Dumpa Matthew

Dumpa Matthew
Skriven av Jane Fallon.

Det är en rolig och härlig humorisk bok. Som titeln säger handlar boken om hur man ska dumpa Matthew. Helen, en kvinna som närmar 40 årsålder, har en älskare - Matthew. Han är gift och har barn, dessutom är han chef på hennes arbetsplats. De båda har en kärleksaffär sedan 4 år tillbaka. De träffas på bestämda dagar i veckan, 3 gånger när frun tror han är ute och tränar. En dag dyker Matthew upp med resväskor, han har till slut lämnat hans fru och barnen. Då blir det komplikationer för Helen för hon har inte känslor kvar för honom längre, hon försöker skicka tillbaka Matthew till hans fru.

Länge sedan...

... jag bloggade här sist!

Det har hänt ganska mycket, både bra och dålig. Tiden har gått fort att man inte hinner att sätta ner mig riktigt och blogga. Trots jag sitter ganska myckey framför datorn. Men då är det för jag läser i olika forum och besöker de sidor jag är beroende av som t.ex. Geocaching.

Jag ska skriva lite mer men under olika kategorier så att det ska bli rätt. :)

Fjärilen i glaskupan

Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby

En arbetskollega rekommenderade boken och jag hade snabbt köpt den. Jag hade också sett filmen inte för länge sedan, jag hade därför en viss förväntningar av hur boken skulle vara. Jag vet inte om jag är besviken eller nöjd med boken? Det är svårt att inte vara besviken när man vet hur boken är skriven. Jean-Dominique var en känd fransk journalist och redaktör på det franska ELLE modemagasinet. Vid 42 årsålder drabbades han av en stroke som ledde till att han blev förlamad från tå till topp, endast hans vänstra öga kunde han styra genom att blinka. Genom blinkningarna hade han skrivit denna bok, det jag hade förväntat mig är att han skulle skriva mer om hur han kände sig och hur han blev behandlad. Jag tror det är tack vare han hade en livlig hjärna som fick honom att uthärda hans sjukdom. Han avled 3 dagar efter att boken kommit ut i Frankrike.

På återseende!

Tempelriddarens arv

Tempelriddarens arv skriven av Steve Berry

En andra bok som jag läst av Steve Berry.

Jag har fallit för böcker där det innehåller vetenskap, historia, religion och deckare. Den här boken är skitbra! Det var länge sedan jag läste en bra bok, återigen tycker man om böcker som bl.a Den tredje hemligheten och Da Vinci Koden kommer garanterat att tycka om denna bok. Boken handlar om en pensionerad CIA agent från USA, Malone Cotton, hade flyttat till Köpenhamn för att driva en egen bokhandel. En dag fick han ett oväntat besök av hans gamla chef som hade kommit över en anteckningsbok som skapar många frågor. De dras in i en vild jakt efter svar och det finns många som vill blanda in sig, både på det gott och onda. De reser runt i Europa, möter olika gåtor och får olika ledtrådar. Någon som är girig och en annan som vill bara ha svar.

Om denna bok blir till en film, så är jag säker på att filmen skulle till och med bli bättre än Da Vinci Koden.

God Helg!

Hästdag

På förmiddagen var jag hos Lucky. Jag tog ett lättare ridpass idag med bara skritt gångart. Han lyssnar bra på halt och bra på tömmarna. Men idag kastade han ganska mycket upp med hans huvud och han var även ganska pigg. Vi får jobba mer på vårt samspel...

På eftermiddagen åkte jag ut till Solbacken för att träffa min kära och lugna Hrönn. Hon är så snäll och mycket go häst. Jag tror nog att hon kommer att bli en riktig trygg häst med att göra. Om hon ligger på marken när jag kommer så reser hon inte upp sig när jag ska hälsa på henne. Jag kan ligga bredvid henne och gosa. Hon bryr inte sig om skällande hundar och tar allting så coolt. Hrönn är så olik Lucky!

Pilar hängde med till Solbacken idag, jag lät henne ha ett täcke på sig för jag måste tänka på att hon är inte ung längre. Hon börjar få stela leder... Som vanligt bryr Pilar inte sig om hästar.




På återseende!

Lucky igen

Usch, vad jag skriver mycket om Lucky den sista tiden... Han har varit hemma 1 vecka nu och är en häst med personlighet tycker jag. Jag tror nog jag kan lära honom att apportera eller bära saker, för det är vad han gör. När han får chansen att sno en ryktborste eller ett rep så släpper han inte den. För några dagar sedan kom en vän och provred Lucky då passade jag på att fotografera. Det är ju svårt att fotografera mig själv när jag rider.





Visst är Lucky en fin häst? Tänk att han reds in för 1 månad sedan.

Han är duktig och vill göra det man ber honom om. Idag tömkörde jag Lucky och då använde jag en bröstsele på honom. Bröstselen tänkte jag att han ska ha på sig när vi kör rockard, i allafall på början. Sedan när jag fått i ordning på travselen tror jag att vi kanske går över till travselen... Vi får se vad han tycker om. Jag hoppas att jag får hjälp på måndag så vi kan köra Lucky en runda. Jag vill helst någon ska vara med första gången vi spänner fast rockarden avsäkerhetskull.

Imorgon ska vi ut och rida, på dagsljus och försöka ta en längre ridtur om Lucky orkar. Då följer jag Helenas råd... :)

På återseende!

En ridtur ute

Igår kväll tog jag en ridtur. Jag börjar tydligen bli gammal på grund av följande saker:

När jag skulle krafsa hovarna och kom till bakhovarna lyfte Lucky upp hans bakben och sparkade det bakåt. Jag tycker inte om när han gör sånt för jag är medveten om att det kan göra in i så helsike ont om han skulle sparka på mig. Jag försökte igen och han gjorde samma sak igen. Det var inte första gången, tydligen har en sorts rädsla smugit fram så att jag inte vågar att försöka en tredje gång. Jag valde att hoppa över att krafsa på bakhovarna... Ett riktigt kasst beslut!

Nästa grej var att när jag skulle sätta upp mig på sadeln. Jag kunde inte komma upp så jag fick använda en pall. Förr i tiden kunde jag utan problem att bara studsa upp på hästens rygg. Jag hade ju hand om en riktig stor och maffig nordsvensk, som var på hela 170 cm hög. En annan häst som jag också red var också 170 cm hög... Lucky, 10 cm kortare och jag kom inte ens upp själv utan hjälp... Vad pinsamt!

Den tredje punkt att jag börjar bli gammal är när jag var ute och red. Lucky var väldig pigg efter ha stått inne hela dag på grund av vädret. Det regnade utomhus och det var riktigt mörkt och inga belysningar fanns till hands. Jag tänkte att det skulle vara nyttig för Lucky att våga gå ut oavsett om det var ljust eller mörkt. Vattenpölar överallt, lerig och regnet piskade på våra ansikten. Plötsligt av någon anledning rusade Lucky framåt. Han kan inte galoppera riktigt än så travade han och det gjorde han riktigt fort! Jag studsade upp och ner, jag hängde inte med hans snabba rörelser så att jag tappade balansen och gled nästan ur sadeln. Min första tanke var att jag var för gammal för sånt här...

På återseende!