Mina senaste cachar.

Jippie, nu har jag över 700 funna cacher på min meritlista .

Här nedan visar jag några bilder från senaste cachar. Så...
Varning för spolierbilderna!!!

Cachens namn: MB#169 Railroad bridge


Jag kom från ett fel håll, men så fanns det ändå en gång där underbron. Cachen ligger gömd på andra sidan om bron. Träplankorna var ruttna och jag var ensam när jag cachadeså jag gick försiktigt över. Träplankorna knarrade och sjönk ner under vattenytan. Men så hittade jag cachen och loggade den.

Cachens namn: Adventstid i Bovallstrand


En rolig bild tycker jag. Jag håller om pennan och har blå regnjackan på mig. De övriga två är mugglare som följde med mig på en geocachingrunda i Hunnebostrand.

Cachens namn: Sveatorget


Jag träffade på en annan cachare som heter Kolare, som även äger denna cache som jag hittade på Sveatorget i Dalarna. Kolare hade till och med varit med på ett TV program - Draknäset.

Ja, jag cachar ibland och har lite mindre än 300 kvar till 1000 funna cacher.
Geocaching är en rolig fritidsaktivitet. Man får se mycket och uppleva mycket...

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

117 i Halmstad

När jag var i Halmstad och geocachade tillsammans med OlofL och Azoo-Lina den 30 december, kom vi till en cache som heter 117. Högtrafikerad och nära till ett köpcenter där det pågick mellandagarsrea för fullt. OlofL filmade mig när jag klättrade upp för att hämta cachen... :) Mitt i rusningstrafik körde cacheägaren förbi och tutade, han kände igen OlofL och Azoo-Lina så han ringde upp dem. Otroligt att av alla människor i Halmstad dök han upp!



Undrar vad alla dessa människor som körde under tänkte när de såg mig däruppe? De undrade nog vad i helsike en 30 åring höll på med... :)

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

#500

Dagarna före nyårskiftet var jag lite nerstämd, jag funderade hur fasen jag skulle passera 500 found cacher. Ett löfte som jag hade gett ett halvår tidigare. Jag hade cirka 36 cacher kvar att hitta om jag skulle nå 500-strecket.

Två dagar före nyårsafton frågade OlofL mig om jag var desperat. Ja det var jag!
"Ska vi ta en tur till Halmstad?" frågade han.
Eftersom jag var så desperat kastade jag om mina planer för nästa dag och hängde med OlofL och Azoo-Lina till Halmstad. En riktig trevlig cachingdag tyckte jag! Paret tog det i allafall lugnt medan jag var rätt desperat och rusade fram till cacharna och hittade många före de hade ens börjat att leta. Jag var till och med desperat nog att vilja klättra upp på en mast, 42 meter upp. Det var väldigt kallt ute, jag hade glömt mina varma handskar hemma och ändå var jag villig att sätta mitt liv på den där cache som ligger gömd 42 meter upp. Det var tur att OlofL och Azoo-Lina var med som kunde stoppa mig, de tyckte väl jag var inte klok och tänkte inte förnuft. Som de sade att de ville inte riskera att jag skulle bli stel däruppe och trilla bakåt när de var med...



Yes, jag hittade min 500:ende cache i Halmstad!
! OlofL passerade 1300 founds. GRATTIS till oss båda :)

År 2009 ska jag nå #1000 ;)!

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching
geocaching

DAGENS CACHE!

Här kan ni läsa i loggen som jag skrev idag på geocaching.com.

S 8.8km from your home coordinates
Sweden Monday, December 29, 2008
Ulrika & jycken found SK08#04 (Traditional Cache)

Fy 17 vad knepigt det var att komma till cachen med bil. Jag hamnade på en traktorväg och ju längre in i skogen jag körde blev vägen smalare och nerfallda träd låg överallt. Till slut blev det stopp framför mig och jag fick lämna kvar bilen mitt i skogen. Jag tyckte inte riktigt om det av rädsla om några jägarna skulle dyka upp och ringa efter en bil som skulle bärga bort bilen... Sagt och gjort var jag ju redan i skogen så jag tog ut mina hundar och vi sprang de sista hundra metrar till cachen, som för övrigt hittades snabbt. Tack för den!
På vägen tillbaka sprang jag med hundarna, plötsligt kände jag inte igen mig... Som tur hade jag GPS och jag kollade i den efter tidigare spår från bilen till cachen (JAG REKOMMENDERAR STARKT ATT VI FRÅN OCH MED SKA ALLTID KNAPPA IN WAYPOINT FRÅN BILEN) och såg att jag hade sprungit bort från bilen och var totalt vilse. Men så vilse var jag inte riktigt för jag hade som tur en gps med mig. Så det var bara att springa en omväg tillbaka till bilen... Jag var så svettig när jag kom fram till bilen på grund av rädsla om någon skulle hittat den stående ensam mitt i skogen. Då kom nästa problem... Jag jag fick försöka vända om bilen och jag var rädd att vi skulle fastna där i stigen bland omkullna träden. Slutligen efter många rattande fick jag äntligen bilen vänd tillbaka mot utgången....
Ja, alla cacher här på Snogeholm hade gett mig problem... Jag hade mött ett vildsvin, gått långa promenader med besvärliga hundar som sprungit bort och kom tillbaka efter en lång stund... Och nu idag... Ja dessa cacher här i Snogeholm .. :) Den dag jag rensat hela området ska jag FIRA!! :) Tack för dagens äventyr!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Igår...

Vi cachade igår, i Staffanstorp och Lomma samt tog vi ett par st i Lund på vägen hem.

När vi var i Staffanstorp träffade vi på ett annat geocacher-par med deras hund, The Gimli Team. Faktiskt innan vi förstod att de också var geocachare stod jag och Thomas och diskuterade hur vi skulle lämna tillbaka lådan i sitt gömställe när paret med en stor hund stod och stirrade på oss. Sekunderna senare såg jag deras GPS som de höll om. Kvinnan steg fram och frågade: "Är det du som är Ulrika & jycken (som är mitt namn när jag loggar)?"

Javisst! Det händer inte så ofta att vi stötter på andra geocachare samtidigt på en samma plats. Men det händer ibland, då är det kul att få ansikten på dem när man sett deras namn på loggarna därute och här inne på geocaching.com.

Jag och Thomas var flitig att cacha igår. Vi körde och plockade till oss flertal cacher. Några av dem fick vi hoppa över för vi hittade inte dem. När vi kom till Alnarp så ville Thomas prombt köra rakt in i parken för att komma så nära som möjligt. Jag var rädd om någon skulle upptäcka oss, en blå volvo som utmärker sig som körde omkring på en park!!!

