År 2010

Jag tänkte jag skulle skriva lite om hur året hade varit. Det är tre stora händelser som påverkat mycket för oss och hur vårt år skulle bli.

Början på året kom Ato till vår familj. En sprallig hund som är inte lik någon annan pinscher som jag har här hemma. En härlig hund mycket personlighet. Till exempel igår kväll när jag och Thomas satt på vår hörnsoffa, Thomas på den ena änden och jag på den andra. Thomas viftade med en kexchoklad framför Ato som satt och dreglade. Jag skrattade och sade till Thomas att han kunde väl låta Ato få lukta på kexchokladen. Thomas släppte greppet om chokladkakan och Ato tog den i hans käft, samtidigt som jag bad Ato att komma till mig. Han bar kexchokladen till mig och gav den till mig. Snopen blev Thomas när jag öppnade förpackningen och åt upp hans kexchoklad. Ato hade inte krossat den och inte heller sprungit bort med kexen för att ha den för sig själv. Nej han gav glatt över till mig och fortsatte att dregla. Jag vet inte om Ato är den dummaste hund eller smartaste hund jag haft?

Mitten på året fick vi äntligen vårt efterlängtande domslut efter 2 års process. Vi vann ett tvistmål och kunde äntligen börja andas efter 2 år. En dag för 2 år sedan på en juldag fick vi en märklig julklapp med brevbäraren, ett brev som vi måste kvittera för att lösa ut det och inut brevet låg ett papper. Där det stod att vi var stämda på runt 300 000 kr. En lång historia och den blev långdragen. Vi tog kontakt med en advokat och det blev en huvudsförhandling. Senare blev det ett tvistemål på Ystads Tingsrätt. Med långa väntetid emellan och utredningar pågick. Vi visste hela tiden att vi hade lagen på vår sida men det var ändå en otäck historia och en obehaglig upplevelse. Våren 2010 bestod av förhandlingar och rättegången pågick. Vi vann. En stor tung sten föll ner från våra axlar och vi kunde slappna av och börja andas på riktigt efter 2 år.

På hösten letade vi efter en hästgård, vi tittade på många gårdar och hade faktiskt lagt bud på en annan gård innan vi hittade den nuvarande. Fast för att få köpa denna gård fick vi ett villkor att vi hade en månad på oss att sälja vårt hus i Sjöbo. En månad är en kort tid på tanke av att det är inte så lätt att sälja ett hus på marknad idag, när det är hårdare krav på att få låna pengar av banker. Men otroligt noh lyckades vi hålla det villkor och fick vårt hus sålt på 1 månad. Vi får tillträde till gården den 3 januari så det ska bli spännande.

År 2010 och tidigare bestod av många smådetaljer som jag tror kommer att leda oss in till ett bra och spännande år med mera händelser mot 2011 och till vår framtid.

GOTT NYTT ÅR!!!

Det trasiga fönstret

Författare: Jeffery Deaver

Den perfekta gärningsmannen vet allt, har all information och är flera steg före polisen, gör de perfekta brotten. Finns det en sådan gärningsman? Det hoppas verkligen inte jag. Det trasiga fönstret är en riktig gastkramande deckare. Jag hade svårt för att lägga ifrån mig boken och försökte att hjälpa huvudskaraktären, en privatutredare, Lincoln Rhyme att hitta den verkliga mördare.
Boken handlar om att någon som har tillgång till information om offren, precis allt, har planerat allting. Morden och lägga ut bevismaterial hos andra offren så att oskyldiga personer blir dömda. De oskyldiga kan inte bevisa att de verkligen är det eftersom den verkliga gärningsman hade ändrat offrens bakgrund så att allting pekar mot dem. En dag blev det en kusin till privatutredaren Lincoln Rhyme ett offer, någonstans i boken tänkte mördaren att han valde ett fel offer för det var som att väcka en sovande björn. Lincoln Rhyme som är totalförlamad efter en olycka för flera år tidigare är en väldig duktig utredare som hjälper polisen. Han tillsammans med hans vänner letar efter gärningsman. Ju närmare de kommer mördaren ju mer blir mördaren arg. Då blir han väldig farlig. Författaren håller hela tiden på ett högt tempo och överraskar med spännande saker.

