutrörelsen kom till Sverige redan år 1908.
Dagens nr 23: C v L Junius 28, 1749 i Sjörup mellan Skivarp och YstadKyrkan är från år 1150 och är så underbart vacker. Jag och karln häpnade över kyrkan som stod på en kulle och lystes upp av orange lys. Här på kyrkan övernattade Carl von Linné år 1749 under sin Skåneresa. Pastor Jacob Brock skrev om besöket i dagboken: http://sv.wikisource.org/wiki/Carl_von_Linn%C3%A9s_resa_till_Sk%C3%A5ne_1749:_28_juni
Foto: Thomas
Synd bilden blev dålig men bättre än inget :).
Dagens nr 24 och sista: Vem? någonstans i Skogen
Jag vet inte var cachen ligger. Jag och karln följde bara GPS:en och vi kom ut i skogen mitt i mörkret. Skogsvägen var smal och vi såg en lite glänta som karln hade tänkt vända om bilen där. När helljuset gled över träden och träffade plötsligt på en staty som står mitt i skogen. Den dök så plötsligt upp att jag hotjade till. Vi stirrade på den och bilen stod halv på vägen och halv på gläntan. Sedan skulle karln backa upp bilen tillbaka till vägen... Det gick inte!!! Jag gick ut och såg att den ena framhjul stod mitt på en lergrop. Karln försökte att backa och jag knuffade på bilen. Men det gick inte.
"Fan" sa karln och som vi var bevakade dök en bil upp i skogen och frågade om vi behövde hjälp.
Efter en stunds försök bestämde vi för att be om hjälp, karln gick till dem som stod en bit från oss. De ringde till fler gubbar som efter några minuter dök upp. Några personer knuffade på bilen samtidigt som karln backade. Slutligen kom bilen äntligen upp.
Karln tittade mot GPS:en och såg att cachen låg cirka 50 meter in i skogen. Det var för mörkt tyckte han. Vi är ju redan här och jag är inte alls mörkrädd sa jag, men jag kände mig tryggare när jag tog med mig en hund och traskade in i skogen. Ensam och helt omsluten av mörkret och skog. Jag var glad att jag var döv så jag slapp höra olika ljud från nattens djur. Jag undvek att titta rakt fram mot träden och riktade ficklampan ner mot marken. Cachen låg gömd vid en riktig stor ek med den största omfång jag sett. Självklart undvek jag att titta upp för att se hur stort trädet egentligen var och jag undvek också att blicka omkring. Cachen hittade snabbt och jag loggade snabbt för att skynda mig tillbaka till bilen.
Tack för idag!
P.S jag var på 3 olika platser där jag inte hittade cachen. Alltså 24 st cacher av dagens 27 besök hittades.
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
lördag 8 november 2008
Dagens funna cacher
Idag cachade jag lite från bilen, med det menar jag att jag kör dit och hittar en cache som ligger gömd vid vägen. En trevlig kvällskörning tillsammans med någon från jobbet. Hon tyckte det var rolig att titta vad som finns inut lådorna.
Tullesboallén
Foto: Ulrika
Den här cachen finns nära vägen i Tullesboallén, en av Skånes vackraste väg. Vägen som går mellan Bjärsjölagård och Övedskloster, häromkring finns vackra byggnader. Cachen hittades snabbt och lätt.
Harlösa Station
Foto: Ulrika
En mycket liten cache låg gömd vid en gammal station i Harlösa som är idag biblioteket. Byggnaden är byggt i jugendstil och stod färdig 1906, det kostade 17 800 kr. Tåget gick mellan Dalby och Bjärsjölagård fram till år 1955 då gick det sista persontåg. Järnvägen finns inte kvar idag då de blev upprivna.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Foto: Ulrika
Den här cachen finns nära vägen i Tullesboallén, en av Skånes vackraste väg. Vägen som går mellan Bjärsjölagård och Övedskloster, häromkring finns vackra byggnader. Cachen hittades snabbt och lätt.
