I torsdags satt jag i källaren och frös medan jag sorterade böcker. Massor med böcker som hade legat kvar i flyttkartonger många år och jag började att packa upp. Många av böcker ska till secondbutik som ligger runt om hörnet. Pocketböckerna tror jag att jag kommer att behålla ett tag framöver. För att låna ut dem och glädja mig åt att dessa böcker blir lästa av mina vänner. En bok kan ge mycket glädje eller sorg.
Den mest tänkvärda bok jag någonsin hade läst var Munken som sålde sin Ferrari , skriven av robin Sharma. En bok om att förverkliga sina drömmar och för att få läsaren att förstå det är slöseri med tid att vara bitter. Första gången jag läste den var jag mycket tagen. Jag bestämde mig då för att vara mig själv och inte lägga ner för mycket tid på de saker jag inte trivs med.
Tillbaka till häromdagen medan jag frös och sorterade mina böcker. Dammiga och många av dem väckte mina gamla minnen. Mina gamla favoriter. Mina gamla ungdomsböcker (som var böcker skrivna av Dean Koontz och Stephen King). Kärleksromaner som fick mig att drömma bort om min kommande kärlek. Många deckare. Mitt bland töcknen av minnena dök mannen upp. Han frågade mig om jag frös, satte på elementen. Jag hade lagt filt om mina axlar och mina hundar höll mig varm genom att ligga nära mig. Då sade mannen att han kanske hade goda nyheter.
Redan den 3:e januari får vi ta över gården.
Det var då vi förstod att en ny livsstil ligger framför oss. Vi måste skaffa kunskap om stödsrätter, vara insatt på jordbruksverksregler, skapa kontakter och skaffa kontaktsnät med bönder som gränsar till våra mark, följa upp de aktuella information från EU och lantbruk och med mera. Vi har stödsrätter. Vi kommer att arrandera ut vår mark. Vi kommer att förhandla. Vi behöver kunskap om lantbruk.
Det kommer att bli ett spännande år nästa år.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar