Nordiska länder

Foto: U. Granström

För någon helg sedan gjorde jag en avstickare till Finland. Jag flög från Kastrup tidigt på morgonen och landade på Vanda i Helsingfors. När planet var över havet på väg mot Finland var det molnfritt. Jag mötte en fantastisk syn som jag länge kommer att minnas. Jag var så häpen av bilden framför mig att jag glömde bort kameran. Havet var täckt av is, is överallt och is så långt ögat kunde nå. Jag hade aldrig sett ett vackert is-landskap. Jag kunde se framför mig militärer som traskade över isen från forna Sovjet till Finland eller tvärtom. Jag kunde se framför mig stora fartyg som satt fast när vattnet frös till is.

Det var ett vackert syn.

Nu har jag satt mina fötter på alla 5 nordiska länder :-), Sverige, Danmark, Norge, Island och Finland.

På återseende!

Ulrika fronten

Plats: Drakamöllan september, 2009 Fotograf: Ulrika Granström

Människor får en svacka eller flera svackor någon gång på hela sitt liv. Sista halvåret har jag haft det ganska jobbigt, åkt nerför backar så fort jag klättrat upp. Alltså kändes det som någon gång under våren hade jag snubblat nerför en klippkant och rullat ner. Bara ner och inte kunnat få stopp på rullandet, allting virvlade framför mig. Hur mycket jag än försökte att få grepp på någon rot som stack ut från klippväggen för att stanna, mina händer var väl för svettiga för det kändes som att hur jag än försökte få en fast grepp gled jag bara nerför. Det var så jag kände mig. Sanden och dammen som yrade, min kropp som ramlade hjälplöst ner och slog på allt som fanns på vägen.

Under sommaren kunde jag äntligen börja bromsa upp och börja denna mödosamma klättring upp, då och då snubblade jag till och ramlade bakåt några steg. Men det var bara att kämpa och fortsätta att klättra. Ibland hände det att jag ville bara att ge upp, särskilt ett par gånger hade jag varit mycket nära att bara släppa om greppen och luta bakåt för att falla ner mot någonstans igen. Många saker fick mig att fortsätta att kämpa upp, mina hundar, mina hästar, mina katter, Thomas, min familj och underbara stunder som att åka till Drakamöllan eller rida i Haväng. Vara ute i skogen eller nära havet. Vackra glimtar dök upp hos mig och då orkade jag att gå framåt igen.

Idag kan jag se klippkanten där jag hade för ett halvår sedan snubblat över. Jag försöker nå dit och kravla över kanten för att sedan hoppa och jubla att jag klarade det. Att jag överlevde!

På återseende!

Ensam hemma ikväll.. igen.

Ikväll ska jag blogga massor och uppdatera min hemsida med smaskiga nyheter (på hundfronten). Men först ska jag gå ut en runda med mina hundar.


Thomas med mina hundar på Ales stenar.

Svalan

Där jag satt på ett strup lutande mot klippväggen,
framför mig såg jag havet så långt mitt öga kunde se.
Horisonten låg långt bort. Någonting störde horisonten.
Kanske Bornholm?

Snett till höger kunde jag se bukten från Ystad. Land och
strand långt bort. Mitt på havet vilade ett stort lastfartyg.
Nej, den låg inte helt stilla. Sökande efter någonting gjorde den.
Fartyget flöt, så stort och kraftfullt.

Till vänster såg jag ett stängsel som gick ut mot
havet. Taggarna satte på dessa metalltrådar. Det fick mig att undra
om det fick stå där? Så fult och hånfullt mot havet.

Nedanför mig såg jag sanden och stenar. Vågorna försvann
ut tillbaka till havet. Trästockar låg och balanserade mellan att
förflytta sig uppåt mot stranden eller dra tillbaka ut mot det okända.
Sanden såg så varma ut efter solens intensiva strålar.

Överallt såg jag svalorna som flög. Snabba vindslag och med hög
hastighet, ibland med lägre hastighet flög de överallt.
Om jag räckte fram min hand skulle jag kunna fånga in en svala. Få smeka
på den men jag tror att jag skulle bli ful och skrämmande som taggstängsel.
Jag skulle också vara stor och kraftfull som fartyget.