Foto: Ulrika
En mycket liten cache låg gömd vid en gammal station i Harlösa som är idag biblioteket. Byggnaden är byggt i jugendstil och stod färdig 1906, det kostade 17 800 kr. Tåget gick mellan Dalby och Bjärsjölagård fram till år 1955 då gick det sista persontåg. Järnvägen finns inte kvar idag då de blev upprivna.
På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
Oops, he did it again...
.. Fy fan, detta trodde jag inte om den lilla Otto. Hans mamma är ju vår tokiga Pinky. Så hans pappa är den saliga Zeb. Båda de är helt omeriterad. Jag ställer inte ut Pinky så mycket för hon är chanslös mot de andra maffiga tikar. Zeb är däremot däruppe på de gröna ängar.
Otroligt nog har det gått så bra för Otto. Sedan han fyllt 9 månader och klivit in på den "vuxna" karriär på utställningarna har han ställt ut 3 gånger. Samtliga gånger blev han BÄST I RAS och samtliga gånger fick han CERTIFIKAT! För att bli champion krävs det tre certifikat och det har Otto ju redan... Men den enda hake är att han är fortfarande för ung, för att bli champion måste man fyllt 2 år och ha 3 certifikat, varav en av dem ska hunden ha fått när den har åldern inne. Alltså när Otto blir 2 år gammal räcker det med ett enda certifikat att han ska bli champion. Fram till dess kan han samla på många certifikat som möjligt...
Jag måste få gratulera Nina! Jag är så glad att Nina har Ottogutten. Jag är så glad för Otto som har en underbar matte som Nina.
Kram på er båda Nina och Otto!
Otroligt nog har det gått så bra för Otto. Sedan han fyllt 9 månader och klivit in på den "vuxna" karriär på utställningarna har han ställt ut 3 gånger. Samtliga gånger blev han BÄST I RAS och samtliga gånger fick han CERTIFIKAT! För att bli champion krävs det tre certifikat och det har Otto ju redan... Men den enda hake är att han är fortfarande för ung, för att bli champion måste man fyllt 2 år och ha 3 certifikat, varav en av dem ska hunden ha fått när den har åldern inne. Alltså när Otto blir 2 år gammal räcker det med ett enda certifikat att han ska bli champion. Fram till dess kan han samla på många certifikat som möjligt...
Jag måste få gratulera Nina! Jag är så glad att Nina har Ottogutten. Jag är så glad för Otto som har en underbar matte som Nina.
Kram på er båda Nina och Otto!
Bad day
Igår blev jag väckt av karln som skulle iväg på jobbet. Jag tänkte att jag inte skulle slösa bort dagen så jag bestämde mig för att åka ut med hundarna på en spännande tur. Guess what the trip I could go on... Geocaching of coruse!
Jag hade planerat en rutt dagen före och bestämde att ta en cache som låg gömd i Andrarum - Hunters Nest. Som ni kan se vad cachen heter ligger den självklart gömd vid en jakttorn. Jag hade varit här tidigare men hade en annan karta i GPS:en som visade inte vägen ända dit till jakttornet utan man får parkera bilen vid kyrkan och ta en promenad dit. Cirka 1 km tror jag. Det var så jag hade tänkt att jag skulle promenera med hundarna men när jag körde dit såg jag på GPS:en att det finns en annan väg som skulle gå ända fram till målet. Sagt som gjort körde jag dit enligt GPS:ens vägriktning. Vi kom in till en skog, övergivna hus stod där och här mitt i skogen. Vägen var jordig och det gick att köra dit. Ju längre in jag körde blev vägen mindre och överväxt av mossa och gräs. Men det var inga problem alls att köra fram och parkera vid ett gammalt rostigt jakttorn. Jag började att leta. Ju mer jag sökte efter cachen desto mer frusterande blev jag - jag hittade inte den! Jag surfade på min mobiltelefon efter mer information om cachen och alla som varit här tidigare hade hittat den lätt. Men inte jag... Kändes väldigt surt. Dock såg jag fina fåglar, bland annat ett hackspett. Trots den är vår vanligaste hackspett är det inte varje dag jag får syn på den.
