Dagens ridtur som slutade blött

En härlig vårdag idag, solen sken och nästan all snö är bortsmält. Jag messade till Helena och frågade efter tips för att börja rida med en handhäst. Jag tänkte idag var det en väldig bra dag att börja komma igång med hästarna efter en lång vila och särskilt för Hrönns skull. Jag skulle skritta med Börje så kunde jag lika gärna ta med Hrönn, tänkte jag.

Det går mycket bättre än du tror. Det är krångligt när du hoppar upp för man har en tendens att sätta sej på repet men det fixar du. Tar 100 meter så fattar hon.

Så stod det i ett av Helenas SMS som jag fick idag. Jag sadlade Börje och pysslade om hästarna, allt kändes jätte bra. Jag hoppade upp på sadeln och inga krångligheter dök upp. Allt gick enkelt och lätt. Börje var snäll och stod stilla, liksom Hrönn stod som en ängel bredvid Börje. De första stegen gick helt överväntat, det var precis som hästarna gjort det tusen gånger tidigare.

De första stegen blev till tiotals meter och senare hundratals meter. Ingenting hände, mer än att jag fick släpa Hrönn mer och mer. Hon såg helt uttråkad ut och men inget annat hände och allt gick väldigt bra. Tills Hrönn fick nog...

Hon fick syn på en jätte vattenpöl som låg bredvid vägen, hon traskade ner i pölen. Helt plötsligt lade hon ner sig och började att rulla. Börje som tidigare hade varit skeptisk mot vatten stod kvar på vägen och jag drog upp Hrönn från vatten. Hrönn hade bestämt sig för att ligga kvar i vatten så hon rullade längre bort från vägen och repet slank ur mina händer. Börje gick ett par steg ner mot vatten och han gjorde det lätt för mig att sitta kvar på sadeln medan jag försökte att dra upp Hrönn. Till helt förgäves för Börje såg hur skönt Hrönn hade det. Till min stora förvåning böjde han sig framåt och var på väg att sätta ner sig på framknäna. Han hade aldrig gjort så tidigare...!!! Aldrig hade han velat gå frivilligt ner i vatten och ännu mindre att lägga ner...

Jag blev så häpen och min enda tanke var att han absolut inte fick lägga ner sig med westernsadeln. För när Börje lägger ner och rullar runt så har han benen rakt upp i luften. Sadeln skulle ta skada av det och bli förstörd. Snabbt hoppade jag ner innan Börje hann lägga ner och sade bestämt nej, ledde tillbaka upp till vägen.

När jag var upptagen med att att skälla ut Börje så passade Hrönn på att resa upp och försökte smyga iväg till djupare del. Gården framför fanns det en hund (tyvärr fastnade hunden inte med i bilden), i allafall stod hunden och tittade häpet på oss. Den hade tidigare skällt och försökt att jaga efter oss, men när vi passerat gården och när Hrönn lade ner sig stod hunden plötsligt stilla och tittade häpet. Jag var säker på att hunden gapade också...

Slutligen när jag skällt ut Börje och kunde ge hela min uppmärksamhet mot Hrönn, hon gick tillbaka upp till vägen när jag ropade nej åt henne.

Det som var pinsamt var att gården bakom mig red en kvinna på hennes häst på hennes paddock. Hon stod och tittade på dramat och undrade nog vad jag var för människa som inte hade kontroll över mina hästar... Jag önskar att jag hade mod nog att vända om mig och ropa till henne att det var första gången för Hrönn att gå som handhäst idag. Att hon har en egen vilja och att Börje är för kär i Hrönn att han ville göra precis allt som hon gjorde. För att imponera på henne.

Mina hästar är roliga, de är lika klumpiga som jag är och passar mig bra då de är inte lättskrämda av sig.

På återseende!