Inga hovar - ingen häst

Som hästägare bör man kunna så mycket om sina hästar. Det finns så mycket kunskap kring hästens vård som ibland bara inte räcker till för en vanlig amatör hästägare som jag är, hästens foder, hästens utrustningar, hästens anatomi, ridteknik, ridkunskap, hästens hov och ja allt med hästen att göra ska en hästägare kunna. Det blir ju lite svårt att ta reda på precis allting på en kort tid.

Man behöver mycket erfarenheter och det tar många år. Jag har nu ägt Börje snart 2 år och Hrönn i 4 år. Men det är först nu när man flyttat till en egen hästgård som man behöver sina egna erfarenheter. För då ska man fixa allting, köpa hem halm och hö från pålitliga platser och anlita olika personer vid behov som veterinär och hovslagare.

Jag har anlitat olika hovslagare på grund av olika orsaker och nu är jag på jakt efter en ny hovslagare. Det är alltid nervöst att träffa en ny hovslagare för man hoppas på att hon/han gör ett bra jobb. Jag litar på hovslagare för jag har tyvärr inte tillräcklig med kunskap om hovvård för att kunna ta en egen bedömning, efter 2 år har jag börjat att få en aning om när en hovslagare gör ett bra jobb. Jag kommer att läsa mer om hovvård och våga ställa mer frågor till hovslagaren som till exempel: "Varför gör du så?" och "Hur tänker du nu?" .

Igår var jag på en föreläsning som hölls av min före detta hovslagare. Jag var nyfiken på vad han hade att säga eftersom han har skott och verkat Börje tidigare. Han var duktig i början men småningom blev han mera slarvigare och hade mindre tålamod med min häst. Jag bestämde då att byta till en annan hovslagare som tog hänsyn till att min häst har dålig balans. Det tar lång tid att träna hästens balans och då behöver jag en hovslagare som förstår min häst och att han tycker det är jobbigt att stödja på ena sida när han vinglar. Min ridtränare tror det kan vara en gammal skada som Börje fått innan jag övertog honom, kanske en transportskada. Börje har blivit mycket bättre nu men han litar fortfarande inte riktigt på hans bakdel. I allafall hade denne hovslagare börjat bli slarvig.

Följande märkliga hovslagare har jag haft, en kvinna som gav lugnande medel till min häst för han råkade att tappa balans, en annan slog min häst och använde brems plast för min häst råkade att ha svårt att stå på tre, den tredje kom aldrig på de tider vi kom överens om. Två gånger dessutom. Slutligen hittade jag en väldig bra hovslagare som var precis den jag letade efter. En trevlig och hästkunnig person. Nackdelen var att hon var dyr och hade en egen smedja så man skulle köra till henne varje gång det var dags för skoning. Men hon fungerade så bra tillsammans med min häst så det var värt det. Jag hade henne i flera månader tills hon berättade att hon skulle flytta norrut. Då var det att börja om igen och leta efter en ny hovslagare.

En sak har jag lärt mig efter ha haft flera olika hovslagare är att varje hovslagare har sina egna synpunkter. De gör på olika sätt och tycker olika. De gör sitt jobb på olika sätt också. Det gäller för hästägaren att kunna göra en egen bedömning om hovslagaren gjort ett bra jobb och på det sätt som hästägaren tycker om.

Jag tycker det är tråkigt att kostnader för att äga en häst skjuter upp, man letar då efter ett sätt att få råd att ha djur hemma. Kanske man väljer att ha hästarna barfota eller enbart framskor? Eller att man inte har en regelbunden verkning...

Jag tror på en hållbar hästhållning, precis som jag tror på när det gäller mina hundar. I början får man lära sig så mycket man kan och samla sina egna erfarenheter och våga prova fram. Ställa massor med frågor och läs så mycket som möjligt om något område som man intresserar sig mer för tillfället. Sedan kan man göra hur man vill...

