Rosornas arv

Skriven av Leila Meacham

564 härliga sidor om en släkthistoria som sträcker sig över hela 1900-talet. Boken inleder med en äldre dam som närmar nittio årsålder besöker sin advokat, hon har ändrat sitt testamentet på sista minut. Man tror att hennes brorsons dotter ska ärva hela bomullplantage som legat inom släktet ända sedan den första planta som planterades ner av deras förfäder. Mary Toliver hade själv fått ärva plantaget av hennes far när hon var 16 år gammal och hennes äldre bror som fick bara en liten bit mark som var värdelöst, brodern blev mycket besviken och även deras mamma som fick ingenting. De skulle bli försörjd av yngsta dottern och det tyckte de inte om. Dessutom hade de svårt för Marys besatthet av marken. Så besatt att Mary valde marken framför hennes egen lycka vilket som medförde att hon var ensam vid äldre dar. Rachel, som är Marys brorsons dotter, har visat sig att ha likadana höga känslor för marken som Mary. Därför tror alla att det är Rachel som ska ärva marken tills Mary ändrat sitt testamentet.

För att förstå varför flyttar historien bakåt tills den dag Mary var 16 år gammal och berättar hennes livs historia. En härlig bok att läsa, den påminner om Törnfåglarna på något sätt. Tycker man om en historia om kärlek, släktfredjer och intriger så ska man läsa denna bok. Boken ger också en lättsam läsning. Det var längesedan jag läste en sådan bok när de på sista tiden jag nästan bara läst deckare.

Jag rekommenderar boken om känner för att lägga ner på soffan tillsammans med ett täcke och en stor mugg med te. Då får man en skön bokläsning.

På återseende!

Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee - Erövringen av Vilda Västern ur indianernas perspektiv

Skriven av Dee Brown.

Eftersom Karin brukar rekommendera bra böcker kunde jag inte heller låta bli att köpa denna bok. Vilket som jag inte ångrat mig.

Det är ingen roman med sträckläsning, utan mera en amerikansk historia. Varje kapitel börjar med en inledning av vad som händer i USA under den tideptok som valet av presidenter, uppfinningar av glödlampor, jorden runt resa, kända författarna som utgivit kända klassisker som t.ex. Twain. Det hände mycket i USA mitten på 1800-talet och framåt in mot 1900-talet. Uppbyggnaden av Frihetsgudinnan och järnvägarna tog fart.

När jag läste boken kände jag mig stor sorg, en mycket dyster historia om hur amerikanerna utplånade indiansstammar, en efter en. Många löften gavs till indianerna men alla de blev förr eller senare brutna och de vitas girighet tog över. Inte bara indianerna drabbades, bufflarna utplånades också nästan. Under 1800-talet minskade bufflarna från omkring 40 miljoner ner till några tusen.

På gång efter gång fick indianerna bara lögner och återigen falska löften från de vita. De var helt chanslösa mot överfallen och våld, de hade varit beredd att stryka över det förlutna för att få leva i fred men hela tiden handlade det bara om en lånad tid. Många stammar blev helt utplånad och finns inte kvar längre. Allt detta hände mellan 1860-1890.

Ett citat från slutet på boken:

"De gav oss många löften, fler än jag kan minnas, men de höll bara ett
enda; de lovade att ta vårt land och det gjorde de."

Denna bok kommer jag att tänka på mycket länge framöver, jag kände mig väldig sorgsen när jag läste boken och sorgen finns kvar inut mig efter jag läst ut boken. Absolut ingen glad historia. En fantastisk bok!

Tack Karin för tipset.

Dagens ridtur som slutade blött

En härlig vårdag idag, solen sken och nästan all snö är bortsmält. Jag messade till Helena och frågade efter tips för att börja rida med en handhäst. Jag tänkte idag var det en väldig bra dag att börja komma igång med hästarna efter en lång vila och särskilt för Hrönns skull. Jag skulle skritta med Börje så kunde jag lika gärna ta med Hrönn, tänkte jag.

