I måndags märkte jag att han kändes tung att rida, öronen pekade bakåt och halsen hängde bara. Han lyssnade bra men jag fick verkligen driva på honom hela tiden för han skulle jobba och ha högre tempo. Han halvsov och verkade väldigt trött.
Jag lät honom vila i tisdags och tömkörde igår. Under tömkörning var han fortfarande trött. Snubblade mer än normalt.
Hm, jag hoppas han piggar till snart och att han fått ett släng av höst trötthet.
Imorgon ska vi till Revingehed och då ska Börje få galoppera och busa av sig över ängarna och vada i sjöar. Det ska bli en rolig ridtur så vi får se hur han mår efteråt...
torsdag 9 september 2010
onsdag 8 september 2010
Diamanter är för evigt
Diamanter är för evigt skriven av Lauren Weisberger
Jag har läst massor av böcker de senaste månader nu, jag beklagar att jag inte skrivit något om dem... Något jag får ändra på det nu för när jag rekommenderar böcker så kan jag ju hänvisa till min blogg och hjälpa mig att komma ihåg vad boken handlar om.
Min senast bok som jag läst ut är Diamanter är för evigt, en lättsam bok. Samma författaren hade skrivit Djävulen bär Prada bättre och än Alla var där. Hennes tidigare böcker hade jag också läst och jag tyckte bättre om dem. Men den här boken var en underhållande bok att läsa, tyvärr inte direkt någon sträckläsning. Handlingen var bra också. Hennes språk i boken var underhållande men ibland kändes det lite tjatig att läsa vissa sidor.
Boken handla rom tre bästa väninnor med olika personligheter, som av något skäl hade hållit ihop ända sedan college tid. Emmy som just blivit dumpad av en karl som hon hoppats på att få gifta sig med en dag trots hans oändliga otrohetsaffärer. Adriana som är en manslukerska. Leigh som har ett perfekt förhållande occh liv. De träffas över en fikastund och ett vad kom till, nämligen att Emmy ska inom 1 år ha sex med olika män från olika världsdelar. Adriana ska stadga sig och Leigh som har det perfekt kom inte på någon förändring som hon ville genomgå. Fast egentligen började hon att fundera över sitt perfekta förhållande då en annan man som skakar om henne dyker upp.
En underhållande bok!
Hoppsan..
Under en längre tid har jag haft en bloggtorka, rättare sagt tangetsbord-torka. Alltså menar jag att jag läser det mesta från Internet och besöker diverse sidor som Facebook, några bloggar, forum och intressesidor och läst alla mina e-post. Men att knappa på ett t-bord hade liksom inte varit aktuellt för mig på grund av flera orsaker som jag ska inte skriva här.
Min hemsida är nere nu, Telia har lagt ner sin webbutrymme och så har vi sagt upp Telia kontot nu. De är inte kloka då man vill ha hemsideutrymme när man tecknar ett Internetabonnemang hos dem. Men kanske är efterfrågan på hemsidor inte så stort då de har väldigt litet utrymme jämfört med många andra webhotell. Dessutom att läsa Telias webmail är också begränsat. Det enda vi hade nytta av Telia var att ha ett telefonsnummer och Internet. Vi ringer nästan aldrig och när vi gör det så ringer vi över Internets lina. Så vi bestämde för att säga upp vårt telefonsnummer och det upphör till november.
Så ni som frågat efter vad som hänt med min hemsida vet nu orsaken till det :).
Å den andra sidan får jag blogga mer här på sidan som rör hundarna och uppfödning. Jag har bestämt mig för att lägga min hunduppfödning på hyllan ett tag framöver och helt fokusera mig på andra saker som tar mycket av min tid just nu och ett par år framöver. Jag vet inte om Pinky kommer att få en till kull eller om jag någonsin kommer att använda Mira i min uppfödning, fast jag hoppas det. Jag kommer att skriva över Mira till hennes fodervärd som för övrigt är en underbar hundmänniska.
Ha det så gott!!!
Min hemsida är nere nu, Telia har lagt ner sin webbutrymme och så har vi sagt upp Telia kontot nu. De är inte kloka då man vill ha hemsideutrymme när man tecknar ett Internetabonnemang hos dem. Men kanske är efterfrågan på hemsidor inte så stort då de har väldigt litet utrymme jämfört med många andra webhotell. Dessutom att läsa Telias webmail är också begränsat. Det enda vi hade nytta av Telia var att ha ett telefonsnummer och Internet. Vi ringer nästan aldrig och när vi gör det så ringer vi över Internets lina. Så vi bestämde för att säga upp vårt telefonsnummer och det upphör till november.
Så ni som frågat efter vad som hänt med min hemsida vet nu orsaken till det :).
