Adrenalin klick

I lördags när jag var ute och red Börje på en härlig kväll. Börje har faktiskt börjat att bli duktig, han protesterar inte längre när vi ska lämna gården och testar inte lika mycket mera. Antingen har jag blivit en tryggare ryttare som har mer självtroende än vad jag hade för ett år sedan.

I allafall skrittade vi längst en traktorväg och höger om oss sträckte ett åker så långt ögat kunde nå och vänster om vägen löpte taggbuskar, diken och på den andra sidan om buskarna låg också ett åker. Jag såg ett rådjur stå vid kanten av buskarna och smög försiktigt över vägen för att beta gräs vid åkern. Den tittade upp och såg på oss. Börje spetsade öronen och saktade av. Jag njöt av fina utsikten och smackade på Börje att skritta framåt. Rådjuret vände sig om och försvann in bland buskar, sedan hoppade det ut igen och försvann in. Det pendlade mellan vägen och buskarna ett par gången och då slutligen bestämde den för att stå på åkern till höger. Börje hade nu stannat och jag smackade på. När vi närmade rådjuret och plötsligt hoppade ett till rådjur ut och ställde sig mitt på vägen. Börje gjorde en tvärstopp och var nu ordentlig tittig. Rådjuret som stod på vägen tittade på oss, gick några steg mot oss. Nu var de två rådjur ca 7-10 meter framför oss. När vi närmade dem och det var väl ungefär 5 meter till dem uppenbarade plötsligt 10 st rådjur vänster om oss. De flög upp från buskarna och spred ut sig samtidigt som Börje gjorde en tvärhalt för att sedan snurra 90 grader till höger och satte i full galopp över åkern. Han skenade samtidigt som han bockade, han försökte kasta av mig och jag kände hur jag gled till vänster.

Första sekund tänkte jag att jag skulle hoppa av sadeln för att inte bli illa slagen när jag blev avkastad. Nästa sekund tänkte jag på följande risker med en skenande häst utan ryttare på rygg:
- Hästen kan bli allvarlig skadad.
- Konsekvenser kan bli dyra.
- Min fina sadel som kostar xx xxx kr kan bli repad och skadad.
- Hästen måste kunna lita på mig i alla situationer.
- Timmar av träningar skulle bli bortslängda.

Snabbt rätade jag upp och anpassade till Börjes bockningar och jag började faktiskt att skratta. Min goa och snälla häst. Lutade mig bakåt och satte mig tungt ner på sadeln, bromsade ner Börje och gav lugnande signaler. Mitt på åkern lugnade han ner sig och jag undrade om någon såg oss? Till slut stannade Börje och flåsade medan jag tog 10 djupa andetag. Klappade Börje och vände om oss tillbaka till samma plats. Till min stora förvåning accepterade Börje det. Vilken skillnad om det hade hänt för 1 år sedan. För halvår sedan skulle Börje säkert bråka och vägra att gå tillbaka.

Det bevisar att jag blivit bättre som ryttare och att Börje litar på mig.

Min goa Börje! ♥ ♥

Tömkörningskurs med Göran Lindstrand

Fotograf: Johanna Melldén

Jag gick tömkörningskurs för Göran Lindstrand någon gång i september, tidigare inlägg från dessa kursdagar hittar ni på den här sidan [klicka här] och på den här sidan [klicka här]. Göran Lindstrand är en fantastisk läromästare som man bör ta varje chans att få gå kurs för honom innan han drar tillbaka på grund av åldern. Sådant tillfällen dök upp igen häromdagen och självklart anmälde jag mig till kursen.

Göran kom ihåg oss från höstas, han hade tyckt mycket om min häst och hade beundrat honom. På kursdagen beundrade han hästen ännu mer då han kommit i form jämfört med för några månader sedan. Han ville tömköra hästen först innan jag fick ta över tömmarna. En fantastisk häst som har utvecklats mycket sedan han såg honom sist.

Fotograf: Johanna Melldén

Mörkrädd

Länge sedan jag skrev här, jag har läst massor med böcker och jag har alltid någon bok på gång. Olyckligtvis hade jag tappat lusten att blogga. Först till nyligen kom jag på att jag borde ha fortsatt att blogga om alla böcker jag läst för att hjälpa mig att komma ihåg vad de handlade om. Så jag får börja igen...

Den senaste lästa bok är Mörkrädd.


Mörkrädd av Andreas Roman

Jag trodde att boken skulle ge mig en sträckläsning, det såg så spännande ut och dessutom en svensk författare. Handlingen lät bra. Hans sätt att skriva boken var lite annorlunda och till en börja var det spännande att läsa. Ju längre in i boken jag kom i blev den mera tjatig, mycket upprepningar och till slut blev jag bara mer tålig att läsa ut boken. Mest av pliktkänskla kändes det som.