En lysande deckare och samme författaren hade skrivit bland annat I samlarens spår, som finns på film idag. Jag rekommenderar boken starkt till dem som tycker om deckare.

Dockmakaren

Skriven av Michael Connelly.

Det var ett tag sedan jag läste en riktig bra deckare, efter besvikelse av förra boken jag läste var denna en väldig upplyftande bok. Jag har fått tillbaka mitt intresse för deckare och vill gärna läsa fler deckare skrivna av Michael Connelly. Dockmakaren var spännande och välskriven!

Boken har egentligen 2 eller 3 historier (Jag säger tre eftersom jag inte läst hans tidigare böcker). Den första infallshistorien handlar om en rättegång, om huruvida polisen Harry Bosch handlat rätt eller fel vid ett ingripande av en seriemördare. Man får ett inblick hur det fungerar i USA och på de amerikanska domstolar. Väldigt intressant. Den andra infallsvinkel i boken är att man hade hittat nya lik mitt under rättegången, hade Bosch fällt ner rätt mördare eller om det fanns en till mördare? Som imiterade Dockmakaren eller var Dockmakarens efterföljare. Den tredje infallsvinkel som jag tror är för att jag inte läst hans tidigare böcker. Han gav utförliga miljöbeskrivningar i Hollywood och Los Angeles, en deckare med hårdkokt stil. Den sistnämnda gillade jag väldigt mycket och blev snopen över att jag inte hade läst böcker av Michael Connelly tidigare.

Jag vet inte varför, jag har svårt för deckare men jag tycker om dem när jag väl har börjat att läsa en deckare. Kanske beror det på att när jag var yngre ville jag hellre läsa romaner med kärlek i luften. Jag läste hellre fantasty. Skräck och komedier. Deckare var någonting som jag hade tagit avstånd till. Kanske berodde det på att jag inte var mogen för att läsa deckare? De sista åren hade jag börjat att läsa allt jag kom över och insåg att de deckare var faktiskt bra.

Efter jul kanske jag köper en annan bok som Michael Connelly skrivit så får jag se om jag fortfarande tycker om honom.

Den lilla fången : berättelsen om en förlorad barndom

Skriven av Jane Elliott.

En historia om en flickas förlorad barndom. En verklighetsberättelse. Det är alltid så sorgligt när man läser och hör om personer som haft det svårt, sedan blir man imponerad av att de är starka nog att göra sig hörda om vad de upplevt.

Flickan Jane var 4 år gammal när hennes mamma träffade en ny man. Från den dagen utnyttjade styvfadern henne nästan varje dag tills hon blev vuxen och fick mod att flytta från denna stadsdel. I 17 år hade styvfadern utnyttjat henne, misshandlat både fysiskt och psykiskt. Våldtagit henne. Det tog lång tid för Jane att våga göra en polisanmäla mot styvfadern och då fick hon hela släkten emot henne, hon blev hotad och mobbad.

Boken är lättläst och den påminner oss att varje familj har sina hemligheter bakom stängda dörrar. Vissa är svåra medan andra är lätta. En sorglig historia som är värt att läsa om och få oss att vara medvetna om att världen kan vara grymma mot barn.

Frostnätter

Skriven av Arnaldur Indridason.

En isländsk författare, jag tror inte jag läst någon isländsk bok tidigare. Fylld med förväntningar såg jag emot att börja läsa denna bok. Faktiskt blev jag ganska besviken, det kändes mer som en debutbok jag läste trots denna var kanske 6:e bok som utgavs. Jag googlade lite runt och läste på olika bokrecensions sidor att de flesta hade blivit besviken på grund av de första böcker var bra, sedan sjönk betyget neråt och när de kom till 6:e bok var det en tvåa som de flesta gav. Kanske jag ska ge författaren en chans och läsa hans första böcker?