Börje har haft helskoning de 2 år jag ägt honom och det är först för 10 veckor sedan jag valde att ta bort alla skor inför hans vintervila. Jag har fått olika synpunkter kring det. På onsdag kommer en ny hovslagare på besök och jag hoppas verkligen hon är bra. Jag kommer bara att ha framskor på Börje för att se vad som händer. Det är inte på grund av det blir billigare så. Det är för jag vill se om Börje klarar av att ha framskor?

Jag är faktiskt lite i dilemma, jag kommer att rida på alla underlag. Vägen precis här utanför är asfalterat. Det finns fina och dåliga grusvägar häromkring. Jag kommer att köra vagn längre fram och även köra ut till olika platser för att ta långa ridturer. Jag vet inte om det räcker med framskor? Vi får se.

Bilderna är fotade av mig.

Inre ro

En god vän sade att jag skulle få en inre ro när jag fått hem mina hästar. När jag har alla djur hos mig och inte har några "måste" som att köra ut för att till exempel mocka och utfodra mina hästar varje dag när de stod uppstallad någon annan plats.

Det kommer visserligen andra "måste" nu när jag och maken bytt en livstil, från stadsbo till landsbo. Vi har mera ansvar nu och mera att göra. Vi ser fram emot att göra våra egna misstag, dumma beslut och idiotiska idéer för att dra lärdom av dem.

Det är fortfarande nytt med allting och vi tackar alla inblandade personer som hjälpt oss med många olika sätt, deras erfarenheter, deras tips och råd, att de är våra bollplankar och gudskelov att det finns Internet med sin ofantlig information. Bara googla och hoppas på att någon eller några därute hade skrivit i nätet i något forum eller blogg eller i någon hemsida för att dela av sig sina upplevelser.

Vi hämtade hem hästarna igår, jag kan redan nu säga att jag har den där inre ron som min väninna sade jag skulle få. Det kändes fantastiskt att de är här. Jag går ut så ofta jag kan för att bara titta på dem, för att få klappa och gosa med dem precis när jag vill. Jag släpper ut hundarna så de får kissa medan jag står vid hagen och ler när jag ser söta Börje som är så glad i sin Hrönn. Han hade under nästan ett halvårs tid bara stått i sin hage och skickat längtansfulla blickar till Hrönn som stod i en annan hage med en annan kompis. Det måste vara ett första kärleksögonkast som Börje fick när han fick syn Hrönn för första gången. Hans hagekompis var inte direkt snäll mot honom så han hade på sista tiden blivit mer och mer deprimerad tyckte jag.

Nu är han glad och mycket lycklig att få Hrönn i sin närvaro. Han följer efter Hrönn och håller koll på henne. Jag tror det blir ett tal om ledarskap de första gånger jag ska ta ut Börje på en ridtur och lämna Hrönn hemma. Men det ser jag fram emot...

Nu ska jag förbereda stallet och plocka in alla saker som ligger ute i släpet. Fullt med bara utrustningar, ridtillbehör och foder som jag hämtat från tidigare stall, ringa min granne för att be honom komma över med höensilaget, ringa till Djurgårdens lantbruksprodukter för att reservera minst 100 st stolpar. Jag har bokat en tid för hovslagare och även ska jag ringa för att boka en tid för vaccinationer till hästarna.

På återseende!

Gles mellan blogginläggen

Hallå,

det är inte bloggtorka som jag har. Jag har alltid något att skriva om och massor saker som jag skulle tycka om att skriva. Men jag vet ju inte riktigt vilka som läser den här bloggen :) och om det överhuvdstaget någon läser den här.. Så jag skriver mest för min egen skull. Ni som känner mig vet att mitt minne sviker mig ofta. Jag har dåligt minne men mycket bra lokalsinne och kommer ihåg andra saker för tydligt när jag är så dålig på datum, böckernas titlar/författarna (namn), siffer och långa ord.