Å den andra sidan får jag blogga mer här på sidan som rör hundarna och uppfödning. Jag har bestämt mig för att lägga min hunduppfödning på hyllan ett tag framöver och helt fokusera mig på andra saker som tar mycket av min tid just nu och ett par år framöver. Jag vet inte om Pinky kommer att få en till kull eller om jag någonsin kommer att använda Mira i min uppfödning, fast jag hoppas det. Jag kommer att skriva över Mira till hennes fodervärd som för övrigt är en underbar hundmänniska.
Ha det så gott!!!
måndag 31 maj 2010
Adrenalin klick
I lördags när jag var ute och red Börje på en härlig kväll. Börje har faktiskt börjat att bli duktig, han protesterar inte längre när vi ska lämna gården och testar inte lika mycket mera. Antingen har jag blivit en tryggare ryttare som har mer självtroende än vad jag hade för ett år sedan.
I allafall skrittade vi längst en traktorväg och höger om oss sträckte ett åker så långt ögat kunde nå och vänster om vägen löpte taggbuskar, diken och på den andra sidan om buskarna låg också ett åker. Jag såg ett rådjur stå vid kanten av buskarna och smög försiktigt över vägen för att beta gräs vid åkern. Den tittade upp och såg på oss. Börje spetsade öronen och saktade av. Jag njöt av fina utsikten och smackade på Börje att skritta framåt. Rådjuret vände sig om och försvann in bland buskar, sedan hoppade det ut igen och försvann in. Det pendlade mellan vägen och buskarna ett par gången och då slutligen bestämde den för att stå på åkern till höger. Börje hade nu stannat och jag smackade på. När vi närmade rådjuret och plötsligt hoppade ett till rådjur ut och ställde sig mitt på vägen. Börje gjorde en tvärstopp och var nu ordentlig tittig. Rådjuret som stod på vägen tittade på oss, gick några steg mot oss. Nu var de två rådjur ca 7-10 meter framför oss. När vi närmade dem och det var väl ungefär 5 meter till dem uppenbarade plötsligt 10 st rådjur vänster om oss. De flög upp från buskarna och spred ut sig samtidigt som Börje gjorde en tvärhalt för att sedan snurra 90 grader till höger och satte i full galopp över åkern. Han skenade samtidigt som han bockade, han försökte kasta av mig och jag kände hur jag gled till vänster.
Första sekund tänkte jag att jag skulle hoppa av sadeln för att inte bli illa slagen när jag blev avkastad. Nästa sekund tänkte jag på följande risker med en skenande häst utan ryttare på rygg:
- Hästen kan bli allvarlig skadad.
- Konsekvenser kan bli dyra.
- Min fina sadel som kostar xx xxx kr kan bli repad och skadad.
- Hästen måste kunna lita på mig i alla situationer.
- Timmar av träningar skulle bli bortslängda.
Snabbt rätade jag upp och anpassade till Börjes bockningar och jag började faktiskt att skratta. Min goa och snälla häst. Lutade mig bakåt och satte mig tungt ner på sadeln, bromsade ner Börje och gav lugnande signaler. Mitt på åkern lugnade han ner sig och jag undrade om någon såg oss? Till slut stannade Börje och flåsade medan jag tog 10 djupa andetag. Klappade Börje och vände om oss tillbaka till samma plats. Till min stora förvåning accepterade Börje det. Vilken skillnad om det hade hänt för 1 år sedan. För halvår sedan skulle Börje säkert bråka och vägra att gå tillbaka.
Det bevisar att jag blivit bättre som ryttare och att Börje litar på mig.
Min goa Börje! ♥ ♥
I allafall skrittade vi längst en traktorväg och höger om oss sträckte ett åker så långt ögat kunde nå och vänster om vägen löpte taggbuskar, diken och på den andra sidan om buskarna låg också ett åker. Jag såg ett rådjur stå vid kanten av buskarna och smög försiktigt över vägen för att beta gräs vid åkern. Den tittade upp och såg på oss. Börje spetsade öronen och saktade av. Jag njöt av fina utsikten och smackade på Börje att skritta framåt. Rådjuret vände sig om och försvann in bland buskar, sedan hoppade det ut igen och försvann in. Det pendlade mellan vägen och buskarna ett par gången och då slutligen bestämde den för att stå på åkern till höger. Börje hade nu stannat och jag smackade på. När vi närmade rådjuret och plötsligt hoppade ett till rådjur ut och ställde sig mitt på vägen. Börje gjorde en tvärstopp och var nu ordentlig tittig. Rådjuret som stod på vägen tittade på oss, gick några steg mot oss. Nu var de två rådjur ca 7-10 meter framför oss. När vi närmade dem och det var väl ungefär 5 meter till dem uppenbarade plötsligt 10 st rådjur vänster om oss. De flög upp från buskarna och spred ut sig samtidigt som Börje gjorde en tvärhalt för att sedan snurra 90 grader till höger och satte i full galopp över åkern. Han skenade samtidigt som han bockade, han försökte kasta av mig och jag kände hur jag gled till vänster.
