Lycka till och jag ser fram emot ert bröllop!
Foto: Ulrika
söndag 31 augusti 2008
Möhippa
Det var en möhippa idag. Snart blir hon en gift kvinna och jag måste få säga att det är underbart att vara gift med den person som man älskar mest på hela jorden.
Lycka till och jag ser fram emot ert bröllop!
Foto: Ulrika
Lycka till och jag ser fram emot ert bröllop!
Foto: Ulrika
P.S I love you
P.S I love you regisserad av Richard LaGravenese (regisserade även Freedom Writers).Hilary Swank, en underbar skådespelerska, spelade också i Freedom Writers. I denna film var även riktiga män med, som Gerard Butler, Jeffrey Dean Morgan och Harry Connick Jr. Alltså menar jag med riktiga män är att de ser ut som en man ska göra tycker jag.
Jag har inte läst boken än, men filmen är väldig sorglig. En äkta kärlekfilm. En änka som sörjer hennes makes död och får brev då och då från döda maken. Han känner henne för väl så han hjälper henne att bearbeta sorgen.
Jag vet en dag kommer jag att bli tvungen att låta Thomas gå vidare, jag vet det kommer att göra väldigt ont och det är ingenting jag vill förbereda mig för. Jag vet att jag kommer bli väldig förstörd och inombords mig kommer att dö tillsammans med honom. Jag är rädd att bli lämnad ensam, för jag skulle bli oerhört ensam om han lämnar mig för tidigt... Jag blev kär i honom när jag var 17 år. Idag är jag 31 år och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
P.S Jag älskar dig!
fredag 29 augusti 2008
Solbacken
Ikväll ska jag hälsa på Solbacken och umgås med islänningar (islandshästar om ni inte förstod det).
Kanske tar jag med mig kameran...
Ha en riktig trevlig helg!
Kanske tar jag med mig kameran...
Ha en riktig trevlig helg!
Strömlös
I onsdagskväll när jag var på jobbet och hade jour, fick jag ett sms av Thomas:
Bara poff...Ingen ström halva huset...
Det visade sig att Thomas satt och tittade på TV:n, kanske halvsov också. Då gick strömmen. Hela huset släcktes ner och Thomas blev klarvaken. Han gick för att kontrollera saken och bytte om propparna på olika platser, gick igenom alla rum i hela huset. Ingen ström på halva huset, följande var det strömlös i halva köket då fungerade inte spisen. Jo den fungerar om vi tänder gasspis med en tändsticka. Hela källaren var död alltså därnere finns tvättmaskin, torktumlare och vattenpump. Från den får vi varmvatten och värmen till elementen. Thomas tänkte att det felet kunde ligga hos kommunen.
Nästa dag, torsdag, efter jobbet undersökte Thomas proppskåpet. Han har en apparat som kan kontrollera strömmen på kablar. Vi har 3 huvudsfas. Det finns ström från 2 fas men inget kom från den 3:e fas. Thomas följde kabeln bakom proppskåpet och den gick ner mot golvet, under jorden. För att kunna kolla där måste han kunna stänga av strömmen helt för att inte få ström i sig.
Han ringde till Sjöbo El Ab, de hänvisade oss till Vattenfall och de skickade tillbaka oss till Sjöbo El Ab. När vi väntade på en kille som skulle höra av sig kom Thomas på att det finns en låda strax ovanför golvet. Han gick ner till källaren och öppnade lådan, där bakom stod 3 proppar.
Snabbt sprang Thomas upp för att skicka ett SMS till jourkillen att han hittat felet. En propp hade gått. Thomas hade missat de tre proppar som låg lite gömd.
Den proppen som hade gått, hade brunnit ner! Tur att lådan var av en tjock metallskåp så att det inte blev värre...
Bara poff...Ingen ström halva huset...
Det visade sig att Thomas satt och tittade på TV:n, kanske halvsov också. Då gick strömmen. Hela huset släcktes ner och Thomas blev klarvaken. Han gick för att kontrollera saken och bytte om propparna på olika platser, gick igenom alla rum i hela huset. Ingen ström på halva huset, följande var det strömlös i halva köket då fungerade inte spisen. Jo den fungerar om vi tänder gasspis med en tändsticka. Hela källaren var död alltså därnere finns tvättmaskin, torktumlare och vattenpump. Från den får vi varmvatten och värmen till elementen. Thomas tänkte att det felet kunde ligga hos kommunen.
Nästa dag, torsdag, efter jobbet undersökte Thomas proppskåpet. Han har en apparat som kan kontrollera strömmen på kablar. Vi har 3 huvudsfas. Det finns ström från 2 fas men inget kom från den 3:e fas. Thomas följde kabeln bakom proppskåpet och den gick ner mot golvet, under jorden. För att kunna kolla där måste han kunna stänga av strömmen helt för att inte få ström i sig.
Han ringde till Sjöbo El Ab, de hänvisade oss till Vattenfall och de skickade tillbaka oss till Sjöbo El Ab. När vi väntade på en kille som skulle höra av sig kom Thomas på att det finns en låda strax ovanför golvet. Han gick ner till källaren och öppnade lådan, där bakom stod 3 proppar.
Snabbt sprang Thomas upp för att skicka ett SMS till jourkillen att han hittat felet. En propp hade gått. Thomas hade missat de tre proppar som låg lite gömd.
Den proppen som hade gått, hade brunnit ner! Tur att lådan var av en tjock metallskåp så att det inte blev värre...
Att slösa pengar
Igår gick jag till en frisör och klippte mej. Håret blev bra tycker jag. Kanske en aning för kort därbak och min dubbelhaka syns mer.. :) I allafall är det alltid kul att få en ny frisyr.
Idag var jag i Ystad på ett par timmar för att leta efter kläder som jag kan ha på mig nästa vecka. Närmare sagt, nästa lördag. Jag hittade en del men inget som jag vill ha på mig på ett bröllop. Hm, om jag hinner kanske kör jag till Nova på söndag och kolla lite runt. Lucky kommer på söndag så vi får se om jag hinner.
Annars får jag shoppa på sista minut under veckan som kommer. ;)
Jag har bara lite svårt för att lägga ut pengar på mig själv, det är lättare att handla kläder till Thomas, saker till hemmet och till djuren. De här sista veckorna har jag lagt ut en del på hästarna.
Köpt rockard, sele, ryktset, med mera... Jag är på gång att köpa en sadel och träns åt Lucky. Så har jag anmält oss till ett par kurser under hösten. Så saknar jag också en del saker såsom longeringsset, kapson, lädervård...
Hobbyn kostar men jag lägger hellre ut på hobbyn än på mig själv! Därför har jag svårt för att köpa något fint till bröllopet när jag behöver varje slant till andra saker...
Idag var jag i Ystad på ett par timmar för att leta efter kläder som jag kan ha på mig nästa vecka. Närmare sagt, nästa lördag. Jag hittade en del men inget som jag vill ha på mig på ett bröllop. Hm, om jag hinner kanske kör jag till Nova på söndag och kolla lite runt. Lucky kommer på söndag så vi får se om jag hinner.
Annars får jag shoppa på sista minut under veckan som kommer. ;)
Jag har bara lite svårt för att lägga ut pengar på mig själv, det är lättare att handla kläder till Thomas, saker till hemmet och till djuren. De här sista veckorna har jag lagt ut en del på hästarna.
Köpt rockard, sele, ryktset, med mera... Jag är på gång att köpa en sadel och träns åt Lucky. Så har jag anmält oss till ett par kurser under hösten. Så saknar jag också en del saker såsom longeringsset, kapson, lädervård...
Hobbyn kostar men jag lägger hellre ut på hobbyn än på mig själv! Därför har jag svårt för att köpa något fint till bröllopet när jag behöver varje slant till andra saker...
tisdag 26 augusti 2008
Hugh Laurie
Tvserien House har en underbar karaktär som spelas av Hugh Laurie. Jag måste få säga, trots han är född år 1959, är han en riktig sexig man. Skäggstubb, den eviga elakhet och ändå med hans minsta lilla leende kan han se oerhört sexig ut. Ibland drar han upp smilbanden på TV-serien utan att hans medarbetarna ser det, det är bästa tidpunkt på hela serien. =)Vem är era favoriter på TV?
måndag 25 augusti 2008
Gräsklippning
Gräsmattan
Fotograf: Ulrika Granström (aug 2006)
Tja, det hade regnat de sista dagarna. Ösregnat. Regn och åter regn. Grässtråna på vår trädgård hade stigit upp från marken, för fort. Så idag tog jag fram gräsklipparmaskinen för att klippa ner grässtråna. Svettig och kämpande drog jag maskinen över mattan, då började det att ryka. Nej faktiskt först hostade den. Sen hackade den... Till slut gav den upp!
