Ny blogg?

Funderar på en ny blogg...

Där jag kan låsa vissa inlägg och ha en egen design. Samt menyn för jag tror att mina djur bör få sina egna presentationssidor... :)

Det blir dock inte tal om någon ny hemsida eftersom jag har ingen lust att sitta och koda nu längre...

Vad tycker ni? Ny blogg hos t.ex. wordpress eller ska jag fortsätta använda denna plats ?

Kram!

Alla har en deppig dag.

.. Ibland dyker det upp en eller fler personer under sitt liv som man bara vill spy galla över. Jag vill inte skriva på facebook eller här på min blogg om andra personer men det har gått så långt nu känner jag att jag bara vill skrika åt henne att sluta, hon är hopplös och gör mig så retlig.

Nu har jag spytt galla, det är okej att ha en deppig dag. Men det är inte världens undergång och det är inte allt. Jag har andra saker i mitt liv som helt förgyller mina dagar, varje dag och dygnet runt. Mina goa vänner. Mina hundar. Mina katter. Mina hästar. Vår gård och min make.

Ni är bara så bäst!

År 2010

Jag tänkte jag skulle skriva lite om hur året hade varit. Det är tre stora händelser som påverkat mycket för oss och hur vårt år skulle bli.

Början på året kom Ato till vår familj. En sprallig hund som är inte lik någon annan pinscher som jag har här hemma. En härlig hund mycket personlighet. Till exempel igår kväll när jag och Thomas satt på vår hörnsoffa, Thomas på den ena änden och jag på den andra. Thomas viftade med en kexchoklad framför Ato som satt och dreglade. Jag skrattade och sade till Thomas att han kunde väl låta Ato få lukta på kexchokladen. Thomas släppte greppet om chokladkakan och Ato tog den i hans käft, samtidigt som jag bad Ato att komma till mig. Han bar kexchokladen till mig och gav den till mig. Snopen blev Thomas när jag öppnade förpackningen och åt upp hans kexchoklad. Ato hade inte krossat den och inte heller sprungit bort med kexen för att ha den för sig själv. Nej han gav glatt över till mig och fortsatte att dregla. Jag vet inte om Ato är den dummaste hund eller smartaste hund jag haft?

Mitten på året fick vi äntligen vårt efterlängtande domslut efter 2 års process. Vi vann ett tvistmål och kunde äntligen börja andas efter 2 år. En dag för 2 år sedan på en juldag fick vi en märklig julklapp med brevbäraren, ett brev som vi måste kvittera för att lösa ut det och inut brevet låg ett papper. Där det stod att vi var stämda på runt 300 000 kr. En lång historia och den blev långdragen. Vi tog kontakt med en advokat och det blev en huvudsförhandling. Senare blev det ett tvistemål på Ystads Tingsrätt. Med långa väntetid emellan och utredningar pågick. Vi visste hela tiden att vi hade lagen på vår sida men det var ändå en otäck historia och en obehaglig upplevelse. Våren 2010 bestod av förhandlingar och rättegången pågick. Vi vann. En stor tung sten föll ner från våra axlar och vi kunde slappna av och börja andas på riktigt efter 2 år.

På hösten letade vi efter en hästgård, vi tittade på många gårdar och hade faktiskt lagt bud på en annan gård innan vi hittade den nuvarande. Fast för att få köpa denna gård fick vi ett villkor att vi hade en månad på oss att sälja vårt hus i Sjöbo. En månad är en kort tid på tanke av att det är inte så lätt att sälja ett hus på marknad idag, när det är hårdare krav på att få låna pengar av banker. Men otroligt noh lyckades vi hålla det villkor och fick vårt hus sålt på 1 månad. Vi får tillträde till gården den 3 januari så det ska bli spännande.

År 2010 och tidigare bestod av många smådetaljer som jag tror kommer att leda oss in till ett bra och spännande år med mera händelser mot 2011 och till vår framtid.

GOTT NYTT ÅR!!!

Bröstcancer...

Den vanligaste cancersjukdom hos kvinnor är bröstcancer, varje år får 7 000 svenska kvinnor besked att de har bröstcancer. En nära person till mig är en av dessa 7 000 svenska kvinnor, hon fick sitt besked igår.

Hon sade till mig att hon inte alls känner sig sjuk, därför kom beskedet som en chock för henne och även för oss alla. Det var tack vare en kallelse till en mammografi som hon fick och hon gick dit. Det visade sig att det inte stod till i den högra brösten och hon fick en annan tid för en ytterligare undersökning. Det gick faktiskt snabbt, hon behövde inte vänta så länge på tiden och cirka 1 vecka efter undersökningen fick hon veta att hon har cancer.