Jag har varit sjuk, ganska länge och det var så jobbigt eftersom jag hade inte tid att ligga sjuk hemma och vill hela tiden röra på mig. Jag går på allmänslydnadskurs på torsdagarna med min yngsta hund Ato. De andra tre hundar ligger hemma för det mesta och softar. Jag tränar Börje och åker inte så ofta ut till tränaren som förr i tiden. Jag är så glad i Börje så det är nästan omöjligt för mig att beskriva min glädje över honom. Jag är evigt tacksam att Helena hittade honom åt mig. Vi två är helt perfekt för varandra. Börje är en rolig häst med en härlig personlighet.
Nu går det mycket lätt att rida honom (för mig), jag använder numera snäll bett och litar helt på honom.

Hrönn har kommit till vårt stall och jag har börjat att träna hennne. Hon är en enkel och okomplicerad islänning. Så okomplicerad att jag måste hela tiden påminna mig själv att inte gå för fort fram. Det är tur jag satt upp mål och olika delsmål. Som hur hennes träningsprogram ser ut och vi ska åka till tränaren några gånger nu fram till jul. Inte först förrän efter jul vid årsskiftet ska inridning påbörjas. Alltså med ryttaren på rygg. Nu jobbar jag mest bredvid och tillsammans med Hrönn för att lära känna varandra och förstå oss varandra. Det har gått jätte bra.

På återseende!

Hrönn från Skáneyland

Hrönn är en helt okomplicerad islänning. Hon är 3,5 år gammal nu och jag mätte henne nyligen. Enligt mätstickan är hon ca 129 cm. Jag hoppas hon kommer att växa åtminstone 1-2 cm till.


Mina underbara hästar..

Hrönn & Börje.



På återseende!

Ridtur i Revingehed

Jag måste få säga... Igår hade vi tagit en ridtur i Revingehed. Underbar miljö, fantastisk natur och härligt liv omkring. Sjöar, fågelliv och dimman med regnskur. Mystiskt och spännande att rida genom knähöga gräs, terrängstigar med mjuka och djupa sand eller lera. Det finns så mycket att göra i Revingehed tillsammans med sin häst, gott om miljöträningar och spännande saker/stigar att utforska från hästryggen.

När vi red och plötsligt framför oss dök en liten stad. Eller rättare sagt en modern typ av Vilda Västerns stil mitt i skogen. Gömd i dimman.

Bilden hittade jag när jag googlade...

Perfekt att träna hästen att gå genom smala dörrar genom till den andra sidan om väggen. Det som saknade var antingen zombies eller mystiska varelser, såna där som man ser på filmer eller läst i thrillerböcker.

Hit kommer vi tillbaka fler gånger..

Underbara och snälla Hrönn

Nu har Hrönn varit på stallet i ca 2 veckor nu. Hon har tagit det allting så bra och coolt. Hrönn går tillsammans med en annan ponny och de fungerar bra tillsammans.
Småbarn har provat att sitta på Hrönn och det gick väldigt bra. Hon var för det mesta nyfiken och mycket snäll.

Jag har promenerat med Hrönn några gånger och hon är ganska tittig men det är bara en träningssak och vi får jobba mycket på med miljöträningar. Väldigt ovant att det är så lätt att leda henne jämfört med stora Börje :).

Igår löslongerade jag henne och Hrönn valde mycket tölt och galopp framför trav. Det ser jag mycket positivt på eftersom fortfarande än idag väljer Börje trav framför galopp när vi löslongerar. Hrönn var rolig och hon busade, hennes galopp var jätte sött att se på. När hon töltade var det en härlig takt hon hade. Jag får börja filma och lära mig mer att kunna skilja på taktfel i tölt och även uppfatta pass. Hrönn är 5 gångare.

Mår Börje bra?

I måndags märkte jag att han kändes tung att rida, öronen pekade bakåt och halsen hängde bara. Han lyssnade bra men jag fick verkligen driva på honom hela tiden för han skulle jobba och ha högre tempo. Han halvsov och verkade väldigt trött.
Jag lät honom vila i tisdags och tömkörde igår. Under tömkörning var han fortfarande trött. Snubblade mer än normalt.