Fotograf: Ulrika Granström (aug 2006)
Tja, det hade regnat de sista dagarna. Ösregnat. Regn och åter regn. Grässtråna på vår trädgård hade stigit upp från marken, för fort. Så idag tog jag fram gräsklipparmaskinen för att klippa ner grässtråna. Svettig och kämpande drog jag maskinen över mattan, då började det att ryka. Nej faktiskt först hostade den. Sen hackade den... Till slut gav den upp!
lördag 23 augusti 2008
Cold Case
Cold Case, Säsong 5, Avsnitt 14 - Andy in C Minor.
Jag brukar titta på Cold Case (svensk titel Kalla spår tror jag) på Kanal 5. Idag handlar avsnittet om en döv kille som blev mördad på en dövskola. Naturligtvis tyckte jag det var extra rolig att se på avsnittet ikväll. Men ju mer jag tittade på desto mindre tyckte jag om avsnittet. Det visar bara fördomar mellan döv och hörande. Fördomar mot cochlea implantat och hörande. Tråkigt tycker jag...
Ledins vitaminfasta
För någon vecka sedan stod fyra kvinnor, alla är arbetskamrater, i ett damrum och stod framför en lång spegel som löpte hela väggen. Jag vet inte hur men något sätt hade vi hamnat i en diskussion om en fastekur, rättare sagt berättade en arbetskamrat att hon hade provat att fasta med vitamindrycker. Ledins vitaminfasta. Hon berättade hur hon mådde så bra efteråt, att hon blev så pigg och kände sig riktig kry. Vi tre stod fallna och lyssnade på henne. Jag blev såld på hennes snack, jag kände att jag bara måste få testa denna vitaminfasta.
Samma vecka gick jag in i en hälsobutik här i Sjöbo och köpte hela rubbet. Ett par dagar senare började jag att fasta. Totalt 6 dagar + 4 dagar för ner/upptrappning.
Det gick bra på de första dagarna. Jag var så duktig som tackade nej till allt, jag tackade nej till kaffe (som jag är väldig svag för), goda dessertpajer, skräpmat och allt som typiskt nog skulle dyka upp under dessa dagar. Dessutom på någon dag var det extra aktiv då jag var ute i Malmös kanal och trampade på en trampbåt i hela två timmar. Jag trampade för 3 personer som bara satt och njöt av utsikten, svettig och min kropp skrek efter mera energin. Samma dag åkte jag en karusell och jag trodde jag skulle kräkas för jag mådde så illa av all dessa snurrande...
Liksom på jobbet tackade jag nej till många kaffekoppar och led av hur andra njöt av godare drycker och fast föda. På kvällarna kände jag stort sug efter.. konstigt nog var det pannkakor jag längtade mest efter.
Jag klarade mig bra, led av huvudsvärk, kände mig svag och var trött. Jag fick ingen samma känslor som arbetskamraten hade känt, hon kände sig väldigt pigg och glad när jag kände mig helt tvärtom.
Men det var kul att pröva... :)
Samma vecka gick jag in i en hälsobutik här i Sjöbo och köpte hela rubbet. Ett par dagar senare började jag att fasta. Totalt 6 dagar + 4 dagar för ner/upptrappning.
Det gick bra på de första dagarna. Jag var så duktig som tackade nej till allt, jag tackade nej till kaffe (som jag är väldig svag för), goda dessertpajer, skräpmat och allt som typiskt nog skulle dyka upp under dessa dagar. Dessutom på någon dag var det extra aktiv då jag var ute i Malmös kanal och trampade på en trampbåt i hela två timmar. Jag trampade för 3 personer som bara satt och njöt av utsikten, svettig och min kropp skrek efter mera energin. Samma dag åkte jag en karusell och jag trodde jag skulle kräkas för jag mådde så illa av all dessa snurrande...
Liksom på jobbet tackade jag nej till många kaffekoppar och led av hur andra njöt av godare drycker och fast föda. På kvällarna kände jag stort sug efter.. konstigt nog var det pannkakor jag längtade mest efter.
Jag klarade mig bra, led av huvudsvärk, kände mig svag och var trött. Jag fick ingen samma känslor som arbetskamraten hade känt, hon kände sig väldigt pigg och glad när jag kände mig helt tvärtom.
Men det var kul att pröva... :)
Rendition
Rendition (svensk titel Utlämnad) regisserad av Gavin Hood.
Idag regnade det hela dag, jag frågade Thomas om vi inte skulle äta pizza och se på en bra film. Visst sade han, bara det är en rolig film...
Hm, vadå en rolig film? Jag kände mer för en riktig film så jag sade att det finns en ny film med Reese Witherspoon. Jag visste att han hade svår att motstå henne, en vacker kvinna som hade inspelat många roliga filmer, men jag varnade Thomas att Rendition är ingen rolig film. Spelar ingen roll svarade han!
Jag blev positivt överraskad när jag såg att det fanns många kända namn med i filmen som Jake Gyllenhaal, J.K. Simmons och Meryl Streep. Visserligen var de inte med i så många minuter men Meryl Streep var en härlig bitchig och iskall kvinna i filmen. Jag älskade hennes dialog med Jake Gyllenhaal i telefon:
Douglas Freeman (J.Gyllenhaal): "This is my first torture."
Corrine Whitman (M. Streep): "The United States does not torture, Douglas. Let me tell you something. This is how this works. You worry about getting the information...and I will worry whether the information you get is helpful. OK? You focus on the job."
Filmen handlar om hur USA hanterar utlämnandet av en misstänkt person som landat på amerikansk mark. Jag skulle kunna tänka mig att det ligger något halvsanning i denna film, att USA lämnat ut människorna till utomlands för att få de information de vill ha. Till varje pris!
En bra film, jag ger filmen en 4:a.
Idag regnade det hela dag, jag frågade Thomas om vi inte skulle äta pizza och se på en bra film. Visst sade han, bara det är en rolig film...Hm, vadå en rolig film? Jag kände mer för en riktig film så jag sade att det finns en ny film med Reese Witherspoon. Jag visste att han hade svår att motstå henne, en vacker kvinna som hade inspelat många roliga filmer, men jag varnade Thomas att Rendition är ingen rolig film. Spelar ingen roll svarade han!
Jag blev positivt överraskad när jag såg att det fanns många kända namn med i filmen som Jake Gyllenhaal, J.K. Simmons och Meryl Streep. Visserligen var de inte med i så många minuter men Meryl Streep var en härlig bitchig och iskall kvinna i filmen. Jag älskade hennes dialog med Jake Gyllenhaal i telefon:
Douglas Freeman (J.Gyllenhaal): "This is my first torture."
Corrine Whitman (M. Streep): "The United States does not torture, Douglas. Let me tell you something. This is how this works. You worry about getting the information...and I will worry whether the information you get is helpful. OK? You focus on the job."
Filmen handlar om hur USA hanterar utlämnandet av en misstänkt person som landat på amerikansk mark. Jag skulle kunna tänka mig att det ligger något halvsanning i denna film, att USA lämnat ut människorna till utomlands för att få de information de vill ha. Till varje pris!
En bra film, jag ger filmen en 4:a.
fredag 22 augusti 2008
Vad göra?
Tja, nu har jag det fullt upp. Undrar om jag hinner med allt under höst?
Tre hundar att ta hand om och tillfredställa deras behov. Små lydnadsträningar. Spårträningar ska börjas under höst. Försöka träffa paret Hagen oftare, åtminstone för att få träningsinspiration av dem...
En katt att kela med. Han behöver få träffa andra katter så får man ta med han till Lund för att hälsa på de andra katter...
Två hästar att hålla reda på. En som ska köras och ridas in. Börja med horsemanship, löshoppning och omskolning. Börja knyta kontakt med Klemmensen kanske. En annan för att söka efter en bättre lösning för henne och för allas bästa...
Heltidsarbete...
Distanskurs som jag ska fullfölja...
Härhemma ska renoveras och fixas till, men det är något som jag vill skynda långsamt. Det viktigast med hemmet är att jag ska trivas och det gör jag även om hallen är inte klar...