När vi var i Lomma bröt Thomas mot flera trafikslagar såsom köra på en stig inne vid en ankdamm, körde mot rött, körde på en avstängd väg och när vi var på väg från Lomma körde en polisbil förbi oss. Bilen blinkade med blåa ljus och bakom oss gjorde polisbilen en kraftig U-sväng för att vara bakom oss. Den blinkade och jag och Thomas blev rädda, vi tog snabbt på oss bilbälten och Thomas bromsade för att stanna för polisbilen. Plötsligt stängde den av sina blåa ljus och gjorde en U-sväng igen och körde bort. Vi blev rädda om vi skulle få böter... Jag hade läst om andra geocacharna bland annat var det någon som hade fått parkeringsböter för han hade parkerat olagligt när han sprang och letade efter en sketen låda. Så där hade vi tur!!!

På kvällen när vi var i Lund och kunde äntligen logga en cacher som heter U have 2B2 - Ideon. För att ta den här måste man ha ett stege med sig, vilket som vi hade släpat med oss hela dagen. Dock stötte vi på problem vid en annan cache som krävdes en massa kraft av oss och rätt kläder så vi kommer tillbaka till Lund för att plocka till den. Då ska jag berätta vad för problem och verktyg som hade behövt till denna cache.

På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Caching här omkring

Det här inlägget tillägnar jag Anna för dessa cacher fanns i närheten av hennes hem.

Den 27 december sade Thomas att vi kunde köra och hälsa på familjen i Oderup. Men tyvärr arbetade kvinnan och mannen var sjuk, så vi valde att cacha närheten av dem istället och ägnade våra tankar åt dem.

Dagens första låg i Bjärsjölagård. Det fanns en cache där tidigare som idag är ersatt med en annan cache som heter Old open mine. Thomas hade min gamla Garmin 60CS och jag lovade att inte använda min nya utan gick omkring med hundarna. Vito släpptes lös och han blev så överlycklig att få rusa av sig, han gjorde mig nervös genom att klättra uppför bergväggarna och de var så branta att jag var rädd att han skulle få för sig att hoppa ner eller trilla bakåt. Som tur gjorde han det inte. Vattnet i en damm som låg bredvid en sjö hade frusit till is och Vito sprang på isen för att jaga löven eller försökte han dra upp pinnar som låg fastfrusna. Jag var rädd att isen skulle spricka och han drunka ner.



Till slut frågade jag Thomas hur det gick för han hade tagit god tid på sig. Han hittade inte den. Jag satte på min kära moderna GPS:en och kollade på cachebeskrivning, ah där stod det:
Cache is on the far side of the water filled mine opening, in an inner corner of the rock wall.

Så vi började att kravla längst bergväggarna och det var väldigt halt och lerig. Det slutade med att jag hittade den och jag hade blivit så smutsig.

Nästa cache heter Ruin my day! och den ligger på en välbekant plats för Anna tror jag. Om du(Anna) läser denna rad och ser på bilden, kan du räkna ut var den ligger?


Ett gammalt kyrkoruin, kyrkan byggdes upp slutet på 1100-talet eller början på 1200-talet. Det var rusligt att bersöka platsen som hade gravar kvar från mitten på 1600-talet tror jag, så var det väldigt dimmig ute också.

Dagens mest spännande plats att besöka var på den här cachen som heter Bombsäker ruin som också ligger närheten. Det var ett häftigt ställe som jag rekommenderar starkt att ni ska besöka där. Jag grämde över att jag inte hade min systemkamera med mig för den här var en sådan plats som man skulle ägna timmar åt bara fotografering. Dessutom när det var dimma som det var idag...

Huset hade byggts om till ett bombsäkert hus. Denna märkliga ruin byggdes av en eremit för mer än 40 år sedan, han var väldigt orolig för krig så han ville ha en bunker att skydda sig själv och för "pågarna" (=soldaterna). All hans pensionspengar gick åt att köpa murbruk och skrot. Han murade in allt han fick tag på och under tiden bodde han i ett stall och livnärde sig på det billigaste han kunde få tag på som till exempel hundmat. Han blev dålig av många år med hundmat och bunkerbyggnaden att han togs in på ett ålderdomshem och dog en kort tid senare. Bunkern hann inte bli färdigställd och under årens lopp har man försökt att riva byggnaden utan framgång.


Foto: Thomas Granström med digitala kamera.

En annan geocachare hade varit där tidigare och tagit många fina bilder, som ni kan se på den här sida.

Vår bil, volvon, är en mycket bra geocachingbil. Med den kan vi ta oss överallt utan att oroa oss för en massa repor eller bucklor som kan dyka upp. ;)

Foto: Thomas Granström


På återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Malmö-caching

Den 26 december när Thomas satt och fikade med en vän var jag ute i kylan och mörkret på jakt efter de cacher som låg lite utspridda söder om Malmö mot hamnen. Trots kylan var det ändå rolig att cacha, det var skönt att vara ensam ute på trafiken så man kunde köra "olagligt" för att komma så nära som möjligt. Jag körde på cykelbanor, grässlättar och även på privata vägar.

Totalt hann jag med 15 st cacher varav jag missade ett par st innan Thomas fikade klart. Cacher i Malmö är oftast av nano eller mikro storlekar, de kan ligga gömda på knepiga platser som krävs mer tid på sig att söka igenom området.
Den här cachen är av nano storlek och jag hittade den i Sibbarp i Malmö. Tyvärr kunde jag inte öppna locken så jag loggade inte på papperremsan som finns inut burken.

Ikväll ringde Greenjuice till mig och sade att den är borta?!. Jag får återvända till platsen nästa gång jag är i Malmö och kolla om den är verkligen borta? För jag var den sista person enligt Geocaching.com som var där.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Geocaching i Eslöv

Jag kommer inte att passera 500-strecket till nyår. Jag har nu hittat totalt 466 st cacher och det är en bit kvar till 500. Jag hade tänkt åka ut till Skrylle idag för att cacha men jag kände att jag ville vara hemma och ta det lugnt, vilket som jag ångrar idag... Snacka om desperation som jag känner av...

De här sista dagarna hade jag cachat på olika platser.

-- SPOILER -- VARNING -- SPOILER VARNING !!!

Den 25 december cachade jag lite i Eslöv med samband av att vi besökte min svärmor som befann sig där då. Jag hann med att hitta 16 st cacher i mörkret och vi fick skynda oss hem för vi hade inte hundarna med oss.

Några av dessa var roliga att ta. Här nedan kommer jag med en stor avslöjning så läs inte mer om ni vill inte veta!

Kasta inte sten är en mikrocache som ligger inne i en märklig byggnad. Det finns lägenheter och förskola där inne och väggarna bestod av glas. Jag och Thomas hade varit där för 1 år sedan tror jag, vi hade letat efter en låda och då hade vi inte så mycket erfarenheter av geocaching så vi förstod inte hur den kunde ligga gömd. Barnen sprang och lekte omkring. Så vi avbröt.
Det var sent på kvällen, 1 år senare, återvände vi. Vi hade tur för när vi kom fram till portdörren var den låst. Självklart! Det var ju natt!

