Dagens ridtur som slutade blött

En härlig vårdag idag, solen sken och nästan all snö är bortsmält. Jag messade till Helena och frågade efter tips för att börja rida med en handhäst. Jag tänkte idag var det en väldig bra dag att börja komma igång med hästarna efter en lång vila och särskilt för Hrönns skull. Jag skulle skritta med Börje så kunde jag lika gärna ta med Hrönn, tänkte jag.

Det går mycket bättre än du tror. Det är krångligt när du hoppar upp för man har en tendens att sätta sej på repet men det fixar du. Tar 100 meter så fattar hon.

Så stod det i ett av Helenas SMS som jag fick idag. Jag sadlade Börje och pysslade om hästarna, allt kändes jätte bra. Jag hoppade upp på sadeln och inga krångligheter dök upp. Allt gick enkelt och lätt. Börje var snäll och stod stilla, liksom Hrönn stod som en ängel bredvid Börje. De första stegen gick helt överväntat, det var precis som hästarna gjort det tusen gånger tidigare.

De första stegen blev till tiotals meter och senare hundratals meter. Ingenting hände, mer än att jag fick släpa Hrönn mer och mer. Hon såg helt uttråkad ut och men inget annat hände och allt gick väldigt bra. Tills Hrönn fick nog...

Hon fick syn på en jätte vattenpöl som låg bredvid vägen, hon traskade ner i pölen. Helt plötsligt lade hon ner sig och började att rulla. Börje som tidigare hade varit skeptisk mot vatten stod kvar på vägen och jag drog upp Hrönn från vatten. Hrönn hade bestämt sig för att ligga kvar i vatten så hon rullade längre bort från vägen och repet slank ur mina händer. Börje gick ett par steg ner mot vatten och han gjorde det lätt för mig att sitta kvar på sadeln medan jag försökte att dra upp Hrönn. Till helt förgäves för Börje såg hur skönt Hrönn hade det. Till min stora förvåning böjde han sig framåt och var på väg att sätta ner sig på framknäna. Han hade aldrig gjort så tidigare...!!! Aldrig hade han velat gå frivilligt ner i vatten och ännu mindre att lägga ner...

Jag blev så häpen och min enda tanke var att han absolut inte fick lägga ner sig med westernsadeln. För när Börje lägger ner och rullar runt så har han benen rakt upp i luften. Sadeln skulle ta skada av det och bli förstörd. Snabbt hoppade jag ner innan Börje hann lägga ner och sade bestämt nej, ledde tillbaka upp till vägen.

När jag var upptagen med att att skälla ut Börje så passade Hrönn på att resa upp och försökte smyga iväg till djupare del. Gården framför fanns det en hund (tyvärr fastnade hunden inte med i bilden), i allafall stod hunden och tittade häpet på oss. Den hade tidigare skällt och försökt att jaga efter oss, men när vi passerat gården och när Hrönn lade ner sig stod hunden plötsligt stilla och tittade häpet. Jag var säker på att hunden gapade också...

Slutligen när jag skällt ut Börje och kunde ge hela min uppmärksamhet mot Hrönn, hon gick tillbaka upp till vägen när jag ropade nej åt henne.

Det som var pinsamt var att gården bakom mig red en kvinna på hennes häst på hennes paddock. Hon stod och tittade på dramat och undrade nog vad jag var för människa som inte hade kontroll över mina hästar... Jag önskar att jag hade mod nog att vända om mig och ropa till henne att det var första gången för Hrönn att gå som handhäst idag. Att hon har en egen vilja och att Börje är för kär i Hrönn att han ville göra precis allt som hon gjorde. För att imponera på henne.

Mina hästar är roliga, de är lika klumpiga som jag är och passar mig bra då de är inte lättskrämda av sig.

På återseende!

Kvinnliga eller manliga hovslagare?

Idag kom en ny hovslagare för att verka mina hästar samt sätta på framskor på Börje. Annsofi kallar jag henne för.

När jag köpte Börje i maj 2009 tror jag det var. Han hade skor på alla 4 hovar, det märkliga var att han hade bakskor även på framhovarna. Dessutom såg skorna begagnade ut. Min goda väninna Helena följde med när vi tittade på Börje, hon är även en hovslagare. Jag har tur som har henne bland mina goda vänner. Det var även hon som tipsade mig om Börje. I allafall körde vi dit och tittade på Börje. Trots han hade gamla skor på sig och att de var skodd på slarvigt sätt hindrade inte mig att köpa honom.