Tänk om hon inte hade gått till mammografi? För hon berättade att hon kände inga knölar alls på brösten och under armhålor. Det fick mig att fundera...

Kvinnor brukar också få kallelse till en gynekologisk undersökning för att ta cellprover. Jag är en av dem som inte brukar höra av mig för att boka en tid när jag får kallelser till undersökningar, jag hade tyckt att jag inte behövde göra det och att det var en tidslöseri att till exempel ta ledigt från mitt jobb bara för att köra ända ut till Ystad och sätta ner i väntrummet. Efter en stunds väntetid får man komma in och ta de obehagliga skrapningar.

Ju tidigt man kan upptäckta avvikelser desto lättare kan man behandla mot dem. Nästa gång jag får en kallelse kommer jag att tänka en gång till innan jag skulle säga att jag kanske tycker det är onödigt att åka dit....

Ta väl hand om er!

Nordiska länder

Foto: U. Granström

För någon helg sedan gjorde jag en avstickare till Finland. Jag flög från Kastrup tidigt på morgonen och landade på Vanda i Helsingfors. När planet var över havet på väg mot Finland var det molnfritt. Jag mötte en fantastisk syn som jag länge kommer att minnas. Jag var så häpen av bilden framför mig att jag glömde bort kameran. Havet var täckt av is, is överallt och is så långt ögat kunde nå. Jag hade aldrig sett ett vackert is-landskap. Jag kunde se framför mig militärer som traskade över isen från forna Sovjet till Finland eller tvärtom. Jag kunde se framför mig stora fartyg som satt fast när vattnet frös till is.

Det var ett vackert syn.

Nu har jag satt mina fötter på alla 5 nordiska länder :-), Sverige, Danmark, Norge, Island och Finland.

På återseende!

Angående mitt förra inlägg...

.. detta handlade mest om mitt jobb. :)

Hur jag känner mig kring min arbetssituation, det pågår en omorgansination (som är ett finare ord för problem *blink*).

På återseende!

Ulrika fronten

Plats: Drakamöllan september, 2009 Fotograf: Ulrika Granström

Människor får en svacka eller flera svackor någon gång på hela sitt liv. Sista halvåret har jag haft det ganska jobbigt, åkt nerför backar så fort jag klättrat upp. Alltså kändes det som någon gång under våren hade jag snubblat nerför en klippkant och rullat ner. Bara ner och inte kunnat få stopp på rullandet, allting virvlade framför mig. Hur mycket jag än försökte att få grepp på någon rot som stack ut från klippväggen för att stanna, mina händer var väl för svettiga för det kändes som att hur jag än försökte få en fast grepp gled jag bara nerför. Det var så jag kände mig. Sanden och dammen som yrade, min kropp som ramlade hjälplöst ner och slog på allt som fanns på vägen.

Under sommaren kunde jag äntligen börja bromsa upp och börja denna mödosamma klättring upp, då och då snubblade jag till och ramlade bakåt några steg. Men det var bara att kämpa och fortsätta att klättra. Ibland hände det att jag ville bara att ge upp, särskilt ett par gånger hade jag varit mycket nära att bara släppa om greppen och luta bakåt för att falla ner mot någonstans igen. Många saker fick mig att fortsätta att kämpa upp, mina hundar, mina hästar, mina katter, Thomas, min familj och underbara stunder som att åka till Drakamöllan eller rida i Haväng. Vara ute i skogen eller nära havet. Vackra glimtar dök upp hos mig och då orkade jag att gå framåt igen.

Idag kan jag se klippkanten där jag hade för ett halvår sedan snubblat över. Jag försöker nå dit och kravla över kanten för att sedan hoppa och jubla att jag klarade det. Att jag överlevde!

På återseende!

Svalan

Där jag satt på ett strup lutande mot klippväggen,
framför mig såg jag havet så långt mitt öga kunde se.
Horisonten låg långt bort. Någonting störde horisonten.
Kanske Bornholm?

Snett till höger kunde jag se bukten från Ystad. Land och
strand långt bort. Mitt på havet vilade ett stort lastfartyg.
Nej, den låg inte helt stilla. Sökande efter någonting gjorde den.
Fartyget flöt, så stort och kraftfullt.

Till vänster såg jag ett stängsel som gick ut mot
havet. Taggarna satte på dessa metalltrådar. Det fick mig att undra
om det fick stå där? Så fult och hånfullt mot havet.

Nedanför mig såg jag sanden och stenar. Vågorna försvann
ut tillbaka till havet. Trästockar låg och balanserade mellan att
förflytta sig uppåt mot stranden eller dra tillbaka ut mot det okända.
Sanden såg så varma ut efter solens intensiva strålar.