Foto: Ulrika
Efter cirka 30 minuters letande gav jag upp. Jag gick in i bilen och såg att hundarna snott min kanelbulle. Ingen kaffe. Ingen kanelbulle. Mitt goda humör sjönk ner rejält och det var bara att köra därifrån. Så jag började att backa, det fanns ingen plats åt bilen för att kunna vända om den och köra därifrån. Enda sättet att komma därifrån var att backa bilen längst hela vägen upp tillbaka till större skogsväg. Vägen var blöt, lerig och fullt med mossa. Bakdäckarna fick ingen bra grepp om marken så att bilen slirade från sida till sida. Det gick inte att kunna hålla bilen rakt så det hjälpte inte att ratta bilen. Rök sprutade ut från avgasen och allt var grått och rökigt. Jag kunde inte se bakom mig så jag gasade på för att inte fastna i leran. Äntligen tog jag mig därifrån!
Bilen rullade bakåt snabbt och då hörde jag eller bättre sagt jag kände det. Kraasch! Sedan bang. Bilen stoppades av något och jag lade ingen tid på att gå ut för att kolla. Jag ville bara komma bort därifrån så jag rullade fram lite och sedan växlade om så jag kunde backa igen. Slutligen kom vi ut på vägen och jag tackade däruppe att jag inte hade min svärmors bil som karln för närvarande lånar. Det var tur att jag hade vår kära opel och jag stannade någonstans längre fram för att inspektera bilen.
Foto: Ulrika
Jag tog en mms bild och messade till karln med rubriken - Förlåt mig! Den här bilden hade varit med om så mycket och självklart den bästa bil vi haft. Karln beklagade sig nog mest över att han inte var med och satt bakom ratten. Det är såna här körningar som han gillar bäst. Men jag hittade ju inte cachen så vi lär återkomma snart. Tillsammans med karln. Som för övrigt hittar cacher när jag inte hittar...
På återseende!
Jag hade planerat en rutt dagen före och bestämde att ta en cache som låg gömd i Andrarum - Hunters Nest. Som ni kan se vad cachen heter ligger den självklart gömd vid en jakttorn. Jag hade varit här tidigare men hade en annan karta i GPS:en som visade inte vägen ända dit till jakttornet utan man får parkera bilen vid kyrkan och ta en promenad dit. Cirka 1 km tror jag. Det var så jag hade tänkt att jag skulle promenera med hundarna men när jag körde dit såg jag på GPS:en att det finns en annan väg som skulle gå ända fram till målet. Sagt som gjort körde jag dit enligt GPS:ens vägriktning. Vi kom in till en skog, övergivna hus stod där och här mitt i skogen. Vägen var jordig och det gick att köra dit. Ju längre in jag körde blev vägen mindre och överväxt av mossa och gräs. Men det var inga problem alls att köra fram och parkera vid ett gammalt rostigt jakttorn. Jag började att leta. Ju mer jag sökte efter cachen desto mer frusterande blev jag - jag hittade inte den! Jag surfade på min mobiltelefon efter mer information om cachen och alla som varit här tidigare hade hittat den lätt. Men inte jag... Kändes väldigt surt. Dock såg jag fina fåglar, bland annat ett hackspett. Trots den är vår vanligaste hackspett är det inte varje dag jag får syn på den.