Det sociala livet begränsas men jag har vänner som jag trivs bra med. Jag mår mycket bra med de som jag har idag - ni vet vilka ni är (hoppas jag)...
Någon sa att det kommer bli en lång höst, jag hoppas det för då hinner jag med allt detta. :)
Kram på er!
Tre hundar att ta hand om och tillfredställa deras behov. Små lydnadsträningar. Spårträningar ska börjas under höst. Försöka träffa paret Hagen oftare, åtminstone för att få träningsinspiration av dem...
En katt att kela med. Han behöver få träffa andra katter så får man ta med han till Lund för att hälsa på de andra katter...
Två hästar att hålla reda på. En som ska köras och ridas in. Börja med horsemanship, löshoppning och omskolning. Börja knyta kontakt med Klemmensen kanske. En annan för att söka efter en bättre lösning för henne och för allas bästa...
Heltidsarbete...
Distanskurs som jag ska fullfölja...
Härhemma ska renoveras och fixas till, men det är något som jag vill skynda långsamt. Det viktigast med hemmet är att jag ska trivas och det gör jag även om hallen är inte klar...
Det sociala livet begränsas men jag har vänner som jag trivs bra med. Jag mår mycket bra med de som jag har idag - ni vet vilka ni är (hoppas jag)...
Någon sa att det kommer bli en lång höst, jag hoppas det för då hinner jag med allt detta. :)
Kram på er!
Bekantas Bekanta
Bekantas Bekanta skriven av Mats Strandberg.Normalt brukar jag inte gilla svenska författarna, jag tycker bara att de skriver så tråkigt. Liza Marklund är en av dem. Det är inte så många svenska böcker som fångat mitt intresse. Den här boken, Bekantas Bekanta, är ett undantag.
En härlig svensk bok med svenskt humor och är skriven på ett härligt sätt. Boken är rolig att läsa, som kan jämföras med irländskan Marian Keyes.
Den handlar om tre personer, Daniel, Camilla och Lilly. Temat är 1990-talet, fester, vill-bli-kändis och Stockholmslivet.
måndag 18 augusti 2008
El Choco
El Choco : svensken i Bolivias mest ökända fängelse skriven av Markus Lutteman.
Den här boken är ger en riktig bra läsning, ända från första sida till sista. Även får man ett inblick om hur Bolivia fungerar och hur kokainflöden är från Sydamerika till USA/Europa. En av världens fattigaste land och som har haft de flesta antalet statkupp i hela världen - ett rekord som är svår att slå. Dessutom 5 presidenter på år tror jag.
I allafall handlar boken om en göteborgare, en vanlig och trevlig kille som hamnat lite snett där hemma. Med ett löfte om att kunna betala av skulder åkte han till Bolivia för att smuggla ut ca 3 kg kokain till Sverige. Han blev arresterad på flygplats i Bolivia och blev skickad till fängelset, San Pedro i La Paz. Där fick svensken se mycket, uppleva hunger och blev pappa till två barn. Författaren var i Sydamerka på en luffaresa, när han kom till Bolivia ville han besöka fängelset. Där fick han träffa Jonas Andersson, som han hade svårt att ogilla.
Det är Jonas historia och jag häpnar mig över hans öppenhet och hans ärlighet. Boken är också skrivet på bra sätt tycker jag. Den här sanna historien bör läsas av alla!
10,000 BC
10,000 BC regisserad av Roland Emmerich.
En film som kunde ha varit bättre. Handlingen är intressant men det som störde mig mest var att alla dessa karaktärerna som var med i filmen hade blanka, vita och jämna tänder. Jag kan slå ett vad om att det hade man inte för 10,000 år sedan... En film som handlar om en mans stora kärlek till en kvinna som blev bortrövad, mannen gör allt för att få tillbaka henne.
Filmen har fina scener, men som sagt hade det inte varit för dessa tänder skulle jag ha gett filmen ett högre betyg.
En film som kunde ha varit bättre. Handlingen är intressant men det som störde mig mest var att alla dessa karaktärerna som var med i filmen hade blanka, vita och jämna tänder. Jag kan slå ett vad om att det hade man inte för 10,000 år sedan... En film som handlar om en mans stora kärlek till en kvinna som blev bortrövad, mannen gör allt för att få tillbaka henne.
Filmen har fina scener, men som sagt hade det inte varit för dessa tänder skulle jag ha gett filmen ett högre betyg.
fredag 8 augusti 2008
torsdag 7 augusti 2008
Munken som sålde sin Ferrari
Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma.En berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv.
Först tjatar Karin om att jag ska läsa denna bok och nu tjatar efter mina åsikter kring denna bok. Alltså började det för kanske runt 1 år sedan när jag och Karin pratade om böcker. Vi rekommenderade den ena och den andra till varandra, det var särskilt en bok som Karin rekommenderade.
Har du läst Munken som sålde sin Ferrari?
När hon fick höra ett nej från mitt håll hade hon inte gett upp genom att se till jag skulle på något sätt läsa denna bok. Till slut gick jag och köpte boken för att få tyst på henne. Det dröjde ett tag innan jag började att läsa boken. Dels för jag hade svårt för såna böcker som handlar om förbättra sig själv, hur man kan bli rikare eller hur man kan gå ner i vikten. Det var vad jag trodde boken skulle handla om. Men ack vad fel jag hade.
Från den första sida fram till den sista sida satt jag helt fängslande och läste boken. Jag tog god tid på mig, läste genom en eller ett par kapitel och sedan funderade jag. Över mitt liv, över vad jag egentligen ville göra av mitt liv och om jag var lycklig med mitt liv...
Allt började med en stjärnadvokat, Julian, som också var mycket arrogant och arbetet var allt han hade. En dag fick han ett hjärtinfrakt mitt under en rättegång. Han fördes till sjukhuset och var där i en vecka, under hela veckan hade han inte velat ta emot besök. Han hade en kollega, en yngre advokat (John) som skulle lära upp sig. Inte ens han fick komma på besök. Efter en vecka fick den yngre advokaten veta att mannen hade sagt upp sitt jobb, sålt allt han ägde och rest bort. Utan en enda ord!
Efter tre år dyker Julian plötsligt upp hos Johns kontor. Han ser väldig yngre ut, gladare och helt förändrad. John som nu är på mycket god väg att bli som den gamle Julian, sliten, jobbar häcken ur sig och ser äldre ut. Julian sätter ner sig och berättar en historia för John som förändrar oss alla.
Till och med mig själv. Det var många saker som berörde mig mycket. Bland annat är det tack vare boken jag väljer mina egna intressen först framför andra alternativ. Jag mår bättre och känner mig mera gladare nu. Jag tänker inte så mycket på negativa saker, det finns alltid någon orsak till saker och ting som händer, det är ingen ide att gå och dalta med dessa tankar. Istället ska man ta itu med dem.
Geocaching, hästar, hundar och min relation till Thomas är de saker som jag just nu väljer framför andra saker. Jag trivs bra med mitt jobb, jag kanske går upp till heltid igen men det gör jag för jag tycker det är rolig. Jag tycker det är tråkigt om man grämer över att man måste jobba, att man behöver pengar och mår dåligt. Man går lätt in i en ond cirkel och 95% av sina tankar är bara negativa och samma tankar tänker man igen och igen, dag efter dag...
Karin, tack för boken! Det är en bok som man ska läsa flera gånger om och särskilt när man börjar känna sig lite nere.
Jag är rik, jag är lycklig och jag är kär...
Geocaching i Malmö
Igår, onsdag den 6, augusti vaknade vi tidigt. Jag hade tänkt att cacha i Malmö och logga på många loggböcker så vi körde från Sjöbo runt kl 7 på morgonen. Självklart var alla tre hundar med oss - Pilar, Vito och Pinky.
Jag trodde att vi skulle hinna med många cacher i Malmö men vi stötte på några hinder. Ett av dem var att jag och Coolman var lite oense om vilken väg vi skulle ta. Han tycker om att köra fort så jag hinner inte med att agera som kartläsare. I allafall hittade vi 26 st cacher och missade ett par st (vi var på plats men hittade inte den).
Snacka om vilken powercaching med en bil!
Dagens första cache heter Bensin i Blodet, hittades vi kl. 07.54. Den låg på en kulle vid en hästgård, bredvid en motorstadion. Det stod en snubbe på hästgården, han lutade mot en stalldörr och hade armarna i kors framför hans bröst. Han stod stilla och tittade länge på oss, jag kände mig lite obehagligt så jag skyndade mig att logga cachen och sticka därifrån. Dock sade Coolman att det var en allmän plats vi befann oss på.