Vi var på väg att gå tillbaka till bilen när ett par dök upp från ingenstans, de skulle gå in i byggnaden och vi slank in innan dörren stängde om dem. De frågade inte vad vi skulle göra. Vi var finklädda så kanske därför tänkte de inte mer på det?
Nu hade vi hela byggnad för oss själva, det kändes lite skrämmande att smyga omkring när vi visste att många människor låg och sov bakom alla dessa stängda dörrar. Vi tittade upp och ner. Vi fick nästan nackspärr när vi gick omkring och stirrade på bland rören som hängde ovanpå oss och till slut fick Thomas syn på den! Högt upp låg den gömd och vi fick fundera ut ett sätt hur vi skulle få tag på den. Så jag sprang ut för att leta efter ett verktyg...

Jag visar dessa mycket avslöjande bilder för mina vänner som inte geocachar :).






Ärligt talat när jag fick syn på hur burken såg ut, så tänkte jag på vår vän Johan. ;)

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching'

Bästa julklapp

Bild är lånad!

Min bästa julklapp var en ny handhållen GPS som jag fick av min karl, nämligen en Garmin Colorado 300. Min gamla är av modellen Garmin 60CS, jag hade klagat att jag ville ha en ny som var snabbare och hade större minneskapacitet. Min 60CS hade varit mig väldig trogen så länge och den är väl runt 4-5 år gammal nu. När jag fick Colorado i min hand så kändes det som min gamla tillhörde stenåldern medan den här tillhörde den moderna tiden. Allting var nytt och spännande.

Min första lärdom av denna gps:en var att hur jag skulle överföra all waypoints från mitt kära programmet GSAK (som jag fick av Greenjuice när jag fyllde 30 år). Det gick inte på vanliga sättet, jag blev så frusterande att jag skrev om det i geocachingsforum att jag inte kunde få alla waypoints in till den nya gps:en. Några svarade, bland annat av dem var det OlofF som svarade. Strategin att få överföra waypoints till Coloradon var helt annorlunda än vad man brukade göra till 60CS. När jag förstått med överförningarna åkte vi ut för att geocacha.

Jag lade märke till många saker som skiljde den mycket från min gamla GPS:en. Det gick snabbare att söka statelliteter, mottagningen var bättre, jag kunde ha större kartor, jag kunde ha fler waypoints och så fick jag all beskrivningar med i GPS:en. Jag behövde inte papper och penna till hands för att göra de anteckningar om jag behövde göra det. Det gick också snabbare att zooma in och ut på kartorna med den nya GPS:en. Det var roligare att cacha med den nya GPS:en.

Innan hade jag varit lite skeptisk mot ratten på gps:en men nu inser jag fördelarna med ratten. Jag kan ha handskar på mig när jag väljer menyn, jag kan lätt knappa in koordinationerna med ratten utan att behöva trycka på någon knapp som jag fick göra med min gamla GPS:en. Men det tråkiga är att jag kan inte ändra på koordinationerna på de waypoints som jag överförde från Geocaching.com. Utan det fick jag göra genom att skapa en ny waypoint och då kan det ta lite tid.

Det är också roligare att använda all funktionerna som Colorado kan erbjuda, som till exempel koppla den till Geocaching.com och då skapas det automatisk en lista över de cacher som jag hittat. Liksom får man text filer.

Jag är så nöjd med den och tycker det är roligare att cacha...

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Spejaren i Norrköping

I många år har den suttit här för att hålla ett vakande öga på omgivningen och många som passerar förbi har ingen aning om dess existens. Den sitter så öppet men ändå så undanskymd.

Nu kan ni passa på att lära känna den lite bättre, men här gäller det att smyga!Loggas med fördel under dygnets mörkare timmar.

Jag och arbetskollegan var i stan i Norrköping och njöt av våra lediga stunder innan vi skulle börja jobba på kvällen. Men jag tror nog att hon tyckte att jag var inte klok. Plötsligt stannade jag därnedan på gatan och det var mitt på dagen, det kryllade med shopp-sugna människor och dessutom mitt på ljusa dagen.

Här ska en cache finnas utbrast jag. Hon himlade med ögonen.. Tror jag.. Eller så tänkte hon kanske Å nej nu ska hon börja igen. För jag började att titta omkring efter någon som skulle kunna stå och undra vad jag gjorde. Jag tittade inne genom de stora fönstren och kollade om det var någon eller några som satt där och hade full syn på mig. När jag tyckte att ingen tittade på mig började jag att smyga omkring som en katt. Jag strök längst husväggen och kände på väggarna efter små hål. Jag rotade bland de hörnen och satt på knäna för att kika så nära som möjligt efter de möjliga gömställen. Jag brydde inte mig om människorna som passerade mig. Antingen trodde de att jag letade efter något som jag tappat eller att jag var en aning inbillesjuk person?

Mitt beteende var smittande, plötsligt hängde arbetskollegan med och började att titta uppåt. Vi snurrade och irrade omkring på gatan en stund. Men vi hittade inte den cachen utan vi såg en vacker katt som hade sett vad vi gjorde. Kanske skrattade den åt oss och tyckte vi var inte kloka?

Dagen efter när vi återvände till stan och passerade på denna gata igen. Arbetskollegan var kanske nervös för mitt beteende började att förändras ju närmare platsen vi kom. Jag började att tappa koncentration på vad hon sade och jag lyssnade inte alls på våra samtal. När katten dök upp igen tittade jag upp mot den. Jag vet att cachen finns där med katten. Sade jag högt till arbetskollegan. Men det var på en lördag, varenda person var ute och handlade. Jag funderade hur jag skulle göra. Men då gjorde arbetskollegan något ofattbar men till min stora glädje. Vi går till katten! sa hon. Ok, vi var ändå inte från Norrköping och det är ju känt att turister är dumma.

Äntligen blev cachen loggad! :)
P.S Jag tror nog många såg oss men ändå tror jag vi såg mer ut som turister än som geocacharna.

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Norrköping

Ibland tycker jag det är jobbigt att göra arbetsresor, det kan vara rätt påfrestande i mitt jobb att åka iväg. För då innebär det att under mina lediga stunder kan det vara svårt att vara ledig på riktigt, det beror på vart vi åker till. Så är det ju tråkigt att vara hemifrån ibland och sakna efter djuren och man vill göra massor därhemma. Men tack vare geocaching tycker jag det är okej att åka på arbets- eller tjänsteresor, för då kan man passa på att cacha på sina lediga stunder. Naturligtvis beror det på var vi åker till. I torsdags reste vi till Norrköping.

Det blev långa promenader och 7 cacher hann jag med att logga. Två multi fick jag skippa för de tog för lång tid, multicache betyder att man får några-steg destinationer och väl på plats får man leta efter olika ledtrådar till nästa steg. Norrköping är precis som Lund, många mystery cacher mitt i stan. Mysteryn betyder att gömman finns inte där på koordinationen som anges på www.geocaching.com utan att man får klura ut var gömman finns genom att lösa olika uppgifter eller gåtor. Uha de är riktiga tankenötar... Jag tänker skriva lite här om 4 olika mysterycacher i Norrköping som jag hittade.