Hm, jag hoppas han piggar till snart och att han fått ett släng av höst trötthet.
Imorgon ska vi till Revingehed och då ska Börje få galoppera och busa av sig över ängarna och vada i sjöar. Det ska bli en rolig ridtur så vi får se hur han mår efteråt...

Långritt i Haväng

En underbar dag!

Idag körde jag till Ravlunda i Haväng med Börje, på vägen dit mötte jag Lena med hennes islänningen Munni. Där på Haväng stod Gunilla och väntade med hennes islänningen Stikla.

En perfekt dag för långritt, sol och blå himlen. Inte för varmt och inte för kallt heller. Jag var lite nervös för jag visste inte hur Börje skulle uppföra sig. Ravlunda är ett stort militärområde med mycket vacker natur. Det finns många betande djur som får, jak, kor, hästar och andra djur. Så om man skulle rida här bör hästen vara van vid dessa djur.

Ca kl. 13 kom vi till Ravlunda och var ute och red. Det roliga var när islänningarna ökade farten och Börje hängde med. Han såg direkt att de inte travade så började Börje att galoppera. Men sedan insåg han att de inte heller galopperade så travade Börje. I början var han förvirrad och växlade mycket mellan galopp och trav. Jag viskade till Börje att dessa hästar töltade! Efter en stund valde Börje att trava medan islänningarna töltade. Detta för att hänga med i takten och duktiga Börje travade, travade och travade hela eftermiddagen. Stackars mig som kämpade med att hänga med i hans trav. Börje har så mjuka galopp rörelser, när bockade så kändes det mjukt också. Man sitter kvar på sadeln även om han bockar! Fantastisk häst!

Slutet på ridturen blev Börje andfådd och flämtade. Han ville inte trava mer. Vi var ute i ca 5 timmar.

Börje blev lite otålig när jag höll på att sadla honom. Tränset är nytt och helt oanvänt.


Lena gör i ordning Munni.

Här möter vi Gunilla och Lina.

#1: Ur min synvinkel.

Får och söta lamm överallt.

#2: Urmin synvinkel.

Så fanns det också lama där.

Lena & Munni.

Jag var så stolt över Börje att man kunde binda honom vid ett träd (eller vid släpet), här stannade vi för att köpa lite fika.

Gunillas fina rockard och belgisk vallhunden.

Gunilla och hennes Stikla.

Vi fikade på Blåherremölla kvarncafé. Mycket goda bakelser!!!

Ibland står djuren mitt framför oss.

Tur vi har lilla Lina med oss som fick öppna och stänga grindar efter oss.

Härliga kvinnan, Lena!

#3: Ur min synvinkel.

Lena ville att Munni skulle bekanta sig med havet närmare.

#4: Ur min synvinkel.

Börje tog mötet med jakar bra. Men så är de ju inte kor *blink*.

Min fina Börje.

Redo för hemfärd!

Det var såna där vi skulle se upp med så de inte skulle landa på oss eller precis framför hästarna!

Dessutom är det lätt att lasta in Börje i släpet men det var svårare att få honom stå still. Så snart han gick in och jag knöt fast grimskaftet började han att backa. Helena, vad tror du det hände?

Repet gick av (igen) och Börje skuttade lite runt Lenas släp. Lena med hennes uppspärrade ögon sa att jag kunde ha väntat med att lasta in Börje när hon var klar med hennes häst. Ja men han är ju lätt att lasta in... Det är bara det att Börje är väldig stark! Men min lilla duktiga häst skenade inte iväg eller sprang till får och jakar som betade en bit från släpet.

Ja, nu ska jag fan i mig börja styrketräna eller lära mig för att bli mera bestämd på Börje så att han ska inte slita loss sig från mig!

På återseende!