Dagens mest knepigaste cache, The Tube... Jag och Greenjuice hade varit där tidigare när det var mörkt ute. Vi gjorde allt för att försöka hitta gömman. Vi blev riktigt dyblöta och leriga. Igår var det fint väder så jag ville återvända dit. Återigen blev jag nästan galen. Jag var säker på svaret på lösningen men ändå fick vi inte rätt svar kändes det så. Mitt under letande och mitt under arbetet för att få svar dök en man upp. Det är så att vi befann oss mitt i en skogdunge, fullt med täta buskar och runt om oss växte midjehöga nässlor. Ändå kom mannen. Han tittade på oss och vi frös mitt under vårt arbetet och tittade på honom.
Hej sade han. Coolman svarade också med ett hej. Sedan vände han sig om och gick därifrån. Vi tittade på varandra och ryckte på våra axlar och fortsatte att leta. Tyvärr hittade vi inte cachen så vi gav upp...
När jag kom hem och kollade på nätet såg jag att någon varit där efter oss och hittat cachen - så frusterande att vi inte hittade den själva!!! Det är bara att komma tillbaka och hoppas på en tredje gång gillt.
Dagens roligaste cache var när vi skulle köra till Döden i Malmö # 2 - Galgbacken, till en gata som en gång i tiden var avrättningsplats i Malmö. Där människorna avrättades genom hängning, halshuggning,stegel, hjul- samt kroppsstympningsstraffen. Idag är det bara en vanlig gatukorsning i närheten av Värnhem. I allafall körde vi dit och jag tittade på GPS:en för att ge vägriktningar till Coolman som körde.
Sväng höger in i den sade jag. Tag sen till vänster!
Coolman girade snabbt höger och skulle just gira till vänster då såg vi en vägskylt att det var en cykelväg in där som kom ut till en gata på den andra sidan. Bredvid stod en körskolebil parkerad och det satt två personer inne i bilen. De hade väl en diskussion. Vad fan sa Coolman och svängde ändå in på cykelvägen för han ville inte köra tillbaka för att ta en annan väg in till denna gata. Jag drog på hans ärm och pekade på körskolebil Var nu en bra förebild! utbrast jag.
Coolman ville strö ännu mer saltet genom att rulla ner rutan och gav ett tummen-upp tecken till eleven och läraren som satt inne i bilen. Sen körde han snabbt på cykelvägen och kom ut till den andra gatan.
På denna plats stötte vi på två andra geocachare vid namn Bolinder och Smork.
Coolman är bra på att hitta gömställena som är svåra att nå. Han bryr inte sig om vad folk tycker runt om honom. Han går in under broar, han sträcker upp sig och agerar som min styrka när jag behöver en extra hand eller styrka.
Dagens sista cache låg på en väldig märklig plats... Yttre ringvägen. Ja, bredvid en högtrafikerad motorväg. Självklart parkerade vi inte på motorvägen, vi tog till cachen från ett annat håll. Genom ett djungel, genom en liten träsk vilket som vi fick bygga en lite bro för att inte blöta ner våra fötter. Det märkliga var att det stod en stor sten med en skrift på "Yttre Ringvägen 17 juni 2000"... Hur hinner bilisterna att få se den när de kör minst 110 km/h? Nästa gång ni kör på Yttre Ringvägen, kanske får ni syn på denna sten? ;)
Många gömställen i Malmö är så smutsiga, äckliga och misstänksamma föremål ligger runt om gömman. Dessutom är det populärt med broar som gömställena, broar över en högtrafikerad väg, över floder och cykelvägar. Självklart heter dessa cachar något i den stil Operation Underbridge..
Foto: Ulrika
På över träsket till Yttre Ringen hamnade en snigel med hus mellan min fot och sandalen. Uja va äckligt när huset gick sönder...
Foto: Thomas
Foto: Thomas
Foto: Ulrika
På återseende!
Jag trodde att vi skulle hinna med många cacher i Malmö men vi stötte på några hinder. Ett av dem var att jag och Coolman var lite oense om vilken väg vi skulle ta. Han tycker om att köra fort så jag hinner inte med att agera som kartläsare. I allafall hittade vi 26 st cacher och missade ett par st (vi var på plats men hittade inte den).
Snacka om vilken powercaching med en bil!
Dagens första cache heter Bensin i Blodet, hittades vi kl. 07.54. Den låg på en kulle vid en hästgård, bredvid en motorstadion. Det stod en snubbe på hästgården, han lutade mot en stalldörr och hade armarna i kors framför hans bröst. Han stod stilla och tittade länge på oss, jag kände mig lite obehagligt så jag skyndade mig att logga cachen och sticka därifrån. Dock sade Coolman att det var en allmän plats vi befann oss på.
Dagens mest knepigaste cache, The Tube... Jag och Greenjuice hade varit där tidigare när det var mörkt ute. Vi gjorde allt för att försöka hitta gömman. Vi blev riktigt dyblöta och leriga. Igår var det fint väder så jag ville återvända dit. Återigen blev jag nästan galen. Jag var säker på svaret på lösningen men ändå fick vi inte rätt svar kändes det så. Mitt under letande och mitt under arbetet för att få svar dök en man upp. Det är så att vi befann oss mitt i en skogdunge, fullt med täta buskar och runt om oss växte midjehöga nässlor. Ändå kom mannen. Han tittade på oss och vi frös mitt under vårt arbetet och tittade på honom.
Hej sade han. Coolman svarade också med ett hej. Sedan vände han sig om och gick därifrån. Vi tittade på varandra och ryckte på våra axlar och fortsatte att leta. Tyvärr hittade vi inte cachen så vi gav upp...
När jag kom hem och kollade på nätet såg jag att någon varit där efter oss och hittat cachen - så frusterande att vi inte hittade den själva!!! Det är bara att komma tillbaka och hoppas på en tredje gång gillt.
Dagens roligaste cache var när vi skulle köra till Döden i Malmö # 2 - Galgbacken, till en gata som en gång i tiden var avrättningsplats i Malmö. Där människorna avrättades genom hängning, halshuggning,stegel, hjul- samt kroppsstympningsstraffen. Idag är det bara en vanlig gatukorsning i närheten av Värnhem. I allafall körde vi dit och jag tittade på GPS:en för att ge vägriktningar till Coolman som körde.
Sväng höger in i den sade jag. Tag sen till vänster!
Coolman girade snabbt höger och skulle just gira till vänster då såg vi en vägskylt att det var en cykelväg in där som kom ut till en gata på den andra sidan. Bredvid stod en körskolebil parkerad och det satt två personer inne i bilen. De hade väl en diskussion. Vad fan sa Coolman och svängde ändå in på cykelvägen för han ville inte köra tillbaka för att ta en annan väg in till denna gata. Jag drog på hans ärm och pekade på körskolebil Var nu en bra förebild! utbrast jag.
Coolman ville strö ännu mer saltet genom att rulla ner rutan och gav ett tummen-upp tecken till eleven och läraren som satt inne i bilen. Sen körde han snabbt på cykelvägen och kom ut till den andra gatan.
På denna plats stötte vi på två andra geocachare vid namn Bolinder och Smork.
Coolman är bra på att hitta gömställena som är svåra att nå. Han bryr inte sig om vad folk tycker runt om honom. Han går in under broar, han sträcker upp sig och agerar som min styrka när jag behöver en extra hand eller styrka.
Dagens sista cache låg på en väldig märklig plats... Yttre ringvägen. Ja, bredvid en högtrafikerad motorväg. Självklart parkerade vi inte på motorvägen, vi tog till cachen från ett annat håll. Genom ett djungel, genom en liten träsk vilket som vi fick bygga en lite bro för att inte blöta ner våra fötter. Det märkliga var att det stod en stor sten med en skrift på "Yttre Ringvägen 17 juni 2000"... Hur hinner bilisterna att få se den när de kör minst 110 km/h? Nästa gång ni kör på Yttre Ringvägen, kanske får ni syn på denna sten? ;)
Många gömställen i Malmö är så smutsiga, äckliga och misstänksamma föremål ligger runt om gömman. Dessutom är det populärt med broar som gömställena, broar över en högtrafikerad väg, över floder och cykelvägar. Självklart heter dessa cachar något i den stil Operation Underbridge..
Foto: Ulrika
På över träsket till Yttre Ringen hamnade en snigel med hus mellan min fot och sandalen. Uja va äckligt när huset gick sönder...
