Vårt stall

Vårt stall är i stort renoveringsbehov och det ser jag mycket fram emot. Det kommer att bli spännande att göra till ett stall med egen stil och egen inredning.

Just nu ser stallet så här:



På återseende!

Lite annat

Naturligtvis har jag inte bara suttit och läst böcker. Jag börjar faktiskt få ont om tid att läsa böcker och det oroar mig lite. Sex böcker ligger och väntar på mig att jag ska läsa dem och så massor med tidningar. Samt börjar det bli ljusare ute och inte så längre så kallt så att jag blir mera ute och längre också.

Jag har planer att träna Ato seriöst, liksom börja komma i gång med Börje och rida in Hrönn. Samtidigt ska vi renovera stallet och även fixa ute här utanför så det blir trevligare och några höns kan börja flytta in.

Vi har beställt en ny digital kompaktkamera så det blir lättare att ta kort på gården och självklart många kort på vad vi gör, särskilt inne i stallet. När vi flyttade in såg stallet för jävligt ut och folk som hade sett röran hade undrat om vi var kloka nog. Nu när vi har slängt mycket skit och sopat upp golvet ser stallet faktiskt inte så dumt ut. Den ligger där och väntar på den första klick av betong som ska läggas ner.

Häromdagen besökte vi en fantastisk butik som ligger i Slogstorp, strax utanför Löberöd. Qvesarum ! Det kommer bli många besök och vi har redan skissat upp ett förslag hur vårt kommande stall ska se ut. Till en börja blir det förmodligen 2 boxar och 1 spilta med möjlighet till att sätta dit boxdörrar så det blir en tredje box. Denna tredje box kommer jag att använda vid behov som till exempel gäst häst på besök eller något. Jag vill ha gott om utrymme och även en hemtrevlig miljö som får mig att längta in till stallet varje dag.

Det blir ett spännande projekt!

Dagens ridtur som slutade blött

En härlig vårdag idag, solen sken och nästan all snö är bortsmält. Jag messade till Helena och frågade efter tips för att börja rida med en handhäst. Jag tänkte idag var det en väldig bra dag att börja komma igång med hästarna efter en lång vila och särskilt för Hrönns skull. Jag skulle skritta med Börje så kunde jag lika gärna ta med Hrönn, tänkte jag.

Det går mycket bättre än du tror. Det är krångligt när du hoppar upp för man har en tendens att sätta sej på repet men det fixar du. Tar 100 meter så fattar hon.

Så stod det i ett av Helenas SMS som jag fick idag. Jag sadlade Börje och pysslade om hästarna, allt kändes jätte bra. Jag hoppade upp på sadeln och inga krångligheter dök upp. Allt gick enkelt och lätt. Börje var snäll och stod stilla, liksom Hrönn stod som en ängel bredvid Börje. De första stegen gick helt överväntat, det var precis som hästarna gjort det tusen gånger tidigare.

De första stegen blev till tiotals meter och senare hundratals meter. Ingenting hände, mer än att jag fick släpa Hrönn mer och mer. Hon såg helt uttråkad ut och men inget annat hände och allt gick väldigt bra. Tills Hrönn fick nog...

Hon fick syn på en jätte vattenpöl som låg bredvid vägen, hon traskade ner i pölen. Helt plötsligt lade hon ner sig och började att rulla. Börje som tidigare hade varit skeptisk mot vatten stod kvar på vägen och jag drog upp Hrönn från vatten. Hrönn hade bestämt sig för att ligga kvar i vatten så hon rullade längre bort från vägen och repet slank ur mina händer. Börje gick ett par steg ner mot vatten och han gjorde det lätt för mig att sitta kvar på sadeln medan jag försökte att dra upp Hrönn. Till helt förgäves för Börje såg hur skönt Hrönn hade det. Till min stora förvåning böjde han sig framåt och var på väg att sätta ner sig på framknäna. Han hade aldrig gjort så tidigare...!!! Aldrig hade han velat gå frivilligt ner i vatten och ännu mindre att lägga ner...

Jag blev så häpen och min enda tanke var att han absolut inte fick lägga ner sig med westernsadeln. För när Börje lägger ner och rullar runt så har han benen rakt upp i luften. Sadeln skulle ta skada av det och bli förstörd. Snabbt hoppade jag ner innan Börje hann lägga ner och sade bestämt nej, ledde tillbaka upp till vägen.