Det går mycket bättre än du tror. Det är krångligt när du hoppar upp för man har en tendens att sätta sej på repet men det fixar du. Tar 100 meter så fattar hon.

Så stod det i ett av Helenas SMS som jag fick idag. Jag sadlade Börje och pysslade om hästarna, allt kändes jätte bra. Jag hoppade upp på sadeln och inga krångligheter dök upp. Allt gick enkelt och lätt. Börje var snäll och stod stilla, liksom Hrönn stod som en ängel bredvid Börje. De första stegen gick helt överväntat, det var precis som hästarna gjort det tusen gånger tidigare.

De första stegen blev till tiotals meter och senare hundratals meter. Ingenting hände, mer än att jag fick släpa Hrönn mer och mer. Hon såg helt uttråkad ut och men inget annat hände och allt gick väldigt bra. Tills Hrönn fick nog...

Hon fick syn på en jätte vattenpöl som låg bredvid vägen, hon traskade ner i pölen. Helt plötsligt lade hon ner sig och började att rulla. Börje som tidigare hade varit skeptisk mot vatten stod kvar på vägen och jag drog upp Hrönn från vatten. Hrönn hade bestämt sig för att ligga kvar i vatten så hon rullade längre bort från vägen och repet slank ur mina händer. Börje gick ett par steg ner mot vatten och han gjorde det lätt för mig att sitta kvar på sadeln medan jag försökte att dra upp Hrönn. Till helt förgäves för Börje såg hur skönt Hrönn hade det. Till min stora förvåning böjde han sig framåt och var på väg att sätta ner sig på framknäna. Han hade aldrig gjort så tidigare...!!! Aldrig hade han velat gå frivilligt ner i vatten och ännu mindre att lägga ner...

Jag blev så häpen och min enda tanke var att han absolut inte fick lägga ner sig med westernsadeln. För när Börje lägger ner och rullar runt så har han benen rakt upp i luften. Sadeln skulle ta skada av det och bli förstörd. Snabbt hoppade jag ner innan Börje hann lägga ner och sade bestämt nej, ledde tillbaka upp till vägen.

När jag var upptagen med att att skälla ut Börje så passade Hrönn på att resa upp och försökte smyga iväg till djupare del. Gården framför fanns det en hund (tyvärr fastnade hunden inte med i bilden), i allafall stod hunden och tittade häpet på oss. Den hade tidigare skällt och försökt att jaga efter oss, men när vi passerat gården och när Hrönn lade ner sig stod hunden plötsligt stilla och tittade häpet. Jag var säker på att hunden gapade också...

Slutligen när jag skällt ut Börje och kunde ge hela min uppmärksamhet mot Hrönn, hon gick tillbaka upp till vägen när jag ropade nej åt henne.

Det som var pinsamt var att gården bakom mig red en kvinna på hennes häst på hennes paddock. Hon stod och tittade på dramat och undrade nog vad jag var för människa som inte hade kontroll över mina hästar... Jag önskar att jag hade mod nog att vända om mig och ropa till henne att det var första gången för Hrönn att gå som handhäst idag. Att hon har en egen vilja och att Börje är för kär i Hrönn att han ville göra precis allt som hon gjorde. För att imponera på henne.

Mina hästar är roliga, de är lika klumpiga som jag är och passar mig bra då de är inte lättskrämda av sig.

På återseende!

Inkommande fjäderfjän

Jag älskar ägg. Jag kokar ägg eller steker dem och äter dem till frukost eller till lunch på smörgåsar. Pannkakor och plättar är min absoluta favoritsrätt. Det är nästan ett måste med ägg till bakning. Det är grymt gott med rå ägg till Biff a la Rydberg. Ja, ägg används till mycket och har stort användsområde.