Dessutom enligt en bokrecenest var hon urled på att huvudskaraktären tjatade om hans försvunne bror, vilket som han även gjorde i denna bok. Alltså hade tjatet om hans bror fortsatt över från några tidigare böcker.

Jag hade saknat författarens beskrivningar om Islands natur, miljön och omgivning. Jag upplevde att det var mycket dialog mellan personer i boken. Synd för annars tror jag att historien skulle vara bra, den handlar om ett självmord som senare visade sig att smådetaljer inte stämde. Samt att Erlendur följde hans magkänsla att det kunde vara ett brott som skett.

Boken är en besvikelse men det kanske berodde på jag hade för höga förväntningar?

SUCH Elstenberg Ophelia

Pilar började bli gammal och det märktes. Hon var stel om bakbenen och sov mera. Men hon var pigg och busade gärna med Ato. För 2 veckor sedan öppnade hon dörren och gick ut på egna vägar. För några dagar sedan öppnade hon skåpdörren i köket där innanför fanns sopor. Hon hade som vanligt kollat om jag hade choklad i min sängbordslåda och som vanligt hoppats på att hitta några goda bitar som jag försökt gömma där.

När jag kom hem från mitt kvällspass 14 december såg jag på en gång att någonting inte stämde med Pilar. Hennes hals var svullen och hon skrek när jag strök över halsen. Jag kände att alla hennes lymfkörtlar var rejäla stora och hon hade väldigt ont. Lymfkörtlar ligger utspridda i kroppen, i halsen, armbågar, juvrar, knäskålar och med mera. Lymfkörtlar utgör en del av kroppens naturliga immunförsvar och där samlas bakterier/virus. Får man virusinfektion svullnar någon lymfkörtel för att utkämpa mot viruset. Det är min allmänsvetande om vad lymfkörtlar var för något. I allafall var alla lymfkörtlar svullen hos Pilar, vissa platser på kroppen var de stora som valnötter. Men värst drabbad var i halsen där var det väldigt stort som golfboll. Pilar hade mycket ont och hade svårt för att vrida på huvudet.

När vi kom till veterinär igår såg hon på en gång att Pilar hade alla symptom för malign lymfom/lymfkörtelcancer. För man skulle vara säker på det måste man ta prover men det skulle dröja ungefär 1 vecka innan man skulle få provsvar, veterinären sade också att Pilar var i mycket dåligt skick att hon med stor sannolik inte skulle överleva behandlingar. Jag var ganska upprörd över att det hade gått så fort och veterinären förklarade också att när man är långt framskriden i sjukdomen kan alla symptom dyka upp väldigt snabbt. Att de blev mycket stora i halsen kunde bero på att Pilar var på slutet på sin sjukdomsflöde. Det var då jag fick mitt svar på alla mina funderingar.

Vattenskålar som alltid var uttömd (onaturlig törst).
Jag skyllde på att jag hade 4 hundar och 2 katter, men på sista tiden hade jag börjat att undra eftersom när jag fyllde på vattenskål blev den snabbt uttömd. Vilket som inte var så för ett par månader sedan...

Trötthet, Pilar sov alltid och hela tiden.
Jag trodde det berodde på åldern och lät henne vara, men även här hade jag börjat bli orolig för mot slutet sov hon alldeles för tungt.

Balansrubbning. Hon hade mer och mer svårt för att gå nerför trapporna. Hon vinglade med bakdelen alltför oftare mot slutet och jag trodde det kunde bero på hennes slitna höfter men ändå var jag tveksam mot det eftersom hon haltade inte. Hon vinglade som hon tappade balans då och då. Samt tyckte jag att hennes ögon såg bra ut så jag tyckte det var lite konstigt med att hon mot slutet hade vägrat att gå nerför trapporna själv. Nu vet jag det var på grund av dålig balans.