När jag var upptagen med att att skälla ut Börje så passade Hrönn på att resa upp och försökte smyga iväg till djupare del. Gården framför fanns det en hund (tyvärr fastnade hunden inte med i bilden), i allafall stod hunden och tittade häpet på oss. Den hade tidigare skällt och försökt att jaga efter oss, men när vi passerat gården och när Hrönn lade ner sig stod hunden plötsligt stilla och tittade häpet. Jag var säker på att hunden gapade också...

Slutligen när jag skällt ut Börje och kunde ge hela min uppmärksamhet mot Hrönn, hon gick tillbaka upp till vägen när jag ropade nej åt henne.

Det som var pinsamt var att gården bakom mig red en kvinna på hennes häst på hennes paddock. Hon stod och tittade på dramat och undrade nog vad jag var för människa som inte hade kontroll över mina hästar... Jag önskar att jag hade mod nog att vända om mig och ropa till henne att det var första gången för Hrönn att gå som handhäst idag. Att hon har en egen vilja och att Börje är för kär i Hrönn att han ville göra precis allt som hon gjorde. För att imponera på henne.

Mina hästar är roliga, de är lika klumpiga som jag är och passar mig bra då de är inte lättskrämda av sig.

På återseende!

Inkommande fjäderfjän

Jag älskar ägg. Jag kokar ägg eller steker dem och äter dem till frukost eller till lunch på smörgåsar. Pannkakor och plättar är min absoluta favoritsrätt. Det är nästan ett måste med ägg till bakning. Det är grymt gott med rå ägg till Biff a la Rydberg. Ja, ägg används till mycket och har stort användsområde.

Därför vill jag ha höns och en tupp här hemma, så tror jag också de skulle vara ett trevligt tillskott för gården.

Igår kväll när jag satt i köket och drack kaffe och läste en bok flög en fasan upp. Den satt utanför köksfönster, därav dålig bild av mobilkamera i mörker.

På återseender!

Kvinnliga eller manliga hovslagare?

Idag kom en ny hovslagare för att verka mina hästar samt sätta på framskor på Börje. Annsofi kallar jag henne för.

När jag köpte Börje i maj 2009 tror jag det var. Han hade skor på alla 4 hovar, det märkliga var att han hade bakskor även på framhovarna. Dessutom såg skorna begagnade ut. Min goda väninna Helena följde med när vi tittade på Börje, hon är även en hovslagare. Jag har tur som har henne bland mina goda vänner. Det var även hon som tipsade mig om Börje. I allafall körde vi dit och tittade på Börje. Trots han hade gamla skor på sig och att de var skodd på slarvigt sätt hindrade inte mig att köpa honom.

Första skoning i min ägo var förmodligen även första gången här på svensk mark för Börje skedde hemma hos Helena. Börje var då ganska svår att lyfta upp benen och han tyckte det var jävligt jobbigt att stå på tre medan Helena jobbade med den fjärde hov. Han stegrade då och försökte att lägga ner också. Helena var duktig och tog god tid på sig. Det berodde också på att vi stod och pratade med varandra under tiden Börje fick vila lite.

Tyvärr bor Helena 30 mil från mig så det var att anlita en annan hovslagare när Helena inte var i närheten eller när vi inte var i närheten av henne. Anders, Camilla, Jenny, x (har glömt hans namn), Johan och Jessica var de som fick jobba med Börjes hovar. Kanske någon till som jag för närvarande har glömt. De alla använde olika metoder mot Börje. Anders såg bra ut och han brukade verka stallets hästar så jag anlitade honom på grund av det. Han har verkat/skott Börje de första månader när han kom till Skåne. På grund av olika orsaker valde jag att byta hovslagare och då fick Camilla, Jenny och X jobba med Börje. Max två gånger. Jag bytte direkt till en nästa hovslagare för jag ansåg att deras kemi inte fungerade med Börje som hade svårt för att vara tålig och stå snällt med tre ben. Han är också tung så han lägger gärna sin vikt neråt mot marken eller mot hovslagaren. Slutligen fick jag tipset av Helena som bor 30 mil härifrån att hon hade hört Jessica skulle vara bra och hade sin verksamhet närheten av Börjes stall. Nackdelen var att Jessica hade en egen smedja och man skulle då köra till henne när det var dags för skoning/verkning.