Därför drog jag fram min kamera för att frysa en bild av en svala.
Det var svårt då de flög för fort och var överallt.
Men många klickar tog jag.

Väl hemma igen bläddrade jag genom bilderna, några bra och några dåliga.
Flesta var dåliga och suddiga. Dock var det en av dem som fångade mitt intresse.
En svala såg på mig och gjorde en bedömning av mig.



Var rädda om er, på återseende!

En tanke

Ibland hittar man något gammalt eller nytt eller något som inte passar in i bilden. Häromdagen körde jag till ett underbart smultronställe utanför Ystad. En plats mellan Kåseberga och Ystad, närheten av Kabusa skjutfält. Precis vid infarten till en grusväg såg jag denna gamla bensinpump, mitt bland höga gräsen. Det fick mig att undra om den fortfarande var funktionsduglig? Om det gick att tanka från denna pump? Om det fortfarande fanns en stor tank under marken med bensin?

Det gav en motstävig bild av omgivningen, på något sätt passade den inte in i naturen men ändå stod den vackert gömd bland vildväxter. Det var oväntat att möta en gammal bensinpump här ute.

Jag kom till Skånes vackraste plats, eller rättare årets bästa plats som jag varit på. Uppe på kullen var det hårda vindar som piskade på oss (mig och hundarna). Man krävde av kraft för att kunna stänga bildörren efter sig och promenera till kanten som lutade kraftigt ner mot havet. Nedanför oss slog vattnet på stenar men vägen ner var fylld med vildväxter. Jag hittade en stup att sätta ner mig och plötsligt var vindarna borta. Nere på stupet med ryggen mot väggen var vi skyddad från blåsten och framför oss såg jag havet så långt bort. Det fanns många svalor som flög omkring. Man kunde nästan bara räcka fram handen och fånga in en svala.

I allafall satt jag där länge och bara tittade ut mot havet och på alla dessa svalorna. Jag försökte tänka men det kändes som vinden tog med mina tankar och blåste bort. Ett fantastiskt ställe vilket som lär bli en favorit plats för mig att återvända till. Perfekt för picknick med sin kära. Perfekt om man behövde få vara ensam och perfekt för att bara njuta.

Glad sommar!

En bild

Hrönn

Igår var det årets utsläpp på Drakamöllan. Hrönn blev glad när hon kom dit och kände igen den underbara platsen.

En sak som skiljer åt från förra året och i år är att nu blir Hrönn kvar på Drakamöllan en längre tid och förmodligen även över vinter blir hon hos Skaneyland.
Om 1,5 år börjar vi att rida in Hrönn. Den som väntar på något gott... Hrönn är en underbar islänning med en stor personlighet.

Lucky

Utmaningen

Jaha,nu har jag fått en utmaning av Nina. Jag som undsluppit en del olika utmaningar men den här var det ju kul och dessutom.. Tja, den går ut på att man ska gå in i den 6:e mappen och visa den 6:e bild i "Mina Bilder". Kruxet är att jag är tyvärr ingen hejdare på att hålla i ordning på mina bilder i min dator. Jag har många bilder i den externa hårddisk, bränt massor CD skivor och sparat bilderna överallt på den här datorn. Men för att göra Nina till viljes går jag in i mappen "Mina bilder" och väljer den 6:e mappen och senare 6:e bild...:) Vidare instruktioner tror jag det inte behövs då denna utmaning gått runt bland bloggarna.

I allafall fann jag den här bilden i den 6:e mappen och är den 6:e bild.



Bilden föreställer Pinky som ligger på hennes favorit bädd. Den dag jag tog bilden hade hon varit hos en veterinär för ett kirguisk ingrepp i hennes öra. Hon var fortfarande narkospåverkad när jag tog bilden. Trots det viftade hennes svans hela tiden. Min goa Pinky!

Jag tror nog de flesta har fått denna utmaning men jag vill ändå skicka ut några... Fast då med mina egna regler ;). Enligt spelets regler ska man skicka till 6 andra personer... Men jag struntar nog i det utan väljer den person som jag är nyfiken vad hon har i sin mapp.