Därför vill jag ha höns och en tupp här hemma, så tror jag också de skulle vara ett trevligt tillskott för gården.

Igår kväll när jag satt i köket och drack kaffe och läste en bok flög en fasan upp. Den satt utanför köksfönster, därav dålig bild av mobilkamera i mörker.

På återseender!

Nostradamus försvunna profetior

Skriven av Mario Reading.

Jag blev tipsad av Karin för denna bok. En deckare som utspelar sig i Frankrike och handlar om jakten efter Nostradamus hemligheter som inte blev publicerad. Han hade skrivit 1 000 st profetior och 58 av dem blev inte publicerad.

En vild jakt utspelar i södra Frankrike mellan en utdankad författare, Adam Sabir och en ond människa Archor Bale. Båda de vill komma åt de hemligheter. Adam Sabir blev intresserad av de försvunna profetior och blev ofrivilligt djupare inblandad på jakten medan Archor Bale gör allt för att komma åt de hemligheterna. Adam blir involverad med zigenarna och i deras kultur och levnadssätt.

Boken ger en trevlig underhållning och är lätt att läsa. Kapitlarna är korta och texten lättläst. Början på historien griper berättelsen mig men ju längre in jag kommer i desto mer plattare blir historien. Tycker man om gåtorna och Da Vinci koden kan man läsa denna bok. Jag har läst bättre böcker och tror att denna historia kunde ha blivit bättre.

Tack för tipset, Karin. Trots allt var det en spännande läsning.

Kram!

Kvinnliga eller manliga hovslagare?

Idag kom en ny hovslagare för att verka mina hästar samt sätta på framskor på Börje. Annsofi kallar jag henne för.

När jag köpte Börje i maj 2009 tror jag det var. Han hade skor på alla 4 hovar, det märkliga var att han hade bakskor även på framhovarna. Dessutom såg skorna begagnade ut. Min goda väninna Helena följde med när vi tittade på Börje, hon är även en hovslagare. Jag har tur som har henne bland mina goda vänner. Det var även hon som tipsade mig om Börje. I allafall körde vi dit och tittade på Börje. Trots han hade gamla skor på sig och att de var skodd på slarvigt sätt hindrade inte mig att köpa honom.

Första skoning i min ägo var förmodligen även första gången här på svensk mark för Börje skedde hemma hos Helena. Börje var då ganska svår att lyfta upp benen och han tyckte det var jävligt jobbigt att stå på tre medan Helena jobbade med den fjärde hov. Han stegrade då och försökte att lägga ner också. Helena var duktig och tog god tid på sig. Det berodde också på att vi stod och pratade med varandra under tiden Börje fick vila lite.

Tyvärr bor Helena 30 mil från mig så det var att anlita en annan hovslagare när Helena inte var i närheten eller när vi inte var i närheten av henne. Anders, Camilla, Jenny, x (har glömt hans namn), Johan och Jessica var de som fick jobba med Börjes hovar. Kanske någon till som jag för närvarande har glömt. De alla använde olika metoder mot Börje. Anders såg bra ut och han brukade verka stallets hästar så jag anlitade honom på grund av det. Han har verkat/skott Börje de första månader när han kom till Skåne. På grund av olika orsaker valde jag att byta hovslagare och då fick Camilla, Jenny och X jobba med Börje. Max två gånger. Jag bytte direkt till en nästa hovslagare för jag ansåg att deras kemi inte fungerade med Börje som hade svårt för att vara tålig och stå snällt med tre ben. Han är också tung så han lägger gärna sin vikt neråt mot marken eller mot hovslagaren. Slutligen fick jag tipset av Helena som bor 30 mil härifrån att hon hade hört Jessica skulle vara bra och hade sin verksamhet närheten av Börjes stall. Nackdelen var att Jessica hade en egen smedja och man skulle då köra till henne när det var dags för skoning/verkning.