Överallt såg jag svalorna som flög. Snabba vindslag och med hög
hastighet, ibland med lägre hastighet flög de överallt.
Om jag räckte fram min hand skulle jag kunna fånga in en svala. Få smeka
på den men jag tror att jag skulle bli ful och skrämmande som taggstängsel.
Jag skulle också vara stor och kraftfull som fartyget.

Därför drog jag fram min kamera för att frysa en bild av en svala.
Det var svårt då de flög för fort och var överallt.
Men många klickar tog jag.

Väl hemma igen bläddrade jag genom bilderna, några bra och några dåliga.
Flesta var dåliga och suddiga. Dock var det en av dem som fångade mitt intresse.
En svala såg på mig och gjorde en bedömning av mig.



Var rädda om er, på återseende!

En tanke

Ibland hittar man något gammalt eller nytt eller något som inte passar in i bilden. Häromdagen körde jag till ett underbart smultronställe utanför Ystad. En plats mellan Kåseberga och Ystad, närheten av Kabusa skjutfält. Precis vid infarten till en grusväg såg jag denna gamla bensinpump, mitt bland höga gräsen. Det fick mig att undra om den fortfarande var funktionsduglig? Om det gick att tanka från denna pump? Om det fortfarande fanns en stor tank under marken med bensin?

Det gav en motstävig bild av omgivningen, på något sätt passade den inte in i naturen men ändå stod den vackert gömd bland vildväxter. Det var oväntat att möta en gammal bensinpump här ute.

Jag kom till Skånes vackraste plats, eller rättare årets bästa plats som jag varit på. Uppe på kullen var det hårda vindar som piskade på oss (mig och hundarna). Man krävde av kraft för att kunna stänga bildörren efter sig och promenera till kanten som lutade kraftigt ner mot havet. Nedanför oss slog vattnet på stenar men vägen ner var fylld med vildväxter. Jag hittade en stup att sätta ner mig och plötsligt var vindarna borta. Nere på stupet med ryggen mot väggen var vi skyddad från blåsten och framför oss såg jag havet så långt bort. Det fanns många svalor som flög omkring. Man kunde nästan bara räcka fram handen och fånga in en svala.

I allafall satt jag där länge och bara tittade ut mot havet och på alla dessa svalorna. Jag försökte tänka men det kändes som vinden tog med mina tankar och blåste bort. Ett fantastiskt ställe vilket som lär bli en favorit plats för mig att återvända till. Perfekt för picknick med sin kära. Perfekt om man behövde få vara ensam och perfekt för att bara njuta.

Glad sommar!

Val till Europaparlamentet

Gjorde ni er plikt som Sveriges medborgare ska göra?



Ikväll gick vi ut till Emanunelskolan och lade vår röst på något parti som vi stöder för att få dem in i Europaparlamentet. Men av säkerhetskull pluggade jag in partierna innan jag gick till röstlokalen. Visserligen hade jag bestämt mig för vilket parti jag skulle rösta på men ville ändå kolla av säkerhetskull på nätet efter vad de står för på de olika viktiga frågor.

Jag säger nej till:
- Tobinskatt
- Att förstärka införselregler för alkohol

Jag säger ja till:
- Europeisk "FBI"
- Euron
- Fri sjukvård inom EU medlemsländerna

På återseende!

Privat mejl

Hehe! Jag fick ett privat mail av Helena utifrån förra inlägg. Hon skällde på mig att Börje gick ut ur transporten och att jag tappat honom!

Jag är inte alls arg, varför ska jag bli det när du har rätt. Fy och skäms på Ulle!

Tja nu ska jag minsann hårdträna att kunna bli arg, ordentlig arg!
Fram med piska, spö och kedja!

Orken

Jag har inte haft ork att blogga, maila och chatta på ett bra tag. Men jag försöker uppdatera lite vad som händer här i mitt liv. :=)

Förra veckan blev jag avkastad när jag red Lucky. Det slogs om gnistorna när jag föll ner på marken, hjälmen tog emot ett ordentligt slag så att jag såg stjärnorna framför mig. När jag träffade marken låg jag kvar där kanske på max 2 sekunder för att snabbt ta upp mig på benen för att kolla var Lucky var. När jag försökte hålla i ordning på mina ögonen för det kändes som de rullade runt, jag fick kämpa för att sätta en fokus på en punkt där jag senast såg hästen. När jag såg att han stod lugnt och tittade på mig så kände jag hur mina ben darrade. Smärtan sken över hela mina ben och särskilt på höften.