Linda med Tacos & Trix: Välj din bästa bild som finns i den sista mappen.

Kram!

Inte vid datorn!

Ibland händer det att mina vänner får mystiska meddelande till deras MSN. De kanske tror det är ett virus som härjar? Ibland när jag återvänder till min dator så har jag 156 st webb läsare framme. Här har ni förklaringen:





På återseende!

Hannah

Hannah!
Foto: Ulrika

Joker & Trolla

Våra underbara katter!

Caching här omkring

Det här inlägget tillägnar jag Anna för dessa cacher fanns i närheten av hennes hem.

Den 27 december sade Thomas att vi kunde köra och hälsa på familjen i Oderup. Men tyvärr arbetade kvinnan och mannen var sjuk, så vi valde att cacha närheten av dem istället och ägnade våra tankar åt dem.

Dagens första låg i Bjärsjölagård. Det fanns en cache där tidigare som idag är ersatt med en annan cache som heter Old open mine. Thomas hade min gamla Garmin 60CS och jag lovade att inte använda min nya utan gick omkring med hundarna. Vito släpptes lös och han blev så överlycklig att få rusa av sig, han gjorde mig nervös genom att klättra uppför bergväggarna och de var så branta att jag var rädd att han skulle få för sig att hoppa ner eller trilla bakåt. Som tur gjorde han det inte. Vattnet i en damm som låg bredvid en sjö hade frusit till is och Vito sprang på isen för att jaga löven eller försökte han dra upp pinnar som låg fastfrusna. Jag var rädd att isen skulle spricka och han drunka ner.



Till slut frågade jag Thomas hur det gick för han hade tagit god tid på sig. Han hittade inte den. Jag satte på min kära moderna GPS:en och kollade på cachebeskrivning, ah där stod det:
Cache is on the far side of the water filled mine opening, in an inner corner of the rock wall.

Så vi började att kravla längst bergväggarna och det var väldigt halt och lerig. Det slutade med att jag hittade den och jag hade blivit så smutsig.

Nästa cache heter Ruin my day! och den ligger på en välbekant plats för Anna tror jag. Om du(Anna) läser denna rad och ser på bilden, kan du räkna ut var den ligger?


Ett gammalt kyrkoruin, kyrkan byggdes upp slutet på 1100-talet eller början på 1200-talet. Det var rusligt att bersöka platsen som hade gravar kvar från mitten på 1600-talet tror jag, så var det väldigt dimmig ute också.

Dagens mest spännande plats att besöka var på den här cachen som heter Bombsäker ruin som också ligger närheten. Det var ett häftigt ställe som jag rekommenderar starkt att ni ska besöka där. Jag grämde över att jag inte hade min systemkamera med mig för den här var en sådan plats som man skulle ägna timmar åt bara fotografering. Dessutom när det var dimma som det var idag...

Huset hade byggts om till ett bombsäkert hus. Denna märkliga ruin byggdes av en eremit för mer än 40 år sedan, han var väldigt orolig för krig så han ville ha en bunker att skydda sig själv och för "pågarna" (=soldaterna). All hans pensionspengar gick åt att köpa murbruk och skrot. Han murade in allt han fick tag på och under tiden bodde han i ett stall och livnärde sig på det billigaste han kunde få tag på som till exempel hundmat. Han blev dålig av många år med hundmat och bunkerbyggnaden att han togs in på ett ålderdomshem och dog en kort tid senare. Bunkern hann inte bli färdigställd och under årens lopp har man försökt att riva byggnaden utan framgång.


Foto: Thomas Granström med digitala kamera.

En annan geocachare hade varit där tidigare och tagit många fina bilder, som ni kan se på den här sida.

Vår bil, volvon, är en mycket bra geocachingbil. Med den kan vi ta oss överallt utan att oroa oss för en massa repor eller bucklor som kan dyka upp. ;)

Foto: Thomas Granström


På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Sett i Norrköping

Jag och en arbetskollega var i stan och promenerade runt. Naturligtvis i Norrköping. Först måste jag få säga att staden är en fantastisk stad med många fina butiker. Stadens kärna är fullt med historia och bevarelsen av byggnaderna. Mycket fin stad och härlig stadsmiljön.