Jag tänkte jag skulle göra ett försök, dessutom var jag nyfiken på henne för hon gör en varmskoning tillsammans med Johan. De båda var lugna och tog hänsyn till Börjes svaga sida. Jag tyckte om dem och åkte alltid till deras smedja, trots de tog lite högre pris och att man skulle köra dit tyckte jag det var OK så länge Börje trivdes. Före jul meddelade Jessica att hon skulle flytta norrut och jag själv skulle flytta till en egen hästgård så fick jag leta efter en annan hovslagare. Jag hade nu två hästar och ingen BE behörighet så jag ville att hovslagaren skulle komma hem till mig.

Jag ringde många olika hovslagarna och pratade med dem, den siste på listan var trevlig och tyvärr tog han inte emot fler kunder men han rekommenderade Annsofi. En ny utbildad tjej som blivit färdig med yrket i augusti och letade kunder. Jag tänkte det skulle inte skada att prova att anlita henne.

Hon kom idag och det var 2,5 månader sedan Börje träffade en hovslagare sist. Han skulle bli svår att hantera och så brukade han vilja testa nya hovslagarna. Vilket som han gjorde idag, Börje tyckte det var jobbigt att lyfta frambenen och försökte att trampa ner på Annsofis fötter. Han försökte lägga ner. Han stegrade en gång. Han slog upp med hans framknän. Börje brukar inte bitas och han brukar inte sparkas. Börje är jätte snäll häst men när han tycker det är jobbigt brukar han försöka lägga ner. De tidigare hovslagarna hade skrikit åt Börje, slagit honom eller sagt till bestämt att det var inte OK han gjorde så. En annan hovslagare hade till och med gett lugnande medel till Börje. Men inte Annsofi. I ett tillfälle när Börje knuffade bort Annsofi ramlade hon bak och lade på ryggen. De tidigare hovslagarna hade svurit mot Börje och gett tillbaka på något sätt. Men inte Annsofi.

Hon gjorde något som jag aldrig sett tidigare.

Hon skrattade. Åt Börje.
Hon skrattade för varje "dumma" beteende Börje gjorde och klappade Börje.

Börje blev också förvånad. När han stegrade hade Annsofi snubblat bakåt och hon skrattade så Börje blev häpen att han stod snällt efter det. Faktiskt blev Börje lugnare och försökte behärska sig och var duktig mot slutet. Det var jag som svor mot Börje. Det var jag som sade till Börje när det var inte OK han gjorde si och så. Jag tyckte synd om Annsofi trots hon försvarade Börje och sade att hon var absolut inte rädd för Börje. Eftersom hon kunde se på honom att han tyckte det var jobbigt och var annars jätte snäll häst. Det var ju skönt för mig att höra. Jessica tyckte också om Börje. Jag tror det är viktigt för Börje att hovslagaren ska tycka om honom, de övriga hovslagarna tyckte inte om Börje och då var han mera jobbigare. Börje är en känslig häst...

Jag gillade Annsofi och bad henne komma tillbaka igen om 9 veckor. Kanske har jag hittat min hovslagare? Jag hoppas det...

Inga hovar - ingen häst

Som hästägare bör man kunna så mycket om sina hästar. Det finns så mycket kunskap kring hästens vård som ibland bara inte räcker till för en vanlig amatör hästägare som jag är, hästens foder, hästens utrustningar, hästens anatomi, ridteknik, ridkunskap, hästens hov och ja allt med hästen att göra ska en hästägare kunna. Det blir ju lite svårt att ta reda på precis allting på en kort tid.

Man behöver mycket erfarenheter och det tar många år. Jag har nu ägt Börje snart 2 år och Hrönn i 4 år. Men det är först nu när man flyttat till en egen hästgård som man behöver sina egna erfarenheter. För då ska man fixa allting, köpa hem halm och hö från pålitliga platser och anlita olika personer vid behov som veterinär och hovslagare.