Första skoning i min ägo var förmodligen även första gången här på svensk mark för Börje skedde hemma hos Helena. Börje var då ganska svår att lyfta upp benen och han tyckte det var jävligt jobbigt att stå på tre medan Helena jobbade med den fjärde hov. Han stegrade då och försökte att lägga ner också. Helena var duktig och tog god tid på sig. Det berodde också på att vi stod och pratade med varandra under tiden Börje fick vila lite.

Tyvärr bor Helena 30 mil från mig så det var att anlita en annan hovslagare när Helena inte var i närheten eller när vi inte var i närheten av henne. Anders, Camilla, Jenny, x (har glömt hans namn), Johan och Jessica var de som fick jobba med Börjes hovar. Kanske någon till som jag för närvarande har glömt. De alla använde olika metoder mot Börje. Anders såg bra ut och han brukade verka stallets hästar så jag anlitade honom på grund av det. Han har verkat/skott Börje de första månader när han kom till Skåne. På grund av olika orsaker valde jag att byta hovslagare och då fick Camilla, Jenny och X jobba med Börje. Max två gånger. Jag bytte direkt till en nästa hovslagare för jag ansåg att deras kemi inte fungerade med Börje som hade svårt för att vara tålig och stå snällt med tre ben. Han är också tung så han lägger gärna sin vikt neråt mot marken eller mot hovslagaren. Slutligen fick jag tipset av Helena som bor 30 mil härifrån att hon hade hört Jessica skulle vara bra och hade sin verksamhet närheten av Börjes stall. Nackdelen var att Jessica hade en egen smedja och man skulle då köra till henne när det var dags för skoning/verkning.

Jag tänkte jag skulle göra ett försök, dessutom var jag nyfiken på henne för hon gör en varmskoning tillsammans med Johan. De båda var lugna och tog hänsyn till Börjes svaga sida. Jag tyckte om dem och åkte alltid till deras smedja, trots de tog lite högre pris och att man skulle köra dit tyckte jag det var OK så länge Börje trivdes. Före jul meddelade Jessica att hon skulle flytta norrut och jag själv skulle flytta till en egen hästgård så fick jag leta efter en annan hovslagare. Jag hade nu två hästar och ingen BE behörighet så jag ville att hovslagaren skulle komma hem till mig.

Jag ringde många olika hovslagarna och pratade med dem, den siste på listan var trevlig och tyvärr tog han inte emot fler kunder men han rekommenderade Annsofi. En ny utbildad tjej som blivit färdig med yrket i augusti och letade kunder. Jag tänkte det skulle inte skada att prova att anlita henne.

Hon kom idag och det var 2,5 månader sedan Börje träffade en hovslagare sist. Han skulle bli svår att hantera och så brukade han vilja testa nya hovslagarna. Vilket som han gjorde idag, Börje tyckte det var jobbigt att lyfta frambenen och försökte att trampa ner på Annsofis fötter. Han försökte lägga ner. Han stegrade en gång. Han slog upp med hans framknän. Börje brukar inte bitas och han brukar inte sparkas. Börje är jätte snäll häst men när han tycker det är jobbigt brukar han försöka lägga ner. De tidigare hovslagarna hade skrikit åt Börje, slagit honom eller sagt till bestämt att det var inte OK han gjorde så. En annan hovslagare hade till och med gett lugnande medel till Börje. Men inte Annsofi. I ett tillfälle när Börje knuffade bort Annsofi ramlade hon bak och lade på ryggen. De tidigare hovslagarna hade svurit mot Börje och gett tillbaka på något sätt. Men inte Annsofi.

Hon gjorde något som jag aldrig sett tidigare.

Hon skrattade. Åt Börje.
Hon skrattade för varje "dumma" beteende Börje gjorde och klappade Börje.

Börje blev också förvånad. När han stegrade hade Annsofi snubblat bakåt och hon skrattade så Börje blev häpen att han stod snällt efter det. Faktiskt blev Börje lugnare och försökte behärska sig och var duktig mot slutet. Det var jag som svor mot Börje. Det var jag som sade till Börje när det var inte OK han gjorde si och så. Jag tyckte synd om Annsofi trots hon försvarade Börje och sade att hon var absolut inte rädd för Börje. Eftersom hon kunde se på honom att han tyckte det var jobbigt och var annars jätte snäll häst. Det var ju skönt för mig att höra. Jessica tyckte också om Börje. Jag tror det är viktigt för Börje att hovslagaren ska tycka om honom, de övriga hovslagarna tyckte inte om Börje och då var han mera jobbigare. Börje är en känslig häst...

