Hm, vilken familjevecka?

Förra vecka blev min syster attackerad av ett vildsvin. Hennes hund räddade henne.

Förra veckan blev min bror och hans fru beskjuten när de åkte buss en sen kväll, hem från en fest.

Förra veckan ramlade min brorsdotter ner på en glaciär och slog sig. Livslinan räddade henne.

Så trampade hästen Lucky på min fot två gånger, men jag är säker på att han gjorde det avsiktligt en gång. Men det sa jag inte till min mamma när hon berättade vad som hänt familjen...

Ta vara på all tid ni har tillsammans, man vet aldrig...

Horsemanship

Puh! Vilken helg men det hade varit mycket givande för mig.


Jag tog inga bilder på mig själv under helgen eftersom vi var för upptagna med att suga åt oss all kunskap som gavs. Jag och Anna åkte ut till Annehems training stable med våra hästar. Jag åkte dit med Lucky.

Horsemanship går ut på att man ska lära sig att kommunicera med sin häst, ha en god ledarskap och få god respekt och förtroende. Faktiskt kan jag erkänna att jag har inte särskilt god ledarskap över Lucky, så vill han absolut ha totala kontroll över vad som händer omkring honom så han är hela tiden beredd att fly om det skulle dyka upp någon fara. Lördagen jobbade vi hårt med att visa vem som var ledare och att han skulle respektera mig. Jag longerade honom varv efter varv och pratade plötsligt i hans språk. Han blev först irriterad över att jag plötsligt hade ändrat mitt språk mot honom att han försökte ta över mig genom att sparka bakåt i luften. Han var kapabel att sparka mot mig så jag visade bestämt att jag ville ha honom på ett visst avstånd. Vi gjorde några övningar och mot slutet av dagen gick det mycket bättre mellan oss. Han lyssnade mer på mig men risken fanns fortfarande där att han skulle vilja trycka ner mitt ledarskap.

På söndagen började vi med massage och då fick jag det bekräftat som min hovslagare hade sagt för någon vecka sedan att Lucky verkade ha ont på korsryggen. Han tyckte det var obehagligt när jag tryckte på hans rygg. Han försökte att stå ut med smärtan och försökte inte sparka en enda gång inne i boxen. Vad duktigt han var.
Dessutom gick det också mycket bättre med våra horsemanshipsövningar ute på paddocken. Dock måste vi jobba mer på att han ska släppa hans kontroll över omkring och lita mer på mig. Han hade svårt för att slappna av...

Anna och jag har bokat in henne för en uppföljningsdag längre fram på hösten. Så vi har något mål att jobba med våra hästar. Jag hoppas att resultat av våra träningar kommer att synas mycket tydligt. *blink*.

Jag hoppas ni haft en trevlig helg ni också!

Du är för snäll..

... fick jag höra igår av Ann. Jag stod ute på paddocken och försökte att longera Lucky. Så snart jag fick pli på den vackra hästen att trava någon varv stannade han och vände sig mot mig. Han gick mot mig och började att gosa med mig. Jag skrattade och kunde inte låta bli att pussa honom också.'

STOPP säger ni kanske, nu gjorde jag fel! Ja jag vet att hästar är ett mycket intelligent djur och de är inte dumma som de ser ut. Jag borde ha visat för Lucky vem som bestämde och att han inte fick gå mot mig mitt under longeringen. Men jag har bara så svårt för att motstå hans snälla och mjuka ögon som såg bedjande ut på mig att han skulle få slippa det här.

Ann såg det, hon gick ut till paddocken med en lång piska och sade att hon skulle minsann visa för mig hur duktig Lucky var - när han ville. Han tittade sorgligt på mig när jag lämnade min plats åt Ann och lät henne att ge mig ett par lektioner. Hur man skulle visa för Lucky vem som bestämde.

Hon piskade i luften och visade för Lucky att han skulle börja trava runt. Varv efter varv, han hade mycket fina travrörelser trots han inte motionerats på väldigt länge. Inte en enda gång försökte han att sparka efter Ann, eller inte en enda gång försökte han att skrämma Ann genom att hugga till eller börja stegra.

Sedan gav hon longeringslina till mig och sade att jag måste bli strängare.
Jippi, nu funkade det. Lucky tyckte det var riktigt rolig och var duktig.
Inne i stallet när jag och Ann stod och pratade med varandra, sade hon att Lucky är en mycket snäll häst. Att jag också är en mycket snäll människa. Så vi båda två är bra för varandra!

Det ska bli rolig att börja träna Lucky!

Länge sedan...

Det var länge sedan jag bloggat. Undrar om Fröken Ur har bråttom? Tiden går alldeles för fort och nu är det redan s e p t e m b e r ! ! ! Dessutom nalkas det oktober. Skrämmande tycker jag, ju äldre man blir desto mer tycker man att tiden går för fort. Massor saker ska fixas, mycket ska ordnas och hinnas med.

Ja, eftersom jag inte bloggat någonting under september månad så tänkte jag ge en kort sammanfattning vad som hänt.

Vi var på ett vackert bröllop. Elin och Martin är numera gifta. Elin var så vacker, jag tror inte jag har sett henne så vacker sen tidigare... Hennes klänning var mycket fin! Kväll var trevlig och maten var god.

Förändringar är på gång på mitt jobb, liksom händer det saker på Thomas jobb. Så att man undrar hur det kommer att se ut om 1 år på våra arbetsplatser?

Jag har nu 2 hästar. Islänningen Hrönn är fortfarande på sommarbetet, snart ska hon till ett vinterbete och jag har hittat en underbar plats. Nämligen på Solbacken, där det finns några andra islänningar också. Där kommer hon att vara på vintermånader, till nästa år så reser hon tillbaka till den underbara Drakamöllan, kanske för sista gång - det får vi se...
Sen är det varmblodaren Lucky. Han har en stor personlighet för att vara en varmblod tycker jag. Eller så har jag bara fördomar mot varmblodiga travarna? ;). I allafall är Lucky en härlig 5 åring som just nu har riktigt ömma hovar. Han står i ett stall ca 4 km hemifrån. Jag åker dit varje dag för att mocka, träna lite med Lucky och umgås med honom. Jag hoppas att hans hovar blir bra till Horsemanship kurs som vi ska åka till på nästa vecka... Igår fick han framskor så vi får se om han blir bättre.

Här hemma börjar det också hända saker. 17 st fönstren har kommit så vi väntar på att Daniel ska få tid över för att hjälpa oss att byta ut fönstren. Troligtvis blir det någon gång slutet på september eller början på oktober.

Så försöker jag också hinna att plugga, jag läser handikapprätt på distans. Det som känns konstig är att flera personer från samma företag som jag jobbar åt också läser denna kurs. Enhetschefer och specialpedagoger... Så det känns som jag måste verkligen göra bra ifrån mig...

.. På återseende!