Men förutom en liten detalj som jag fick syn på bland skyltfönstren. Jag vet inte om det ska vara så men jag tror att dockan är fel pyntad? Vad tror ni? Alltså om ni ser om det är något fel med skyltdockan?

Snart är det jul! God jul!

Min 400:ende cacher

Jippi! Igår hittade jag min 400:ende cache i Malmö.
Cachen heter Konst-kuppen.


SPOILER VARNING!



På väggen som ni kan se på bilden består det av en konst av kaklar och klinkers. Någonstans där under i en av dessa kaklar finns en cache ;). När karln gått in i affären som finns bredvid, stod jag och beundrade konsten. Strax innan hade jag gått runt och letat efter denna cache och min kompass snurrade alldeles för mycket. Så fick vi inte någon fokus på var cachen kunde finnas. I allafall när jag stod utanför och tittade på väggen såg jag något som inte stämde in med helheten.

Det var ett fantastiskt smart gömställe. Kul att det blev min 400:ende cache.

Jag hade lovat mig själv och några andra geocachare att jag skulle tillhöra 500-klubben innan årskiftet. Så nu har jag 100 kvar att hitta på ca 1,5 månad.
Hm! Ni får hjälpa mig genom att åka med mig runt till olika platser. Det är roligare att cacha när man har sällskap. Fråga om ni får följa med på någon powercaching dag.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Prutt-party

Igår var det PRUTT PARTY på Solbacken där min kära islandshästen Hrönn för närvarande bor. Det går ut på att alla hästar som går där samlas till en mindre hage. Där väntar vi ut till de börjar att skita, då springer ägaren fram och plockar upp ett par kulor och stoppar ner dem i en plastpåse. Sedan ska påsarna skickas iväg för ett täckprov för att kolla om hästen har mask eller inte.

Ett annat alternativ istället för att bara avmaska hästarna.

I allafall var jag där. Senare kom min mor, min syrra och hennes dotter tillsammans med karln. Jag tror det var 8 st hästar som bor där på Solbacken? Partyn började klockan 10.00 och avslutar när den sista häst skitit sitt.

Hrönn var snabb, hon bajsade efter runt 20 minuter tror jag. Sen bajsade nästa häst inte förrän ca 2 tim senare tror jag... Jag åkte hem innan nästa häst hade börjat att bajsa så jag vet inte när de gjorde det. :) Skönt att Hrönn gjorde det snabbt så man slapp stå utomhus och frysa. Visserligen frös jag inte men andra som var med mig frös så man tyckte synd om dem och körde hem för att bjuda på kaffe.

Alla bilder här nedan är tagna av mig, Ulrika.



Lena & Sota



Gunilla sitter och väntar på skiten.


På återseende!

Geocaching dag den 14 november

Vilken förnuftig person skulle bege sig ut mitt i stormen? När det regnade så förfärligt och vindarna piskade hårt? Vara ute ca 12 timmar och leta efter lådor? Vem skulle utsätta sina korthåriga hundar att darra av frosten och vara utomhus i flera timmar? Eh, jag kan svara. Hon heter Ulrika (pekar på mig själv).

Igår följde jag med karln till Trelleborg och lämnade av honom där. Sedan geocachade jag med mina tre hundar på olika platser som jag ska skriva och berätta lite här nedan. Jag tog med mig systemkamera men tyvärr höll den inte emot det dåliga väder och så det blev imma på linsen inut i kamerahuset. Idag ska jag titta närmare på kamerahuset. Det ösregnade och jag var dyblöt, mitt hår spretade utåt och jag såg helt och enkelt hemsk ut. Men det var värt det för jag loggade på 24 olika cacher.

Dagens nr 1: Raggartorget - Stadsparken i Trelleborg
Tidigt på morgonen hittade denna lätt, bland en massa påfåglar, kalkoner och änder.
År 1896 stod stadsparken färdig här.