Foto: Ulrika
Efter cirka 30 minuters letande gav jag upp. Jag gick in i bilen och såg att hundarna snott min kanelbulle. Ingen kaffe. Ingen kanelbulle. Mitt goda humör sjönk ner rejält och det var bara att köra därifrån. Så jag började att backa, det fanns ingen plats åt bilen för att kunna vända om den och köra därifrån. Enda sättet att komma därifrån var att backa bilen längst hela vägen upp tillbaka till större skogsväg. Vägen var blöt, lerig och fullt med mossa. Bakdäckarna fick ingen bra grepp om marken så att bilen slirade från sida till sida. Det gick inte att kunna hålla bilen rakt så det hjälpte inte att ratta bilen. Rök sprutade ut från avgasen och allt var grått och rökigt. Jag kunde inte se bakom mig så jag gasade på för att inte fastna i leran. Äntligen tog jag mig därifrån!
Bilen rullade bakåt snabbt och då hörde jag eller bättre sagt jag kände det. Kraasch! Sedan bang. Bilen stoppades av något och jag lade ingen tid på att gå ut för att kolla. Jag ville bara komma bort därifrån så jag rullade fram lite och sedan växlade om så jag kunde backa igen. Slutligen kom vi ut på vägen och jag tackade däruppe att jag inte hade min svärmors bil som karln för närvarande lånar. Det var tur att jag hade vår kära opel och jag stannade någonstans längre fram för att inspektera bilen.
Foto: Ulrika
Jag tog en mms bild och messade till karln med rubriken - Förlåt mig! Den här bilden hade varit med om så mycket och självklart den bästa bil vi haft. Karln beklagade sig nog mest över att han inte var med och satt bakom ratten. Det är såna här körningar som han gillar bäst. Men jag hittade ju inte cachen så vi lär återkomma snart. Tillsammans med karln. Som för övrigt hittar cacher när jag inte hittar...
På återseende!
onsdag 5 november 2008
Lucky
Ibland undrar jag vad jag hade gett in mig på när jag släppte in Lucky i mitt liv?
Pengarna går upp i rök, all min lediga tid går åt honom och jag stinker häst jämt..
Till och med mina skor!
Men nu är Lucky borta på 1 månad, jag hade skickat bort honom på inridning hos en tjej. När jag och Thomas lämnade Lucky i söndags på Åsums Gård i Sjöbo kände jag mig väldig bortkommen. Jag undrade vad vi gjorde där? Här kom jag med en fin (som är enligt mig finaste) varmblodig travare till en fantastisk hästgård. Inne i stallet stod otroliga vackra hästar, med sina ädlaste blod och välmusklad. Hopp- och dressyrhästar värda kanske hundratusentals kronor. Så stod jag där med en varmblod mitt i ett stall som bara bestod av halvblod. Kanske någon annan hästras också men givetvis inte varmblod.
Så jag blev väldig glad när jag fick ett sms igår, att Lucky är en trevlig och mycket samarbetsvillig häst! Vi får se vad som blir med honom om 1 månad. Jag hoppas att han visar för de andra att varmblod är i grunden lika mycket häst som en halvblod. :)
På återseende!
P.S Nästa gång jag hälsar på Helena är det inte en hund jag ska ta med mig, utan en häst!
Pengarna går upp i rök, all min lediga tid går åt honom och jag stinker häst jämt..
Till och med mina skor!
Men nu är Lucky borta på 1 månad, jag hade skickat bort honom på inridning hos en tjej. När jag och Thomas lämnade Lucky i söndags på Åsums Gård i Sjöbo kände jag mig väldig bortkommen. Jag undrade vad vi gjorde där? Här kom jag med en fin (som är enligt mig finaste) varmblodig travare till en fantastisk hästgård. Inne i stallet stod otroliga vackra hästar, med sina ädlaste blod och välmusklad. Hopp- och dressyrhästar värda kanske hundratusentals kronor. Så stod jag där med en varmblod mitt i ett stall som bara bestod av halvblod. Kanske någon annan hästras också men givetvis inte varmblod.
