Bad day

Igår blev jag väckt av karln som skulle iväg på jobbet. Jag tänkte att jag inte skulle slösa bort dagen så jag bestämde mig för att åka ut med hundarna på en spännande tur. Guess what the trip I could go on... Geocaching of coruse!

Jag hade planerat en rutt dagen före och bestämde att ta en cache som låg gömd i Andrarum - Hunters Nest. Som ni kan se vad cachen heter ligger den självklart gömd vid en jakttorn. Jag hade varit här tidigare men hade en annan karta i GPS:en som visade inte vägen ända dit till jakttornet utan man får parkera bilen vid kyrkan och ta en promenad dit. Cirka 1 km tror jag. Det var så jag hade tänkt att jag skulle promenera med hundarna men när jag körde dit såg jag på GPS:en att det finns en annan väg som skulle gå ända fram till målet. Sagt som gjort körde jag dit enligt GPS:ens vägriktning. Vi kom in till en skog, övergivna hus stod där och här mitt i skogen. Vägen var jordig och det gick att köra dit. Ju längre in jag körde blev vägen mindre och överväxt av mossa och gräs. Men det var inga problem alls att köra fram och parkera vid ett gammalt rostigt jakttorn. Jag började att leta. Ju mer jag sökte efter cachen desto mer frusterande blev jag - jag hittade inte den! Jag surfade på min mobiltelefon efter mer information om cachen och alla som varit här tidigare hade hittat den lätt. Men inte jag... Kändes väldigt surt. Dock såg jag fina fåglar, bland annat ett hackspett. Trots den är vår vanligaste hackspett är det inte varje dag jag får syn på den.


Foto: Ulrika

Efter cirka 30 minuters letande gav jag upp. Jag gick in i bilen och såg att hundarna snott min kanelbulle. Ingen kaffe. Ingen kanelbulle. Mitt goda humör sjönk ner rejält och det var bara att köra därifrån. Så jag började att backa, det fanns ingen plats åt bilen för att kunna vända om den och köra därifrån. Enda sättet att komma därifrån var att backa bilen längst hela vägen upp tillbaka till större skogsväg. Vägen var blöt, lerig och fullt med mossa. Bakdäckarna fick ingen bra grepp om marken så att bilen slirade från sida till sida. Det gick inte att kunna hålla bilen rakt så det hjälpte inte att ratta bilen. Rök sprutade ut från avgasen och allt var grått och rökigt. Jag kunde inte se bakom mig så jag gasade på för att inte fastna i leran. Äntligen tog jag mig därifrån!

Bilen rullade bakåt snabbt och då hörde jag eller bättre sagt jag kände det. Kraasch! Sedan bang. Bilen stoppades av något och jag lade ingen tid på att gå ut för att kolla. Jag ville bara komma bort därifrån så jag rullade fram lite och sedan växlade om så jag kunde backa igen. Slutligen kom vi ut på vägen och jag tackade däruppe att jag inte hade min svärmors bil som karln för närvarande lånar. Det var tur att jag hade vår kära opel och jag stannade någonstans längre fram för att inspektera bilen.


Foto: Ulrika

Jag tog en mms bild och messade till karln med rubriken - Förlåt mig! Den här bilden hade varit med om så mycket och självklart den bästa bil vi haft. Karln beklagade sig nog mest över att han inte var med och satt bakom ratten. Det är såna här körningar som han gillar bäst. Men jag hittade ju inte cachen så vi lär återkomma snart. Tillsammans med karln. Som för övrigt hittar cacher när jag inte hittar...

På återseende!

Min söta Hrönn

Hrönn

Lucky

Ibland undrar jag vad jag hade gett in mig på när jag släppte in Lucky i mitt liv?

Pengarna går upp i rök, all min lediga tid går åt honom och jag stinker häst jämt..
Till och med mina skor!

Men nu är Lucky borta på 1 månad, jag hade skickat bort honom på inridning hos en tjej. När jag och Thomas lämnade Lucky i söndags på Åsums Gård i Sjöbo kände jag mig väldig bortkommen. Jag undrade vad vi gjorde där? Här kom jag med en fin (som är enligt mig finaste) varmblodig travare till en fantastisk hästgård. Inne i stallet stod otroliga vackra hästar, med sina ädlaste blod och välmusklad. Hopp- och dressyrhästar värda kanske hundratusentals kronor. Så stod jag där med en varmblod mitt i ett stall som bara bestod av halvblod. Kanske någon annan hästras också men givetvis inte varmblod.