Jen's scoutcache
Jag skrev om den här häromdagen innan jag åkte till Norrköping. Så här stod det på sidan:
CcCuSsUuUuUcOu. UsTu UtCu SuOt CuUtUuUu OuSuOtCu. UuCtStUtCuCu SoToOoOoTsCu UoUtOuUuSs OuUuCtOsSoTs SsUuUu CsCoUc OuStOtCuSsCuTs, ScTtCu UsUtCu ScUcUoUoOu SoToToCuUsUcUoSsUuTsCuUoSs.

CuTsUuTuUoUcOo OoTsSc UuUuTs SsCuCtSc SsOoOoToSo ToUcUo OcOsTo CuTsUsSsCuCc UoToUuXTsOu CuUt UoTsUsTuUuUcCcUoToCo OuUoSsUsTsOo CuTsUuTuUoUcOo OtStUuToUcUuUuTuTcOu SsCoCoToUo SsOoOoToSo OoTsScToUcUuUuTsCuUu OcOsTo CuTsUsSsCuCc SsUuUuOtToUcUuOoTsSc OtSu TuUs CuSsUuUuUcOc UoTsUuSsUoUcUsCuToToSo SsCcUcCoUsCuToUo UoTsUs.

Ett chiffer. Gåtan var lätt att lösa. Det var bara att googla och besöka olika scout hemsidor och hitta det chiffer som stämde bra med det här språket. Koordinationen till cachen fick jag utifrån texten.

Inte ett ljud
Nästa mysterycache skulle man få en koordination genom bilden som såg ut så här:

Jag förstod ganska snabbt vad bilden skulle visa men det tog tid för mig att klura hur jag skulle få fram bilden. Sydman (en annan geocachare) hjälpte mig att ge en vägledning av hur man skulle lösa denna bildgåtan. Tack Sydman! :)

Shhhhhhh
Ah, den här cachen ville jag absolut ta.
Som det verkar så är Norrköpings Stadsbibliotek det första biblioteket i landet som har böcker om geocaching. Cachen är utlagd i samarbete med bibliotekets personal för att fira detta.
Det lät så trevligt och som sagt ville jag absolut hitta denna cache som med stor sannolik låg inne i biblioteket. Jag hade kollat på deras hemsida och sett det skulle finnas 2 böcker om geocaching. När jag och min arbetskollegan var ute i stan och promenerade så dök biblioteket plötsligt upp, jag sa till henne att vi kunde gå och ta en titt där. Hon tyckte nog det var lite märkligt att jag ville besöka ett biblioteket, hon skulle nog ha tyckt det var mindre märkligt om jag sagt att vi kunde besöka ett museum? I allafall gick vi dit och jag bleb så snopen när det stod en skylt på dörrarna "Kl. 08.00 - 13.00 stängt för utbildning". Jaha då var det bara att gå och hitta en fikaplats och återvända hit igen när det var dags. Arbetskollegan gick sin egen väg efter fikan men jag skulle absolut till biblioteket. Det var häftigt att gå och leta upp efter bokhyllan där böckerna skulle finnas. Jag fick se över mina axlarna flera gånger när jag rotade på hyllan - där fanns burken!

Fina böcker, kanske ska man köpa dem och låta dem stoltsera på bland mina böcker?

Den fjärde mysterycache i Norrköping var en cache som jag var nära att vara den första hittare för lite mer än 1 år sedan. Då jobbade jag ofta närheten av Norrköping men tyvärr hade jag irrat omkring på platsen - som ni kan gissa vad för plats när jag skriver att cachen heter Jurtyrkogården. Tyvärr hittade jag inte den då. Bildgåtan var inte så svårt att lösa ;) Så här såg bilden ut:

Koordinationen finns där. I allafall blev jag så frusterande när jag inte hittade den i fredags. På en plats som jag absolut ville logga. På kvällen efter några mailkontakt som bekräftade att jag letat på rätt plats men ändå på nåt sätt hade jag missat den. Dagen efter bad jag en arbetskollega att följa med, hon kunde använda hennes ögon som mina hade missat. Jag kanske hade tagit för mycket givet nu när jag blivit en mer erfarne geocachare. Ibland kan man bli blind till slut, vilket som mina farhågor besannades när hon hittade den före mig. Men jag blev så glad att jag äntligen kunde logga den. Som arbetskollegan gav en fråga till mig, om jag inte var alltför desperat när det gällde geocaching? Ehh... :)
Ibland kan cacher vara så små. :)

Jag vet inte hur långt jag promenerade i fredags? Kanske gick jag i 4 timmar och flera kilometrar. Det kändes på mina ben dagen efter.

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Mysteries runt om Norrköping

Imorgon åker jag till Norrköping, jag kommer att få en del dödstimmar på fredag och lördag. Då hade jag tänkt cacha inne i staden. Men det är så frusterande när det finns så många mysterier i Norrköping. Olika gåtor som man ska lösa först innan man får fram koordinationer. Vissa av dem är så... eller så har är min fantasi/kreativ helt ur funktion just nu?

Någon därute som vill hjälpa mig att lösa mysteries i Norrköping kan väl höra av er till mig snarast! :=)

Dock har jag löst en mystery som heter Jen's scoutcache. Så här såg mysteryn ut:

CcCuSsUuUuUcOu. UsTu UtCu SuOt CuUtUuUu OuSuOtCu. UuCtStUtCuCu SoToOoOoTsCu UoUtOuUuSs OuUuCtOsSoTs SsUuUu CsCoUc OuStOtCuSsCuTs, ScTtCu UsUtCu ScUcUoUoOu SoToToCuUsUcUoSsUuTsCuUoSs.

CuTsUuTuUoUcOo OoTsSc UuUuTs SsCuCtSc SsOoOoToSo ToUcUo OcOsTo CuTsUsSsCuCc UoToUuXTsOu CuUt UoTsUsTuUuUcCcUoToCo OuUoSsUsTsOo CuTsUuTuUoUcOo OtStUuToUcUuUuTuTcOu SsCoCoToUo SsOoOoToSo OoTsScToUcUuUuTsCuUu OcOsTo CuTsUsSsCuCc SsUuUuOtToUcUuOoTsSc OtSu TuUs CuSsUuUuUcOc UoTsUuSsUoUcUsCuToToSo SsCcUcCoUsCuToUo UoTsUs.

Kan ni gissa vad det står? :) Det är en scout chiffer.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Min 400:ende cacher

Jippi! Igår hittade jag min 400:ende cache i Malmö.
Cachen heter Konst-kuppen.


SPOILER VARNING!



På väggen som ni kan se på bilden består det av en konst av kaklar och klinkers. Någonstans där under i en av dessa kaklar finns en cache ;). När karln gått in i affären som finns bredvid, stod jag och beundrade konsten. Strax innan hade jag gått runt och letat efter denna cache och min kompass snurrade alldeles för mycket. Så fick vi inte någon fokus på var cachen kunde finnas. I allafall när jag stod utanför och tittade på väggen såg jag något som inte stämde in med helheten.

