Härligt vårväder

Men däremot var Lucky nyduschad så självklart ville han smutsa ner sig igen...

Lucky

En skenande rockard

För ungefär 2 veckor sedan skenade Lucky iväg med vagnen bakom sig, utan någon förare alls. Jag och Thomas stod i paddocken och spände fast vagnen på Lucky. Han stod snällt och fint. Sedan när jag skulle ta ett steg framåt började Lucky att stegra, han bockade och slog benen bakåt och studsade upp och ner i paddocken. Jag höll om repet och försökte få stopp på honom men han var för stark för mig. Repet brände på mina händer genom handskar så han galopperade bort, ut från paddocken rakt mot ett åker. Jag sprang efter honom och såg hur han kom upp på en bilväg med vagnen som hoppade upp och ner men stabilt höll sig kvar på marken bakom honom. Jag såg hur Lucky försvann med vagnen bortom vägen och jag var helt chanslös att springa efter.

Thomas dök upp bredvid mig med bilen och jag kastade in mig i bilen så vi körde efter hästen. Vi såg inte till Lucky och vi kom fram till en vägkorsning, en bonde kom till oss och vi frågade om han hade sett en häst med vagn. Han skrattade och pekade, han hade tagit till vänster. Vi körde snabbt och då dök Lucky framför oss, travande med vagnen och han var helt svettig. Panikslagna ögon och det rök från hans mule. En bil kom mötande och bromsade för att låta Lucky trava förbi bilen. Återigen kom vi till en vägkorsning, Lucky valde att ta till vänster och vi hamnade på en mindre traktorväg. Jag vevade ner fönster och pratade med Lucky, vi såg att han lyssnade på oss för han saktade ner lite och spetsade med öronen mot oss. Men han var fortfarande för rädd för att stanna.

"Jag har sett i en film hur vi kan få stopp på en skenande häst!" sade Thomas. Han växlade ner och väntade på ett tillfälle som en gård som dök upp framför oss. Thomas tog en kraftig gir till höger om Lucky för att snabbt köra om och vara framför Lucky istället för bakom. Thomas saktade ner och Lucky sprang ut mot åkern istället. Jag steg ur bilen och gick efter, Lucky blev för trött och han stannade till slut.

Det kunde ha hänt en allvarlig olycka...

Hästdag

På förmiddagen var jag hos Lucky. Jag tog ett lättare ridpass idag med bara skritt gångart. Han lyssnar bra på halt och bra på tömmarna. Men idag kastade han ganska mycket upp med hans huvud och han var även ganska pigg. Vi får jobba mer på vårt samspel...

På eftermiddagen åkte jag ut till Solbacken för att träffa min kära och lugna Hrönn. Hon är så snäll och mycket go häst. Jag tror nog att hon kommer att bli en riktig trygg häst med att göra. Om hon ligger på marken när jag kommer så reser hon inte upp sig när jag ska hälsa på henne. Jag kan ligga bredvid henne och gosa. Hon bryr inte sig om skällande hundar och tar allting så coolt. Hrönn är så olik Lucky!

Pilar hängde med till Solbacken idag, jag lät henne ha ett täcke på sig för jag måste tänka på att hon är inte ung längre. Hon börjar få stela leder... Som vanligt bryr Pilar inte sig om hästar.




På återseende!

Lucky igen

Usch, vad jag skriver mycket om Lucky den sista tiden... Han har varit hemma 1 vecka nu och är en häst med personlighet tycker jag. Jag tror nog jag kan lära honom att apportera eller bära saker, för det är vad han gör. När han får chansen att sno en ryktborste eller ett rep så släpper han inte den. För några dagar sedan kom en vän och provred Lucky då passade jag på att fotografera. Det är ju svårt att fotografera mig själv när jag rider.





Visst är Lucky en fin häst? Tänk att han reds in för 1 månad sedan.

Han är duktig och vill göra det man ber honom om. Idag tömkörde jag Lucky och då använde jag en bröstsele på honom. Bröstselen tänkte jag att han ska ha på sig när vi kör rockard, i allafall på början. Sedan när jag fått i ordning på travselen tror jag att vi kanske går över till travselen... Vi får se vad han tycker om. Jag hoppas att jag får hjälp på måndag så vi kan köra Lucky en runda. Jag vill helst någon ska vara med första gången vi spänner fast rockarden avsäkerhetskull.

Imorgon ska vi ut och rida, på dagsljus och försöka ta en längre ridtur om Lucky orkar. Då följer jag Helenas råd... :)

På återseende!

En ridtur ute

Igår kväll tog jag en ridtur. Jag börjar tydligen bli gammal på grund av följande saker:

När jag skulle krafsa hovarna och kom till bakhovarna lyfte Lucky upp hans bakben och sparkade det bakåt. Jag tycker inte om när han gör sånt för jag är medveten om att det kan göra in i så helsike ont om han skulle sparka på mig. Jag försökte igen och han gjorde samma sak igen. Det var inte första gången, tydligen har en sorts rädsla smugit fram så att jag inte vågar att försöka en tredje gång. Jag valde att hoppa över att krafsa på bakhovarna... Ett riktigt kasst beslut!

Nästa grej var att när jag skulle sätta upp mig på sadeln. Jag kunde inte komma upp så jag fick använda en pall. Förr i tiden kunde jag utan problem att bara studsa upp på hästens rygg. Jag hade ju hand om en riktig stor och maffig nordsvensk, som var på hela 170 cm hög. En annan häst som jag också red var också 170 cm hög... Lucky, 10 cm kortare och jag kom inte ens upp själv utan hjälp... Vad pinsamt!

Den tredje punkt att jag börjar bli gammal är när jag var ute och red. Lucky var väldig pigg efter ha stått inne hela dag på grund av vädret. Det regnade utomhus och det var riktigt mörkt och inga belysningar fanns till hands. Jag tänkte att det skulle vara nyttig för Lucky att våga gå ut oavsett om det var ljust eller mörkt. Vattenpölar överallt, lerig och regnet piskade på våra ansikten. Plötsligt av någon anledning rusade Lucky framåt. Han kan inte galoppera riktigt än så travade han och det gjorde han riktigt fort! Jag studsade upp och ner, jag hängde inte med hans snabba rörelser så att jag tappade balansen och gled nästan ur sadeln. Min första tanke var att jag var för gammal för sånt här...

På återseende!