Så jag blev väldig glad när jag fick ett sms igår, att Lucky är en trevlig och mycket samarbetsvillig häst! Vi får se vad som blir med honom om 1 månad. Jag hoppas att han visar för de andra att varmblod är i grunden lika mycket häst som en halvblod. :)

På återseende!
P.S Nästa gång jag hälsar på Helena är det inte en hund jag ska ta med mig, utan en häst!

Hittekatten

Hittekatten "Myra" (Foto: Ulrika)

För snart 2 veckor sedan hittade jag en katt. En fin hona som var i dåligt skick. Hennes päls var helt tovig och ullaktig, så den enda lösning var att raka bort allt. Hon var väldig mager och mycket uttorkad. En ungkatt som kanske är född i våras eller början på sommaren. Varken öronmärkt eller chippad. Polisen har inte fått in någon anmäla efter den beskrivning på katten som jag gav till dem.

Jag är sådan som inte kan bara strunta i djur eller människor som är illa ute. En gång tog jag med mig hem en sjuk kattunge som fick leva gott hos oss ca 1 månad. Vi grät när katten dog till slut. En annan gång tog jag med mig hem en sköldpadda som jag hittade ute, liggande mitt på vägen och jag kunde inte se på om någon bil skulle köra över skalet. Vi kände att vi inte hade tillräcklig med kunskap att ta hand om en landsköldpadda och efter ett par månader gav vi bort sköldpaddan till någon som hade kunskap.

Jag vet inte än idag vad jag ska göra med katten om ingen hör av sig. Någon hade sagt att vi kunde behålla henne här hemma men jag vill inte samla på mig djur. Jag har 3 hundar, 2 hästar och 1 katt. Så har vi mycket för oss just nu att jag måste fundera noga innan jag tar något beslut angående katten. Jag har polisanmält henne, kontaktat veterinär och satt upp en annons i blocket.

För övrigt är hon en väldig fin katt som Joker är mycket förtjust i.

Doggybath

Innan jag kör till jobbet, tänkte jag skriva lite om helgens roligaste cache.
Den heter Doggybath och ligger på en strand i Råå, inne i Helsingborg. Jag var här tidigare, läs tidigare blogginlägg från 3 augusti.. Då hade jag fastnat vid steg 2 och träffat en annan geocachare.

Idag hade jag Thomas med mig, han är känd för att kunna hitta cacher som är gömda på märkliga platser. Tillsammans är vi ju ett bra team, men vi gnabbas ofta om vem som ska hålla i GPS:en...

I allafall gick vi direkt till steg 2 där jag fastnat i somras. Vi finkammade hela området. Vi stod över en avlopp plats, två rör stack upp från marken. Thomas hade till och med lyft upp en lucka från marken och rakt nedanför gick en stege ner mot en vattenpump. Han fick problem att sätta tillbaka luckan... Sedan stod han och tittade på de två rören, på en av dem finns en grej som inte finns med på den andra rör. Thomas gick närmare och som han var förtrollad gick han rakt mot den! En ledtråd till nästa gömstället!

Ibland finns cacher där mitt framför våra ögon men de luras med sina kamoflugerande gömställen. Det som är så rolig med finluriga gömställen är att man häpnar över människans kreativa tänkande! Tack för den!

I somras stötte jag på många spännande cacher, vissa av dem var otroliga och oförglömliga och vissa av dem var tråkiga och passerar snabbt bort från mig. Bland annat var det ett gömställe i Spillepengen i Malmö, cachen fanns där framför våra ögon hela tiden medan vi sökte på platsen efter den. När jag till slut hittade den var jag nästan frusterande men all frustation rann snabbt bort när jag insåg hur smart cachen låg gömt. Man skrattar åt det och hoppas på att den nästa skulle ha känt samma som jag.

Geocaching är så rolig! En beroendeframkallande sport!

Geocaching lite där och här

Nu hade jag varit upptagen med häst och jobb så att jag försummat hund, katt, Thomas och även min kära vän - geocaching. Jag försöker cacha så fort jag får någon tid över. Nu är hästen för närvarande borta så får jag passa på att cacha så mycket jag kan under november månad. Men jag tänkte berätta lite om de senaste cacher jag tagit i helgen.

Oderhallkällan i Vallarum. Jag var här tidigare med ett sällskap som inte hade tålamod nog att låta mig hitta lådan, så det var bara att återkomma till platsen nästa gång och mera förberedd. Dessutom förvånade det mig att det finns en fantastisk skog i Vallarum, nära till mitt jobb. Den 1 november återvände jag hit tillsammans med ett underbart team - Thomas och mina tre jyckar. Hundarna var helt till sig att få känna av skogdoften och fukten som hängde i luften efter en natts regn. Men solen stod upp och trots det var kyligt utomhus kände vi inte av kylan. Med goda humör började vi vår långa promenad mot cachen. Vi släppte lös Vito och han sprang glatt omkring.
"Ska vi också släppa Pinky?" frågade jag Thomas. Först stod vi och övervägde nack- och fördelar med att släppa lös lilla tösen.
"Ja för fan, vi släpper henne" utbrast vi samtidigt.