Jag gillade Annsofi och bad henne komma tillbaka igen om 9 veckor. Kanske har jag hittat min hovslagare? Jag hoppas det...

Ett tydligt tecken att vi bor ute på landet...

Tills vi blivit av med huset i Sjöbo (den 1 mars) får vi tåla med att hästarna får vara i lösdriftsstallet. Visserligen tycker de mycket om plåtskjulet och de har det väldigt bra där inne, men jag vill ändå ha ett riktigt stall med boxar och bra bindningsplats att binda fast hästen medan jag sköter om den.

Igår ville Börje (min gråa häst) inte låta mig fånga honom för att leda ut honom från hagen till ett träningspass. Varje gång jag gick närmare honom gick han från mig. Höll hans bak mot mig och öronen pekade bakåt. Han försökte skrämma mig men det kunde han inte göra för jag litar fullständigt på honom att han inte skulle göra mig illa med avsikt (vem skulle annars ge mat till honom? *ler*).. I allafall, igår ville Börje visa att han hade ingen lust att jobba och jag ville inte låta honom bestämma. Han gick in i skjulet och jag var precis bakom honom.

Helt plötsligt hoppade vi båda upp i luften. Mitt hjärta hoppade över ett slag och Börjes ögon blev stora. Tack o lov att han inte fick panik och började att slå bakåt med benen eller hoppa 180 grader och rusa rakt ut på mig. Tack att han bara hoppade upp i luften precis som jag gjorde och sedan stod vi båda och stirrade framför. Vi trodde att ett spöke hade uppenbarat.

Faktiskt så blev en fasan ännu mer skrämd än vad vi blev. Den blev överraskad och flög upp mot taket och fick panik när den såg en stor häst och en människa stod vid ingången. Jag flyttade bort från ingången och stod vid sidan om medan fasanen flaxade och halmen rykte med. Den lyckades att få tillräckligt med luft under vingarna och flög över Börjes huvud och försvann ut. Båda jag och Börje stod ett ögonblick stilla och skrattade åt att vi blev överraskad. Sen tittade Börje mot mig och började om att gå från mig.

..... Historien slutar med att Börje till slut kom fram till mig och bad om ursäkt för hans beteende.

Gles mellan blogginläggen

Hallå,

det är inte bloggtorka som jag har. Jag har alltid något att skriva om och massor saker som jag skulle tycka om att skriva. Men jag vet ju inte riktigt vilka som läser den här bloggen :) och om det överhuvdstaget någon läser den här.. Så jag skriver mest för min egen skull. Ni som känner mig vet att mitt minne sviker mig ofta. Jag har dåligt minne men mycket bra lokalsinne och kommer ihåg andra saker för tydligt när jag är så dålig på datum, böckernas titlar/författarna (namn), siffer och långa ord.

Jag har varit sjuk, ganska länge och det var så jobbigt eftersom jag hade inte tid att ligga sjuk hemma och vill hela tiden röra på mig. Jag går på allmänslydnadskurs på torsdagarna med min yngsta hund Ato. De andra tre hundar ligger hemma för det mesta och softar. Jag tränar Börje och åker inte så ofta ut till tränaren som förr i tiden. Jag är så glad i Börje så det är nästan omöjligt för mig att beskriva min glädje över honom. Jag är evigt tacksam att Helena hittade honom åt mig. Vi två är helt perfekt för varandra. Börje är en rolig häst med en härlig personlighet.
Nu går det mycket lätt att rida honom (för mig), jag använder numera snäll bett och litar helt på honom.

Hrönn har kommit till vårt stall och jag har börjat att träna hennne. Hon är en enkel och okomplicerad islänning. Så okomplicerad att jag måste hela tiden påminna mig själv att inte gå för fort fram. Det är tur jag satt upp mål och olika delsmål. Som hur hennes träningsprogram ser ut och vi ska åka till tränaren några gånger nu fram till jul. Inte först förrän efter jul vid årsskiftet ska inridning påbörjas. Alltså med ryttaren på rygg. Nu jobbar jag mest bredvid och tillsammans med Hrönn för att lära känna varandra och förstå oss varandra. Det har gått jätte bra.