Första sekund tänkte jag att jag skulle hoppa av sadeln för att inte bli illa slagen när jag blev avkastad. Nästa sekund tänkte jag på följande risker med en skenande häst utan ryttare på rygg:
- Hästen kan bli allvarlig skadad.
- Konsekvenser kan bli dyra.
- Min fina sadel som kostar xx xxx kr kan bli repad och skadad.
- Hästen måste kunna lita på mig i alla situationer.
- Timmar av träningar skulle bli bortslängda.
Snabbt rätade jag upp och anpassade till Börjes bockningar och jag började faktiskt att skratta. Min goa och snälla häst. Lutade mig bakåt och satte mig tungt ner på sadeln, bromsade ner Börje och gav lugnande signaler. Mitt på åkern lugnade han ner sig och jag undrade om någon såg oss? Till slut stannade Börje och flåsade medan jag tog 10 djupa andetag. Klappade Börje och vände om oss tillbaka till samma plats. Till min stora förvåning accepterade Börje det. Vilken skillnad om det hade hänt för 1 år sedan. För halvår sedan skulle Börje säkert bråka och vägra att gå tillbaka.
Det bevisar att jag blivit bättre som ryttare och att Börje litar på mig.
Min goa Börje! ♥ ♥
söndag 16 maj 2010
Tömkörningskurs med Göran Lindstrand
Jag gick tömkörningskurs för Göran Lindstrand någon gång i september, tidigare inlägg från dessa kursdagar hittar ni på den här sidan [klicka här] och på den här sidan [klicka här]. Göran Lindstrand är en fantastisk läromästare som man bör ta varje chans att få gå kurs för honom innan han drar tillbaka på grund av åldern. Sådant tillfällen dök upp igen häromdagen och självklart anmälde jag mig till kursen.
Göran kom ihåg oss från höstas, han hade tyckt mycket om min häst och hade beundrat honom. På kursdagen beundrade han hästen ännu mer då han kommit i form jämfört med för några månader sedan. Han ville tömköra hästen först innan jag fick ta över tömmarna. En fantastisk häst som har utvecklats mycket sedan han såg honom sist.
Mörkrädd
Länge sedan jag skrev här, jag har läst massor med böcker och jag har alltid någon bok på gång. Olyckligtvis hade jag tappat lusten att blogga. Först till nyligen kom jag på att jag borde ha fortsatt att blogga om alla böcker jag läst för att hjälpa mig att komma ihåg vad de handlade om. Så jag får börja igen...
Den senaste lästa bok är Mörkrädd.
Mörkrädd av Andreas Roman
Jag trodde att boken skulle ge mig en sträckläsning, det såg så spännande ut och dessutom en svensk författare. Handlingen lät bra. Hans sätt att skriva boken var lite annorlunda och till en börja var det spännande att läsa. Ju längre in i boken jag kom i blev den mera tjatig, mycket upprepningar och till slut blev jag bara mer tålig att läsa ut boken. Mest av pliktkänskla kändes det som.
Idén till boken var bra men när jag läst klart boken kändes det mer som en besvikelse. En bok som jag inte rekommenderar faktiskt...
Den senaste lästa bok är Mörkrädd.
Mörkrädd av Andreas Roman
Jag trodde att boken skulle ge mig en sträckläsning, det såg så spännande ut och dessutom en svensk författare. Handlingen lät bra. Hans sätt att skriva boken var lite annorlunda och till en börja var det spännande att läsa. Ju längre in i boken jag kom i blev den mera tjatig, mycket upprepningar och till slut blev jag bara mer tålig att läsa ut boken. Mest av pliktkänskla kändes det som.
Idén till boken var bra men när jag läst klart boken kändes det mer som en besvikelse. En bok som jag inte rekommenderar faktiskt...
fredag 5 februari 2010
Nordiska länder
Foto: U. GranströmFör någon helg sedan gjorde jag en avstickare till Finland. Jag flög från Kastrup tidigt på morgonen och landade på Vanda i Helsingfors. När planet var över havet på väg mot Finland var det molnfritt. Jag mötte en fantastisk syn som jag länge kommer att minnas. Jag var så häpen av bilden framför mig att jag glömde bort kameran. Havet var täckt av is, is överallt och is så långt ögat kunde nå. Jag hade aldrig sett ett vackert is-landskap. Jag kunde se framför mig militärer som traskade över isen från forna Sovjet till Finland eller tvärtom. Jag kunde se framför mig stora fartyg som satt fast när vattnet frös till is.
Det var ett vackert syn.
Nu har jag satt mina fötter på alla 5 nordiska länder :-), Sverige, Danmark, Norge, Island och Finland.
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)