Så jag blev väldig glad när jag fick ett sms igår, att Lucky är en trevlig och mycket samarbetsvillig häst! Vi får se vad som blir med honom om 1 månad. Jag hoppas att han visar för de andra att varmblod är i grunden lika mycket häst som en halvblod. :)
På återseende!
P.S Nästa gång jag hälsar på Helena är det inte en hund jag ska ta med mig, utan en häst!
Hittekatten
För snart 2 veckor sedan hittade jag en katt. En fin hona som var i dåligt skick. Hennes päls var helt tovig och ullaktig, så den enda lösning var att raka bort allt. Hon var väldig mager och mycket uttorkad. En ungkatt som kanske är född i våras eller början på sommaren. Varken öronmärkt eller chippad. Polisen har inte fått in någon anmäla efter den beskrivning på katten som jag gav till dem.
Jag är sådan som inte kan bara strunta i djur eller människor som är illa ute. En gång tog jag med mig hem en sjuk kattunge som fick leva gott hos oss ca 1 månad. Vi grät när katten dog till slut. En annan gång tog jag med mig hem en sköldpadda som jag hittade ute, liggande mitt på vägen och jag kunde inte se på om någon bil skulle köra över skalet. Vi kände att vi inte hade tillräcklig med kunskap att ta hand om en landsköldpadda och efter ett par månader gav vi bort sköldpaddan till någon som hade kunskap.
Jag vet inte än idag vad jag ska göra med katten om ingen hör av sig. Någon hade sagt att vi kunde behålla henne här hemma men jag vill inte samla på mig djur. Jag har 3 hundar, 2 hästar och 1 katt. Så har vi mycket för oss just nu att jag måste fundera noga innan jag tar något beslut angående katten. Jag har polisanmält henne, kontaktat veterinär och satt upp en annons i blocket.
För övrigt är hon en väldig fin katt som Joker är mycket förtjust i.
måndag 3 november 2008
Doggybath
Innan jag kör till jobbet, tänkte jag skriva lite om helgens roligaste cache.
Den heter Doggybath och ligger på en strand i Råå, inne i Helsingborg. Jag var här tidigare, läs tidigare blogginlägg från 3 augusti.. Då hade jag fastnat vid steg 2 och träffat en annan geocachare.
Idag hade jag Thomas med mig, han är känd för att kunna hitta cacher som är gömda på märkliga platser. Tillsammans är vi ju ett bra team, men vi gnabbas ofta om vem som ska hålla i GPS:en...
I allafall gick vi direkt till steg 2 där jag fastnat i somras. Vi finkammade hela området. Vi stod över en avlopp plats, två rör stack upp från marken. Thomas hade till och med lyft upp en lucka från marken och rakt nedanför gick en stege ner mot en vattenpump. Han fick problem att sätta tillbaka luckan... Sedan stod han och tittade på de två rören, på en av dem finns en grej som inte finns med på den andra rör. Thomas gick närmare och som han var förtrollad gick han rakt mot den! En ledtråd till nästa gömstället!
Ibland finns cacher där mitt framför våra ögon men de luras med sina kamoflugerande gömställen. Det som är så rolig med finluriga gömställen är att man häpnar över människans kreativa tänkande! Tack för den!
I somras stötte jag på många spännande cacher, vissa av dem var otroliga och oförglömliga och vissa av dem var tråkiga och passerar snabbt bort från mig. Bland annat var det ett gömställe i Spillepengen i Malmö, cachen fanns där framför våra ögon hela tiden medan vi sökte på platsen efter den. När jag till slut hittade den var jag nästan frusterande men all frustation rann snabbt bort när jag insåg hur smart cachen låg gömt. Man skrattar åt det och hoppas på att den nästa skulle ha känt samma som jag.
Geocaching är så rolig! En beroendeframkallande sport!
Den heter Doggybath och ligger på en strand i Råå, inne i Helsingborg. Jag var här tidigare, läs tidigare blogginlägg från 3 augusti.. Då hade jag fastnat vid steg 2 och träffat en annan geocachare.