På återseende!

Hrönn från Skáneyland

Hrönn är en helt okomplicerad islänning. Hon är 3,5 år gammal nu och jag mätte henne nyligen. Enligt mätstickan är hon ca 129 cm. Jag hoppas hon kommer att växa åtminstone 1-2 cm till.


Mina underbara hästar..

Hrönn & Börje.



På återseende!

Ridtur i Revingehed

Jag måste få säga... Igår hade vi tagit en ridtur i Revingehed. Underbar miljö, fantastisk natur och härligt liv omkring. Sjöar, fågelliv och dimman med regnskur. Mystiskt och spännande att rida genom knähöga gräs, terrängstigar med mjuka och djupa sand eller lera. Det finns så mycket att göra i Revingehed tillsammans med sin häst, gott om miljöträningar och spännande saker/stigar att utforska från hästryggen.

När vi red och plötsligt framför oss dök en liten stad. Eller rättare sagt en modern typ av Vilda Västerns stil mitt i skogen. Gömd i dimman.

Bilden hittade jag när jag googlade...

Perfekt att träna hästen att gå genom smala dörrar genom till den andra sidan om väggen. Det som saknade var antingen zombies eller mystiska varelser, såna där som man ser på filmer eller läst i thrillerböcker.

Hit kommer vi tillbaka fler gånger..

Mår Börje bra?

I måndags märkte jag att han kändes tung att rida, öronen pekade bakåt och halsen hängde bara. Han lyssnade bra men jag fick verkligen driva på honom hela tiden för han skulle jobba och ha högre tempo. Han halvsov och verkade väldigt trött.
Jag lät honom vila i tisdags och tömkörde igår. Under tömkörning var han fortfarande trött. Snubblade mer än normalt.

Hm, jag hoppas han piggar till snart och att han fått ett släng av höst trötthet.
Imorgon ska vi till Revingehed och då ska Börje få galoppera och busa av sig över ängarna och vada i sjöar. Det ska bli en rolig ridtur så vi får se hur han mår efteråt...

Adrenalin klick

I lördags när jag var ute och red Börje på en härlig kväll. Börje har faktiskt börjat att bli duktig, han protesterar inte längre när vi ska lämna gården och testar inte lika mycket mera. Antingen har jag blivit en tryggare ryttare som har mer självtroende än vad jag hade för ett år sedan.

I allafall skrittade vi längst en traktorväg och höger om oss sträckte ett åker så långt ögat kunde nå och vänster om vägen löpte taggbuskar, diken och på den andra sidan om buskarna låg också ett åker. Jag såg ett rådjur stå vid kanten av buskarna och smög försiktigt över vägen för att beta gräs vid åkern. Den tittade upp och såg på oss. Börje spetsade öronen och saktade av. Jag njöt av fina utsikten och smackade på Börje att skritta framåt. Rådjuret vände sig om och försvann in bland buskar, sedan hoppade det ut igen och försvann in. Det pendlade mellan vägen och buskarna ett par gången och då slutligen bestämde den för att stå på åkern till höger. Börje hade nu stannat och jag smackade på. När vi närmade rådjuret och plötsligt hoppade ett till rådjur ut och ställde sig mitt på vägen. Börje gjorde en tvärstopp och var nu ordentlig tittig. Rådjuret som stod på vägen tittade på oss, gick några steg mot oss. Nu var de två rådjur ca 7-10 meter framför oss. När vi närmade dem och det var väl ungefär 5 meter till dem uppenbarade plötsligt 10 st rådjur vänster om oss. De flög upp från buskarna och spred ut sig samtidigt som Börje gjorde en tvärhalt för att sedan snurra 90 grader till höger och satte i full galopp över åkern. Han skenade samtidigt som han bockade, han försökte kasta av mig och jag kände hur jag gled till vänster.

Första sekund tänkte jag att jag skulle hoppa av sadeln för att inte bli illa slagen när jag blev avkastad. Nästa sekund tänkte jag på följande risker med en skenande häst utan ryttare på rygg:
- Hästen kan bli allvarlig skadad.
- Konsekvenser kan bli dyra.
- Min fina sadel som kostar xx xxx kr kan bli repad och skadad.
- Hästen måste kunna lita på mig i alla situationer.
- Timmar av träningar skulle bli bortslängda.