Det var ett fantastiskt smart gömställe. Kul att det blev min 400:ende cache.

Jag hade lovat mig själv och några andra geocachare att jag skulle tillhöra 500-klubben innan årskiftet. Så nu har jag 100 kvar att hitta på ca 1,5 månad.
Hm! Ni får hjälpa mig genom att åka med mig runt till olika platser. Det är roligare att cacha när man har sällskap. Fråga om ni får följa med på någon powercaching dag.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Geocaching dag den 14 november

Vilken förnuftig person skulle bege sig ut mitt i stormen? När det regnade så förfärligt och vindarna piskade hårt? Vara ute ca 12 timmar och leta efter lådor? Vem skulle utsätta sina korthåriga hundar att darra av frosten och vara utomhus i flera timmar? Eh, jag kan svara. Hon heter Ulrika (pekar på mig själv).

Igår följde jag med karln till Trelleborg och lämnade av honom där. Sedan geocachade jag med mina tre hundar på olika platser som jag ska skriva och berätta lite här nedan. Jag tog med mig systemkamera men tyvärr höll den inte emot det dåliga väder och så det blev imma på linsen inut i kamerahuset. Idag ska jag titta närmare på kamerahuset. Det ösregnade och jag var dyblöt, mitt hår spretade utåt och jag såg helt och enkelt hemsk ut. Men det var värt det för jag loggade på 24 olika cacher.

Dagens nr 1: Raggartorget - Stadsparken i Trelleborg
Tidigt på morgonen hittade denna lätt, bland en massa påfåglar, kalkoner och änder.
År 1896 stod stadsparken färdig här.

Dagens nr 2: Farfar Egon´s skatt i Trelleborg
Här blåste det riktigt.
Foto: Ulrika

Dagens nr 3: Maglarps Nya Kyrka i Maglarp utanför Trelleborg
Den här kyrkan hade varit en mycket omtalad kyrka. Jag hade sett kyrkan innan den rev ner och det var en fin kyrka. Men tyvärr gjorde den salta luften att teglet vittrade och rasrisken ökade. Kyrkan byggdes första gången år 1907-1908 för att ersätta den gamla kyrka som stått sedan 1100-talet. Men sedan år 1976 hade man återgått tillbaka till den gamla kyrkan för att använda den igen, Gammal överlever bäst! Redan från 1980-talet hade man försökt att få tillstånd att riva ner kyrkan, jag tror det var i förra året man rev ner den.
Foto: Ulrika
Mer om Maglarps Nya kyrkan kan ni se här, samt se på bilderna hur den såg ut förut. Ett besök på sidan rekommenderas: http://sv.wikipedia.org/wiki/Maglarps_nya_kyrka


Från Maglarp Nya kyrka till nästa cache i Skegrie ca 2,5 km enligt GPS:en. Foto: Ulrika

Dagens nr 4: Skegrie Kyrka & Dös i Skegrie
Dösen är omkring 5000 år gammal och inför utbyggnaden av E6:an hittade man ett stort antal lämningar på det område i närheten. Skegrie Kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet.

Foto: Ulrika

Dagens nr 5: Per Albins lilla vid Kämpinge strandbad utanför Höllviken
Cachen på den här platsen är av storleken nano, väldigt litet. Jag hade tur som hittade den för jag fick problem med kompassen som snurrade runt på plats.
Här på platsen är Skånelinjen eller Per Albin-linjen som den också kallas efter vår dåvarande statsministern Per Albin Hansson. Linjen var en 500 km lång fortifikationslinje från Båstad i nordvästra Skåne till Vieryd i Blekinge. De skulle förhindra mindre båtar, sjåstridsvagnar och trupper att nå land under andra världskriget. För attskydda landet från en möjlig tysk invasion.

Dagens nr 6: Per Albins dolda vid Falsterbokanalen
Här vandrar man verkligen i det militära kulturlandskapet! Enligt en information är Falsterbokanalen ett av de bästa exemplen på den försvarsteknik och det militära tänkande som var aktuellt vid 2:a världskrigets utbrott.
Foto: Ulrika


Foto: Ulrika


Foto: Ulrika

Dagens nr 7: Beware of Frogs! i Skanör
Det ska finnas en ganska ovanlig vägskylt här. Men tydligen är skylten borttagen för tillfället.

Dagens nr 8: graveyard treasure i Falsterbo
En riktig vacker kyrka som står vid en strand. Kyrkogården var verkligen fin så det märks tydligt att det är människor som har gott om pengar ligger begravda här. Kyrkan var större än vad jag först trodde.

Foto: Ulrika

Dagens nr 9: Castle at the Sea i Falsterbo
Det ligger en gammal ruin av en gång som var ett slott här på stranden. Nära till en exklusiv bostadsområde med villor och bostadsrätter som är värda miljontals kronor. När jag skulle leta efter en parkeringsplats var gatorna som en labyrint. Det var svårt att hitta ut igen. Här hittade min hund, Pilar, cachen före mig :).

Dagens nr 10: Möllan i Skanör
Det är en drive-in cache. Här gällde det att inte ha någon höjdfobi för man fick klättra upp för att nå cachen. Det blåste så mycket så en god balans krävdes också. Dessutom var jag också ensam så om jag skulle trilla ner skulle det ha dröjt ett tag innan hjälp kommit fram.

Dagens nr 11: Olle T i Skanör
Här var det en cache som låg en väldig god promenadsavstånd. Jag parkerade bilen och förberedde hundarna för en lång promenad över ett naturreservtat som heter Flommen tror jag. Även här ligger en av Sveriges bästa fågellokaler. En fantastisk plats för att se både sol upp- och nedgång. Samt ligger Sveriges bästa badstränder med fin vit sand här. Fast idag var jag ensam på hela stranden med 3 frusna hundar. Vinden bet på mina kinder och imman från vattnet dansade. Trots det var jag väldig tagen av naturens skönhet. En lång promenad på en regning och stormig novemberdag var en riktig upplevelse. Jag rekommenderar det starkt om man är rätt klädd, ta med en termos kaffe och fika när ni kommit ut där.

Foto: Ulrika

Dagens nr 12: Vellingeblomman i Vellinge
Cachen var lätt att hitta. Jag suckade över min klädsel och hur jag såg ut så jag undvek att gå in i en fantastisk affär. Där hade jag varit många gånger förut men alltför länge sedan nu. Stället har funnits sedan 1991.

Dagens nr 13, 14, 15, 16 och 17 togs i Vellinge på följande cachenamn:
Vellinge Västers skola, Ängavägen, Vanningen 2, Gästiscachen och Vanningen.
Dessa cacher var lätta att hitta och jag tackade däruppe att det var en dålig väder dag så att det inte var för mycket folk ute.