Idag hade jag Thomas med mig, han är känd för att kunna hitta cacher som är gömda på märkliga platser. Tillsammans är vi ju ett bra team, men vi gnabbas ofta om vem som ska hålla i GPS:en...
I allafall gick vi direkt till steg 2 där jag fastnat i somras. Vi finkammade hela området. Vi stod över en avlopp plats, två rör stack upp från marken. Thomas hade till och med lyft upp en lucka från marken och rakt nedanför gick en stege ner mot en vattenpump. Han fick problem att sätta tillbaka luckan... Sedan stod han och tittade på de två rören, på en av dem finns en grej som inte finns med på den andra rör. Thomas gick närmare och som han var förtrollad gick han rakt mot den! En ledtråd till nästa gömstället!
Ibland finns cacher där mitt framför våra ögon men de luras med sina kamoflugerande gömställen. Det som är så rolig med finluriga gömställen är att man häpnar över människans kreativa tänkande! Tack för den!
I somras stötte jag på många spännande cacher, vissa av dem var otroliga och oförglömliga och vissa av dem var tråkiga och passerar snabbt bort från mig. Bland annat var det ett gömställe i Spillepengen i Malmö, cachen fanns där framför våra ögon hela tiden medan vi sökte på platsen efter den. När jag till slut hittade den var jag nästan frusterande men all frustation rann snabbt bort när jag insåg hur smart cachen låg gömt. Man skrattar åt det och hoppas på att den nästa skulle ha känt samma som jag.
Geocaching är så rolig! En beroendeframkallande sport!
Geocaching lite där och här
Nu hade jag varit upptagen med häst och jobb så att jag försummat hund, katt, Thomas och även min kära vän - geocaching. Jag försöker cacha så fort jag får någon tid över. Nu är hästen för närvarande borta så får jag passa på att cacha så mycket jag kan under november månad. Men jag tänkte berätta lite om de senaste cacher jag tagit i helgen.
Oderhallkällan i Vallarum. Jag var här tidigare med ett sällskap som inte hade tålamod nog att låta mig hitta lådan, så det var bara att återkomma till platsen nästa gång och mera förberedd. Dessutom förvånade det mig att det finns en fantastisk skog i Vallarum, nära till mitt jobb. Den 1 november återvände jag hit tillsammans med ett underbart team - Thomas och mina tre jyckar. Hundarna var helt till sig att få känna av skogdoften och fukten som hängde i luften efter en natts regn. Men solen stod upp och trots det var kyligt utomhus kände vi inte av kylan. Med goda humör började vi vår långa promenad mot cachen. Vi släppte lös Vito och han sprang glatt omkring.
"Ska vi också släppa Pinky?" frågade jag Thomas. Först stod vi och övervägde nack- och fördelar med att släppa lös lilla tösen.
"Ja för fan, vi släpper henne" utbrast vi samtidigt.
Så snart jag tagit bort kopplet och sagt varsågod till henne sprutade hon framåt. Hon rusade med högsta växeln under tassarna och sprang över en kulle, sen var hon borta. Vito hade hängt efter så han var också borta. Mitt i skogen skog vi och tittade fånigt på varandra, det enda vi kunde göra just då var att ropa efter hundarna. Det ekade och vi ropade och varje gång vi ropade efter dem ekade det underbart i skogen. Efter en stund dök två hästar med ryttare upp, de såg och hörde oss. Tydligen ville de inte riskera att skrämma sina hästar så de vände sig om och travade bort. Ingen Vito. Ingen Pinky. Vi gick en bit och slog ett vad om vem som skulle komm först tillbaka.
"Självklart Vito!" var vi båda överens om.