Foto: Thomas
Foto: Thomas
Foto: Ulrika
På återseende!
måndag 4 augusti 2008
Hjälp hur ska detta sluta?
Rastlösheten kröp under mitt skinn på förmiddagen. Jag kände hur myrorna sprang och klittrade på mig, rättare sagt under mitt skinn. Jag måste få göra något tänkte jag. Jag måste få cacha lite, jag måste hinna med en del innan min semester tog slut.
När Thomas kom hem så ruskade jag nästan på honom - Vi måste åka till Lund! Jag måste få en titt på den där cachen som vi missade förra gången vi var i Lund. Har Henrik kommit hem? Vi åker till Nova köpcentrum. Vi måste åka till Lund! Jag ruskade på Thomas kragar och han gick med på det till slut.
Ulrika & jycken och Coolman gjorde sig redo för ett avfärd mot Lund.
SPOILER VARNING!
Light cache - Black version låg invid en bowlinghall, där jag en gång i tiden hade spelat bowling. Liksom har jag en gång i tiden sprungit och låtsades att vara en friidrottare på en friidrottsanläggning som också låg bredvid. Alltså måste det ha varit ... 15-20 år sedan.. Ack vad gammal jag har blivit nu. Tillbaka till cachen, den här hade jag och Thomas försökt att hitta när vi skulle besöka Henrik för någon vecka sedan. Men då hade vi en tid att passa. Idag stod vi och övervägde olika alternativ... Jag förstod inte riktigt med poängen "390 nm", skulle man ha ett kraftverktyg? Vi kollade lite omkring och förstod ingenting. Vi diskuterade också vilka verktyg eller utrustning som bör ha.
Light cache..Black version.... Tänkte jag. Kanske vi skulle komma tillbaka när det mörknat och se vad som finns? Då utbrast Thomas att det kunde ha med lys att göra. Såna där lampor som brukar lysa upp konst på kvällarna. Kanske det?
Vi var där ca 30 minuter och bestämde till slut att återvända någon kväll, en annan dag...
Vi skyndade oss till Nova köpcentret. Thomas ville in och handla, jag ville vi skulle äta på MAX först. När han var inne och beställde mat satt jag och tänkte att det borde finnas en cache här i närheten. Surfade på internet från min kära mobiltelefon och fick en träff. En mystery - Shopping Frenzy. Ajdå, jag som har svårt för mysterycache, vissa är lätta att lösa och andra är svåra. Där satt jag och läste igenom hela texten på min mobiltelefon och funderade... Kanske skulle jag lösa det hemifrån? Då kom Thomas med maten och vi åt. När vi hade ätit tittade vi på klockan och såg det var en halvtimma kvar innan Nova stängdes så vi sprang in.
När jag gick in och såg en sak som fick poletten att trilla ner. Jag stannade framför och tog framför min mobiltelefon igen för att läsa hela texten igen. Jag tänkte att det skulle vara värt ett försök så stod jag framför saken och klottrade ner något på mitt block. Dock var det lite lurig med en siffra... Thomas surfade nu på min mobiltelefon och jämförde - de som inte fanns på Nova finns på nätet, den information använde vi. Vi hittade 4 saker som inte finns på Nova men de finns på nätet, liksom tvärtom de finns i nätet men inte i Nova. Vi fick alltså fram 4 olika koordination men de låg nära varandra så det skiljde bara åt sig några få metrar.
Yes! Vi hittade dagens första cachen!!!
Därefter körde vi en runda i Lund och sen vidare ut på landet på väg till Dalby. Därifrån körde vi snabbt hem. Några bilder från min vanliga digitalkamera:
I.R.C. (Sweden) & TB Pit Stop - The Last Sphinx låg på en mycket välbekant plats för mig. När jag läste beskrivningen av cachen visste jag exakt var den låg. Nära till cachen låg en skola som jag har gått i många år, senare hade jag skälv jobbat där. På parken har jag flera gånger som barn utforskat, lekt och ritat av blommorna. Vid äldre ålder hade jag tagit promenader där många gånger. Kändes så rolig att en cache låg här! :)
Utanför Lund:
Ett gammalt vandrarshem (The Art of Decline - La Strada)som en gång i tiden hade varit fylld med aktiviteterna. Men dock tyckte vi att vi såg någon inne i huset...
Ett annat förfallet hus där en cache låg gömd, The Ghost´s Lodge.
Huset som Gud glömde.
Dagens mest läskigast cache låg där fåren gick och betade. Jag avskyr kor och får, rättare sagt de flesta djur med horn. Jag är rädd för dem, för jag vet hur förbaskat ont det kan göra om de skulle stånga på mig... När jag var runt 5-6 år gammal skötte min syster om ett par hästar. På gården gick en get och betade. Tydligen förstod geten att jag var rädd för den för varje gång jag kom på besök kändes det som geten stirrade på mig. En dag sprang den och jagade efter mig, uj vad rädd jag blev...
Han ville bara leka var den förklaring jag fick av ägaren. Men jag blev blev så rädd att i fortsättningsvis fick ägaren binda fast geten när vi kom på besök. Där efter har jag alltid haft svårt för dem.
Förra året skulle jag ta en cache utanför Brösarp, mer om dagen kan ni läsa på den här sida: Min dagbok på hemsidan. Visserligen tog jag den men det dröjde länge innan jag kunde gå tillbaka till bilen. Korna var för nyfikna, de sprang faktiskt efter mig och jag fick springa som en galning tillbaka till tryggheten. Sedan stod de och stirrade på mig medan jag kurade ihop mig för att gömma mig. Jag tror det dröjde nästan 1 timma innan de tröttnade och gick sakta därifrån så kunde jag smyga iväg till bilen.
Ett minne från förra årets skattjakt....
Okej, tillbaka till nuet. I allafall när jag stod inför cachen Biskopens borg och såg att ängen kryllade med får. Jag såg också några stora baggar med riklig stora och tjocka horn. Jag bad Thomas att stanna där han var med hundarna så skulle jag övervinna min rädsla, jag gick sakta genom flocken med hjälp av en lång träpinne. De stirrade på mig och jag undvek deras blickar. Hela tiden hörde jag en röst bak i mitt huvud, Låt dem inte känna av din rädsla! För då vill de skrämmas ännu mer! Området var ett naturreservat, en gammal borglämning ska finnas där. Men jag såg inte dem för det enda som intresserade mig var att logga snabbt och skynda bort därifrån. När jag hade loggat boken och var på väg tillbaka. Stod en riktig stor bagge och glodde på mig. Han stod precis på stigen.
Tagen med min mobiltelefons kamera, därav dålig bildkvalitet.
Direkt fick jag en känsla av att han var en ledare.
Fan! tänkte jag och kände hur paniken inom mig blomstrade upp. Så fick jag andas lugnt och tänka på andra saker. Till slut lämnade baggen stigen men stod precis vid stigen och betade. Jag gick sakta förbi och undvek att titta på honom. Jag kände hans blickar på min nacke samt kände jag hur svetten rann nerför min rygg. Ulrika, lugn! Dom går på naturreservat område och så måste dom vara snälla mot friluftsmänniskor.
YES! Jag fixade det, jag klarade att gå genom fåren och baggar ca 170 meter. Vad glad jag blev när jag kom till bilen. :)
Geocaching är ett bra sätt att övervinna sina fobier och rädslor...
När Thomas kom hem så ruskade jag nästan på honom - Vi måste åka till Lund! Jag måste få en titt på den där cachen som vi missade förra gången vi var i Lund. Har Henrik kommit hem? Vi åker till Nova köpcentrum. Vi måste åka till Lund! Jag ruskade på Thomas kragar och han gick med på det till slut.
Ulrika & jycken och Coolman gjorde sig redo för ett avfärd mot Lund.
SPOILER VARNING!
Light cache - Black version låg invid en bowlinghall, där jag en gång i tiden hade spelat bowling. Liksom har jag en gång i tiden sprungit och låtsades att vara en friidrottare på en friidrottsanläggning som också låg bredvid. Alltså måste det ha varit ... 15-20 år sedan.. Ack vad gammal jag har blivit nu. Tillbaka till cachen, den här hade jag och Thomas försökt att hitta när vi skulle besöka Henrik för någon vecka sedan. Men då hade vi en tid att passa. Idag stod vi och övervägde olika alternativ... Jag förstod inte riktigt med poängen "390 nm", skulle man ha ett kraftverktyg? Vi kollade lite omkring och förstod ingenting. Vi diskuterade också vilka verktyg eller utrustning som bör ha.