Snabbt rätade jag upp och anpassade till Börjes bockningar och jag började faktiskt att skratta. Min goa och snälla häst. Lutade mig bakåt och satte mig tungt ner på sadeln, bromsade ner Börje och gav lugnande signaler. Mitt på åkern lugnade han ner sig och jag undrade om någon såg oss? Till slut stannade Börje och flåsade medan jag tog 10 djupa andetag. Klappade Börje och vände om oss tillbaka till samma plats. Till min stora förvåning accepterade Börje det. Vilken skillnad om det hade hänt för 1 år sedan. För halvår sedan skulle Börje säkert bråka och vägra att gå tillbaka.

Det bevisar att jag blivit bättre som ryttare och att Börje litar på mig.

Min goa Börje! ♥ ♥

Tömkörningskurs med Göran Lindstrand

Fotograf: Johanna Melldén

Jag gick tömkörningskurs för Göran Lindstrand någon gång i september, tidigare inlägg från dessa kursdagar hittar ni på den här sidan [klicka här] och på den här sidan [klicka här]. Göran Lindstrand är en fantastisk läromästare som man bör ta varje chans att få gå kurs för honom innan han drar tillbaka på grund av åldern. Sådant tillfällen dök upp igen häromdagen och självklart anmälde jag mig till kursen.

Göran kom ihåg oss från höstas, han hade tyckt mycket om min häst och hade beundrat honom. På kursdagen beundrade han hästen ännu mer då han kommit i form jämfört med för några månader sedan. Han ville tömköra hästen först innan jag fick ta över tömmarna. En fantastisk häst som har utvecklats mycket sedan han såg honom sist.

Fotograf: Johanna Melldén

Kapplöpning

Idag red jag Börje ca 1,5 mil men det tog 2,5 tim!!! Dels på grund av att dagens spöken bestod av trafikskyltar och vägarbetsskyltar. Han vägrade prombt att passera dessa skyltar. Det var bara att vara envis och inte låta honom bestämma vilket håll vi skulle ta.

En underbar ridväg med mycket trav och galopp på vissa sträckor och skritt när vi red genom byn och över väg 13. På vägen hem finns det en perfekt sträcka för galopp. Stigen löper precis bredvid en grusväg. Börje galopperade fint tills en bil dök upp bredvid, jag såg ungdomar som vinkade och hejade på oss. Bilen saktade ner till Börjes fart. En tävlingsmänniska är jag så drev jag på Börje ännu mer. Börje släppte loss och galopperade ännu fortare, ungdomarna i bilen vrålade och appålderade. Rakt framför oss slutade stigen tvärt och stora buskar låg där som en vägg. Jag satte ner mig på sadeln och började att bromsa ner Börje.

Men han slutade inte, han saktade inte ner farten och var helt inne på att galoppera rakt fram. Då fick jag vråla och drog med tyglarna för att få honom att svänga till höger. Jag gjorde nog många fel på ridtekniken men jag var plötsligt rädd att Börje skulle braka igenom buskarna och skada hans ben. Jag tänkte inte alls på mig själv, när jag såg hur buskarna närmade sig med hög fart dök en stor bild framför mig, en saftig räkning från hans veterinär och en lång rehabilitering för Börje. Hans frambenen hade trampat ner på kanten till buskarna tills han började att bromsa och gjorde en kraftig gir till höger.

Jag tror nog att ungdomarna i bilen trodde vi skulle rusa igenom buskarna .. Synd jag missade deras min när de försvann längre fram.

En härlig ridtur hade jag idag. Med många olika slags miljöer och Börje var genomsvettig när vi kom till stallet.

Såna här stunder gör att jag orkar att ta itu med vardagen. Jag vågar inte ens tänka hur jag skulle ha det om jag inte haft Börje...


Jag försökte ta en bild på ett rådjur som stod där. I allafall var det underbart väder idag.


Ta hand om er!

Mera bilder från tömkörningskurs

Dag 2 på kursen dök en trevlig kvinna upp, en kompis till Elise. Hon tog grymma bilder på Börje, se härnedan:








Fotograf: Lena Enering
Hemsidan: http://www.enering.se/

Tack Lena för bilderna...

På återseende!