Så snart jag tagit bort kopplet och sagt varsågod till henne sprutade hon framåt. Hon rusade med högsta växeln under tassarna och sprang över en kulle, sen var hon borta. Vito hade hängt efter så han var också borta. Mitt i skogen skog vi och tittade fånigt på varandra, det enda vi kunde göra just då var att ropa efter hundarna. Det ekade och vi ropade och varje gång vi ropade efter dem ekade det underbart i skogen. Efter en stund dök två hästar med ryttare upp, de såg och hörde oss. Tydligen ville de inte riskera att skrämma sina hästar så de vände sig om och travade bort. Ingen Vito. Ingen Pinky. Vi gick en bit och slog ett vad om vem som skulle komm först tillbaka.
"Självklart Vito!" var vi båda överens om.

Efter en stund kom en lycklig hund tillbaka, Vito flämtade och flåsade. Men han var så härligt lycklig att vi inte hade en tanke av att banna honom. En sådan underbar dag och vi båda var på gott humör. Vi hade cirka 150 - 200 meter kvar till cachegömman så vi bestämde att gå dit och leta efter cachen. Sedan får vi hoppas på att Pinky hittar oss. Sagt och gjort gick vi mot gömman. Väl där stod vi länge och letade bland hala och våta stenar. Vid en bäck.

"Enligt sägnen blir man 7 år yngre om man dricker vattnet i källan. Cachens ägare har testat med gott resultat, dock utlovas inga garantier.
Källan ligger i Sjernelundsskogen som tillhör Christinehofs slott. Ägaren har minnen från sin barndom om stora myrstackar som tornade upp sig längs vägen. Huruvida det var ägaren som var väldigt liten eller högarna var väldigt stora låter vi vara osagt, men närboende benämner fortfarande vägen som "Myrstackarundan". Klart är i alla fall att högarna reducerades till nästan obefintliga för några år sedan då vildsvinen gick loss på dem. "

Efter 40 minuter när Pinky försvann, mitt bland letande dök hon upp. Helt slut. Hon var väldig yr och kunde knappast stå på 4 ben. Vi gladde oss åt att hon hittade oss. Vår underbara och tokiga hund är hon!

Enligt hinten ska cachen ligga gömd 1 meter västerut från bäcken" sade jag till Thomas. Vi låg och kavlade längst 1 meter från bäcken, ungefär 30 meter fram och tillbaka. GPS:en krånglade och hoppade från 1 meter till 50 meter. Thomas beklagade sig för att jag avslöjat hinten för honom för då kunde han inte tänka på något annat än 1 meter... Efter en lång stund och efter ett härligt tålamod viftade Thomas med lådan i luften. YES! Vad han är bäst på att hitta cacher på knepiga gömställen. Men den låg inte alls 1 meter från bäcken som jag hela tiden hade fastnat mig för. Senare på dagen när jag kom hem kollade jag på internet och såg att jag läst hinten fel, den stod 2 meter från bäcken. Men nåja vi hittade ju den ändå till slut. Ett byte gjordes.

Hundarna fick 2,5 timmars skogdoft och Vito sprang lyckligt omkring. När Pinky kom tillbaka till oss hade hon fått nog med att ha sprungit med högsta växeln i 40 minuter.

En underbar dag i skogen var det!
p.s. vi drack inte vatten ur källan...

Filmnörd

På sista tiden hade jag sett massor med filmer, så det tar tid att komma ihåg vad den handlar om och hur filmen slutar. Hittills har jag inte sett någon film som jag verkligen fastnat för, alltså med det menar jag att någon film som får mig att bli rörd och komma ihåg handlingen bättre. Filmerna idag är tyvärr sisådär eller helt och enkelt för amerikanskt. Men några av dem sticker lite ut ur skaran. Som till exempel:

Speed Racer - en väldig förutsägbar film men vackra bilder tycker jag!
Drillbit Taylor - en film som man blir lätt uttråkad av men filmen innehöll många tänkvärda repliker.
What Happens in Vegas - en romanstik film, kärlek kan vara stormig och fylld med gräl.

Ja, jag har sett mera men som sagt. Ingen av dem har fastnat särskilt hos mig.

På återseende!