X-Full

Jag & Börje

Tja, tydligen är det så att båda jag och Börje har en del gemensamma saker. Jag har ibland svårt för att hitta kläder som jag gillar och som sitter bra på mig på grund av min stora kroppsstorlek ;). Börje har X-Full. Jag hade besökt olika diverse hästbutiker för att kolla efter huvudslag åt honom. Jag ville inte lägga ut tusenlappen nu när jag inte riktigt vet vilken gren han ska ta efter sommar, så jag sparar pengar till ett grymt träns. Till dess ville jag att han skulle ha ett vanligt och prisvärd träns.

Vi körde till Malmö och besökte följande hästbutiker, Hööks, Ekohallen och My One. Inga av dem hade X-Full. Otroligt!!! Eller så hade de Börjes storlek men inte just det jag ville ha (jag har svårt för t.ex. pullarträns...). Så tänkte jag att jag fick handla online på någon webbutik och det blev hos Börjes-Tingsryd. De hade inte X-Full i deras lager så man fick vänta nästan 2 veckor tills de fick hem x-full.

Så stor är vi/Börje väl inte? :)

Imorgon ska vi hämta postpaket och prova om tränset från Börjes-Tingsryd passar. Håll tummarna!

Tack Helena & Lena!

Lånad bild av Helena

Mer om helgen hittar ni i Helenas blogg: Klicka här!

Tusen tack till Helena för denna fantastiska helg!
Tusen tack till Lena för du lät mig låna ditt släp!

Ni är underbara vänner, såna som ni växer inte på träd.
Tusen kramar!

Börje

Det hade inte fungerat så bra med hästen Lucky på grund av många olika orsaker. Så jag fick lämna tillbaka Lucky, det kändes väldigt surt kan jag lova er. Ganska snabbt efter blev jag väldigt deppad.

Jag satt och kollade på många annonser på olika sidor och blev ännu mer deppad. Så fick jag ett meddelande av Helena att hon hade hört för sig efter en bra häst som skulle vara till salu. Helena är hovslagare så klart får man höra en del rykten och skvaller... I allafall fick hon höra talas om ett försäljningsstall som låg en halvtimmeskörning från hennes hem. Hon tipsade det för mig och jag ringde upp dem.
De sade att de hade en del hästar till salu och det var särskilt en häst som såg intressant ut. Hästen hade precis kommit till deras stall och förmodligen skulle bli såld snabbt så det gällde att göra en snabb affär här om jag ville ha hästen. Det som var bra med detta försäljningsstall är att man hade 1 års ångersrätt, man kunde lämna tillbaka hästen om det inte skulle fungera.

Så fick jag låna hästsläp av Lena och körde upp till Helena. Jag var där några dagar och det var underbara dagar!!! Vi kom till stallet och provred hästen. Naturligtvis var det svårt att säga hur det skulle gå så här tidigt. Det bästa sättet är ju att få hästen på prov eller åka dit fler gånger men jag hade en lång väg att köra så kunde jag inte komma tillbaka fler gånger. Dessutom hade många ringt om hästen så jag var säker på att han skulle bli såld snabbt.

Samma dag köpte jag hästen, jag följde magkänslan och så hade jag en fantastisk vän med mig som gav mig massor med stöd. Jag vet hon skulle aldrig låta mig köpa en häst om den inte skulle vara något för mig. Så är hon en hovslagare, hon kollade noga på hästens hovar för de kan avslöja rätt mycket. Mycket fina hovar trots han hade bakskor på frambenen!

Så snart hästen kom hem till Helena sade jag att han heter Börje!

Skriver mer nästa inlägg..! :)

Hrönn

Igår var det årets utsläpp på Drakamöllan. Hrönn blev glad när hon kom dit och kände igen den underbara platsen.

En sak som skiljer åt från förra året och i år är att nu blir Hrönn kvar på Drakamöllan en längre tid och förmodligen även över vinter blir hon hos Skaneyland.
Om 1,5 år börjar vi att rida in Hrönn. Den som väntar på något gott... Hrönn är en underbar islänning med en stor personlighet.