Dagens nr 18: Duvslaget i Vellinge
Området var från början ett vanligt koloniområde som i efterhand började bli vanligt med brevduvor som härjade här. Fler och fler började att ha duvor. Idag är området avstyckad men när jag var där och letade efter cachen såg jag många döda duvor som hade fastnat i buskarna och inte kunnat flyga därifrån. Lite läskigt var det att vara här när det mörknade. Jag hittade cachen på ett fyndig gömställe. Jag tycker det är rolig när cacheägarna hade lagt ner tid på tänkande bakom hur man ska gömma cachen.

Dagens nr 19: Goth i Håslövs Kyrka
Jag har nu börjat att uppskatta kyrkobesök och här rekommenderar jag starkt för att ta en titt på kyrkan. Tyvärr tog jag ingen bild för min kamera var immig. Fantastisk byggnad och kyrkan kallades allmänt för Söderslätts katedral, den invigdes år 1880. Namnet Goth som cachen heter säger mycket hur kyrkan ser ut. Väldig spännande att gå in på området när det var mörkt ute...

Nu träffar jag karln och vi tar en omväg hem.

Dagens nr 20: Herremannvadet vid väg 101 söder om Skurup
Det var mörkt ute och nu får man börja använda en ficklampa som jag hade med mig. Karln parkerade bilen och hade helljus på som gav mig lite ljus. Här finns en runsten från 1000-talet.

Dagens nr 21: Skivarps mölla i Skivarp
Möllan är en holländsk mölla som blev den sista på Söderslätt med 3 par kvarnstenar, sikt och kross. Varje vinge hade 20 alnars vindfång vilket gör 28 meter mellan vingspetsarna. Cachen hittades snabbt och lätt när karln satt kvar i bilen.

Dagens nr 22: Rain Shelter i Skivarp
Cachen ligger gömd på en scoutgård. Skivarps scoutkår bildades 1951 och har hållit sig aktivt än fram till idag. Men scoutrörelsen kom till Sverige redan år 1908.

Dagens nr 23: C v L Junius 28, 1749 i Sjörup mellan Skivarp och YstadKyrkan är från år 1150 och är så underbart vacker. Jag och karln häpnade över kyrkan som stod på en kulle och lystes upp av orange lys. Här på kyrkan övernattade Carl von Linné år 1749 under sin Skåneresa. Pastor Jacob Brock skrev om besöket i dagboken: http://sv.wikisource.org/wiki/Carl_von_Linn%C3%A9s_resa_till_Sk%C3%A5ne_1749:_28_juni

Foto: Thomas
Synd bilden blev dålig men bättre än inget :).

Dagens nr 24 och sista: Vem? någonstans i Skogen
Jag vet inte var cachen ligger. Jag och karln följde bara GPS:en och vi kom ut i skogen mitt i mörkret. Skogsvägen var smal och vi såg en lite glänta som karln hade tänkt vända om bilen där. När helljuset gled över träden och träffade plötsligt på en staty som står mitt i skogen. Den dök så plötsligt upp att jag hotjade till. Vi stirrade på den och bilen stod halv på vägen och halv på gläntan. Sedan skulle karln backa upp bilen tillbaka till vägen... Det gick inte!!! Jag gick ut och såg att den ena framhjul stod mitt på en lergrop. Karln försökte att backa och jag knuffade på bilen. Men det gick inte.
"Fan" sa karln och som vi var bevakade dök en bil upp i skogen och frågade om vi behövde hjälp.
Efter en stunds försök bestämde vi för att be om hjälp, karln gick till dem som stod en bit från oss. De ringde till fler gubbar som efter några minuter dök upp. Några personer knuffade på bilen samtidigt som karln backade. Slutligen kom bilen äntligen upp.

Karln tittade mot GPS:en och såg att cachen låg cirka 50 meter in i skogen. Det var för mörkt tyckte han. Vi är ju redan här och jag är inte alls mörkrädd sa jag, men jag kände mig tryggare när jag tog med mig en hund och traskade in i skogen. Ensam och helt omsluten av mörkret och skog. Jag var glad att jag var döv så jag slapp höra olika ljud från nattens djur. Jag undvek att titta rakt fram mot träden och riktade ficklampan ner mot marken. Cachen låg gömd vid en riktig stor ek med den största omfång jag sett. Självklart undvek jag att titta upp för att se hur stort trädet egentligen var och jag undvek också att blicka omkring. Cachen hittade snabbt och jag loggade snabbt för att skynda mig tillbaka till bilen.


Tack för idag!

P.S jag var på 3 olika platser där jag inte hittade cachen. Alltså 24 st cacher av dagens 27 besök hittades.

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Dagens funna cacher

Idag cachade jag lite från bilen, med det menar jag att jag kör dit och hittar en cache som ligger gömd vid vägen. En trevlig kvällskörning tillsammans med någon från jobbet. Hon tyckte det var rolig att titta vad som finns inut lådorna.

Tullesboallén

Foto: Ulrika
Den här cachen finns nära vägen i Tullesboallén, en av Skånes vackraste väg. Vägen som går mellan Bjärsjölagård och Övedskloster, häromkring finns vackra byggnader. Cachen hittades snabbt och lätt.


Harlösa Station

Foto: Ulrika
En mycket liten cache låg gömd vid en gammal station i Harlösa som är idag biblioteket. Byggnaden är byggt i jugendstil och stod färdig 1906, det kostade 17 800 kr. Tåget gick mellan Dalby och Bjärsjölagård fram till år 1955 då gick det sista persontåg. Järnvägen finns inte kvar idag då de blev upprivna.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching

Bad day

Igår blev jag väckt av karln som skulle iväg på jobbet. Jag tänkte att jag inte skulle slösa bort dagen så jag bestämde mig för att åka ut med hundarna på en spännande tur. Guess what the trip I could go on... Geocaching of coruse!

Jag hade planerat en rutt dagen före och bestämde att ta en cache som låg gömd i Andrarum - Hunters Nest. Som ni kan se vad cachen heter ligger den självklart gömd vid en jakttorn. Jag hade varit här tidigare men hade en annan karta i GPS:en som visade inte vägen ända dit till jakttornet utan man får parkera bilen vid kyrkan och ta en promenad dit. Cirka 1 km tror jag. Det var så jag hade tänkt att jag skulle promenera med hundarna men när jag körde dit såg jag på GPS:en att det finns en annan väg som skulle gå ända fram till målet. Sagt som gjort körde jag dit enligt GPS:ens vägriktning. Vi kom in till en skog, övergivna hus stod där och här mitt i skogen. Vägen var jordig och det gick att köra dit. Ju längre in jag körde blev vägen mindre och överväxt av mossa och gräs. Men det var inga problem alls att köra fram och parkera vid ett gammalt rostigt jakttorn. Jag började att leta. Ju mer jag sökte efter cachen desto mer frusterande blev jag - jag hittade inte den! Jag surfade på min mobiltelefon efter mer information om cachen och alla som varit här tidigare hade hittat den lätt. Men inte jag... Kändes väldigt surt. Dock såg jag fina fåglar, bland annat ett hackspett. Trots den är vår vanligaste hackspett är det inte varje dag jag får syn på den.