Jag har anlitat olika hovslagare på grund av olika orsaker och nu är jag på jakt efter en ny hovslagare. Det är alltid nervöst att träffa en ny hovslagare för man hoppas på att hon/han gör ett bra jobb. Jag litar på hovslagare för jag har tyvärr inte tillräcklig med kunskap om hovvård för att kunna ta en egen bedömning, efter 2 år har jag börjat att få en aning om när en hovslagare gör ett bra jobb. Jag kommer att läsa mer om hovvård och våga ställa mer frågor till hovslagaren som till exempel: "Varför gör du så?" och "Hur tänker du nu?" .

Igår var jag på en föreläsning som hölls av min före detta hovslagare. Jag var nyfiken på vad han hade att säga eftersom han har skott och verkat Börje tidigare. Han var duktig i början men småningom blev han mera slarvigare och hade mindre tålamod med min häst. Jag bestämde då att byta till en annan hovslagare som tog hänsyn till att min häst har dålig balans. Det tar lång tid att träna hästens balans och då behöver jag en hovslagare som förstår min häst och att han tycker det är jobbigt att stödja på ena sida när han vinglar. Min ridtränare tror det kan vara en gammal skada som Börje fått innan jag övertog honom, kanske en transportskada. Börje har blivit mycket bättre nu men han litar fortfarande inte riktigt på hans bakdel. I allafall hade denne hovslagare börjat bli slarvig.

Följande märkliga hovslagare har jag haft, en kvinna som gav lugnande medel till min häst för han råkade att tappa balans, en annan slog min häst och använde brems plast för min häst råkade att ha svårt att stå på tre, den tredje kom aldrig på de tider vi kom överens om. Två gånger dessutom. Slutligen hittade jag en väldig bra hovslagare som var precis den jag letade efter. En trevlig och hästkunnig person. Nackdelen var att hon var dyr och hade en egen smedja så man skulle köra till henne varje gång det var dags för skoning. Men hon fungerade så bra tillsammans med min häst så det var värt det. Jag hade henne i flera månader tills hon berättade att hon skulle flytta norrut. Då var det att börja om igen och leta efter en ny hovslagare.

En sak har jag lärt mig efter ha haft flera olika hovslagare är att varje hovslagare har sina egna synpunkter. De gör på olika sätt och tycker olika. De gör sitt jobb på olika sätt också. Det gäller för hästägaren att kunna göra en egen bedömning om hovslagaren gjort ett bra jobb och på det sätt som hästägaren tycker om.

Jag tycker det är tråkigt att kostnader för att äga en häst skjuter upp, man letar då efter ett sätt att få råd att ha djur hemma. Kanske man väljer att ha hästarna barfota eller enbart framskor? Eller att man inte har en regelbunden verkning...

Jag tror på en hållbar hästhållning, precis som jag tror på när det gäller mina hundar. I början får man lära sig så mycket man kan och samla sina egna erfarenheter och våga prova fram. Ställa massor med frågor och läs så mycket som möjligt om något område som man intresserar sig mer för tillfället. Sedan kan man göra hur man vill...

Börje har haft helskoning de 2 år jag ägt honom och det är först för 10 veckor sedan jag valde att ta bort alla skor inför hans vintervila. Jag har fått olika synpunkter kring det. På onsdag kommer en ny hovslagare på besök och jag hoppas verkligen hon är bra. Jag kommer bara att ha framskor på Börje för att se vad som händer. Det är inte på grund av det blir billigare så. Det är för jag vill se om Börje klarar av att ha framskor?

Jag är faktiskt lite i dilemma, jag kommer att rida på alla underlag. Vägen precis här utanför är asfalterat. Det finns fina och dåliga grusvägar häromkring. Jag kommer att köra vagn längre fram och även köra ut till olika platser för att ta långa ridturer. Jag vet inte om det räcker med framskor? Vi får se.

Bilderna är fotade av mig.