Light cache..Black version.... Tänkte jag. Kanske vi skulle komma tillbaka när det mörknat och se vad som finns? Då utbrast Thomas att det kunde ha med lys att göra. Såna där lampor som brukar lysa upp konst på kvällarna. Kanske det?
Vi var där ca 30 minuter och bestämde till slut att återvända någon kväll, en annan dag...
Vi skyndade oss till Nova köpcentret. Thomas ville in och handla, jag ville vi skulle äta på MAX först. När han var inne och beställde mat satt jag och tänkte att det borde finnas en cache här i närheten. Surfade på internet från min kära mobiltelefon och fick en träff. En mystery - Shopping Frenzy. Ajdå, jag som har svårt för mysterycache, vissa är lätta att lösa och andra är svåra. Där satt jag och läste igenom hela texten på min mobiltelefon och funderade... Kanske skulle jag lösa det hemifrån? Då kom Thomas med maten och vi åt. När vi hade ätit tittade vi på klockan och såg det var en halvtimma kvar innan Nova stängdes så vi sprang in.
När jag gick in och såg en sak som fick poletten att trilla ner. Jag stannade framför och tog framför min mobiltelefon igen för att läsa hela texten igen. Jag tänkte att det skulle vara värt ett försök så stod jag framför saken och klottrade ner något på mitt block. Dock var det lite lurig med en siffra... Thomas surfade nu på min mobiltelefon och jämförde - de som inte fanns på Nova finns på nätet, den information använde vi. Vi hittade 4 saker som inte finns på Nova men de finns på nätet, liksom tvärtom de finns i nätet men inte i Nova. Vi fick alltså fram 4 olika koordination men de låg nära varandra så det skiljde bara åt sig några få metrar.
Yes! Vi hittade dagens första cachen!!!
Därefter körde vi en runda i Lund och sen vidare ut på landet på väg till Dalby. Därifrån körde vi snabbt hem. Några bilder från min vanliga digitalkamera:
I.R.C. (Sweden) & TB Pit Stop - The Last Sphinx låg på en mycket välbekant plats för mig. När jag läste beskrivningen av cachen visste jag exakt var den låg. Nära till cachen låg en skola som jag har gått i många år, senare hade jag skälv jobbat där. På parken har jag flera gånger som barn utforskat, lekt och ritat av blommorna. Vid äldre ålder hade jag tagit promenader där många gånger. Kändes så rolig att en cache låg här! :)
Utanför Lund:
Ett gammalt vandrarshem (The Art of Decline - La Strada)som en gång i tiden hade varit fylld med aktiviteterna. Men dock tyckte vi att vi såg någon inne i huset...
Ett annat förfallet hus där en cache låg gömd, The Ghost´s Lodge.
Huset som Gud glömde.
Dagens mest läskigast cache låg där fåren gick och betade. Jag avskyr kor och får, rättare sagt de flesta djur med horn. Jag är rädd för dem, för jag vet hur förbaskat ont det kan göra om de skulle stånga på mig... När jag var runt 5-6 år gammal skötte min syster om ett par hästar. På gården gick en get och betade. Tydligen förstod geten att jag var rädd för den för varje gång jag kom på besök kändes det som geten stirrade på mig. En dag sprang den och jagade efter mig, uj vad rädd jag blev...
Han ville bara leka var den förklaring jag fick av ägaren. Men jag blev blev så rädd att i fortsättningsvis fick ägaren binda fast geten när vi kom på besök. Där efter har jag alltid haft svårt för dem.
Förra året skulle jag ta en cache utanför Brösarp, mer om dagen kan ni läsa på den här sida: Min dagbok på hemsidan. Visserligen tog jag den men det dröjde länge innan jag kunde gå tillbaka till bilen. Korna var för nyfikna, de sprang faktiskt efter mig och jag fick springa som en galning tillbaka till tryggheten. Sedan stod de och stirrade på mig medan jag kurade ihop mig för att gömma mig. Jag tror det dröjde nästan 1 timma innan de tröttnade och gick sakta därifrån så kunde jag smyga iväg till bilen.
Ett minne från förra årets skattjakt....
Okej, tillbaka till nuet. I allafall när jag stod inför cachen Biskopens borg och såg att ängen kryllade med får. Jag såg också några stora baggar med riklig stora och tjocka horn. Jag bad Thomas att stanna där han var med hundarna så skulle jag övervinna min rädsla, jag gick sakta genom flocken med hjälp av en lång träpinne. De stirrade på mig och jag undvek deras blickar. Hela tiden hörde jag en röst bak i mitt huvud, Låt dem inte känna av din rädsla! För då vill de skrämmas ännu mer! Området var ett naturreservat, en gammal borglämning ska finnas där. Men jag såg inte dem för det enda som intresserade mig var att logga snabbt och skynda bort därifrån. När jag hade loggat boken och var på väg tillbaka. Stod en riktig stor bagge och glodde på mig. Han stod precis på stigen.
Tagen med min mobiltelefons kamera, därav dålig bildkvalitet.
Direkt fick jag en känsla av att han var en ledare.
Fan! tänkte jag och kände hur paniken inom mig blomstrade upp. Så fick jag andas lugnt och tänka på andra saker. Till slut lämnade baggen stigen men stod precis vid stigen och betade. Jag gick sakta förbi och undvek att titta på honom. Jag kände hans blickar på min nacke samt kände jag hur svetten rann nerför min rygg. Ulrika, lugn! Dom går på naturreservat område och så måste dom vara snälla mot friluftsmänniskor.
YES! Jag fixade det, jag klarade att gå genom fåren och baggar ca 170 meter. Vad glad jag blev när jag kom till bilen. :)
Geocaching är ett bra sätt att övervinna sina fobier och rädslor...
söndag 3 augusti 2008
Malmös hamn
Häromdagen var jag och Thomas ute och körde till Malmö. Hundarna skulle få bada i havet, självklart passade jag på att cacha.
På en cacheplats, The End Of Meca, dreglade Thomas över den spikraka banan. En av få banan i Sverige som man kan få se dragracing och uppleva bilar/MC komma rusande upp till 300 km/h. När vi bodde i Trelleborg förut pågick det många olagliga dragracingar...
Mittemot banan stod jag och dreglade över en riktig stor skrothög. Jag skulle ta riktiga bra bilder men då dök två gubbar upp som jobbade där. De stod och stirrade surt på mig så jag hann bara ta en bild - dessutom en smygbild.
Efteråt körde vi till en annan cachegömma som också låg på Nordkajen. En häftig gömma. GPS:en nollade på en punkt där vi stod på en betong och blickade ut mot havet. Inget bra gömställe i närheten tills vi tittade ner på marken. En spricka och vi såg att det fanns en tunnel under. Jag hittade ett kryphål och gick in. Usch, tänk om att råttor skulle dyka upp. Man fick en klaufobisk känsla när man gick ner i tunneln.
Cachen ligger i historiska spår då kajen användes främst till att lossa båtar.
Lite läskigt att gå ner i tunneln under kajen.
På en cacheplats, The End Of Meca, dreglade Thomas över den spikraka banan. En av få banan i Sverige som man kan få se dragracing och uppleva bilar/MC komma rusande upp till 300 km/h. När vi bodde i Trelleborg förut pågick det många olagliga dragracingar...
Mittemot banan stod jag och dreglade över en riktig stor skrothög. Jag skulle ta riktiga bra bilder men då dök två gubbar upp som jobbade där. De stod och stirrade surt på mig så jag hann bara ta en bild - dessutom en smygbild.
Efteråt körde vi till en annan cachegömma som också låg på Nordkajen. En häftig gömma. GPS:en nollade på en punkt där vi stod på en betong och blickade ut mot havet. Inget bra gömställe i närheten tills vi tittade ner på marken. En spricka och vi såg att det fanns en tunnel under. Jag hittade ett kryphål och gick in. Usch, tänk om att råttor skulle dyka upp. Man fick en klaufobisk känsla när man gick ner i tunneln.
Cachen ligger i historiska spår då kajen användes främst till att lossa båtar.
Lite läskigt att gå ner i tunneln under kajen.
Lite av varje
Häromdagen var vi på en promenad vid en strand utanför Ystad.