Liksom hade hon små knölar där och här, jag hade tänkt det kunde vara på grund av ålderdomstecken. Vi var hos veterinär för ett par månader sedan och då hade man sett hon hade kraftig urinväginfektion och veterinären ville jag skulle komma tillbaka för att göra en ordenlig undersökning eftersom även då hade hon tyckt att någonting inte stämde med Pilar. Vi fick antibiotika och ett löfte att vi skulle komma tillbaka. Men som sagt mådde Pilar bra vissa dagar och andra dagar tog hon det lugnare så jag kom inte tillbaka till veterinär förrän igår då var det för sent. Men å den andra sidan skulle Pilar ändå inte ha chans mot sjukdomen.

Det gick så snabbt... Jag hade trott hon skulle en dag bli påkörd eller dö av någon annan anledning, aldrig hade jag trott att hon skulle dö av en sjukdom. För mig var hon en oövervinnlig hund i full hälsa, aldrig varit sjuk och en stark hund.

Vi lade även märke till att Pilar som normalt alltid varit stressad när hon besökte djurkliniker, igår var hon mycket lugn och helt avslappnad. Hon hade nog redan fattat det beslut åt oss att hennes liv på denna jord var avslutad. Hon hade gett mig många minnen och även fina avkommor. De tre har jag här hemma, Pilar är mamma till Vito och Pinky. Farmor till Ato. Genom dem lever Pilar vidare.

Sista bild på Pilar tillsammans med Ato.



Elstenberg Ophelia - Född 1999.07.28 i Perth, Australien.
- Importerades av Kennel Rattenjäger, Irene Kuisma.
- Kom till Norge/Sverige juli 2000 och bott hos Ulrika Wahlgren/Granström.
- Svensk Utställnings Champion.
- Deltagit i MH.
- Varit på många hundkurser.
- Rattenjäger E kull.
- Rattenjäger H kull.
- Ganglands maffia kull.
Död 2010.12.15 i Löberöd Djurklinik.

Vila i frid, Pilar!

Beyond The Rainbow

As much as I loved the life we had and all the times we played,
I was so very tired and knew my time on earth would fade.
I saw a wondrous image then of a place that's trouble-free
Where all of us can meet again to spend eternity.

I saw the most beautiful Rainbow, and on the other side
Were meadows rich and beautiful -- lush and green and wide!
And running through the meadows as far as the eye could see
Were animals of every sort as healthy as could be!
My own tired, failing body was fresh and healed and new
And I wanted to go run with them, but I had something left to do.

I needed to reach out to you, to tell you I'm alright
That this place is truly wonderful, then a bright Glow pierced the night.
'Twas the Glow of many Candles shining bright and strong and bold
And I knew then that it held your love in its brilliant shades of gold.

For although we may not be together in the way we used to be,
We are still connected by a cord no eye can see.
So whenever you need to find me, we're never far apart
If you look beyond the Rainbow and listen with your heart.

cg - 1995

Aldrig för gammal...

... för att rota bland sopor och hoppas.

Vår kära Pilar, är 11,5 år gammal idag. Om jag räknat rätt. I hela hennes liv hade hon alltid snokat. Hon hittar allt som jag gömt i lådorna, i handväskan, fickorna, påsarna och hyllorna. Hon kan öppna lådorna i sängbord och byråer. Hon kan öppna köksskåpar och dörrar. Hon gör hål i fickorna utan att ta sönder jackor eller byxor. Hon hoppas alltid att hitta något gott. Det är vanligt att jag ser öppna lådor, jag blir inte rädd och tror att det spökar inomhus - nej det var bara Pilar som varit framme igen.

Idag när jag var på väg ut till stallet tog jag en titt i köket. Det fanns inga sopor och ingenting att kalasa sig på. Jag visste att jag hade inga gömda choklad någonstans. Jag bestämde mig för att lämna dörren till köket öppet för det var varmare i vardagsrummet än på övervåningen. Allt var lugnt tänkte jag när jag låste dörren efter mig och körde iväg till stallet.