Idén till boken var bra men när jag läst klart boken kändes det mer som en besvikelse. En bok som jag inte rekommenderar faktiskt...

Nordiska länder

Foto: U. Granström

För någon helg sedan gjorde jag en avstickare till Finland. Jag flög från Kastrup tidigt på morgonen och landade på Vanda i Helsingfors. När planet var över havet på väg mot Finland var det molnfritt. Jag mötte en fantastisk syn som jag länge kommer att minnas. Jag var så häpen av bilden framför mig att jag glömde bort kameran. Havet var täckt av is, is överallt och is så långt ögat kunde nå. Jag hade aldrig sett ett vackert is-landskap. Jag kunde se framför mig militärer som traskade över isen från forna Sovjet till Finland eller tvärtom. Jag kunde se framför mig stora fartyg som satt fast när vattnet frös till is.

Det var ett vackert syn.

Nu har jag satt mina fötter på alla 5 nordiska länder :-), Sverige, Danmark, Norge, Island och Finland.

På återseende!

Länge sedan..

..jag bloggade. Eller skrev något här på bloggen. Så blir det när man blivit för upptagen med Facebook ;-).

Det har hänt mycket sedan sist jag bloggat. Jag har läst massor med böcker och kommer att läsa mer. Jag åker till ridhuset 2 dagar i veckan med Börje för att träna dressyr, med vår nya och fantastiska sadel. Jag har rest till Tyskland för att para min tik och även tagit en snabb avstickare till Finland. Snart ska Pinky valpa. Det har varit kallt och alldeles för kallt att vara ute så mycket som jag velat. Så snart det blir varmare ska jag sätta igång med:
- Geocaching
- Viltspårsträning
- Långa uteridning

På återseende!

Kapplöpning

Idag red jag Börje ca 1,5 mil men det tog 2,5 tim!!! Dels på grund av att dagens spöken bestod av trafikskyltar och vägarbetsskyltar. Han vägrade prombt att passera dessa skyltar. Det var bara att vara envis och inte låta honom bestämma vilket håll vi skulle ta.

En underbar ridväg med mycket trav och galopp på vissa sträckor och skritt när vi red genom byn och över väg 13. På vägen hem finns det en perfekt sträcka för galopp. Stigen löper precis bredvid en grusväg. Börje galopperade fint tills en bil dök upp bredvid, jag såg ungdomar som vinkade och hejade på oss. Bilen saktade ner till Börjes fart. En tävlingsmänniska är jag så drev jag på Börje ännu mer. Börje släppte loss och galopperade ännu fortare, ungdomarna i bilen vrålade och appålderade. Rakt framför oss slutade stigen tvärt och stora buskar låg där som en vägg. Jag satte ner mig på sadeln och började att bromsa ner Börje.

Men han slutade inte, han saktade inte ner farten och var helt inne på att galoppera rakt fram. Då fick jag vråla och drog med tyglarna för att få honom att svänga till höger. Jag gjorde nog många fel på ridtekniken men jag var plötsligt rädd att Börje skulle braka igenom buskarna och skada hans ben. Jag tänkte inte alls på mig själv, när jag såg hur buskarna närmade sig med hög fart dök en stor bild framför mig, en saftig räkning från hans veterinär och en lång rehabilitering för Börje. Hans frambenen hade trampat ner på kanten till buskarna tills han började att bromsa och gjorde en kraftig gir till höger.

Jag tror nog att ungdomarna i bilen trodde vi skulle rusa igenom buskarna .. Synd jag missade deras min när de försvann längre fram.

En härlig ridtur hade jag idag. Med många olika slags miljöer och Börje var genomsvettig när vi kom till stallet.

Såna här stunder gör att jag orkar att ta itu med vardagen. Jag vågar inte ens tänka hur jag skulle ha det om jag inte haft Börje...


Jag försökte ta en bild på ett rådjur som stod där. I allafall var det underbart väder idag.


Ta hand om er!

Älskling...

Jag hittade denna korta dikten

Älskling
Du gör mig hel,
Du gör så jag ser,
Du gör så jag står på mina egna ben
Du gör mitt liv så himla mycket bättre
Författaren: okänd

Jag tar en dag i taget, ett ögonblick i sänder.
Jag saknar dig, jag härdar ut för du finns.
Avståndet spelar ingen roll för vi har framtiden framför oss.

Det är bara denna ovana känslan som jag har nu som gör det svårare för mig.
Just nu.

Jag vet inte exakt vad det är för känsla som jag har just nu.
Oron. Nervositet. Tomheten. Ensamheten.
Saknaden.
Men också spänningen.

Mest av allt önskar jag dig lycka till!
Vi ses snart igen!