Tömkörningskurs

I helgen som varit gick vi på en tömkörningskurs för Göran Lindstrand. Egentligen var det inte planerat att jag skulle åka dit på kursen men efter helgen var jag glad att jag åkte dit. Jag fick höra trevliga saker om Börje, att han är en fin häst och att vi två passar så bra ihop.

Ett litet utdrag från ett samtal mellan mig och någon:
Hon: "Börje är en fin häst, du har gjort ett mycket bra köp!"
Jag: "Hm, det var av ett slump jag hittade honom."
Hon: "Då hade du tur!"

Göran Lindstrand är tydligen en välkänd person, alla visste vem han var utom jag. Av den lilla information jag fick är han mycket bra på tömkörning och ridning. Han har utbildat många hästar i Flyinge där han var anställd och att han är den 5:e generation som jobbade med tömkörning.

Jag tycker gav mig så mycket från helgen, filmen härnedan är från lördag och jag beklagar att jag inte filmat på söndagen också för det gick mycket bättre för Börje.



Man får så mycket utifrån tömkörning, jag kände att min kommunikation med hästen blev bättre. Hans rörelser blev bättre. Balansgången blev bättre. Mjukare rörelser och på köpet får jag också lära mig att kunna tidigt bedöma hur Börje mår. Jag känner att tömkörning kommer att bli ett måste för mig och min hästhållning. Jag har redan anmält till två andra tillfällen för en uppföljning och ytterligare kurs för Göran Lindstrand. Samt har jag också anmält mitt intresse för att åka och lyssna på Marie Kahrle, även hon är från Flyinge och har allt med tömkörning att göra. Hon tävlar internationellt i både enbet par och 4-spann. Hon ska visa tömkörningens konst, en clinic för oss.



På återseende!

Elefanten är rädd för mus...

... min stora häst är rädd för snigel.

Jag var ute och red ikväll under ösregnet. Mitt framför oss kröp en brun mördarsnigel på asfalten, Börje såg den och gjorde en bromsande halt. Han tog sedan en jätte omväg för att passera den lillen snigel som lätt kunde krossas under hans hovar. Några meter framåt överraskade tre rådjur mig som plötsligt hoppade ut på vägen från skogen ut mot åkern på andra sidan om vägen. Börje brydde inte alls om dem. Inte heller brydde han om lösspringande och skällande hund som kom mot oss. Korna och fåren var ofarliga tyckte han. Vidare red vi på vägen under ösregnet. Regnet rann över mitt ansikte så jag hade svårt att se framför mig.
Återigen hoppade Börje högt upp och till vänster. Han darrade när han såg ett par svarta sniglar som försökte göra sig små vid vägkanten.

Min stora häst!

Stor häst - litet mod

Häromdagen när jag var ute och red på Börje. Vi kom till en gård som Börje hade visat tidigare att han inte tyckte om den. Vi skulle passera gården, en mycket välvårdad gård med perfekt trädgård, grässtråna var perfekta, fönstren var blanka och till och med brevlåda var mycket blank. Ingen hund eller katt var i närheten. Jag tror inte ens de har något djur. Ändå var det något med gården som Börje tyckte var skumt. Han vägrade att passera och började att vända om.

Nej, sade jag och vände om Börje. Han rörde inte på sig och flyttade inte hoven fram. Efter en stund backade han och vände om sig. Vi snurrade och till slut försökte Börje att hitta andra vägar som att gå ut på åkern. Nej sade jag och styrde tillbaka upp till vägen. Återigen backade han ner mot åkern och då var det bara att hoppa av Börje.

Jag ville absolut inte låta honom att vinna så jag gick bredvid och ledde honom förbi gården.

Börje är mycket snäll men kan vara en åsna ibland. Då gäller det att vara bestämd och visa för honom att han inte ska fåna sig och lita på mig. Början när jag fick hem Börje var han lite svår att leda, jag tappade grimskaften ett par gånger och det utnyttjade Börje. Men småningom när jag lärde känna honom bättre blev vår relation bättre. Nu är det väldigt länge sedan han försökte slita ifrån mig. Men det kan han göra om någon ny person vill leda honom... :)

Börje har en rolig personlighet, han avskyr flughuva. Alla dessa små rep som hänger framför hans ögon. Nej då tar han sönder den. Jag vet inte hur han bär åt sig det men han tuggar flughuvan till små bitar. Första gången tog han bara av huvan. Jag hängde tillbaka, nästa dag tog han av den och hade trampat undan på den så det tog lite stund för mig att hitta den. Men så gjorde jag det och hängde den igen på Börjes huvud. Tredje gång tog han av den och slet sönder huvan till små bitar. Otroligt!!!