Det var länge sedan jag trillade av hästen och jag hade glömt hur ont det kunde göra. Men samtidigt måste jag erkänna att det var lite av adrenalinkick. Det var länge sedan jag fick en sådan känsla.

Nästa vecka ska jag göra en kortare resa till Norge. Det ska bli skönt att sätta bakom ratten och bila iväg mot horisonten. Jag behöver det. Att få komma bort från min vardag en stund.

Ta väl hand om er!

Ähum

..Idag får jag ta buss till jobbet på grund av jag inte hittat mina nycklar. Som går till huset och bilen. Faktiskt har karln nycklarna och han är inte hemma.

Tur vi har 3 hundar här hemma så det är inte hela världen att lämna ytterdörren olåst.

Att göra listan

Tänkte skriva här en lista som jag ska göra imorgon. På kvällen stryker jag över raderna så får vi se om jag fått saker gjorda som jag planerat dagen före? :)

Att Göra
- Upp kl. 06.00 och ta en timmes promenad med hundarna.
- Vattna blommorna & dammsuga hela huset.
- Tömköra Lucky.
- Klippa hundarnas & katternas klor.
- Borsta katterna.
- Äta fisksoppan.
- Skriva mail till Pia, Karin, Annette och Lena.
- Anmäla någon/några hund/ar till utställningen i Malmö.
- Kolla hästarnas vaccinationer och kontakta en veterinär.
- Kontakta hundsimningen i Tomelilla.
- Jobba kl. 14.00 - 21.00.

På återseende!

Ont i mage

Det har gått några veckor nu och jag har fortfarande ont i mage av alla dessa orosmolnar och tankarna går runt bakom min panngloben. Jag försöker hålla skenet uppe men ibland blir det lite för svårt ibland. När jag var liten sa mamma att jag tänker för mycket ibland och det är tydligen en vana som inte gått ur mina kläder.

I allafall tänker jag på allt.

Ibland får man gå igenom livets hårda bud för då utvecklar vi oss som människa. Vi får nya erfarenheter och växer inombords oss.

Jag hade egentligen inte tänkt skriva här men lite grann kanske för jag har blivit så dålig på att höra av mig till folk. Jag ser kanske borta ut trots jag är i samma rum. Det är för jag grubblar.

På återseende!

Svensk eller utländsk?

Urk... Beställde 1,5 kg oxfile igår.

Hon bakom charken frågade: "Svensk eller utländsk oxfile?"

Jag blev ställd för det kändes som jag var jätte rasist när jag sade : "Svensk oxfile".. För när jag hörde ordet "utländsk" så tänkte jag på en massa bakterier som kunde finnas på köttet, heta rubriker som dykt upp förut kring galna kosjuka och att Sverige hade bra kvalitetskontroll på kött.

Svensk kött kostar 399 kr/kg och utländsk mycket billigare.... Varför??

??

Vilka är ni som besöker min fantastiska bloggsida ? :)

Nu är det dags för er att vara artiga och säga hej till mig. Säg hej för fan på vilket sätt ni vill... :)

Sia: "Soon We´ll Be Found"

Sia Soon We'll Be Found - The funniest videos clips are here

En vacker sång tycker jag med händerna. Hon tecknade refränger på ASL (American Sign Language).

12 november...

... var det för 3 år sedan vi gifte oss. :)

Lucky

Ibland undrar jag vad jag hade gett in mig på när jag släppte in Lucky i mitt liv?

Pengarna går upp i rök, all min lediga tid går åt honom och jag stinker häst jämt..
Till och med mina skor!

Men nu är Lucky borta på 1 månad, jag hade skickat bort honom på inridning hos en tjej. När jag och Thomas lämnade Lucky i söndags på Åsums Gård i Sjöbo kände jag mig väldig bortkommen. Jag undrade vad vi gjorde där? Här kom jag med en fin (som är enligt mig finaste) varmblodig travare till en fantastisk hästgård. Inne i stallet stod otroliga vackra hästar, med sina ädlaste blod och välmusklad. Hopp- och dressyrhästar värda kanske hundratusentals kronor. Så stod jag där med en varmblod mitt i ett stall som bara bestod av halvblod. Kanske någon annan hästras också men givetvis inte varmblod.

Så jag blev väldig glad när jag fick ett sms igår, att Lucky är en trevlig och mycket samarbetsvillig häst! Vi får se vad som blir med honom om 1 månad. Jag hoppas att han visar för de andra att varmblod är i grunden lika mycket häst som en halvblod. :)

På återseende!
P.S Nästa gång jag hälsar på Helena är det inte en hund jag ska ta med mig, utan en häst!