Jag kom hem och förstod direkt att Pilar hade varit framme. Igen. Jag gick in till köket och hittade öppna köksluckor och skrattade åt Pilar att hon hade blivit snopen när det fanns inga sopor. Jag gick in till vardagsrummet för att hälsa på Pilar, men hon låg inte på soffan. Istället låg det en mjölkförpackning på soffan. Pilar hade tagit den istället för att slicka upp all de sista droppar som fanns inne i förpackningen.

... Nu skrattade jag sist.

MISSTAGET

Misstaget, skrivet av Lee Child.




Jag hade på den sista tiden haft svårt för att koncentrera mig på en bok. Normalt läser jag ut en bok på några dagar, max 7 dagar. Men denna bok tog jag längre tid på mig att läsa. Gick genom några sidor sedan lade jag undan boken för att göra något annat. Alltså är denna bok inte direkt en sträckläsning. Jag vet inte om det beror på boken eller på mig själv?

Det kände som jag läste en film. Misstaget skulle bli en riktig spännande film. Deckare. Action. Död. Laglösa personer. Jag hade köpt boken på ICA Kvantum och när jag kom en bit in i boken förstod jag att det fanns fler böcker om samma enstöringe man Jack Reacher. Trots att boken inte gav mig en sträckläsning skulle jag vilja ha fler Lee Child böcker.

Den handlar om en märklig kidnappning, allt från början till slut hade någonting inte stämt för Jack Reacher. Han råkade bli inblandad och råkade att erbjuda sin hjälp för att få fast kidnapparna. En spännande handling som jag tror det skulle passa bättre för en film. Jack Reacher var en före detta militärsnut och i rollen skulle kanske Hugh Jackman passa.

På återseende!

Rättelsen

Det är inte topplån vi pratade om idag på banken.
Bolån är det.

Bankmannen vs. Thomas

Normalt brukar jag inte tycka om snön men idag gör jag det. Fantastisk snöyra. Härligt vitt landskap. Perfeka tillfällen att bara sitta inomhus och spela TV-spel, läsa romanstiska böcker, äta godis och njuta av att bara få vara hemma.

Idag träffade vi vår handläggare inne i banken. Det är tredje gång vi träffats och jag tycker om honom. Han påminner om Thomas på något sätt, en äldre man som Thomas kanske skulle vara om 25 år, de båda är duktiga på siffror och vet vad de talar om. Det är rolig att se dem två sitta mittemot varandra och prata om siffror. Bankmannen försöker att inte bli för imponerad av Thomas och det märks även på honom att han tycker det är skönt att diskutera olika frågor med Thomas för Thomas vet precis vad och hur han ska svara på frågorna. Idag gjorde vi upp hur utbetalningar till vår gård ska gå till och att Thomas ska bli helkund hos Färs och Frosta Sparbanken. Personalen på kontoret här i Sjöbo är väldigt trevliga tycker jag. Här nedan är ett exempel på hur diskussion pågick mellan bankmannen och Thomas:

Bankmannen: "Hur lång tid kan ni betala av topplånet?"
Thomas: "X år."
Bankmannen antecknar och tittade upp igen mot Thomas och uppgav siffran.
Thomas: "Inga problem det är X % av beloppet på X kr."
Bankmannen tog fram miniräknaren och knappade ner siffrorna medan Thomas svarade med stor självsäkerhet: "Det blir X kr i månaden."
Bankmannen visade fram miniräknaren och tittade imponerat på Thomas som hade sagt de rätta siffror.

Thomas hade inga papper framför sig, bara en mapp med papper som bankmannen vill få kopior av. Denna bankmannen är en tuff förhandlare men Thomas är tuffare. Bankmannen gillar Thomas. I ett tidigare möte när vi diskuterade om att ta ett lån av ett belopp till vår gård hade bankmannen frågat Thomas om vi trodde att vi kunde sälja vårt hus snabbt. Thomas hade då svarat utan några tvekan alls och med en säker röst: "Självklart! Det är bara frågan om priset." Idag gratulerade bankmannen att Thomas hade rätt och dessutom att vi sålt huset med vinst och snabbt.

Jag är gift med en affärsman.