Dagens nr 2: Farfar Egon´s skatt i Trelleborg
Här blåste det riktigt.
Foto: Ulrika

Dagens nr 3: Maglarps Nya Kyrka i Maglarp utanför Trelleborg
Den här kyrkan hade varit en mycket omtalad kyrka. Jag hade sett kyrkan innan den rev ner och det var en fin kyrka. Men tyvärr gjorde den salta luften att teglet vittrade och rasrisken ökade. Kyrkan byggdes första gången år 1907-1908 för att ersätta den gamla kyrka som stått sedan 1100-talet. Men sedan år 1976 hade man återgått tillbaka till den gamla kyrkan för att använda den igen, Gammal överlever bäst! Redan från 1980-talet hade man försökt att få tillstånd att riva ner kyrkan, jag tror det var i förra året man rev ner den.
Foto: Ulrika
Mer om Maglarps Nya kyrkan kan ni se här, samt se på bilderna hur den såg ut förut. Ett besök på sidan rekommenderas: http://sv.wikipedia.org/wiki/Maglarps_nya_kyrka


Från Maglarp Nya kyrka till nästa cache i Skegrie ca 2,5 km enligt GPS:en. Foto: Ulrika

Dagens nr 4: Skegrie Kyrka & Dös i Skegrie
Dösen är omkring 5000 år gammal och inför utbyggnaden av E6:an hittade man ett stort antal lämningar på det område i närheten. Skegrie Kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet.

Foto: Ulrika

Dagens nr 5: Per Albins lilla vid Kämpinge strandbad utanför Höllviken
Cachen på den här platsen är av storleken nano, väldigt litet. Jag hade tur som hittade den för jag fick problem med kompassen som snurrade runt på plats.
Här på platsen är Skånelinjen eller Per Albin-linjen som den också kallas efter vår dåvarande statsministern Per Albin Hansson. Linjen var en 500 km lång fortifikationslinje från Båstad i nordvästra Skåne till Vieryd i Blekinge. De skulle förhindra mindre båtar, sjåstridsvagnar och trupper att nå land under andra världskriget. För attskydda landet från en möjlig tysk invasion.

Dagens nr 6: Per Albins dolda vid Falsterbokanalen
Här vandrar man verkligen i det militära kulturlandskapet! Enligt en information är Falsterbokanalen ett av de bästa exemplen på den försvarsteknik och det militära tänkande som var aktuellt vid 2:a världskrigets utbrott.
Foto: Ulrika


Foto: Ulrika


Foto: Ulrika

Dagens nr 7: Beware of Frogs! i Skanör
Det ska finnas en ganska ovanlig vägskylt här. Men tydligen är skylten borttagen för tillfället.

Dagens nr 8: graveyard treasure i Falsterbo
En riktig vacker kyrka som står vid en strand. Kyrkogården var verkligen fin så det märks tydligt att det är människor som har gott om pengar ligger begravda här. Kyrkan var större än vad jag först trodde.

Foto: Ulrika

Dagens nr 9: Castle at the Sea i Falsterbo
Det ligger en gammal ruin av en gång som var ett slott här på stranden. Nära till en exklusiv bostadsområde med villor och bostadsrätter som är värda miljontals kronor. När jag skulle leta efter en parkeringsplats var gatorna som en labyrint. Det var svårt att hitta ut igen. Här hittade min hund, Pilar, cachen före mig :).

Dagens nr 10: Möllan i Skanör
Det är en drive-in cache. Här gällde det att inte ha någon höjdfobi för man fick klättra upp för att nå cachen. Det blåste så mycket så en god balans krävdes också. Dessutom var jag också ensam så om jag skulle trilla ner skulle det ha dröjt ett tag innan hjälp kommit fram.