Pilar fick en fnatt och grävde och grävde. Hon fick nys på något, förmodligen en grävling då det var en stor håla. Tur att hon var kopplad för då skulle hon ha förvunnit in i hålan.
Vi körde till Drakamöllan för att besöka vår kära Hrönn. Det är fortfarande så vacker där, en av Skånes vackraste plats enligt mig. Naturen där är så otroligt och väldigt stort.
Till slut hittade vi äntligen flocken. Min kära Hrönn har blivit fin, kanske en aning mager men hon får äta upp sig efter sommarbetet.
Nu har jag hittat en boxplats i Sjöbo. Men jag och Anna kanske ska byta häst för tillfället. Hrönn får stå hos henne och jag får ta Odessa. För boxplatsen i Sjöbo har en del förmåner som jag vill gärna utnyttja men Hrönn är fortfarande för ung för att ridas in. Anna är så snäll som erbjuder Odessa till vidare. Hon har åldern inne för inridningen och inkörningen så det ska bli spännande...
Ystad
SPOILER VARNING!
Greenjucie och Coolman hade länge förespråkat om att jag borde ha en väska, en geocachingväska som innehåller de nödvändiga saker som till exempel ficklampa, våtservetter, plåster, fickkniv, vatten och med mera. För man vet aldrig vad man kommer att möta under cachejakt.
Förra veckan (29 juli) körde jag och Coolman lite runt i Ystad. Vi hade några ärende där så passade jag självklart på att cacha. Coolman släppte av mig vid cachen, Subterranian Quarters. Jag dansade över stigen mot det ställe där jag trodde cachegömma skulle finnas. Jag mötte en låst dörr som låg på marken, jag tittade upp och såg det var en bunker. Min GPS nollade där jag stod på dörren och rakt under mig skulle cachen finnas. Promenerade runt lite och hittade en annan dörr som var uppbrutet på den andra sidan, kikade ner och såg det gick en trappa ner mot mörkret.
Jaha, det här skulle ta lite längre tid tänkte jag. Sprang tillbaka till bilen för att meddela Coolman att jag skulle bli borta en längre stund. Att han kunde ta ut hundarna och promenera där omkring på bunkern.
När Coolman såg situationen som jag befann mig på ville han absolut gå ner i bunkern först. Såna här platser är roliga tycker han. Nåja, han gick ner först. Så slängde jag ner hundarna i hålan och gick ner sist. Korridoren var upplyst av solen men längre in var det allt svart. Vi stod en stund för att låta ögonen vänja sig vid mörkret men vi såg ingenting ändå.
Fan, nu skulle du ha haft en ficklampa. Var är den där geoväska? muttrade Thomas. Men jag är en sådan person som inte ger upp alltför lätt när jag har den rätta form. Jag gick upp och sprang tillbaka till bilen för att hämta kamera med blixt.
Coolman ville inte gå in, jag tror han tyckte det var lite läskigt när allt var svart. Till och med hundarna vägrade att gå in. Så jag fick gå ensam in i mörkret. Jag tryckte halvt ner på knappen så kamerans blixt blinkade till för ett par röda sekunder och jag fick lägga till minnet snabbt hur rummen såg ut och var dörrarna fanns. Självklart försökte jag inte tänka på de filmer jag hade sett, såna där med döda zombies som låg gömda i mörkret. Eller råttor som kunde finnas där med stora framtänder och stod beredda att tugga på mina ben. Jag försökte också inte tänka på vad som kunde finnas därnere, döda människor eller något hemsk.
Det var märkligt att det låg saker kvar i dessa skyddsrummen. Så rena och färgglada enligt mina bilder. Jag hittade cachen längst in i bunkern och när jag skulle gå tillbaka dog min kamera. Batteriet var slutkörda och jag stod stilla en stund. Allt var svart och jag var då glad att jag är döv så slapp jag höra underliga ljud som kunde finnas... Tror jag...
Ut kom jag i allafall och mötte en riktig glad vovve som hade stått och väntat på mig, men vägrat att följa efter... :)
Vilka övernattningsmöjligheter det finns här. Luften var fuktig och allt var becksvart!
Så här såg ett av rummen. Jag var också förvånad att min kamera kunde fånga en så bra bild när jag själv såg ingenting. Allt var svart!
Nu är det bevisat att jag är modigare än mina hundar!
Greenjucie och Coolman hade länge förespråkat om att jag borde ha en väska, en geocachingväska som innehåller de nödvändiga saker som till exempel ficklampa, våtservetter, plåster, fickkniv, vatten och med mera. För man vet aldrig vad man kommer att möta under cachejakt.
Förra veckan (29 juli) körde jag och Coolman lite runt i Ystad. Vi hade några ärende där så passade jag självklart på att cacha. Coolman släppte av mig vid cachen, Subterranian Quarters. Jag dansade över stigen mot det ställe där jag trodde cachegömma skulle finnas. Jag mötte en låst dörr som låg på marken, jag tittade upp och såg det var en bunker. Min GPS nollade där jag stod på dörren och rakt under mig skulle cachen finnas. Promenerade runt lite och hittade en annan dörr som var uppbrutet på den andra sidan, kikade ner och såg det gick en trappa ner mot mörkret.
Jaha, det här skulle ta lite längre tid tänkte jag. Sprang tillbaka till bilen för att meddela Coolman att jag skulle bli borta en längre stund. Att han kunde ta ut hundarna och promenera där omkring på bunkern.
När Coolman såg situationen som jag befann mig på ville han absolut gå ner i bunkern först. Såna här platser är roliga tycker han. Nåja, han gick ner först. Så slängde jag ner hundarna i hålan och gick ner sist. Korridoren var upplyst av solen men längre in var det allt svart. Vi stod en stund för att låta ögonen vänja sig vid mörkret men vi såg ingenting ändå.
Fan, nu skulle du ha haft en ficklampa. Var är den där geoväska? muttrade Thomas. Men jag är en sådan person som inte ger upp alltför lätt när jag har den rätta form. Jag gick upp och sprang tillbaka till bilen för att hämta kamera med blixt.
Coolman ville inte gå in, jag tror han tyckte det var lite läskigt när allt var svart. Till och med hundarna vägrade att gå in. Så jag fick gå ensam in i mörkret. Jag tryckte halvt ner på knappen så kamerans blixt blinkade till för ett par röda sekunder och jag fick lägga till minnet snabbt hur rummen såg ut och var dörrarna fanns. Självklart försökte jag inte tänka på de filmer jag hade sett, såna där med döda zombies som låg gömda i mörkret. Eller råttor som kunde finnas där med stora framtänder och stod beredda att tugga på mina ben. Jag försökte också inte tänka på vad som kunde finnas därnere, döda människor eller något hemsk.
Det var märkligt att det låg saker kvar i dessa skyddsrummen. Så rena och färgglada enligt mina bilder. Jag hittade cachen längst in i bunkern och när jag skulle gå tillbaka dog min kamera. Batteriet var slutkörda och jag stod stilla en stund. Allt var svart och jag var då glad att jag är döv så slapp jag höra underliga ljud som kunde finnas... Tror jag...
Ut kom jag i allafall och mötte en riktig glad vovve som hade stått och väntat på mig, men vägrat att följa efter... :)
Vilka övernattningsmöjligheter det finns här. Luften var fuktig och allt var becksvart!
Så här såg ett av rummen. Jag var också förvånad att min kamera kunde fånga en så bra bild när jag själv såg ingenting. Allt var svart!
Nu är det bevisat att jag är modigare än mina hundar!
Några av de senaste
På en kort tid har jag hittat 100 st cacher. Powercaching. Jag försöker ta med mig kamera de flesta gånger för att komma ihåg de platser jag varit på. Därav är det bra att blogga lite ;)...
Jag börjar med de senaste och går längre bak, det blir lättare för mig att komma ihåg...
I fredags, den 1 augusti, körde jag till Helsingborg för att hälsa på mina föräldrar. På vägen dit stannade jag till i Landskrona för att rensa upp stället. Tyvärr hoppade jag över en cache som låg ute på Citadellet, det gick en el tråd runt om området och jag var lite tveksam att klättra över stängsel när det kryllade med mugglarna... Då får jag komma tillbaka när det blir kyligare ute. Mindre risk att bli ertappad.
Men vid ett ställe när jag skulle logga en cache på Viktoriagatan dök en fönstertittare upp. Han gormade åt mig, jag förstod inte riktigt vad han vrålade åt för. Han viftade med hans händer och pekade på parkeringsplatser som var nästan tom. Jag tittade på skylten som stod att man fick parkera där men tydligen skulle en stor bil komma och han ville jag skulle flytta bilen. Visst sade jag... Då fick jag smyga till cachegömman för han stod vid ett fönster och höll utkik efter oönskade bilister som ville parkera där.