Jag tänkte jag skulle göra ett försök, dessutom var jag nyfiken på henne för hon gör en varmskoning tillsammans med Johan. De båda var lugna och tog hänsyn till Börjes svaga sida. Jag tyckte om dem och åkte alltid till deras smedja, trots de tog lite högre pris och att man skulle köra dit tyckte jag det var OK så länge Börje trivdes. Före jul meddelade Jessica att hon skulle flytta norrut och jag själv skulle flytta till en egen hästgård så fick jag leta efter en annan hovslagare. Jag hade nu två hästar och ingen BE behörighet så jag ville att hovslagaren skulle komma hem till mig.

Jag ringde många olika hovslagarna och pratade med dem, den siste på listan var trevlig och tyvärr tog han inte emot fler kunder men han rekommenderade Annsofi. En ny utbildad tjej som blivit färdig med yrket i augusti och letade kunder. Jag tänkte det skulle inte skada att prova att anlita henne.

Hon kom idag och det var 2,5 månader sedan Börje träffade en hovslagare sist. Han skulle bli svår att hantera och så brukade han vilja testa nya hovslagarna. Vilket som han gjorde idag, Börje tyckte det var jobbigt att lyfta frambenen och försökte att trampa ner på Annsofis fötter. Han försökte lägga ner. Han stegrade en gång. Han slog upp med hans framknän. Börje brukar inte bitas och han brukar inte sparkas. Börje är jätte snäll häst men när han tycker det är jobbigt brukar han försöka lägga ner. De tidigare hovslagarna hade skrikit åt Börje, slagit honom eller sagt till bestämt att det var inte OK han gjorde så. En annan hovslagare hade till och med gett lugnande medel till Börje. Men inte Annsofi. I ett tillfälle när Börje knuffade bort Annsofi ramlade hon bak och lade på ryggen. De tidigare hovslagarna hade svurit mot Börje och gett tillbaka på något sätt. Men inte Annsofi.

Hon gjorde något som jag aldrig sett tidigare.

Hon skrattade. Åt Börje.
Hon skrattade för varje "dumma" beteende Börje gjorde och klappade Börje.

Börje blev också förvånad. När han stegrade hade Annsofi snubblat bakåt och hon skrattade så Börje blev häpen att han stod snällt efter det. Faktiskt blev Börje lugnare och försökte behärska sig och var duktig mot slutet. Det var jag som svor mot Börje. Det var jag som sade till Börje när det var inte OK han gjorde si och så. Jag tyckte synd om Annsofi trots hon försvarade Börje och sade att hon var absolut inte rädd för Börje. Eftersom hon kunde se på honom att han tyckte det var jobbigt och var annars jätte snäll häst. Det var ju skönt för mig att höra. Jessica tyckte också om Börje. Jag tror det är viktigt för Börje att hovslagaren ska tycka om honom, de övriga hovslagarna tyckte inte om Börje och då var han mera jobbigare. Börje är en känslig häst...

Jag gillade Annsofi och bad henne komma tillbaka igen om 9 veckor. Kanske har jag hittat min hovslagare? Jag hoppas det...

Livet på Hjärås

Vad är värst? En hund som springer ut på egna upptäckarsutfärder eller en hund som rullar runt och njuter av att få vara på gödselhögen?

Jag frågade maken det och han svarade solklart en hund som rullar runt bland gödseln. Kruxet är att han nästan varje kväll gnäller över att någon hund stinker hästskit.

Vito, min käraste och gamle hund, blev så lycklig när han såg vi har en gödselhög här hemma. Hans eget smultronställe. Hans ställe. När jag hyrde boxar och de tillfällen Vito fick följa med sprang han direkt ut till gödselhögen och badade där. Så blev de tillfällen han fick följa med ännu mer sällan. Nu har han det väldigt bra som bor ute på landet och får bada hur mycket han vill på gödselhögen. Gräva tunnlar. Rulla runt. Glida omkring.

Faktiskt så blev Vito väldig salig av lycka när han såg jag slängde gödseln första gången.

Ja så är det nu när man bor ute på landet...