Jag trodde inte en häst kunde göra så. Nåja, jag hade en annan i förrådet som jag gav till Börje. Då visade han tydligt att han inte ville ha den, han tog av den.
Nåja, så får han skylla på sig själv när flugorna irriterar honom. Börjes lugg är för kort så den skyddar inte hans ögonen.

På återseende!

Börje - världens goaste

Idag tömkörde jag Börje. Det gick bra. Det blir bättre för varje dag som kommer. Att lyfta upp hans hovar krävs det att man ska ha tålamod. Särskilt höger framhov är han väldig rädd om. Idag gick det bra att lyfta upp hans hovar men jag krafsade inte på dem, bara klappade på sulan och plockade ut skit med mina fingrar. Börje blev först lite förvånad så han protesterade inte först.

Jag tror på variation!

Efter tömkörning släppte jag lös Börje ute på paddocken. Han skuttade omkring och sedan efter en stund hittade han en perfekt gräsfläck som han absolut ville rensa upp. Jag tog grimman och grimskaft och Börje såg det, han flyttade på sig ju närmare jag kom. Ibland rusade han iväg. Han pendlade mellan två gräsfläckar och jag tänkte hur jag skulle få fast honom.

Då var det bara att hämta en longeringpiska och jag slog ner bredvid gräset samtidigt som jag stod i vägen för honom så att han inte skulle springa till nästa gräsfläcken. Jag beordade honom att stanna, först sket han i och rusade förbi mig. Då var det bara att vifta med piskan och lilla jag blev till en riktig bitchig kvinna. Till slut stannade han en bit från gräsfläcken och jag sade till honom:
Nu rör du inte ur fläcken!

Lilla Börje, världens matgladaste pålle som dessutom tycker allt arbete i paddocken är så tråkig!

En bild

Långritt i Haväng

En underbar dag!

Idag körde jag till Ravlunda i Haväng med Börje, på vägen dit mötte jag Lena med hennes islänningen Munni. Där på Haväng stod Gunilla och väntade med hennes islänningen Stikla.

En perfekt dag för långritt, sol och blå himlen. Inte för varmt och inte för kallt heller. Jag var lite nervös för jag visste inte hur Börje skulle uppföra sig. Ravlunda är ett stort militärområde med mycket vacker natur. Det finns många betande djur som får, jak, kor, hästar och andra djur. Så om man skulle rida här bör hästen vara van vid dessa djur.

Ca kl. 13 kom vi till Ravlunda och var ute och red. Det roliga var när islänningarna ökade farten och Börje hängde med. Han såg direkt att de inte travade så började Börje att galoppera. Men sedan insåg han att de inte heller galopperade så travade Börje. I början var han förvirrad och växlade mycket mellan galopp och trav. Jag viskade till Börje att dessa hästar töltade! Efter en stund valde Börje att trava medan islänningarna töltade. Detta för att hänga med i takten och duktiga Börje travade, travade och travade hela eftermiddagen. Stackars mig som kämpade med att hänga med i hans trav. Börje har så mjuka galopp rörelser, när bockade så kändes det mjukt också. Man sitter kvar på sadeln även om han bockar! Fantastisk häst!

Slutet på ridturen blev Börje andfådd och flämtade. Han ville inte trava mer. Vi var ute i ca 5 timmar.

Börje blev lite otålig när jag höll på att sadla honom. Tränset är nytt och helt oanvänt.


Lena gör i ordning Munni.

Här möter vi Gunilla och Lina.

#1: Ur min synvinkel.

Får och söta lamm överallt.

#2: Urmin synvinkel.

Så fanns det också lama där.

Lena & Munni.

Jag var så stolt över Börje att man kunde binda honom vid ett träd (eller vid släpet), här stannade vi för att köpa lite fika.

Gunillas fina rockard och belgisk vallhunden.

Gunilla och hennes Stikla.

Vi fikade på Blåherremölla kvarncafé. Mycket goda bakelser!!!

Ibland står djuren mitt framför oss.

Tur vi har lilla Lina med oss som fick öppna och stänga grindar efter oss.

Härliga kvinnan, Lena!

#3: Ur min synvinkel.

Lena ville att Munni skulle bekanta sig med havet närmare.