Härligt vårväder

Men däremot var Lucky nyduschad så självklart ville han smutsa ner sig igen...

Lucky

Orken

Jag har inte haft ork att blogga, maila och chatta på ett bra tag. Men jag försöker uppdatera lite vad som händer här i mitt liv. :=)

Förra veckan blev jag avkastad när jag red Lucky. Det slogs om gnistorna när jag föll ner på marken, hjälmen tog emot ett ordentligt slag så att jag såg stjärnorna framför mig. När jag träffade marken låg jag kvar där kanske på max 2 sekunder för att snabbt ta upp mig på benen för att kolla var Lucky var. När jag försökte hålla i ordning på mina ögonen för det kändes som de rullade runt, jag fick kämpa för att sätta en fokus på en punkt där jag senast såg hästen. När jag såg att han stod lugnt och tittade på mig så kände jag hur mina ben darrade. Smärtan sken över hela mina ben och särskilt på höften.

Det var länge sedan jag trillade av hästen och jag hade glömt hur ont det kunde göra. Men samtidigt måste jag erkänna att det var lite av adrenalinkick. Det var länge sedan jag fick en sådan känsla.

Nästa vecka ska jag göra en kortare resa till Norge. Det ska bli skönt att sätta bakom ratten och bila iväg mot horisonten. Jag behöver det. Att få komma bort från min vardag en stund.

Ta väl hand om er!

Hästdag

På förmiddagen var jag hos Lucky. Jag tog ett lättare ridpass idag med bara skritt gångart. Han lyssnar bra på halt och bra på tömmarna. Men idag kastade han ganska mycket upp med hans huvud och han var även ganska pigg. Vi får jobba mer på vårt samspel...

På eftermiddagen åkte jag ut till Solbacken för att träffa min kära och lugna Hrönn. Hon är så snäll och mycket go häst. Jag tror nog att hon kommer att bli en riktig trygg häst med att göra. Om hon ligger på marken när jag kommer så reser hon inte upp sig när jag ska hälsa på henne. Jag kan ligga bredvid henne och gosa. Hon bryr inte sig om skällande hundar och tar allting så coolt. Hrönn är så olik Lucky!

Pilar hängde med till Solbacken idag, jag lät henne ha ett täcke på sig för jag måste tänka på att hon är inte ung längre. Hon börjar få stela leder... Som vanligt bryr Pilar inte sig om hästar.




På återseende!

Lucky igen

Usch, vad jag skriver mycket om Lucky den sista tiden... Han har varit hemma 1 vecka nu och är en häst med personlighet tycker jag. Jag tror nog jag kan lära honom att apportera eller bära saker, för det är vad han gör. När han får chansen att sno en ryktborste eller ett rep så släpper han inte den. För några dagar sedan kom en vän och provred Lucky då passade jag på att fotografera. Det är ju svårt att fotografera mig själv när jag rider.





Visst är Lucky en fin häst? Tänk att han reds in för 1 månad sedan.

Han är duktig och vill göra det man ber honom om. Idag tömkörde jag Lucky och då använde jag en bröstsele på honom. Bröstselen tänkte jag att han ska ha på sig när vi kör rockard, i allafall på början. Sedan när jag fått i ordning på travselen tror jag att vi kanske går över till travselen... Vi får se vad han tycker om. Jag hoppas att jag får hjälp på måndag så vi kan köra Lucky en runda. Jag vill helst någon ska vara med första gången vi spänner fast rockarden avsäkerhetskull.

Imorgon ska vi ut och rida, på dagsljus och försöka ta en längre ridtur om Lucky orkar. Då följer jag Helenas råd... :)

På återseende!

