Aldrig för gammal...

... för att rota bland sopor och hoppas.

Vår kära Pilar, är 11,5 år gammal idag. Om jag räknat rätt. I hela hennes liv hade hon alltid snokat. Hon hittar allt som jag gömt i lådorna, i handväskan, fickorna, påsarna och hyllorna. Hon kan öppna lådorna i sängbord och byråer. Hon kan öppna köksskåpar och dörrar. Hon gör hål i fickorna utan att ta sönder jackor eller byxor. Hon hoppas alltid att hitta något gott. Det är vanligt att jag ser öppna lådor, jag blir inte rädd och tror att det spökar inomhus - nej det var bara Pilar som varit framme igen.

Idag när jag var på väg ut till stallet tog jag en titt i köket. Det fanns inga sopor och ingenting att kalasa sig på. Jag visste att jag hade inga gömda choklad någonstans. Jag bestämde mig för att lämna dörren till köket öppet för det var varmare i vardagsrummet än på övervåningen. Allt var lugnt tänkte jag när jag låste dörren efter mig och körde iväg till stallet.

Jag kom hem och förstod direkt att Pilar hade varit framme. Igen. Jag gick in till köket och hittade öppna köksluckor och skrattade åt Pilar att hon hade blivit snopen när det fanns inga sopor. Jag gick in till vardagsrummet för att hälsa på Pilar, men hon låg inte på soffan. Istället låg det en mjölkförpackning på soffan. Pilar hade tagit den istället för att slicka upp all de sista droppar som fanns inne i förpackningen.

... Nu skrattade jag sist.