#4: Ur min synvinkel.

Börje tog mötet med jakar bra. Men så är de ju inte kor *blink*.

Min fina Börje.

Redo för hemfärd!

Det var såna där vi skulle se upp med så de inte skulle landa på oss eller precis framför hästarna!

Dessutom är det lätt att lasta in Börje i släpet men det var svårare att få honom stå still. Så snart han gick in och jag knöt fast grimskaftet började han att backa. Helena, vad tror du det hände?

Repet gick av (igen) och Börje skuttade lite runt Lenas släp. Lena med hennes uppspärrade ögon sa att jag kunde ha väntat med att lasta in Börje när hon var klar med hennes häst. Ja men han är ju lätt att lasta in... Det är bara det att Börje är väldig stark! Men min lilla duktiga häst skenade inte iväg eller sprang till får och jakar som betade en bit från släpet.

Ja, nu ska jag fan i mig börja styrketräna eller lära mig för att bli mera bestämd på Börje så att han ska inte slita loss sig från mig!

På återseende!

Om Börje igen..

Ni får ursäkta att jag bloggar om Börje. Men han är en gullig häst med en del roliga egenskaper.

Förlåt mig Helena! Jag måste erkänna att jag tappat räkningen hur många gånger jag tappat grimskaften. Det är för han är smart. Som till exempel idag när jag skulle leda honom och på nåt sätt stod jag mellan nässlor och Börje och han kom på ett knep. Jag hade shorts på mig. Han knuffade mig mot nässlorna och rusade framåt, dessa förbaskade växter brände på mina ben så jag släppte grimskaften. Självklart hittade jag honom ätande på gräsmattan.

Häromdagen tog jag en promenad med bara grimman och rep ut med Börje. Han blev så lycklig av att få en hel fält för sig själv. Mina häl var nere på marken och han märkte det inte!

Idag bad jag Thomas att hålla Börje. Börje ville direkt testa Thomas och försökte gå dit han ville och Thomas som är stark som en oxe visade bestämt att det var inte OK. Då lade Börje ner sig och började att rulla runt, Thomas blev häpen för han hade inte sett en häst rulla runt så nära håll... :)

X-Full

Jag & Börje

Tja, tydligen är det så att båda jag och Börje har en del gemensamma saker. Jag har ibland svårt för att hitta kläder som jag gillar och som sitter bra på mig på grund av min stora kroppsstorlek ;). Börje har X-Full. Jag hade besökt olika diverse hästbutiker för att kolla efter huvudslag åt honom. Jag ville inte lägga ut tusenlappen nu när jag inte riktigt vet vilken gren han ska ta efter sommar, så jag sparar pengar till ett grymt träns. Till dess ville jag att han skulle ha ett vanligt och prisvärd träns.

Vi körde till Malmö och besökte följande hästbutiker, Hööks, Ekohallen och My One. Inga av dem hade X-Full. Otroligt!!! Eller så hade de Börjes storlek men inte just det jag ville ha (jag har svårt för t.ex. pullarträns...). Så tänkte jag att jag fick handla online på någon webbutik och det blev hos Börjes-Tingsryd. De hade inte X-Full i deras lager så man fick vänta nästan 2 veckor tills de fick hem x-full.

Så stor är vi/Börje väl inte? :)

Imorgon ska vi hämta postpaket och prova om tränset från Börjes-Tingsryd passar. Håll tummarna!

Min nuna

 

Igår red jag till Omma, en väldigt varm dag och jag njöt av ridningen. Börje kommer att bli en underbar kamrat, trots hans brister. Eller rättare sagt min åldernoja? Jag är inte så smidig som när jag var ung.
Jag skulle rida till Omma, gjorde klart Börje och därute på paddocken började min kamp för att få upp på hans rygg. Han backade. Han gick runt. Han gick framåt. Allt detta gjorde han så fort jag fick in min fot på stigbygel.

Just när jag valde att ta en promenad med Börje dök Michelle upp. Jag flög på henne och sa hon skulle hålla Börje. Med ena hand höll hon om tyglar och med den andra hand hade hon näven fullt med gräs. Börje är en väldig matglad pålle så han var upptagen med att försöka sno åt sig smakliga gråsstrån medan jag skyndade mig upp på sadeln.

Ja, nu vet jag vad för projekt jag ska ha. Nämligen att träna på uppsittning på egen hand. :)