En ridtur ute

Igår kväll tog jag en ridtur. Jag börjar tydligen bli gammal på grund av följande saker:

När jag skulle krafsa hovarna och kom till bakhovarna lyfte Lucky upp hans bakben och sparkade det bakåt. Jag tycker inte om när han gör sånt för jag är medveten om att det kan göra in i så helsike ont om han skulle sparka på mig. Jag försökte igen och han gjorde samma sak igen. Det var inte första gången, tydligen har en sorts rädsla smugit fram så att jag inte vågar att försöka en tredje gång. Jag valde att hoppa över att krafsa på bakhovarna... Ett riktigt kasst beslut!

Nästa grej var att när jag skulle sätta upp mig på sadeln. Jag kunde inte komma upp så jag fick använda en pall. Förr i tiden kunde jag utan problem att bara studsa upp på hästens rygg. Jag hade ju hand om en riktig stor och maffig nordsvensk, som var på hela 170 cm hög. En annan häst som jag också red var också 170 cm hög... Lucky, 10 cm kortare och jag kom inte ens upp själv utan hjälp... Vad pinsamt!

Den tredje punkt att jag börjar bli gammal är när jag var ute och red. Lucky var väldig pigg efter ha stått inne hela dag på grund av vädret. Det regnade utomhus och det var riktigt mörkt och inga belysningar fanns till hands. Jag tänkte att det skulle vara nyttig för Lucky att våga gå ut oavsett om det var ljust eller mörkt. Vattenpölar överallt, lerig och regnet piskade på våra ansikten. Plötsligt av någon anledning rusade Lucky framåt. Han kan inte galoppera riktigt än så travade han och det gjorde han riktigt fort! Jag studsade upp och ner, jag hängde inte med hans snabba rörelser så att jag tappade balansen och gled nästan ur sadeln. Min första tanke var att jag var för gammal för sånt här...

På återseende!

Jag och Lucky

Tyvärr inga bilder togs idag, jag bad karln att fota men han sa att det var idiotisk att fotografera när det var svart ute. Okej, han hade rätt men så var vi ju fullutrustad med reflexer ;)

Så en kort resumé får det bli!

Idag hämtade jag Lucky från en månads träning hos en tränare. Hon sade bara gott att säga om Lucky, han är väldigt snäll sade hon och mycket trevlig. Han är en sådan häst som vill göra vad man ber om. Jag tänkte att stallet låg ju 3 km bort så det var lättare att rida hem än att krångla till med släpet.

Sagt och gjort, det var svart ute och karln körde efter oss så vi fick ljus framför vägen. Så hade Lucky inte ridit ut när det var mörkt så vi visste inte hur han skulle ta det. Men han tog det hela så coolt. Inte alls rädd för mörka skuggor och flyende fasaner.

Nu ser jag fram emot en rolig period med Lucky!

Prutt-party

Igår var det PRUTT PARTY på Solbacken där min kära islandshästen Hrönn för närvarande bor. Det går ut på att alla hästar som går där samlas till en mindre hage. Där väntar vi ut till de börjar att skita, då springer ägaren fram och plockar upp ett par kulor och stoppar ner dem i en plastpåse. Sedan ska påsarna skickas iväg för ett täckprov för att kolla om hästen har mask eller inte.

Ett annat alternativ istället för att bara avmaska hästarna.

I allafall var jag där. Senare kom min mor, min syrra och hennes dotter tillsammans med karln. Jag tror det var 8 st hästar som bor där på Solbacken? Partyn började klockan 10.00 och avslutar när den sista häst skitit sitt.

Hrönn var snabb, hon bajsade efter runt 20 minuter tror jag. Sen bajsade nästa häst inte förrän ca 2 tim senare tror jag... Jag åkte hem innan nästa häst hade börjat att bajsa så jag vet inte när de gjorde det. :) Skönt att Hrönn gjorde det snabbt så man slapp stå utomhus och frysa. Visserligen frös jag inte men andra som var med mig frös så man tyckte synd om dem och körde hem för att bjuda på kaffe.

Alla bilder här nedan är tagna av mig, Ulrika.



Lena & Sota



Gunilla sitter och väntar på skiten.


På återseende!