Dagens nr 11: Olle T i Skanör
Här var det en cache som låg en väldig god promenadsavstånd. Jag parkerade bilen och förberedde hundarna för en lång promenad över ett naturreservtat som heter Flommen tror jag. Även här ligger en av Sveriges bästa fågellokaler. En fantastisk plats för att se både sol upp- och nedgång. Samt ligger Sveriges bästa badstränder med fin vit sand här. Fast idag var jag ensam på hela stranden med 3 frusna hundar. Vinden bet på mina kinder och imman från vattnet dansade. Trots det var jag väldig tagen av naturens skönhet. En lång promenad på en regning och stormig novemberdag var en riktig upplevelse. Jag rekommenderar det starkt om man är rätt klädd, ta med en termos kaffe och fika när ni kommit ut där.

Foto: Ulrika

Dagens nr 12: Vellingeblomman i Vellinge
Cachen var lätt att hitta. Jag suckade över min klädsel och hur jag såg ut så jag undvek att gå in i en fantastisk affär. Där hade jag varit många gånger förut men alltför länge sedan nu. Stället har funnits sedan 1991.

Dagens nr 13, 14, 15, 16 och 17 togs i Vellinge på följande cachenamn:
Vellinge Västers skola, Ängavägen, Vanningen 2, Gästiscachen och Vanningen.
Dessa cacher var lätta att hitta och jag tackade däruppe att det var en dålig väder dag så att det inte var för mycket folk ute.

Dagens nr 18: Duvslaget i Vellinge
Området var från början ett vanligt koloniområde som i efterhand började bli vanligt med brevduvor som härjade här. Fler och fler började att ha duvor. Idag är området avstyckad men när jag var där och letade efter cachen såg jag många döda duvor som hade fastnat i buskarna och inte kunnat flyga därifrån. Lite läskigt var det att vara här när det mörknade. Jag hittade cachen på ett fyndig gömställe. Jag tycker det är rolig när cacheägarna hade lagt ner tid på tänkande bakom hur man ska gömma cachen.

Dagens nr 19: Goth i Håslövs Kyrka
Jag har nu börjat att uppskatta kyrkobesök och här rekommenderar jag starkt för att ta en titt på kyrkan. Tyvärr tog jag ingen bild för min kamera var immig. Fantastisk byggnad och kyrkan kallades allmänt för Söderslätts katedral, den invigdes år 1880. Namnet Goth som cachen heter säger mycket hur kyrkan ser ut. Väldig spännande att gå in på området när det var mörkt ute...

Nu träffar jag karln och vi tar en omväg hem.

Dagens nr 20: Herremannvadet vid väg 101 söder om Skurup
Det var mörkt ute och nu får man börja använda en ficklampa som jag hade med mig. Karln parkerade bilen och hade helljus på som gav mig lite ljus. Här finns en runsten från 1000-talet.

Dagens nr 21: Skivarps mölla i Skivarp
Möllan är en holländsk mölla som blev den sista på Söderslätt med 3 par kvarnstenar, sikt och kross. Varje vinge hade 20 alnars vindfång vilket gör 28 meter mellan vingspetsarna. Cachen hittades snabbt och lätt när karln satt kvar i bilen.

Dagens nr 22: Rain Shelter i Skivarp
Cachen ligger gömd på en scoutgård. Skivarps scoutkår bildades 1951 och har hållit sig aktivt än fram till idag. Men scoutrörelsen kom till Sverige redan år 1908.

Dagens nr 23: C v L Junius 28, 1749 i Sjörup mellan Skivarp och YstadKyrkan är från år 1150 och är så underbart vacker. Jag och karln häpnade över kyrkan som stod på en kulle och lystes upp av orange lys. Här på kyrkan övernattade Carl von Linné år 1749 under sin Skåneresa. Pastor Jacob Brock skrev om besöket i dagboken: http://sv.wikisource.org/wiki/Carl_von_Linn%C3%A9s_resa_till_Sk%C3%A5ne_1749:_28_juni

Foto: Thomas
Synd bilden blev dålig men bättre än inget :).