Cacherna i Landskrona var lätta att hitta, många av dem hade intressanta historier bakom sig. Som till exempel på den här cachen på Öresundsvarvet återgav en historia av Landskrona. Jag kommer ihåg när jag var ung så hade jag en hemsk fördom mot Landskrona, det var för många alkoholister, missbrukarna och arbetslösarna som bodde där. Men nu när jag läste historien på Öresundsvarvet skämdes jag över hur jag kunde ha en fel bild av Landskrona...
Geocaching för också med sig kunskap!
Dagens sista cache som jag hade tänkt ta var Doggybath. Solen höll på att gå ner när jag kom dit, det fanns fortfarande en del mugglare på stranden. Doggybath är en mystery som jag löste lätt och vid steg 2 träffade jag en annan geocachare. Kul med såna här spontana träffar, han kallar sig för freec80. Tyvärr hittade vi inte cachen och jag trodde den var borta. Cacheägaren hörde av sig och sa att den var kvar, man skulle inte ge upp för lätt.. Hm! Där förklarar det saken att jag kände mig väldig otillfredställd efteråt, jag letade för snabbt och gav upp för snabbt. Jag ville hem och tog för givet att cachen var borta. Nåja, jag får återvända dit nästa gång jag ska till mina föräldrar och ta mera god tid på mig att leta.
Jag börjar med de senaste och går längre bak, det blir lättare för mig att komma ihåg...
I fredags, den 1 augusti, körde jag till Helsingborg för att hälsa på mina föräldrar. På vägen dit stannade jag till i Landskrona för att rensa upp stället. Tyvärr hoppade jag över en cache som låg ute på Citadellet, det gick en el tråd runt om området och jag var lite tveksam att klättra över stängsel när det kryllade med mugglarna... Då får jag komma tillbaka när det blir kyligare ute. Mindre risk att bli ertappad.
Men vid ett ställe när jag skulle logga en cache på Viktoriagatan dök en fönstertittare upp. Han gormade åt mig, jag förstod inte riktigt vad han vrålade åt för. Han viftade med hans händer och pekade på parkeringsplatser som var nästan tom. Jag tittade på skylten som stod att man fick parkera där men tydligen skulle en stor bil komma och han ville jag skulle flytta bilen. Visst sade jag... Då fick jag smyga till cachegömman för han stod vid ett fönster och höll utkik efter oönskade bilister som ville parkera där.
Cacherna i Landskrona var lätta att hitta, många av dem hade intressanta historier bakom sig. Som till exempel på den här cachen på Öresundsvarvet återgav en historia av Landskrona. Jag kommer ihåg när jag var ung så hade jag en hemsk fördom mot Landskrona, det var för många alkoholister, missbrukarna och arbetslösarna som bodde där. Men nu när jag läste historien på Öresundsvarvet skämdes jag över hur jag kunde ha en fel bild av Landskrona...
Geocaching för också med sig kunskap!
Dagens sista cache som jag hade tänkt ta var Doggybath. Solen höll på att gå ner när jag kom dit, det fanns fortfarande en del mugglare på stranden. Doggybath är en mystery som jag löste lätt och vid steg 2 träffade jag en annan geocachare. Kul med såna här spontana träffar, han kallar sig för freec80. Tyvärr hittade vi inte cachen och jag trodde den var borta. Cacheägaren hörde av sig och sa att den var kvar, man skulle inte ge upp för lätt.. Hm! Där förklarar det saken att jag kände mig väldig otillfredställd efteråt, jag letade för snabbt och gav upp för snabbt. Jag ville hem och tog för givet att cachen var borta. Nåja, jag får återvända dit nästa gång jag ska till mina föräldrar och ta mera god tid på mig att leta.
Geocaching - beroendeframkallande
Geocaching är mycket beroendeframkallande. Under hela min semester hade jag bara tänkt på geocaching, suttit och planerat olika rutter och försökt planera in vilka tillfällen jag kan söka upp olika cacher. Det kostar en del med bensin, tid och uppoffringar som till exempel att välja köra ut istället för att hjälpa till här hemma med renoveringen. Jag känner mig lite desperat, nej rättare sagt jag känner en desperation för att passera 500-strecket. Men sen kommer jag nog att vilja komma högre upp på listan...
Man får inget pris, det är den där känsla som man får när man når sitt mål. Ardenalinklick när man samlat ihop 10 eller mer cacher på en dag. Mina ben har fått stå ut med så mycket, i korta byxor med bara knän genom midjehöga nässlor. Bjärnbärsbuskar med skyvassa tassar. Lösa stenar under mina skorsulor med stora risker för att falla ner. Halkat på en brant backe och mitt knä träffade en stor sten. Fulla med rispor, blåa märken, blod på båda benen och armar. Massor med svett som lockat till sig tusentals mygg. Allt det där... Trots det är det ändå så himla kul att cacha. Det är nog lite sjukt... :)
Man får inget pris, det är den där känsla som man får när man når sitt mål. Ardenalinklick när man samlat ihop 10 eller mer cacher på en dag. Mina ben har fått stå ut med så mycket, i korta byxor med bara knän genom midjehöga nässlor. Bjärnbärsbuskar med skyvassa tassar. Lösa stenar under mina skorsulor med stora risker för att falla ner. Halkat på en brant backe och mitt knä träffade en stor sten. Fulla med rispor, blåa märken, blod på båda benen och armar. Massor med svett som lockat till sig tusentals mygg. Allt det där... Trots det är det ändå så himla kul att cacha. Det är nog lite sjukt... :)
Tusen strålande solar
Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.När jag hade läst Flyga Drake av samme författaren kände jag att jag bara måste få läsa den andre bok som han också skrivit. Jag såg pocketen i någon affär och tog ner den meddetsamma utan att fundera vidare på saken.
Boken handlar om hur det var att leva i Afghanistan som en kvinna från slutet på 1960-talet fram till idag. Huvudsrollerna till boken är Mariam och Laila. Mariam var en kvinna som accepterade den underkastelsen fullständigt från männen i hennes liv. Som 15 åring gifte hon sig med en mycket äldre man, under hela äktenskapet fick hån uppleva våld från maken och från kriget, hon tvingades att bära burka och följa männens regler. Efter 17 år skaffade maken en ytterligare hustru, Laila. Laila som förlorat hennes familj i en bombdåd och hade fått utbildning. När hon gifte sig med mannen var hon också 15 år gammal och han var 30 år äldre. Mariam och Laila bygger upp en vänskap och ett band knyts mellan de två kvinnor.
Precis som i Flyga Drake, tog författaren upp talibaner, kommunister och Sovjet. I Tusen strålande solar stannade Mariam och Laila kvar i Kabul under en lång tid, de fick se mycket på nära håll och uppleva krigets våld på nära håll. Misshandel, hunger, arbetslöshet, torkan... Det var till och med också lite skrämmande att läsa hur lätt kvinnorna accepterade att börja bära burka. Någon tyckte till och med det var tryggt...
När jag läste boken så fick jag en känsla av en dokumentärbok. Författaren skriver så bra och vävde in texterna fint mellan politik och roman. Man förstår Afghanistan bättre när man läst denna bok.
Vince & Joy
Vince & Joy skriven av Lisa Jewell.En underbar kärlekshistoria om ett par som varit förälskad i varandra ända sedan de sågs för första gången. Då var de unga människor på ungefär 17 och 19 år gamla. Tyvärr tappade de kontakt med varandra på grund av missförstånd och flera år hade gått. Boken handlar om deras liv och sökandet efter den sanna kärlek. En sen kväll på en fest för Vince arrangerad av hans kompisar satt de och diskuterade om gamla minnen. Ett samtalämne dök upp och det var att de skulle berätta om när de låg med någon annan för första gången och med vem. Hans kompisar berättade sina historier tills det var Vinces tur. Han sa ungefär så här: "Det var bästa som hänt mig." Då börjar hans historia om Joy, hur ödet eller slumpen hade spelat dem ett spratt.
Boken är en bra bok tycker jag, man får en härlig bokläsning från första sida fram till slutet. Det är en historia som faktiskt kan ha hänt i verkligheten, inga påhittade och urspårande fantasier i denna bok.
Läs den här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)