Babbeldrottningen

Babbeldrottningen av Meg Cabot

Vilken flyt författaren hade när hon skrev boken, nästan 300 sidor med bara babbel och prat. Handligen är rolig och uppiggande men ändå kan jag tycka det blir lite tjatig med språket eftersom jag har ibland svårt för att läsa såna böcker med jag-form. Ännu svårare med böcker med dagbok stilen. Tyckte man om Bridget Jones dagbok tror jag att man tycker bättre om denna bok?
Det som får mig att tycka om boken är det är roligt att läsa det skrivna språket som nästan bara är babbel eftersom jag missar mycket av sånt i verkliga livet. Nästa grund till att jag tycker om boken är den själva kärnpoängen, mycket mode och vintage. På kort tid har jag kommit över två romaner som skrivs mycket om vintageklänningar. Det är av slump faktiskt eller är det nu inne att vi ska vara mera medvetna om vintage? Tredje sak som får boken att höja upp på nivån är att den även berättar om modets historia.

Handling i korthet: En ung kvinna som åkt till England för att hälsa på hennes pojkvän, denne visar sina sämsta sidor som fick Lizzie att fly till hennes bästa väninna som befinner sig i Frankrike. Resan dit möter hon en kille som senare visar sig vara slottsonen till en vinodlare, det ordnas ett bröllop på slottet och där finns bästa väninnan för att hjälpa till med bröllopet. Lizzie pratar gärna mycket och har svårt för att hålla käft. Allting bara proppar ur hennes mun och det kan gå helt fel som antingen drabbar henne själv eller hennes vänner. Hon har stort kärlek för gamla klänningar. Boken är rolig att läsa och jag fick gott skratt flera gånger. Min favorit scenariot är samtalet mellan henne och slottsonen på tågresan.

Kanske ska jag köpa nästa del av serien, Babbeldrottningen i New York?...
Å den andra sidan kanske tycker jag att det räcker med att jag läst den här boken.