Efter en stund kom en lycklig hund tillbaka, Vito flämtade och flåsade. Men han var så härligt lycklig att vi inte hade en tanke av att banna honom. En sådan underbar dag och vi båda var på gott humör. Vi hade cirka 150 - 200 meter kvar till cachegömman så vi bestämde att gå dit och leta efter cachen. Sedan får vi hoppas på att Pinky hittar oss. Sagt och gjort gick vi mot gömman. Väl där stod vi länge och letade bland hala och våta stenar. Vid en bäck.
"Enligt sägnen blir man 7 år yngre om man dricker vattnet i källan. Cachens ägare har testat med gott resultat, dock utlovas inga garantier.
Källan ligger i Sjernelundsskogen som tillhör Christinehofs slott. Ägaren har minnen från sin barndom om stora myrstackar som tornade upp sig längs vägen. Huruvida det var ägaren som var väldigt liten eller högarna var väldigt stora låter vi vara osagt, men närboende benämner fortfarande vägen som "Myrstackarundan". Klart är i alla fall att högarna reducerades till nästan obefintliga för några år sedan då vildsvinen gick loss på dem. "
Efter 40 minuter när Pinky försvann, mitt bland letande dök hon upp. Helt slut. Hon var väldig yr och kunde knappast stå på 4 ben. Vi gladde oss åt att hon hittade oss. Vår underbara och tokiga hund är hon!
Enligt hinten ska cachen ligga gömd 1 meter västerut från bäcken" sade jag till Thomas. Vi låg och kavlade längst 1 meter från bäcken, ungefär 30 meter fram och tillbaka. GPS:en krånglade och hoppade från 1 meter till 50 meter. Thomas beklagade sig för att jag avslöjat hinten för honom för då kunde han inte tänka på något annat än 1 meter... Efter en lång stund och efter ett härligt tålamod viftade Thomas med lådan i luften. YES! Vad han är bäst på att hitta cacher på knepiga gömställen. Men den låg inte alls 1 meter från bäcken som jag hela tiden hade fastnat mig för. Senare på dagen när jag kom hem kollade jag på internet och såg att jag läst hinten fel, den stod 2 meter från bäcken. Men nåja vi hittade ju den ändå till slut. Ett byte gjordes.
Hundarna fick 2,5 timmars skogdoft och Vito sprang lyckligt omkring. När Pinky kom tillbaka till oss hade hon fått nog med att ha sprungit med högsta växeln i 40 minuter.
En underbar dag i skogen var det!
p.s. vi drack inte vatten ur källan...
Oderhallkällan i Vallarum. Jag var här tidigare med ett sällskap som inte hade tålamod nog att låta mig hitta lådan, så det var bara att återkomma till platsen nästa gång och mera förberedd. Dessutom förvånade det mig att det finns en fantastisk skog i Vallarum, nära till mitt jobb. Den 1 november återvände jag hit tillsammans med ett underbart team - Thomas och mina tre jyckar. Hundarna var helt till sig att få känna av skogdoften och fukten som hängde i luften efter en natts regn. Men solen stod upp och trots det var kyligt utomhus kände vi inte av kylan. Med goda humör började vi vår långa promenad mot cachen. Vi släppte lös Vito och han sprang glatt omkring.
"Ska vi också släppa Pinky?" frågade jag Thomas. Först stod vi och övervägde nack- och fördelar med att släppa lös lilla tösen.
"Ja för fan, vi släpper henne" utbrast vi samtidigt.
Så snart jag tagit bort kopplet och sagt varsågod till henne sprutade hon framåt. Hon rusade med högsta växeln under tassarna och sprang över en kulle, sen var hon borta. Vito hade hängt efter så han var också borta. Mitt i skogen skog vi och tittade fånigt på varandra, det enda vi kunde göra just då var att ropa efter hundarna. Det ekade och vi ropade och varje gång vi ropade efter dem ekade det underbart i skogen. Efter en stund dök två hästar med ryttare upp, de såg och hörde oss. Tydligen ville de inte riskera att skrämma sina hästar så de vände sig om och travade bort. Ingen Vito. Ingen Pinky. Vi gick en bit och slog ett vad om vem som skulle komm först tillbaka.