Foto: Ulrika

Efter cirka 30 minuters letande gav jag upp. Jag gick in i bilen och såg att hundarna snott min kanelbulle. Ingen kaffe. Ingen kanelbulle. Mitt goda humör sjönk ner rejält och det var bara att köra därifrån. Så jag började att backa, det fanns ingen plats åt bilen för att kunna vända om den och köra därifrån. Enda sättet att komma därifrån var att backa bilen längst hela vägen upp tillbaka till större skogsväg. Vägen var blöt, lerig och fullt med mossa. Bakdäckarna fick ingen bra grepp om marken så att bilen slirade från sida till sida. Det gick inte att kunna hålla bilen rakt så det hjälpte inte att ratta bilen. Rök sprutade ut från avgasen och allt var grått och rökigt. Jag kunde inte se bakom mig så jag gasade på för att inte fastna i leran. Äntligen tog jag mig därifrån!

Bilen rullade bakåt snabbt och då hörde jag eller bättre sagt jag kände det. Kraasch! Sedan bang. Bilen stoppades av något och jag lade ingen tid på att gå ut för att kolla. Jag ville bara komma bort därifrån så jag rullade fram lite och sedan växlade om så jag kunde backa igen. Slutligen kom vi ut på vägen och jag tackade däruppe att jag inte hade min svärmors bil som karln för närvarande lånar. Det var tur att jag hade vår kära opel och jag stannade någonstans längre fram för att inspektera bilen.


Foto: Ulrika

Jag tog en mms bild och messade till karln med rubriken - Förlåt mig! Den här bilden hade varit med om så mycket och självklart den bästa bil vi haft. Karln beklagade sig nog mest över att han inte var med och satt bakom ratten. Det är såna här körningar som han gillar bäst. Men jag hittade ju inte cachen så vi lär återkomma snart. Tillsammans med karln. Som för övrigt hittar cacher när jag inte hittar...

På återseende!

Doggybath

Innan jag kör till jobbet, tänkte jag skriva lite om helgens roligaste cache.
Den heter Doggybath och ligger på en strand i Råå, inne i Helsingborg. Jag var här tidigare, läs tidigare blogginlägg från 3 augusti.. Då hade jag fastnat vid steg 2 och träffat en annan geocachare.

Idag hade jag Thomas med mig, han är känd för att kunna hitta cacher som är gömda på märkliga platser. Tillsammans är vi ju ett bra team, men vi gnabbas ofta om vem som ska hålla i GPS:en...

I allafall gick vi direkt till steg 2 där jag fastnat i somras. Vi finkammade hela området. Vi stod över en avlopp plats, två rör stack upp från marken. Thomas hade till och med lyft upp en lucka från marken och rakt nedanför gick en stege ner mot en vattenpump. Han fick problem att sätta tillbaka luckan... Sedan stod han och tittade på de två rören, på en av dem finns en grej som inte finns med på den andra rör. Thomas gick närmare och som han var förtrollad gick han rakt mot den! En ledtråd till nästa gömstället!

Ibland finns cacher där mitt framför våra ögon men de luras med sina kamoflugerande gömställen. Det som är så rolig med finluriga gömställen är att man häpnar över människans kreativa tänkande! Tack för den!

I somras stötte jag på många spännande cacher, vissa av dem var otroliga och oförglömliga och vissa av dem var tråkiga och passerar snabbt bort från mig. Bland annat var det ett gömställe i Spillepengen i Malmö, cachen fanns där framför våra ögon hela tiden medan vi sökte på platsen efter den. När jag till slut hittade den var jag nästan frusterande men all frustation rann snabbt bort när jag insåg hur smart cachen låg gömt. Man skrattar åt det och hoppas på att den nästa skulle ha känt samma som jag.

Geocaching är så rolig! En beroendeframkallande sport!

Geocaching lite där och här

Nu hade jag varit upptagen med häst och jobb så att jag försummat hund, katt, Thomas och även min kära vän - geocaching. Jag försöker cacha så fort jag får någon tid över. Nu är hästen för närvarande borta så får jag passa på att cacha så mycket jag kan under november månad. Men jag tänkte berätta lite om de senaste cacher jag tagit i helgen.

Oderhallkällan i Vallarum. Jag var här tidigare med ett sällskap som inte hade tålamod nog att låta mig hitta lådan, så det var bara att återkomma till platsen nästa gång och mera förberedd. Dessutom förvånade det mig att det finns en fantastisk skog i Vallarum, nära till mitt jobb. Den 1 november återvände jag hit tillsammans med ett underbart team - Thomas och mina tre jyckar. Hundarna var helt till sig att få känna av skogdoften och fukten som hängde i luften efter en natts regn. Men solen stod upp och trots det var kyligt utomhus kände vi inte av kylan. Med goda humör började vi vår långa promenad mot cachen. Vi släppte lös Vito och han sprang glatt omkring.
"Ska vi också släppa Pinky?" frågade jag Thomas. Först stod vi och övervägde nack- och fördelar med att släppa lös lilla tösen.
"Ja för fan, vi släpper henne" utbrast vi samtidigt.

Så snart jag tagit bort kopplet och sagt varsågod till henne sprutade hon framåt. Hon rusade med högsta växeln under tassarna och sprang över en kulle, sen var hon borta. Vito hade hängt efter så han var också borta. Mitt i skogen skog vi och tittade fånigt på varandra, det enda vi kunde göra just då var att ropa efter hundarna. Det ekade och vi ropade och varje gång vi ropade efter dem ekade det underbart i skogen. Efter en stund dök två hästar med ryttare upp, de såg och hörde oss. Tydligen ville de inte riskera att skrämma sina hästar så de vände sig om och travade bort. Ingen Vito. Ingen Pinky. Vi gick en bit och slog ett vad om vem som skulle komm först tillbaka.
"Självklart Vito!" var vi båda överens om.

Efter en stund kom en lycklig hund tillbaka, Vito flämtade och flåsade. Men han var så härligt lycklig att vi inte hade en tanke av att banna honom. En sådan underbar dag och vi båda var på gott humör. Vi hade cirka 150 - 200 meter kvar till cachegömman så vi bestämde att gå dit och leta efter cachen. Sedan får vi hoppas på att Pinky hittar oss. Sagt och gjort gick vi mot gömman. Väl där stod vi länge och letade bland hala och våta stenar. Vid en bäck.

"Enligt sägnen blir man 7 år yngre om man dricker vattnet i källan. Cachens ägare har testat med gott resultat, dock utlovas inga garantier.
Källan ligger i Sjernelundsskogen som tillhör Christinehofs slott. Ägaren har minnen från sin barndom om stora myrstackar som tornade upp sig längs vägen. Huruvida det var ägaren som var väldigt liten eller högarna var väldigt stora låter vi vara osagt, men närboende benämner fortfarande vägen som "Myrstackarundan". Klart är i alla fall att högarna reducerades till nästan obefintliga för några år sedan då vildsvinen gick loss på dem. "

Efter 40 minuter när Pinky försvann, mitt bland letande dök hon upp. Helt slut. Hon var väldig yr och kunde knappast stå på 4 ben. Vi gladde oss åt att hon hittade oss. Vår underbara och tokiga hund är hon!