Dagens nr 24 och sista: Vem? någonstans i Skogen
Jag vet inte var cachen ligger. Jag och karln följde bara GPS:en och vi kom ut i skogen mitt i mörkret. Skogsvägen var smal och vi såg en lite glänta som karln hade tänkt vända om bilen där. När helljuset gled över träden och träffade plötsligt på en staty som står mitt i skogen. Den dök så plötsligt upp att jag hotjade till. Vi stirrade på den och bilen stod halv på vägen och halv på gläntan. Sedan skulle karln backa upp bilen tillbaka till vägen... Det gick inte!!! Jag gick ut och såg att den ena framhjul stod mitt på en lergrop. Karln försökte att backa och jag knuffade på bilen. Men det gick inte.
"Fan" sa karln och som vi var bevakade dök en bil upp i skogen och frågade om vi behövde hjälp.
Efter en stunds försök bestämde vi för att be om hjälp, karln gick till dem som stod en bit från oss. De ringde till fler gubbar som efter några minuter dök upp. Några personer knuffade på bilen samtidigt som karln backade. Slutligen kom bilen äntligen upp.

Karln tittade mot GPS:en och såg att cachen låg cirka 50 meter in i skogen. Det var för mörkt tyckte han. Vi är ju redan här och jag är inte alls mörkrädd sa jag, men jag kände mig tryggare när jag tog med mig en hund och traskade in i skogen. Ensam och helt omsluten av mörkret och skog. Jag var glad att jag var döv så jag slapp höra olika ljud från nattens djur. Jag undvek att titta rakt fram mot träden och riktade ficklampan ner mot marken. Cachen låg gömd vid en riktig stor ek med den största omfång jag sett. Självklart undvek jag att titta upp för att se hur stort trädet egentligen var och jag undvek också att blicka omkring. Cachen hittade snabbt och jag loggade snabbt för att skynda mig tillbaka till bilen.


Tack för idag!

P.S jag var på 3 olika platser där jag inte hittade cachen. Alltså 24 st cacher av dagens 27 besök hittades.

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Dagens funna cacher

Idag cachade jag lite från bilen, med det menar jag att jag kör dit och hittar en cache som ligger gömd vid vägen. En trevlig kvällskörning tillsammans med någon från jobbet. Hon tyckte det var rolig att titta vad som finns inut lådorna.

Tullesboallén

Foto: Ulrika
Den här cachen finns nära vägen i Tullesboallén, en av Skånes vackraste väg. Vägen som går mellan Bjärsjölagård och Övedskloster, häromkring finns vackra byggnader. Cachen hittades snabbt och lätt.


Harlösa Station

Foto: Ulrika
En mycket liten cache låg gömd vid en gammal station i Harlösa som är idag biblioteket. Byggnaden är byggt i jugendstil och stod färdig 1906, det kostade 17 800 kr. Tåget gick mellan Dalby och Bjärsjölagård fram till år 1955 då gick det sista persontåg. Järnvägen finns inte kvar idag då de blev upprivna.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Öppet Hus i Skaneyland

Det hade varit en riktig intressant och lärorik dag idag på Skaneyland, Hrönns uppfödare. Jag och Lena var där och lyssnade på vad Niels och Sussie hade att berätta om. De delade så mycket av sig till oss åhörarna. Väldig god lunch och fika. Dagen avslutades med ett besök på Drakamöllan - numera ett av mina smultronställen i Skåne.

Jag blev kär i hingsten Aðmiráll från Skáneyland, han är så vacker. Niels visade 5 islandshästar i olika åldrar och pratade om olika gångarter hos islandshästen samt hur man skulle träna dem för att nå ett gott resultat. En av hästarna var Aðmiráll, som är Mettes (dottern)tävlingshäst. Bilderna härnedan visar Mette på Aðmiráll.



Foto Ulrika

Foto Ulrika

Foto Ulrika

Jag är fortfarande så tagen av dagens intryck som jag fick på Skaneyland tillsammans med Lena. Så jag är glad att jag följde med henne dit. Jag är också så glad att jag köpte en häst av Niels och Sussie.

På återseende!

Hrönn

Foto Ulrika

Hrönn har det bra tillsammans med Munni och det känns skönt. Det som gläder mig mycket är att hon står 15 minuters bilväg hemifrån. Så har jag god kontakt med Lena som kommer till Solbacken varje dag, hon passar på att kolla efter Hrönn när hon är där. Det känns bra också.

På återseende!