"Självklart Vito!" var vi båda överens om.
Efter en stund kom en lycklig hund tillbaka, Vito flämtade och flåsade. Men han var så härligt lycklig att vi inte hade en tanke av att banna honom. En sådan underbar dag och vi båda var på gott humör. Vi hade cirka 150 - 200 meter kvar till cachegömman så vi bestämde att gå dit och leta efter cachen. Sedan får vi hoppas på att Pinky hittar oss. Sagt och gjort gick vi mot gömman. Väl där stod vi länge och letade bland hala och våta stenar. Vid en bäck.
"Enligt sägnen blir man 7 år yngre om man dricker vattnet i källan. Cachens ägare har testat med gott resultat, dock utlovas inga garantier.
Källan ligger i Sjernelundsskogen som tillhör Christinehofs slott. Ägaren har minnen från sin barndom om stora myrstackar som tornade upp sig längs vägen. Huruvida det var ägaren som var väldigt liten eller högarna var väldigt stora låter vi vara osagt, men närboende benämner fortfarande vägen som "Myrstackarundan". Klart är i alla fall att högarna reducerades till nästan obefintliga för några år sedan då vildsvinen gick loss på dem. "
Efter 40 minuter när Pinky försvann, mitt bland letande dök hon upp. Helt slut. Hon var väldig yr och kunde knappast stå på 4 ben. Vi gladde oss åt att hon hittade oss. Vår underbara och tokiga hund är hon!
Enligt hinten ska cachen ligga gömd 1 meter västerut från bäcken" sade jag till Thomas. Vi låg och kavlade längst 1 meter från bäcken, ungefär 30 meter fram och tillbaka. GPS:en krånglade och hoppade från 1 meter till 50 meter. Thomas beklagade sig för att jag avslöjat hinten för honom för då kunde han inte tänka på något annat än 1 meter... Efter en lång stund och efter ett härligt tålamod viftade Thomas med lådan i luften. YES! Vad han är bäst på att hitta cacher på knepiga gömställen. Men den låg inte alls 1 meter från bäcken som jag hela tiden hade fastnat mig för. Senare på dagen när jag kom hem kollade jag på internet och såg att jag läst hinten fel, den stod 2 meter från bäcken. Men nåja vi hittade ju den ändå till slut. Ett byte gjordes.
Hundarna fick 2,5 timmars skogdoft och Vito sprang lyckligt omkring. När Pinky kom tillbaka till oss hade hon fått nog med att ha sprungit med högsta växeln i 40 minuter.
En underbar dag i skogen var det!
p.s. vi drack inte vatten ur källan...
Filmnörd
På sista tiden hade jag sett massor med filmer, så det tar tid att komma ihåg vad den handlar om och hur filmen slutar. Hittills har jag inte sett någon film som jag verkligen fastnat för, alltså med det menar jag att någon film som får mig att bli rörd och komma ihåg handlingen bättre. Filmerna idag är tyvärr sisådär eller helt och enkelt för amerikanskt. Men några av dem sticker lite ut ur skaran. Som till exempel:
Speed Racer - en väldig förutsägbar film men vackra bilder tycker jag!
Drillbit Taylor - en film som man blir lätt uttråkad av men filmen innehöll många tänkvärda repliker.
What Happens in Vegas - en romanstik film, kärlek kan vara stormig och fylld med gräl.
Ja, jag har sett mera men som sagt. Ingen av dem har fastnat särskilt hos mig.
På återseende!
Speed Racer - en väldig förutsägbar film men vackra bilder tycker jag!
Drillbit Taylor - en film som man blir lätt uttråkad av men filmen innehöll många tänkvärda repliker.
What Happens in Vegas - en romanstik film, kärlek kan vara stormig och fylld med gräl.
Ja, jag har sett mera men som sagt. Ingen av dem har fastnat särskilt hos mig.
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)