Enligt hinten ska cachen ligga gömd 1 meter västerut från bäcken" sade jag till Thomas. Vi låg och kavlade längst 1 meter från bäcken, ungefär 30 meter fram och tillbaka. GPS:en krånglade och hoppade från 1 meter till 50 meter. Thomas beklagade sig för att jag avslöjat hinten för honom för då kunde han inte tänka på något annat än 1 meter... Efter en lång stund och efter ett härligt tålamod viftade Thomas med lådan i luften. YES! Vad han är bäst på att hitta cacher på knepiga gömställen. Men den låg inte alls 1 meter från bäcken som jag hela tiden hade fastnat mig för. Senare på dagen när jag kom hem kollade jag på internet och såg att jag läst hinten fel, den stod 2 meter från bäcken. Men nåja vi hittade ju den ändå till slut. Ett byte gjordes.

Hundarna fick 2,5 timmars skogdoft och Vito sprang lyckligt omkring. När Pinky kom tillbaka till oss hade hon fått nog med att ha sprungit med högsta växeln i 40 minuter.

En underbar dag i skogen var det!
p.s. vi drack inte vatten ur källan...

Den fagra oktober

Idag övertalade jag Thomas att hänga med ut på en geocachingrunda på vägen till Löderup. Där han skulle hämta nya däckar som han köpt till bilen. Vi körde hemifrån runt halv 8 på morgonen och på ett par timmar hann vi att hitta 9 st cacher på vägen till Löderup.

Dagens första cache - Krageholmssjön.
Där passade Thomas på att rasta hundarna medan jag tillsammans med Vito gick genom buskage ner mot sjön för att leta efter cachen. Det var en sådan vacker morgon. Vilka höstfärger! Hit ska man komma till en tidig morgon när imman lyfter upp från vattens yta.


Foto: Ulrika

Nästa cache - Marsvinsholm.
Nästa cache låg inte så långt bort, nämligen på Marsvinsholms slott som byggdes mellan 1644 och 1648 av Otte Marsvin. Här har betydelsefulla personer besökt som bland annat Carl von Linné under hans skånska resa 1749 och medlemmar ur kungafamiljen. Faktsikt var det här som Gustav IV år 1805 förklarade krig mot Napeoleon. Det var också här som Sverige började med de första odlingar av sockerbetorna.


Foto: Ulrika


Foto: Thomas

Dagens 3:e & 4 cacher - Disas Ting "The hard way or the easy way?" & Svarte.
De båda cacher ligger gömda i Svarte. Förstnämnda finns det en stensättning som är från yngre bronsåldern, det finns olika tolkningar om denna plats. År 1920 gjordes en arkeologisk undersökning av platsen och då fann man brända människoben spridda. Graven är från äldre järnåldern. Men enligt en annan undersökning finns det en grav från ca 3300 f.Kr. Oavsett det finns det ändå en skön utsikt därifrån.


Foto: Ulrika

Cachen helt i sin ordning!


Foto: Ulrika


Foto: Thomas

Dagens 5:e och 6:e cacher.
De två cacher var inne i Ystad som jag inte tagit tidigare. Det roliga med att när vi höll på att försöka smyga in på en cache dök en karl upp. Han gav ett tumme upp tecken när vi försökte att låtsas om att beundra gatan som vi stod på. Han försvann ur vårt sikte så passade Thomas på att ta ner cachen som låg fast på en vägskylt. Jag höll på att logga på remsan när karln dök upp igen och gav oss en ny loggremsa. Den jag höll i var full. Ah, det var cacheägaren :).

Dagens 7:e, 8:e och 9:e cacher .
Dessa låg gömda mellan Skillinge och Brantevik. Självklart bland stenar som jag för övrigt avskyr. Det är så jobbigt att leta bland stenrösar och ta upp stenar och kolla under dem. Särskilt om GPS:en inte nollar. Men ändå finns det historia på dessa platser så det var ändå värt ett besök på dessa platser.

Så var det slut med dagens geocachingrunda, dels för vi kom till Onslunda för att njuta av varma kaffet hos Lena och dels för Thomas skulle iväg till Malmö i kväll.

Tack för idag!

Geocaching på väg till Lund

Igår körde jag till Lund för att återlämna några låneböcker på tre olika biblioteket. Puh, vilket jobb var det att köra mellan tre olika biblioteket som tillhör Lunds universitet.

I allafall passade jag på att geocacha på vägen dit/hem. Tyvärr inte så många bilder..

Gårddagens 1:a cachen
Cachen hette Möhippan/The Hen Party, den var en lätt cache. Tydligen blev mannen beordad av kvinnorna att lägga ut en cache så att hans flickvän skulle hitta den under en möhippa. I den skulle det ha funnits en möhippekit åt henne. Kul idé :). Idag är de båda gifta läste jag på logg.

2:a cachen
Valleyvillage Southforest (Dalby Söderskog). Här hade jag varit tidigare med samband av en ekologi kurs som jag läste på Malmö Högskola för några år sedan. Då hade min klass åkt hit för att inspektera parken/skogen. År 1918 skapades den och man trodde att den var en rest av ursprunglig urskog. Växtligheterna där är väldigt rikt och mycket vacker. När jag gick ut för att leta efter cachen fick hundarna följa med så att de blev ordentligt rastade innan vi skulle till Lund.

Foto: Ulrika
Det kändes som tiden stod helt stilla när vi var inne i skogen.

Tredje cachen
Vi närmade oss Lund och jag såg på GPS:en att cachen The Butcher's närmade sig. Den låg i Råby, nästan alldeles vid det elevhem som jag jobbade på förut. :) Det finns en liten historia på platsen, en slaktare bodde här förut.

4:e cache
En multicache, Vipeholm! Eftersom den var en multi innebär det att det är en cache med några steg innan man hittar den slutliga gömma och då kan man logga den. Ledtrådar fanns omkring på Vipeholm så det var kul att kolla häromkring när man har hört så mycket om området.

5:e & 6:e cacher
Dessa två cacher var lite mer som drive-in cache som man hittade snabbt och smärtfritt.

Dagens sista cache...
... och dagens roligaste cache - Tvedöra! Här släppte jag ut hundarna så att de fick rusa av sig efter ha fått vara i bilen ganska mycket när jag var i Lund. Jag valde en annan väg hem via Revingeby och Tvedöra ligger nära till Vombsjö. Det är ett gammalt sandtag som numera är en populär badplats för de som känner till platsen. Det fanns en lite ö ute på sjön och jag förstod nästan omedelbart var cachen skulle finnas. Så det var bara att ta av kängorna för att plaska över. Hundarna blev inte förtjusta först men sedan fick de tokfnatt! :)





Någon hade glömt den här saken som Vito hittade!



Ja, jag hade en trevlig dag tillsammans med mina hundar idag!